« En mer fantastisk dag får jag aldrig uppleva | Huvudsidan | 65 dagar kvar »
29 januari 2002
Tungsinnet lägger sig över mig
Som ett våtvarmt omslag.
Varför?
Vet inte.
Har det hänt något?
Nej, inte så vitt jag vet.
Det är bara så, har ingen lust att ens simma så jag skiter i det.
Vill inte prata, vill inte brodera, vill ingenting - så är det bara.
Jag tror att vårt land och många andra länder har mer eller mindre landssorg i dag efter vår kära författarinna som gått in i ett annat liv.
Det var hon som fick mig att inse att man INTE kunde säga till ett litet monsterbarn att när man dör så dör man, man blir begravd i jorden och sedan är det inget mer med det.
Så grym jag var. Jag har ångrat detta bittert många gånger efter att vi alla fått njuta av Bröderna Lejonhjärta.
Även om man är atesist och tror att man är en logiskt tänkande person så kan väl ändå de små liven få komma underfund med det själv, om dom nu vill dra samma slutsats som jag.
Det andra monsterbarnet fick en försiktigare förklaring av vad som händer när man dör - då hade jag lärt mig något viktigt genom Astrid.
Tänk att det ska vara så grymt att bli vuxen.
Skrivet av Angela Müller den 29 januari 2002 17:07