« En ny dag som andas upp | Huvudsidan | Sanningen var i dag »
25 februari 2002
I Can See The Dreams Falling Into Dust
En sådan jävligens dag!
Det börjar med att jag ramlar in en kvart försent på jobbet för att Monsterpappan glömt badbrallorna inne på Valhalla vilket vi upptäcker när vi står utanför och ska jäkta iväg till jobbet.
Det första jag hör när jag sätter fötterna inne på jobbet är att websystemet inte funkar och att jag ska ta kontakt med min chef.
Kollar först vad som är problemet med systemet - jag kommer in och fattar inget, kollar i loggen och ser att ingen varit inloggad sedan 00.40 i natt och precis då hade WBServer gått ner för räkning men gått upp igen två minuter senare. Rusar upp på IT och frågar om dom "gjort något" som t ex dödat en massa WBClientprocesser på www-servern. Nä, det har inget gjort. JRun då, frågar jag, har den varit nere? Nä, inte vad vi vet... Det är väl underbart - allt fungerar till 100 procent men ingen kan logga på!!!!
Jag ringer min chef och skäller ut honom efter noter för att han inte ringt och felanmält när det nu inte går att logga på i websystemet.....Han tyckte att det var bäst att vänta på mig! Om jag nu inte kommer då? Jag kanske har fått en tegelsten i huvudet eller har drunkat på Valhalla för att jag inte ville ta ett enda simtag till. Eller jag kanske är så djävla trött på skiten att jag stänger av nallen och klockorna när dom ringer och somnar om.
Ska mina kolleger då stå där och vänta i all evighet på att JAG ska dyka upp i dörröppningen och FIXA så att allt funkar igen?
Fan vad trött jag blir. Men jag trodde...säger min chef!
Tror gör man i kyrkan mellan 11.00 och 13.00 på söndagar, säger jag!
Resten av dagen har inte varit bättre. Det har ta mig fan krånglat hela dagen. Till råga på allt hade lösenorden gått ut i dag på alla interna applikationer. Det "råkade" vara inställt så i senaste uppgraderingen.
Det sista jag gjorde var att gulla med en kund, som kundservice hade givit mitt telenummer till, och som hade problem med sitt modem!!! Nä, men va’ fan. Han beklagade sig över det här med bredband som minsann inte var till för alla som regeringen gått ut och sagt.
DET ÄR DÅ MAN SER RUBRIKERNA FRAMFÖR SIG.
Det är då man önskar att man jobbade i kassan på Konsum! Börja 09.00 och gå hem 17.00 och inte återvända eller ens tänka på sitt jobb förrän nästa dag 09.00.
I morgon ska jag vara ledig för att gå på begravning av våra vänners son. Mobilen ska vara avstängd och jag undrar just hur det ska gå då om något krånglar. Nog tusan måste det finnas en lösning på problemen när jag inte går att nå!
Resten av veckan funderar jag på om man kan vara hemma på grund av vård av sjuk katt? Jag har ju aldrig varit hemma pga vård av sjuka barn eftersom jag inte jobbade när barnen var små så jag borde väl få ta igen det nu och skylla på katten?
Jag stavade mig hem från brandstationen i Stenkullen. Det var nog en himla tur att jag fick gå av all ilska. Väl hemma började kattfan beklaga sig - men jag sade bara, du kom en enda dag till jobbet så låter dina klagomål som blahablaha efter det. Så tuff var jag. Hon blängde visserligen på mig men jag var stenhård.
Tack och adjö för i dag!
Skrivet av Angela Müller den 25 februari 2002 20:27