« februari 2002 | Huvudsidan | april 2002 »
24 mars 2002
Lyckan finns i ett ögonblick
Fast man hann aldrig i fatt det man fick....
å solen lyser på himlavalvet
å huset är städat och fint
å gästrummet är bäddat med rena lakan och nya gardiner och nytt överkast
å årets första tvätt har torkats utomhus
å markiserna är neddragna
å gula och blåda krokusar tittar trotsigt upp
å solen står brud för både fattigt folk och för rika
Skrivet av Angela Müller den 24 mars 2002 10:03 | Permalink
22 mars 2002
Å inga sneda nässlor från ruinens brant
Tog ett uppehåll med stavgången i går för att jag kände mig lite sliten och hade ont i ryggen.
Tänkte att om jag inte stavar en dag så känns det nog bättre i morgon.
Dagen började med att jag faktiskt vaknade när klockan ringde och upptäckte att jag hade sovit hela natten... Det var länge sedan, eller åtminstone sedan den förbaskade influensan hemsökte mig.
Nåväl, av naturliga skäl blev vi lite sena och jag lyckades få med mig hela vandrarutrustningen för planerad stavgång på hemvägen men sprang utan minsta misstanke ifrån våra luncher. Dom stod så fint där på diskbänken och har så gjort hela dagen.... Inte fick jag någon frukost med mig heller av samma anledning.
Å andra sidan var det full rulle redan när jag satte fötterna innanför dörren på jobbet så jag hann inte sakna den särskilt mycket. Har dessutom alltid en jätteskål med frukt ståendes på jobbet så det gick ingen större nöd på mig...
Vi gick således på lokal och åt lunch denna dag, Monsterpappan och jag. Inte helt fel det heller. Alltid gott med lite variation så inga tårar över detta lilla missöde.
När det var dags att dra från jobbet strax före 18 så kände jag att jag inte kommer att klara någon stavgång. Hostan har satt fart igen och det är ingen �riktig� hosta utan den liksom tränger sig på och ändå finns det inget att hosta. Riktig förbaskade rethosta i ordets rätta bemärkelse.
Det ska väl ändå inte bli en helg till när man ska ligga utdeckad?
Det har jag inte tid med - måste sanera denna helg då vi får hem stora monsterbarnet.
Kan ju inte avslöja sig på detta vis?!
Skrivet av Angela Müller den 22 mars 2002 19:03 | Permalink
21 mars 2002
Tillsammans - det låter väl fint?
Fast det är bäst att tassa på tå så att inte det störande momentet blir för stort!
Det är säket bra också om man inte menar för många minuter i taget utan fattar att det är underförstått!
Det blir ganska tydligt när man klampat in på reviret, bara så, och kräver engagemang flera minuter i sträck!
Det är bara att gå på och låtsas som om man glömt. Bara man inte klampar för jävligt när man går...
Ibland, men bara ibland, undrar jag varför, hur och när och (varför inte) var?
Har jag inte fått mer än vad jag kan kräva?
Jo säkerligen...
- Ska det vara så här?
- Är inte det uppenbart?
- Jo, men jag trodde inte att det var så.
- Du behöver inte tvivla mer?
- Ja, men...
- Nu är det som det är!
- Jaha. Och?
- Det finns inga Och och inga Men.
- Nähä. Dåså.
Skrivet av Angela Müller den 21 mars 2002 21:03 | Permalink
12 mars 2002
Dragit ner rullgardinen
Jag är sjuk!!!!
Det är första gången sedan jag började jobba 1987 ;-)
Feber ont i halsen ont i hela kroppen och hostar - vad är detta?
Skrivet av Angela Müller den 12 mars 2002 08:03 | Permalink
10 mars 2002
Skogsmarodörerna
....har precis kommit hem från en skönt prommis i skogen.
Vi har haft en go helg Boris och jag. Monica har varit här också ända sedan i fredags och vi tre tillsammans har tagit goa promenader. I går blåste det visserligen halv storm men solen var framme och var man bara i rörelse så kändes det helt OK.
I dag blåser det något mindre och solen gassar på som aldrig förr.
Boris och jag tog en långpromenad när Monkan åkte i väg. Vi såg årets första vårtecken, tussilagon, och det är lika mysigt varje år.
Innan vi gick släppte vi ut den stackars kissen som får hålla tillgodo med att bo alldeles ensam i ateljén.
När vi kom hem, Boris och jag, så tog vi en sväng i trädgården och när vi kom från baksidan genom förrådet och öppnade dörren så stod hon där....Boris flög naturligtvis in i en jakt direkt men det blev tvärnit när kopplet tog slut. Tussen däremot är säkert tio kvarter bort fortfarande.
Stackars liten. Men nu är det bara 1 dygn kvar så får hon huset för sig själv igen.
Natten mellan fredag och lördag var lite orolig. Först så vaknade jag av att Boris kräktes lite och när vi väl torkat upp och kommit i säng igen och somnat in så gott så började katten kräkas.....
Efter det så sov vi en stund till och sedan vaknade jag av att det krafsade på dörren. En doft från den fina världen förkunnade att Tussen gjort �stora� saker i lådan och det luktade så bedrövlig så hon ville inte ens vara kvar själv i rummet utan stod och krafsade på dörren och ville ut.
Så fick det bli och efter sanering av kattlådan somnade vi för tredje gången denna natt.
Men i natt har vi sovit gott alla fyra och tyvärr skulle Monkan iväg tidigt för att gå på en föreläsning så hon missade det fina vädret, skogen och tussilagon.
Fick ett sms från Snurpan som är ute och marscherar och förhoppningsvis så har hon haft fint väder oxå.
Kråkan ringde i fredagskväll och berättade att dom var framme och att Opa blivit jätteglad när dom kom.
Skrivet av Angela Müller den 10 mars 2002 14:03 | Permalink
6 mars 2002
Nu går det an att vara tuff
Var hos tandläkaren i dag och hade inga hål!
Då kan man passa på att vara stor i truten...
Ända till det är dax att gå till tandhygienisten i maj - då kniper jag igen och blir något mindre stöddig.
I livets vardag kan det i bland hända små trevliga saker som gör att man ler lite och minns svunna tider.
Detta hände oss i dag när vi på hemvägen från jobbet stannade till i Lerum för att handla på ICA.
Vid mjölkdisken träffade vi Hans Hakemyhr och strax därpå kom Gordon Bäck - lustigt så ofta som vi handlar där och har, så vitt jag kan minnas, inte träffat några av våra goda grannar från den lyckliga tiden då barnen var små och livet/tillvaron mest liknade Bullebyidyllen.
Vi stod där länge och blockerade för alla som ville passera och komma vidare i affären.
Hasse var sig lik, bara något gråhårigare, och berättade att Sara bodde i Lerum.
Gordon var sig ännu mer lik och hade precis, tillsammans med son Anders, åkt Vasaloppet. Anders hade förstås åkt förbi �farsan�.
Alla undrade vi hur det gick och var med barnen - barnen som nu är stora och inga barn längre (fast dom är ju alltid våra barn hur mycket dom än försöker bevisa motsatsen).
Det får mig osökt att tänka på ..... Anders och Snurpan som drog ut i skogen över en helg för att träna sig på överlevnad. Ingen mat med bara tält och sovsäck, spritkök och tändstickor. Sedan skulle dom leva på det som naturen gav.
På söndageftermiddag kommer två trötta, rödkindade, hungriga härliga ungar tillbaka med packningen på ryggen. Dom hade levt av blåbärste som dom kokat av blåbärsblad och vatten. På vägen hem träffar dom rektorn i skolan och han pratar om detta varje gång vi träffas. Vilka härliga ungar, säger han.
Kråkan som bara var 9 månader vid inflyttningen och som så fort hon började gå travade all världens väg så fort man vände ryggen till. Hon hade inga som helst bekymmer bara travade på.....
Käpphästarna som vi gjorde tillsammans med Sarah och som vi hämtade byggmaterial för i skogen.
Gårdsfesten som vi fixade för alla ungar.....
Glädjen man upplevde och skutten i hjärtat när man från fönstret betraktade ungarna på lekplatsen.
Alla de underbara samtal barn emellan som man tjuvlyssnat till samtidigt som rensade i rabatten.
Och förstås miljoner andra små ögonblick räddade undan glömskan.......
Jakob som var gårdens värsting .... och som nu vuxit till sig och är en man.
Men man måste väl få bli nostalgisk i bland?
Om jag fick leva om mitt liv, så skulle jag inte välja något annat. Bara en önskan kanske - att det inte hade gått så fort!
Men, jag ska inte sticka under stol med att det är skönt att dom nu är vuxna och har tagit sitt kliv ut i livet.
Det är jätteskönt att kunna komma sent hem utan att ha dåligt samvete. Det är jätteskönt att kunna slarva med mattider och till och med fuska med att bädda sängen :-)
Och det skönaste är nog att man umgås på ett helt annat sätt numera - lite grann mer på samma villkor dvs livets hårda skola.
Det är underbart att få träffas när man efter månader av längtan äntligen får hem barnen eller vi åker till dom - så är det bara.
Allt detta beroende på att vi träffat två före detta grannar från �Bullerbyn� i Gråbo!
Tänk vilka fascinerande banor tankeverksamheten kan få av ett simpelt möte!
Skrivet av Angela Müller den 6 mars 2002 21:03 | Permalink
5 mars 2002
Olycklig kärlek, mord och dråp
Den som vill olycklig kärlek undvika
samt och tillika
olycka, mord och dråp
bör skaffa horoskåp
Och jag går min �sju och en halvare� från jobbet för att undvika benskörhet!
Visst har man olika önskningar i livets olika skeden eller som någon klok sade:
När man är frisk har man tusen önskningar men den sjuke har bara en!
Det har varit en givande dag då jag konstaterat att mitt slit den gångna helgen har gett precis det resultat jag önskade.
Alltså det finns inga allvarliga buggar i WebBase 1.4 och det jag upptäckt hittills beror på våra HTML-mallar och inte systemet.
Det är en lycka att kunna konstatera för det innebär att det snart kan bli installation och därmed bli av med bastarden 1.3 som inte har samma uppfattning som jag om uptime när det gäller service för annonskunder.
En annan lycka är att jag snart ska få träffa Anna, Oskar och Boris. Ytterligare en dito är jag ska få ha Boris alldeles för mig själv när dom andra drar vidare mot Tyskland för att gratta farfar som blir 73 i dag.
Vi ska ta sköna, goa, mysiga promenader och prata om allt som hänt sedan sist vi sågs sist (annandag jul) och förstås lösa världsproblemen. Det gör vi alltid!
Tussen kommer inte att bli glad men det får jag ta igen sedan....om hon ändå kunde älska Boris hälften så mycket som jag - ja, då hade det inte varit något problem.
Tänk, då kunde vi sova tillsammans alla tre på natten i min säng (och en bit av Woffes eftersom han ändå inte är hemma).
En tredje lycka är att vi snart får hem Steffanie - påskveckan kommer hon.
Det är inte bra och ändå bra att ungarna så långt borta - fick någon tag i den?
Bra för att dom utvecklas och blir självständiga, vilket ju är målet med all uppfostran.
MEN.....
Skrivet av Angela Müller den 5 mars 2002 16:03 | Permalink
3 mars 2002
I dag är i går
Skulle man kunna säga eftersom jag inte avslutat igår ännu riktigt.
Jag har jobbat hela kvällen med tester av WebBase 1.4 som ser riktigt bra ut med några små undantag. Dessa kan jag inte riktigt avgöra om det är systemets fel ännu eller om det är någon komponent hos oss som är boven i dramat.
Det känns skönt att ha detta gjort och som det ser ut nu så kan den snart bli installerad och det ska bli en befrielse. Den version vi kör nu är, milt sagt, en bastard.
Den går upp och ner som en förbaskade hiss och det är ju inget vidare när det varje gång åker ut en massa kunder som var påloggade just då.
Trots detta så kan jag konstatera att våra kunder inte ger upp för statistiken för februari var långt ifrån den katastrof jag först trodde att det skulle bli med alla bekymmer.
Men dom försöker tydligen igen om dom blivit utslängda.
Det finns en del andra godbitar med 1.4 oxå men det tänkte jag att vi får testa av senare bara vi får det som är utlagt i dag att fungera så kan vi plocka och testa med nyheterna sedan.
Så långt ser allt bra ut och vissa saker faktiskt bättre än jag förväntat mig.
Nu ska det bara planeras in en tid då vi kan installera detta i produktionsmiljön - det blir inte lika lätt är jag rädd för. Men ju fortare destom bättre om inte annat så för mina nerver skull!
Vaknade tidigt i alla fall. Nåväl inget ont som inte drar något gott med sig. Jag har nu testat vidare och upptäckt en del negativt och en del positivt. Ytterligare en rapport är sänd och än mer dokumentation om förloppen finns att visa upp i morgon.
Nu blir det frukost och sedan en liten tur i skogen. Det blåser och ser kallt ut men solen gör sina tappra försök att glädja oss med sin närvaro.
Bhaaa - hann ju inte mer än att sätta mig vid frukostbordet så började det snöa lite lätt för att övergå i total snökaos. Det blev ingen promenad tyvärr. Lade mig på sängen och läste en god bok och somnade så inibomben gott. Nåväl inget att vara ledssen för om man somnar tvärt av som jag gjorde så får man väl antaga att det behövdes.
Hoppas bara inte det här snövädret håller i sig utan att jag kan stavgå hem efter jobbet åtminstone under nästa vecka.
Skrivet av Angela Müller den 3 mars 2002 16:03 | Permalink