« Hemme igen | Huvudsidan | Allt är som vanligt »
18 december 2002
Oj, oj, oj, vad jag längtar efter som små liven
I kväll kommer det stora monsterbarnet hem och det ska bli så härligt att få träffa henne igen. Det känns som om det var en evighet sedan.
Den lilla ska komma i morgon men nu är jag mycket orolig om hon kommer att klara det...stackars liten har åkt på influensan och har vrängt ut och in på sig själv ett helt dygn...det är frågan.
Orkar inte tänka på hur det ska gå om hon inte klarar tågresan i morgon. Att få en ny biljett nu är väl som förgjort.
Kommer hon så kommer hon vid 13-tiden och då tar jag barnet med mig och åker hem från jobbet så den lilla kommer i säng...men.
Ja, det finns inte mycket att göra än att vänta tills i morgon och se hur det går.
Det känns bekymmersamt när man längtat så intensivt till att det ska bli dagen D. Det värsta är att man inte kan få rå om dem när dom är sjuka. Tror att dom vill ha någon som gullar då. Men Osse har gjort en berömvärd insats i dag. Han har varit hemma och tagit hand om lillan och det tycker jag var så fint av honom.
Nu har jag bäddat rent i gästsängen där stora m-barnet ska sova och tänt lampor så det ska se lite ombonat ut.
Låt oss hoppas på det bästa!
Skrivet av Angela Müller den 18 december 2002 18:58