Angelas dagbok

« Att man ska få så ont i håret av lite sill ;-) | Huvudsidan | Nu har hon åkt hem »

23 juni 2003

Mästaren

En sådan kväll!
Att köa sig in på Ullevi, bli tullad i jakt på kamera tillhygge vapen och jag vet inte vad, leta upp en plats där man ska stå och sedan vänta och vänta på att HAN ska stiga upp på scenen tillsammans med E-Street Band.
Det blev en lång, för att inte säga evigt lång väntan, innan Mästaren kom.
Under tiden kunde man roa sig med att studera alla andra som kommit till Ullevi i samma syfte. Tjuvlyssna på lite dialekter och i smyg dela ut stilpoäng till den häftigaste ställningen, liggandes, sittandes eller ståendes i väntan på Mästaren.

Till slut, då klockan passerat 20.30 med några pinnhål, gick det ett sus genom hela Ullevi och applåderna stegrades upp till något obeskrivligt.

Egentligen ska jag inte försöka mig på att beskriva den känsla och den totala klimaxen jag kände när jag nu för första gången fick se HONOM och dom ANDRA i bandet LEVANDE stiga upp på scenen och dra i gång den första låten som fick, tro mig, publiken att gå upp i exstas. Och detta vara bara början!

Jag kan i alla fall intyga att hela Ullevi gungade och när The River inleddes med Bruce´s munspel trodde jag hela arenan skulle välta. Då kunde man inte se varken scenen eller TV-skärmarna på grund av alla uppsträckta händer.

I tre och en halvtimma drygt höll han och bandet publiken trollbundna och på topp. En helt fantastisk upplevelse som jag kommer att leva länge på och frågan är om jag någonsin kommer att fatta att det var på riktigt!

Vi kom inte i säng förrän bortåt 02.30 och det var inte lätt att somna för berusningen satt i och ville inte släppa taget.

Morgonstund har guld i mun?

När klockskrället ringde 06.00 i morse var jag i princip död.
Vi fick dock släpat oss ur den varma goda sängen och kom i väg till Valhalla för morgonen motionsimning som blev en ynklig runda på 300 meter... Armarna ville inte vara med pga att dom pekat rakt upp i luften, vaggat fram och åter, applåderat hela den långa, underbara, härliga konsertkvällen.
Detta bevisar bara en sak - jag är för otränad och borde gå på konsert med världsartister oftare!

Dagen som senare mötte mig obönhörligt och utan förvarning gick som i en dimma och ett töcken. Visst piggnade jag till varje gång jag fick återge upplevelsen men däremellan gick jag ner i någon form av lågvarv och var inte långt ifrån att knoppa in under flera tillfällen.
Då ringer min HJÄLTE (han som jag delar möbler med och varit gift med i 29 år den 29 juni) och säger att han kan sluta en och en halv timma tidigare i dag...gissa om jag antog erbjudandet (?)

När vi kom hem formligen och bokstavligt kastade jag mig i sängen och somnade på stört, sov i två och en halv timme och just nu undrar jag hur jag ska kunna somna i normal tid senare i kväll.

Allt detta får mig att tänka på en mening som jag hör upprepas i min skalle:
"Gamla kärringar ska inte vara ute och slarva på nätterna utan sitta hemma och virka"

Promenad i trädgården

Ja, nu har jag tagit en runda i trädgården och man blir lika förvånad varje dag den här perioden på året för det finns inte en enda dag som det inte händer något. Det är livet att få vara med och se denna växtkraft av sällan skådat slag!
En del av mina klematiser har slagit ut, likaså några tidiga liljor.
Visserligen öste regnet ner när jag var ute men det går ju faktiskt att se det från den ljusa sidan när man har trädgård - man slipper vattna i dag ;-)

Ljust nu håller jag på att rensa i en av våra databaser på jobbet vilket jag annars brukar pyssla med på söndagar men i går var det ju mångt mycket viktigare aktiviteter på G.
När detta är klart så blir det sängen igen för i morgon kan jag väl inte skylla på Bruce Springsteen IGEN när jag inte orkar simma.

Skrivet av Angela Müller den 23 juni 2003 18:55

Kommentarer

Skrivet av: Anna & Boris den24 juni 2003 08:54

Skrivet av: steffanie den24 juni 2003 18:30