Angelas dagbok

« I dag | Huvudsidan | Två timmar för lite sill! »

18 juni 2003

Vet du vad min biljett är?

Det var inte riktigt dom första orden som Steffanie sade till mig när jag hämtade henne i entréen på jobbet men nästan! Vi hann kramas innan frågan kom.
- Nej, säg inte att du glömt den hemma? (Sade jag med ett visst hopp om att hon ska nog bara ville skrämma mig lite).
- Jo, den hänger på mitt kylskåp.
Då ska alla veta att när vi fick biljetterna till Bruce Springsteen i julklapp den 24/12 2002 så föreslog jag redan då att hon kunde lämna sin biljett här för vi skulle låsa in våra i kassaskåpet.
Nä...sade hon förstås.
När vi sedan, under maj månads första tredjedel var i Stockholm och hälsade på föreslog jag att vi kan ta med hennes biljett till Gråbo eftersom vi ändå ska gå i gemensam trupp till konserten.
Nä...sade hon förstås (med underton att här har du minsann en vuxen person som kan ta vara på sig själv)!
Och vem skulle väl någonsin ifrågasätta det?
Nu ser det dock ut som om det hela skulle ordna sig tack vare helt underbara vänner, syskon och blivande svåger - men i bland undrar man om det slagit henne in att 50-åriga mammor lätt kan falla ner död i plötsligt hjärtattack...?
Resten av dagen har hon med en ängels tålamod ägnat helt åt den äldre generationen, dvs mig.
Vi har i dag gjort i ordning denna sida, installerat, importerat och exporterat, fixat till bilder som från början hade storleken av en normal fotbollsplan (av ren och skär okunnighet) men nu är helt anpassade till web.
Jag är så himla glad för detta och jag har längtat sedan sen mars i år då hon föreslog att vi skulle skaffa oss en egen domän.
Jag har tusen vilda idéer om vad denna kan användas till förutom dagbok men det har jag inte vågat avslöja ännu för nu är webchefen (Steffanie) som en klubbad säl och måste nu mutas med Svenska jordgubbar och grädde.
Det är liksom ingen idé att jag försöker ens låtsas som om jag skulle klara resten på egen hand utan det är lika bra att lägga sig platt. Den genaration som jag tillhör är liksom inte lika långt framme (det bör noteras att det finns undantag men jag tilhör tyvärr inte den kategorien) och lär inte komma dithän heller men jag ska vara tapper och jag gillar detta trots min motsträvan och tveksamhet vid första förslaget från webchefen.
Jag har tagit ledigt i morgon också så kanske hinner vi lite till innan vi åker i väg för att fira Midsommar samt lämnar barnet i huset för att å sin sida fira Midsommar med goda vänner i det forna föräldrahemmet.
Jo, jag har i dag, innan websideriet, tvingat runt det stackars barnet i trädgården och redogjort för varenda en växt. Hon nickade instämmande och log på rätt ställe flera gånger. Det var nästan så att jag ett ögonblick fick för mig att blivit intresserad. Under alla omstädnigheter var i alla fall jag road så länge inspektionsrundan varade. Sedan dess har jag inte varit i från arbetsrummet, datorn och websiten mer än en kort stund då jag lagade oss lite middag innan vi hann svimma av hunger.
Så det blev intet av sysslorna i trädgården i dag men jag känner mig helt nöjd med att få botanisera runt i den här floran.

Skrivet av Angela Müller den 18 juni 2003 21:37

Kommentarer

Skrivet av: Anna den19 juni 2003 00:09