Angelas dagbok

« Makalöst vackert | Huvudsidan | Oj, oj, oj ,oj VÃ¥ra fötter - Mina smalben och vader! »

26 juli 2003

Livets vardag gör sig påmind

Jag sov riktigt länge i dag för att vara jag – 08.30 slog jag upp dom ljusblå och hade nog kunnat somna om men tog resolut beslut att stiga upp.
Det är ganska skönt att få rå sig själv lite eftersom Woffe alltid sover längre än mig.

Vid morgontoaletten (som ju då redan var strax innan lunchdags) upptäckte mina falkögon att tvättmaskinen var ledig likaså torktumlaren. Woow, jag skyndade mig bort och fick Woffe ur sängen med en himla fart för införskaffande av poletter som tvättmaskinen äter och likaså torktumlaren. Det är ju en av avigsidorna med semester…att man lik förbaskat ska behöva hålla på med vardagsrutiner – kan ingen uppfinna engångskläder som man slänger när dom är smutsiga. Eller varför inte byta in mot rena och en viss ersättning då förstås. Ungefär så som man gör med kylklampar på campningar. Hmmm att ingen kommit på denna storslagna affärsidé?
När vi skulle äta frukost då efter många om och men då fick det bli en frunch då klockan redan passerat 12. Nåja, vi har ju semester och behöver inte hålla stenhårt på att man äter frukost innan 12. (Vem fan har förresten hittat på dom lagarna?)

Det tog några timmar innan tvätt och tork var klart så vi slappade lite och gjorde faktiskt ingenting. Men var rörande överens om att så här kan dagen inte fortsätta.
Så när tvätten var klar och torr så tog vi cyklarna och gav oss i väg mot Schweiz. Ja, vi hade givetvis inte för avsikt att cykla ända dit men det är åt det hållet man åker OM man ska till Schweiz. Vi var dock bara lite nyfiken på omgivningarna så vi beslöt att ta oss en titt.

Efter nästintill 7 km tröttnade vi för det fanns inget roligt alls, bara bilar och smala vägar som gjorde det hela svårt att bemästra med cykel.
Sagt och gjort vi vände hem igen och på vägen bestämde vi oss för att ta en tur till Hall som ligger på rakt motsatta hållet och där man cyklar längs floden Inn.

Vi tog dock vägen om �hemma� innan för att byta kläder till lämpligare klädsel, dvs cykelbyxor, eftersom det redan nu ömmade på en del mindre ädla ställen på kroppen.
Vi var dessutom dygnsvettiga redan då så det var skönt att få bytt till något torrt. Jag råkade kasta ett getöga på termometern och den visade då 28 plusgrader men det var säkert inte hela sanningen eftersom det var sena eftermiddagen då jag kikade.

Vägen mot Hall, cykelvägen längs Inn, är rena rama paradiset. Lummigt och härligt med mycket träd och buskar och många bänkar utplacerade lite här och var samt lämpliga lekplatser för barn. Eftersom det var lördag fick vi se lite av det �äkta� folket och man hade samlats utefter detta stråk för att umgås. Någon hade dukat upp för lite mat vid ett bord och några hundentusiaster hade träff med sina hundar. Några spelade basket och massor av barn lekte. Vi träffade också på hela pensionärsföreningen vid ett ställe och tog för givet att det kanske låg något äldrehem i närheten. Det var i alla fall en fröjd att se alla avkopplade och njutande innsbrucksbor njuta i denna oas som sträcker sig över en mil och kanske ändå längre. Vi cyklade inte hela vägen så man kan anta att det fortsätter på samma vis. Och något som imponerar �väldans� på mig är att det är så rent och fint överallt, inga tomma flaskor och inget annat skräp heller för den delen trots att så mycket folk passerar eller umgås här dagligen.

För att summera dagen då så blev det en veckas tvätt för två �skitgrisar� tvättat och torkat.
En cykelrunda som i själva verket var två rundor men som tillsammans betingade ett avstånd på totalt 3,8 mil, en medelhastighet på 14,2 km med en maxhastighet på 41,5 km och den totala cykeltiden stannade på 2 timmar och 42 minuter.

Vädret ska bli sämre inför nästa vecka så vi har lite smått börjat prata om att eventuellt ta en tur över till Italien, men jag vet inte. Bara tanken på Brennerpasset med husvagn får mig att baxna och det är ingen tröst att många andra gjort det förut. Tjusiga begspass ska man uppleva fotledes inte bakom någon dieselångande best till långtradare i den kittlande hastigheten på 20 km/timma.
Skulle ju gärna hinna med några vandringar till och för min del skulle jag mycket väl kunna tänka mig att stanna till på vägen upp mot Tyskland och upptäcka något mer MEN vi är ju två så det bli ett möte med tillhörande diskussion om vad som blir av härnäst.

Skrivet av Angela Müller den 26 juli 2003 21:24

Kommentarer

Skrivet av: steffanie den27 juli 2003 06:45

Skrivet av: Britt-Marie (Bim) den27 juli 2003 10:08