Angelas dagbok

« Hösten är här | Huvudsidan | Reflektion »

21 augusti 2003

Loosing my touch

- Måste handla i dag... och när tusan ska jag hinna läsa manualen för min pulsmätare???
Sms från en mycket glad tös som haft sin uppsatskonferens i dag och det har gått jättebra. Svarar att jag ringer senare då jag står i affären med sjutusen andra och slåss om dom bästa paprikorna och tomaterna.

Fy vad mycket mat det blev, undrar just hur jag ska få ordning på testdatabasen - inte ens leverantören kunde hjälpa mig. MEN jag ska nog fundera ut något till i morgon bitti. Jag får laga till all mat under helgen - ja, så får det bli.

Tidigt på Valhalla i morron och jag måtte väl för tusan hinna planera så att jag kan stavgå i morgon på hemvägen.
Så ringer min bror och säger att det är illa ställt med farsgubben. Han är på akuten och just nu diskuteras det om han ska hamna på Sahlgrenska eller Östra.
(Och - du förväntar dig att jag ska bry mig? Som han har behandlat mig under alla år!)
- OK, jag ringer i morgon så får jag veta.

- Jisses, nu kommer min kära granne för att plocka plommon och jag som pratar med Steffanie i telefon som är så glad för att hennes och klasskamratens c-uppsats gått så bra.
Jag är så stolt och det lilla stora barnet har äntligen fått en inre frid. Jag frågar mig nästan dagligen vad jag gjort för att få dessa två underbarn?

Nåja, maten kan inte ta skada av att få vänta lite med uppackningen - jag måste ju få prata lite med min bästa vän medans vi plockar plommon. Jag tänker inte berätta att jag har problem på jobbet utan jag tar bara glädjeämnena.
- Jo, jag pratade just med Steffanie och hon kommer nästa helg och det har gått så bra för henne gud vad stolt jag är över dessa ungar och nu har hon äntligen fått lite ro i sin själ och har du sett på dom tre Klematisarna som jag har runt Kastanjen - herregud vad fina dom är!

Det gick ju riktigt bra att simma sjuhundra i dag och ändå hinna stretcha tur att det inte är jag som har morgonmötet och i morgon öppnar simhallen en halvtimme tidigare så då hinner jag kilometern plus riktigt lång stretchning.

Såja, nu var maten inplockad, jeeezus...det kommer att ta hela helgen för mig att laga mat av allt detta!
Stavarna...vad tusan står dom nu då? Och ryggsäcken blir packad. Kollar batterierna till den bärbara CD:n - helvete (!) alla 8 är slut. In och jagar efter laddaren i kameraväskan. Phew, som tur är hinner jag ladda minst 4 batterier till i morgon.
Packar lämpliga kläder för stavgång på vägen hem - men för helvete, hur ska du hinna det du måste ju titta till farsgubben på sjukhuset vilket det nu blir. Jamen vadå, det är ju fredag och det spelar väl ingen roll om jag kommer hem sent! Nä så får det bli.

Ska jag skriva dagbok i dag? Jo, men gör det för det är ganska bra att få skriva av sig då och då och under tiden du skriver kan du fundera på hur du ska lösa problemen med testmiljön. Vi måste ha den i morgon för nu kan vi inte vänta längre.

Jisses, jag höll ju på att glömma att jag måste ta fram kläder för kalas till i morgon. Arbetskamrat av årgång -53 (det kallar jag årgång!) fyller 50!
Uppvakting kl 12.00.
Jamen va bra...kom jag just på! Då behöver jag ju inte fixa någon lunch till mig i morgon! Ahhh, det blir "bara" Woffes jag behöver tänka på - herregud vilken skänk från ovan.

Åhhh, vad det ska bli skönt att få svettas under stavgången hem i morgon tillsammans med Stones - jo, Stones får det bli. Jag ska spela så högt sååå att jag varken ser eller hör.

- Men du måste ju gå ner 40 kilo och det tror du kommer att fungera om du ska gå på kalas?
- Jamen jag kan väl ta bara lite. Hon är en kär arbetskamrat, tänk på det åsså är hon av samma årgång som jag, det du!
- Jojo, det har man ju hört förut!
- Vaddå?
- Tusen ursäkter till det mesta.

Jo, Woffe har skrivit i sin dagbok vilket innebär att det finns hopp o mänskligheten! (Som jag har tjatat...)

Skrivet av Angela Müller den 21 augusti 2003 22:41

Kommentarer

Skrivet av: Bim den22 augusti 2003 15:03