Angelas dagbok

« Slovenien | Huvudsidan | Dödens väntrum »

5 augusti 2003

Vem kunde ana detta?

I olidlig (hoppas vädrets makter ursäktar men…) hetta redan tidigt denna morgon plockade vi i ultrarapid ihop för att kunna dra vidare. Jag säger det igen med risk för att vara tjatig – det är en lycka att vi har aircondition i bilen.

Våra kära grannar vinkade adjö när vi så begav oss i väg med stormsteg mot Autobahn.
Vi tuggade på så gott det nu gick igenom tunnlar i all oändlighet som det kändes men jag klagar inte. När vi var här för trettio år sedan fanns inga tunnlar och man fick kämpa sig upp på små byvägar upp i alperna och ner igen för att omedelbart påbörja nästa backe.

Sedan hände det som inte fick hända! Vi stannade för att få oss lite fika på en rastplats utefter motorvägen och Woffe valde ut en riktigt kladdig kaka och kaffe, jag valde en något mindre kladdig variant och ett jättestort glas med dricka. Vi tog vårt fika och valde ut ett bord ute i solen men med parasoll så det blev en aning skugga på lilla huvudet.
Vi började genast med att vifta och jaga bort ett antal getingar som var envetna som en lus på en tjärsticka…då fick jag ett getingstick på baksidan armen alldeles nära armhålan.
Jag trodde jag skulle svimma. Vi rusade tillbaka till bilen och husvagnen och Woffe tvingade i mig en hel liter mjölk…och jag som inte har druckit mjölk sedan jag blev ammad.
Jag mådde pyton och det gjorde fruktansvärt ont. Det brände som om någon satte en tänd tändsticka emot huden.
Jag kletade på lite bedövningssalva men det blev ingen skillnad. Ett tag var jag allvarligt oroad för att jag skulle överreagera på något sätt och kanske svimma där i bilen på motorvägen. Men jag hämtade mig från chocken och övertalade mig själv att det inte kunde vara så farligt.
Jag har i och för sig inte haft ont av insektsbett förr om åren men i år har varje litet myggbett och blinningsbett varit en stor plåga med svullnad och infektion på det bitna stället. Och en evigt lång plåga innan obehaget gett med sig. Normalt kliar man första dagen på ett bett och sedan har märkena varit borta på ytterligare någon dag eller två men inte på mig och inte denna sommar.

Jag låg länge i bilen och bara vilade mig och det fortsatte att bränna som eld. Och när jag var tvungen att till slut stanna för toabesök, en liter mjölk ville ut, så vägrade jag gå längre än till toan på husvagnen så så fick det bli.

För att göra en lång historia kort så har jag överlevt och nu har vi precis stannat för natten, för övrigt i närheten av vårt första övernattningsställe på vägen ner. Det ligger strax före Nurnbergb och jag sitter nu inne i husvagnen med alla myggnät nere av rädsla för ännu fler angrepp. Woffe har tvingat i mig nästan ännu en liter mjölk och vi har fått lite middag i oss.
Klockan är nu kvart över nio på kvällen och det är 28 grader varmt. Det har varit 36 grader under dagen….phew. Tydligen en värmebölja som drabbar hela Europa hör vi på radion. I Italien hotar man med att stänga av strömmen för folk använder så mycket ström till sina aircondition så det finns risk att det inte räcker. I Hamburg har man fått stänga ett kärnkraftverk för att man inte lyckas få kylvattnet kallt.

Fortsätter denna värme hoppar vi nog över besöken i Hamburg och åker direkt till Maasholm där vi åtminstone kan svalka oss i havet.
Låt oss se hur morgondagen blir. Och om det går att sova något överhuvudtaget med värme och getingstick som fortfarande gör ont.

Skrivet av Angela Müller den 5 augusti 2003 21:28

Kommentarer

Skrivet av: Anna, Boris och Ila den 5 augusti 2003 22:09

Skrivet av: angelmonika den 5 augusti 2003 22:16

Skrivet av: Britt-Marie (Bim) den 5 augusti 2003 22:52

Skrivet av: besserwissern igen den 6 augusti 2003 14:56