Angelas dagbok: oktober 2003 Archives

« september 2003 | Huvudsidan | november 2003 »

30 oktober 2003

Det är en märklig tid....

...vi lever i!
Man åker jojo mellan skratt och gråt.
Det är dystert grått. Man har ingen energi till något.
Det mesta är och blir jobbigt.
Och det är MÅNGA som tycker detsamma.

Skrivet av Angela Müller den 30 oktober 2003 20:10 | Kommentarer (1) | Permalink

Till Anna

Det är bara genom dimmor som du går
Det är alltid dagen efter och nästan alltid lika långt till vår
Inga golv är riktigt plana där du står
Och ingen verkar bry sig om hur man i själva verket mår

Så det är bara att gå på som förut och inte stanna eller se sig om
Ja det är bara att stå på och se ut som om man glömt varifrån man kom

Men om det finns en enda gud som är värt sitt namn
att föra dig i hamn om du går på grund
Men om du sjunker har du i och för sig
haft en och annan liten fumlig stund

Och det är bara genom tårar som du ser
när du går genom dina bullriga kvarter
Och kanske ligger du ofta sömlös där det är
Och tror att du ska få en just idé
om hur du kan ändra det som sker

Skrivet av Angela Müller den 30 oktober 2003 19:10 | Kommentarer (4) | Permalink

29 oktober 2003

En ganska ordinär dag....

....för att inte säga rent av tråkig.
Redan i simhallen var det motigt i morse men jag fick simmat min kilometer och stretchat i 15 minuter.

Jag lämnade draken (är det inte så man kallar dom stora morgontidningarna?) strax efter halv fyra och tog tåget till gymet i Lerum.

Värmde upp 15 minuter i roddmaskin, styrketränade i 30 minuter och gick 30 minuter på löpbandet sedan var det dags att sluta för då stod Woffegubben utanför och väntade med bilen.

Det är andra passet denna veckan men i måndags kände jag mer motivierad. Då gick jag en hel timme i löpbandet efter styrka och uppvärmning i roddmaskinen.

Det kändes inte så där himla kul att träna i dag men en aning bättre nu så här efteråt. Tänkte mig nästa pass på fredag så vi får väl se om det möjligtvis kan bli roligare tills då.

Skrivet av Angela Müller den 29 oktober 2003 18:10 | Kommentarer (2) | Permalink

28 oktober 2003

Mamma, pappa och barn

Har vi sett på bio i kväll.
Märkligt det där med biobesök för i mitt fall kan man jämföra det med ketchupsyndromet....inget, inget och så plötsligt allt på en gång.
Två biobesök på mindre än en vecka har inte hänt i historien förut.

Filmen var jättebra! Och på fredag får resten av mänskligheten chans att gå och se den på bio för då har den premiär. En ganska söt historia och ganska vanliga människor och ganska vanliga händelser. Jag tror att den kommer att bli sedd av många och att den får bra kritik.

Det var minst sagt perfekt väder för bio i dag, regn, blåst och allmänt ruggigt. Hade egentligen planerat in stavgång sista 7,5 kilometrarna hem från jobbet i dag men därav blev alltså inget. Och lika glad för det är jag men gladast är nog räven......

För övrigt händer det inte så mycket i detta jordeliv och jag hävdar med en dåres envishet att jag lika gärna kunde varit likt björnen och gått i ide dessa hemska, kalla, svarta månader som vi har framför oss.
Fast...nästa vecka, på torsdag, har jag i och för sig ett besök på konserthuset att se fram emot och tisdag ska tillbringa i Helsingborg så jag får nog vänta med idegången en vecka eller två :-)

Skrivet av Angela Müller den 28 oktober 2003 22:10 | Kommentarer (1) | Permalink

24 oktober 2003

Tokhandlat

...som Anna skulle rubricerat det vi har vi gjort i dag i Ullared.
Klockan 05.00 i morse skrällde klockan, hundarna skulle ut, lite bukfylla och sedan bar det i väg.

Vi var framme ganska så precis eller om inte precis så i alla fall strax efter åttaslaget.
Sedan vet jag inte hur många timmar vi befann oss på insidan av varuhuset men till slut höll vi på att avlida av hunger. Det var också då vi bestämde oss för att nu fick det vara bra och ett antal tusenlappar senare satt vi på en liten restaurang och smörjde kråset en aning. DET var gudagott men det hade förmodligen smakat lika bra vad som än hade serverats i det stadie av totalsvält vi befann oss då.

Nåja, ungarna var nöjda och mina fötter var som båtar men sedan var det inte nog med det utan nu skulle det handlas i djuraffären.

Woffe har varit en ängel och passat alla fyra hundarna, vilket är detsamma som hela hundkenneln, alldeles på egen hand hela dagen.
När vi väl var hemma igen var det nog inte bara hundarna som blev glada :-)

Anna och Helen tog vovvarna på en riktigt skön långpromenad och Oskar och jag packade upp alla våra nyinhandlade fynd. Woffe, Den Pärlan drog i väg och fyllde tanken i bilen då det vankas hundutställning redan i ottan i morgon. Den skka gå av staplen innne i Göteborg så det är inte gångavstånd precis.

Jag inhandlade några cd-skivor i dag som gett både Woffe och mig en riktig nostalgitripp...Ola Magnell, Maritza Horn, Marie Bergman - herregud det var tider det :-) Jag lyckades oxå komma över en riktig klenod med Kim Larsen/Gasolin.
Jojo, ett och annat "hönsskinn" har krupit iväg uppefter armar och ben!

För övrigt blev det mest måsten i kassarna, tvättmedel, sköljmedel, shampo, duschcreme men också lite presenter som vi ska sända i väg per post till Woffes syster som snart fyller år.
Lite nya plastburkar - jag har ju städat ut nu så fint så det var nödvändigt att fylla upp litet igen :-) Lite kläder och vips var notan uppe i 4000 riksdaler näst intill. Men tokhandlat har vi :-)

Som jag känner det nu hoppar jag nog hundutställningen i morgon men vi får se. Skulle ju behöva göra lite nytta härhemma också och sedan ska man ju i så fall upp i ottan igen....

Det blev av naturliga skäl en mycket sen middag i dag i det Mullerska hemmet och Woffe sliter just nu som en blå med att få köket i ordning igen.
Anna badar Ila som måste vara riktigt vacker till morgonen och med den mängd päls hon har så lär det dröja innan hon lyckas få den torr efter badet.

Vi andra har tänkt oss en avslutning framför dumburken - jag köpte nämligen några roliga videofilmer i dag också till det hutlösa priset av 45:-/styck.

Det har varit en trevlig om än tröttsam dag!

Skrivet av Angela Müller den 24 oktober 2003 21:10 | Kommentarer (3) | Permalink

23 oktober 2003

Jag är inte rädd

...ja, så hette biofilmen som jag med kollega Anders har sett i kväll.
Den var bra, lite spänning och dramatik och ett lyckligt slut då förstås.

Vi var först på stamkrogen och åt en mycket god middag - med förrätt och därpå huvudrätt - inte alls dumt.

När vi står i kassan så säger Anders att han ska bjuda mig på bion som en försenad födelsedagspresent - det var ju en överraskning!

Nu kommer Lilla Monsterbarnet med Oskar, Helen och hundkenneln snart så jag ska dra mig ner mot centralstationen och möta upp är tågen kommer in.

Och Stora Monsterbarnet har dragit till Finland, fick jag veta på sms tidigare i kväll, för att ha bloggträff. Jojo, dom rör på sig dom små liven.

Skrivet av Angela Müller den 23 oktober 2003 21:10 | Kommentarer (3) | Permalink

21 oktober 2003

Om jag ändå hade varit björn

Då hade jag sovit gott nu och fram till i april någon gång :-)

Skrivet av Angela Müller den 21 oktober 2003 14:10 | Kommentarer (2) | Permalink

20 oktober 2003

Uj, uj, uj

Startade dagen med simning men hamnade snart i en puls som visade 160!
Och det trots att jag inte tog i alls.
Simmade bara 18 minuter och metrarna 500...

På väg hem stannade jag till vid gymet och vis av skadan från i morse så blev det en mycket torftig och kort träning.
15 minuter på motionscykel för uppvärmning, endast 20 minuter styrka och sedan avslutningsvis 10 minuter på löpband där jag gick och inte sprang.

Kan näst intill tyckas onödigt att jag ens gick dit men jag hade bestämt redan innan att ta det mycket försiktigt så det var mitt mål och jag får nog säga att jag har uppnått det i dag - fast det kändes nästan löjligt och inte som någon träning.

Skrivet av Angela Müller den 20 oktober 2003 19:10 | Kommentarer (1) | Permalink

19 oktober 2003

Snabbt gick den

Helgen alltså! Har en alldeles bestämd känsla av det är på tok för mycket måndagar och näst intill brist på lördagar!

Nåja, eftermiddagen har jag varit Spice girl och skurit grönsaker på både längden och tvären - känns det som om.
Men nu är det färdigt och magen är mätt efter ett mål bestående av pitabröd och den fyllning jag nyss lagat i två upplagor, en veg och en vanlig.

Woffe var gullig och kom ut och läste ett kåseri från dagens tidning av Per Nordangård, skribent och utlandskorre på GP och placerad i London.
Han skriver alltid roande så det blev en riktig trevlig stund är i köket bland morötter och groddar, köttfärs och quornfärs.

Nu ska bara badväskan och träningsväskan göras i ordning för tidig avfärd till morgonen och sedan blir pösmös i soffan tills ögonlocken blir för tunga.

Skrivet av Angela Müller den 19 oktober 2003 20:10 | Kommentarer (1) | Permalink

Fjäskat till det lite

Ja, så är huset nystädat och fint. Mattorna är piskade av mattchefen himself och tanten har skurat golven. Toaletterna tog jag redan i går så det vara bara till att hoppa rätt på vesäntligehterna så att säga.

Under tiden Woffe dammsög krattade jag lite löv i väntan på att få börja skura golv. Ryckte allra pliktskyldigast upp lite ogräs här och var helt planlöst.
Skulle verkligen behöva ägna några dagar åt trädgården innan det för kallt och trist. Kanske kan hundkennelt, dvs Boris och Ila och Greta med lilla Alice (vet inte om dom har någon hemsida) "hjälpa" mig nästa helg. Jag vet att Ila är en riktigt badare på att gräva i alla fall och Boris brukar leka med äpplena som har ramlat ner på gräsmattan och bort ska dom ju så det kanske blir riktigt bra.

Jag minns när Boris var liten valp, hans första höst, och han "hjälpte" mig att kratta löv. Varje gång jag lyckats kratta ihop en hög tog han full fart rakt in i lövhögen och hade jättekul - vem kan motstå något sådant?

Jo, för att återgå till rubriken så kom den sig av att jag idag fick fjäskat till det lite med att koka nyponsoppa till mattpiskaren. Han är galen i nyponsoppa och jag insåg efter städningen att här behövs en instats eftersom det kommer att dröja några timmar innan det finns någon mat färdig.

Så jag kokar alltså upp lite vatten och vispar i nyponsoppepulver och ropar till kvarterets bäste mattpiskare genom tiderna (jag har aldrig sett någon annan piska mattor i vårt kvarter) att nu vankas det mellanmål.

Hans ord då han upptäcker nyponsoppan är obetalbara "Det måste vara kärlek det!"
Japp så har vi nu mellanmålat klart och jag ska börja skära grönsaker i all oändlighet för nu ska här lagas köttfärssås till en riktigt storfamilj som vi blir på fredag. En "vanlig" variant och en vegetarisk ska det bli.
Det kommer säkert att smaka bra efter en dag på Ullared och även för Woffe som ska sköta hela kenneln medan vi andra är ute och slösar bort pengar :-)

Skrivet av Angela Müller den 19 oktober 2003 16:10 | Kommentarer (3) | Permalink

Finne

Jo minsann! Jag har fått en präktig finne - det ni - i min ålder!
Det är alltså inte dags att ge upp hoppet ännu.
Stor, fet och ful och på bristningsgränsen!

Jo man tackar...bara någon inte kommer och påstår att även äldre människor kan få finnar fast då rubriceras dom inte som ungdomsfinnar.
För då vet jag inte vad jag gör?!

Skrivet av Angela Müller den 19 oktober 2003 00:10 | Kommentarer (1) | Permalink

Ingmar Bergman

Kan verkligen konsten att få mänskligheten att inse att man står på ättestupan.
Nåja, jag har ju i alla fall 3 1/2 nybakade bröd att glädjas över. Den andra halvan, den som skulle blivit heltalet 4, har vi utan minsta dåligt samvete vräkt i oss. Det var jättegott!
Så jag tuffar envist på utan några som helst självmordstankar - trots Bergmans film.

Skrivet av Angela Müller den 19 oktober 2003 00:10 | Kommentarer (3) | Permalink

18 oktober 2003

Lördag hela dagen

Vaknade 07.30 (något bättre än jag gissade i går) "drog" mig till strax före 08.00 sedan var det lika bra att stiga upp.
Märkte till min förvåning att axlar och nacke var riktigt mänskliga! Nästan ingen värk alls och det har jag inte upplevt på hela veckan.
Det uppmande förstås till eftertanke - innan jag började städa skåpen i köket - så det inte skulle bli ont igen.

Men man måste ju ta vissa risker här i livet och det behövdes verkligen röjas i alla skåp - därom rådde ingen tvekan!

Kan någon människa förklara varför vi människor (åtminstone jag) har en ekorres egenskaper och samlar på allt som förekommer på denna jord? Plastburkar i all oändlighet från glass och annat bråte som man köpt. Jo, för det är ju så himla bra att ha när man ska frysa in. Jamen va fan - vi har ju bara en frysbox och ett frysskåp! Med alla dom burkar, från diverse härkomst, som jag har samlat skulle jag behöve minst ett fryshus för att få nytta av alla!
Soptunnan är full fast dom tömde i veckan som gick.....

Men det är fantastiskt fint i skåpen och det finns plats att lägga alla nya fynd av urdiskade plastburkar som man aldrig någonsin kommer att få användning för!

Komposterna fick sin beskärda del också kan jag meddela...hittade ett antal produkter både i kylskåp samt skafferi som hade utgångsdatum 2001 :-)
Det var sill, både i senapssås och andra inläggningar, det var rom och det var fan och hans gamla mormor. Märkligt att det är så dåliga hållbarhetstiden numera på konserver :-) För dom kan väl ändå inte mena att man ska planera på minsta detaljnivå?
Jag hittade förresten också fruktkonserver i ett skåp som var på väg att explodera. Både botten och ovansida var rundade och jag fick ta ut dem med största försiktighet så dom inte skulle explodera på väg från skåpet till sopkorgen. Det var en utmaning kan jag lova! Efter detta kan jag säkert extraknäcka som bombexpert. Det är väl bara att invänta när erbjudandena ramlar in!

Nåja, vad som hände sedan vet jag inte ens om det finns en förklaring till - jag fick en helvetisk lust att baka kornbröd. Tror inte jag bakat sedan Jesus gick i kortbyxor! Sagt och gjort, jag ringde Woffe som arbetade i dag, och bad honom köpa jäst på hemvägen. Det gjorde han men han kom inte till hemmets härd förrän klockstollen var närmare sju så nu får jag väl stå här hela natten med mitt brödbak.

Men, jag fick i alla fall följt mitt infall och det är väl gott nog? Sedan om det tar hela natten kan ju inte inspirationen få skulden för. Det gäller att ta vara på tillfällena och köra hårt! Man vet inte hur många år det tar till nästa infall kommer!

Risken är ju dock minimal att jag inte ska kunna fylla ut tiden mellan jäsning och bak för tvättstugan är inte nådigt full, efter en vecka då jag knappt rört en fena pga förklarliga skäl, så även om det tar hela natten så finns det att fylla tiden med under väntetillfällena.

Nu har jag bakat ut dom två första bröden och jäsning pågår nu i 45 minuter. Under tiden har jag rört ihop två limpor till och nu kommer maken, som sovit av sig en stund (man får ju tänka på att den stackaren har jobbet HELA dagen) och säger så klokt:
- Jaha, då får man nybakat bröd alldeles strax då.

Skrivet av Angela Müller den 18 oktober 2003 20:10 | Kommentarer (4) | Permalink

17 oktober 2003

Näst intill om inte riktigt så nästan...

...bra igen. Det vill säga att hostan fiinns ju kvar och lite ont i nacke/rygg men det är ju bara fredag och helgen därtill med ytterligare vila och motionsfri ska förhoppningsvis göra susen.
Ja, det kunde varit värre det kan man lätt konstatera.

På jobbet i dag var det ganska lugnt förutom några buggar som jag under dagen fick spårat i vårt webannonseringssystem. Buggar som kommit efter uppgraderingen förrförra helgen och som alltså inte funnits innan.
Nu är det felrappat till leverantören så nu är det bara att vänta på åtgärder.

För övrigt har vi soffat hela kvällen framför dumburken. Har försökt att i det längsta hålla mig från datorn, åtminstone hemma, på jobbet är det givetvis svårare, för att skona nacken.

I morgon är det sovmorgon så då vaknar jag säkert 06.00 :-)

Skrivet av Angela Müller den 17 oktober 2003 22:10 | Kommentarer (3) | Permalink

16 oktober 2003

En aningens bättre surhetsgrad

Ja, vem kan motstå all uppmuntran och alla hejarop och snusförnuftiga råd från goda vänner när man har gnällt i dagboken.
Nej, det kan inte ens den suraste göra och alltså inte jag heller.
Fick till och med uppmuntran via cybevykort från Stora Monsterbarnet.
Och gästboksinlägg på Lunar - fy tusan vad jag har det bra mitt upp i allt snorande och hostande!
Klart man måste dra på smilbanden då.

Efter jobbet var vi och handlade det allra nödvändigaste. På lördag tänke jag vara Spicegirl igen och förbereda lite mat inför nästa helg då vi har Anna, Oskar och Helen här samt och inte minst hundkenneln :-) Som består av Boris och Ila och Greta och Alice, tre pudelbusar och en wippert (undrar just om det var det "märket" och i så fall om det verkligen stavas så?).

Jag hittade en jättemysig kokbok som jag köpte i tre ex. En som jag tänkte ha själv då och sedan varsin till flickorna var tanken - vi får väl se om dom är intresserade. Det var många så kallade vardagsrecept i kan vara bra att ta till när fantasin tryter.

Woffe ska jobba på lördag så då passar det bra om jag står vid spisen och sedan kan vi kanske sanera huset på söndagen. Det blir väl en helg att se fram emot ;-)

Ska nu snyta ut några liter från näsan och krypa till kojs för att på alla goda vänners uppmaning bli frisk!
Åja, det känns faktiskt något bättre i nacke och rygg nu ikväll!

Skrivet av Angela Müller den 16 oktober 2003 21:10 | Kommentarer (2) | Permalink

Och jag surar på

Som om inget hade hänt, och det har det inte heller, sitter jag på min kammare och fortsätter med att grinigt (så det stänker om det) sura vidare.

Jag blir inte bra, har fortfarande ont i nacken och ryggen. Ser närmast ut som en fransk politiker med nackspärr (alltså stel och helt orörlig). Hostar så det låter som om jag vore långt nere i avgrunden och näsan är snorig.
Ingen träning, inget sim på morgonen, inget joggande, inget gym inget inget av något.
Den största ansträngningen jag genomför på dagen är möjligtvis promenaden mellan garaget och arbetsplatsen! Det är väl kanske 300 meter högt räknat.

Woffe har flyttat in i gästrummet för att överhuvud taget få någon sömn då jag låter nätterna igenom. Vad tusan är detta???
Ingen av mina arbetskamrater vill komma in i mitt rum (på jobbet) för där luktar det Tigerbalsam som om vore det tillverkningsplatsen för densamma.

Mitt ego säger mig att jag inte har förtjänat detta och jag irriterar mig sanslöst på att ha fått lägga ner all träning vilket i sanning innebär att jag får börja på ruta 1 igen när detta är över – om det nu någonsin går över.

Just nu känner jag mig precis som en tjurig barnunge som behöver tröst av sin mamma! Men min mamma finns inte mer och jag är ju å andra sidan ingen barnunge, i alla fall inte om man ska gå efter födelseintyget.

Samtidigt börjar jag undra? Det tog mig 50 år att inse att jag behöver träna och då, då blir jag förkyld, får hosta och ont i rygg och axlar!
Nåja, jag kommer envist att fortsätta tjura och tjura till viruset, eller vad det nu kallas, inser att här kan man inte bo och ger sig av någon annan stans.
Nu fattas det bara att den grymme badmästaren drar in årskortet på simhallen ;-)

Skrivet av Angela Müller den 16 oktober 2003 10:10 | Kommentarer (4) | Permalink

14 oktober 2003

Hujedamejjen

En sådan dag!
När jag vaknade i morse kunde jag knappt ta mig ur sängen - så ont i nacke och ryggsida har jag aldrig haft förut.

Det började egentligen i går morse för då kände jag en svag antydan nackvärk. Men det var ändå inte sämre än att jag kände att jag skulle klara simma. Kanske trodde jag att det rent av skulle bli bättre om jag rörde mig med lite mjuka rörelser som ju faktiskt simningen ger.
NÄR jag kom ut från simhallen kunde jag inte vrida nacken åt något håll. Shit!

Jag som hade bestämt mig för att träna på gymet efter jobbet - näpp, det blev inget av det utan vi åkte raka vägen hem och jag slängde mig i sängen efter kvällsmålet i tron om att sömn och vila måtte väl ändå göra underverk......

I morse kom jag som sagt knappt ur sängen och tog då det mycket kloka beslutet att jobba hemifrån. Eftersom min kollega är på mässa hela veckan så kunde jag inte bara vara hemma utan att jobba men hoppades på en lugn dag.

Nåväl, Woffe kopplade om min jobbtelefon, så fort han kom till jobbet, så att den skulle ringa på nallen vid eventuella bråttomärenden.
BHA, vaddå eventuellt....Naturligtvis så krånglade allt som kunde krångla denna förbaskade dag!
Jag har inte varit hemma från joobbet en enda dag på grund av sjukdom sedan jag började jobba och det är över 16 år sedan. Självklart ska det mesta som kan hända hända just i dag!

Allt har löst sig på det bästa sätt som jag kunde prestera i dag och hemifrån men det blir till att traska i väg i morgon och sopa upp resterna så det blir inga fler "vilodagar" här inte.
Jag kommer dock att hoppa över simning och någon träning på gymet efter jobbet blir det inte tal om.

JAG BLIR SÅ JÄKLA IRRITERAD när det blir så här. Jag som hade kommit i gång så bra och varför ska jag bli sjuk nu...när jag aldrig är det annars?

I kväll skulle jag och en manlig arbetskamrat, Anders, ha gått på bio - det gör vi inte heller så förbaskade ofta så att det stör men men.

Ja, jag vet att jag inte ska klaga - det kunde varit värre och det finns tusen och åter tusen människor i vår jämmerdal som skulle vara GLADA åt endast lite ont i nacke och rygg! Men jag kan inte hjälpa att jag blir så besviken :-(

Jag mailade bägge barnen i morse och talade om att jag inte var på jobbet för det slår aldrig fel...är jag inte där så söker dom mig där och när ingen svarar blir dom oroliga sötnosarna.
Bägge barnen har ringt i dag och tröstat mig och det är en lisa för själen i alla fall :-)

Skrivet av Angela Müller den 14 oktober 2003 17:10 | Kommentarer (2) | Permalink

12 oktober 2003

Slut på säsongen

Kan man nog säga att det är i dag för nu har vi plockat ur husvagnen och kört den till vinterförvaring. Nu får den stå inomhus tills i april nästa år.

När vi ändå körde förbi Ikea på vägen hem, husvagnen vinterförvaras en bit längre bort i Fjärås, så tittade vi förstås in.
Först var jag dock inne på Plantagen och införskaffade en ny räfsa och en ny borste samt ett nytt skaft. Jag "kör" Gardenasystemet för trädgårdens redskap vilket innebär att man byter själva verktyget man önskar använda och använder samma skaft. Jag har tre skaft men kände i mitt inre (det lät bra va?) att det kunde vara bra med ett skaft till...

Därpå blev det så Ikea och det är ju alltid lite kul. Det slog mig när vi gick in att vi är faktiskkt oftare på Ikea i Stockholm, Kungens kurva, än vi är på hemmaplan i Kållered.
Vi skulle egentligen inget ha men som min saliga mor alltid sade, en flygande kråka hittar alltid något.

Och det gjorde vi. Två nya gästtäcken blev det för dom gamla är riktigt gamla och tråkiga och dessa nya kändes fluffiga och sköna.
En igelkotte, en ekorre, en isbjörn samt en hund till blivande besök av "hundkenneln", dvs Ila, Boris, Greta och Alice. Det är alltså små kramisdjur som jag alltid brukar ha som små presenter när dom kommer. Och nu är det bara två veckor kvar tills dom stormar in :-)
Två nya lampor till köksfönstret, inget märkvärdigt bara tillräckligt smala så att dom får plats på det lilla fjuttiga fönsterbräde som vi har där.
Lite annat småkrafs såsom galgar och annat oumbärligt som hör vardagen till.

Och sedan var det redan mörkt ute! Det har varit en helg i solens tecken och om det ändå kunde vara så här varje dag fram till april så skulle jag sjunga....

Nu stiger sol och nu faller dagg
för fattigt folk och för rika
Men lyckan har en förgiftad tagg
som man bör noga undvika

.....som en av mina stora idoler skulle gjort.

Skrivet av Angela Müller den 12 oktober 2003 20:10 | Kommentarer (3) | Permalink

11 oktober 2003

Gråboloppet

Rektorn var förstås där...ja, det kanske tarvar en förklaring. Men rektorn är den rektor bägge barnen haft under sina respektive skoltider. Han heter Torbjörn och är med i alla sportsammanhang som arrangeras i kommunen - något av en galionsfigur för oss bybor.
Jag brukar möta honom när jag stavgår eller befinner mig på vår joggingbana. Han är och har alltid varit en mycket vältränad person och för mig som amatör kan det i bland kännas som en del av tryggheten att han finns med.
Han var också ett tungt namn i handbollen (Baltichov) som Stora Monsterbarnet spelade under ett antal år som ung och hemmaboende.

Nåja, det var Torbjörn som var speaker på Gråboloppet som gick i dag i vår lilla by som dagen till ära verkligen visade sig från sin vackraste sida med strålande sol och höstfärger på träd och buskar så man kunde baxna av ren förundran.

Start och mål på Lekstorpsvallen. Det fanns flera olika alternativ av längder på banorna men vi valde den längsta, dvs milen.
Vi sprang inte heller som alla dom andra gjorde, det hade för övrigt ingen av oss klarat, utan vi gick snabbt med våra stavar.

Vi kom i mål på 1 timme och 30 minuter vilket får anses som en god tid för att gå. Vi pinnade på med bra fart hela sträckan och det kändes bra.
Jag fick mig ett gott skratt när vi skulle fästa våra nummerlappar för då satte Woffe fast sin med stor noggrannhet och med inte mindre än fyra säkerhetsnålar vilket jag då påpekade med kommentaren:
- Ska det vara nödvändigt med fyra nålar för att fästa den där lappen?
- Ja, jag vill inte fästa bara upptill för då kommer den att flyga upp i ansiktet av fartvinden och göra mig blind.

För övrigt vad gäller motion denna vecka så har jag som vanligt simmat varje morgon och styrketränat onsdag och fredag. En härlig joggingtur blev det i torsdags, efter jobbet, på 3.6 km.
Styrka och styrka ... just nu kan man nog inte rubricera det för styrketräning egentligen för vad jag håller på med nu och i veckorna tre är bara en så kallad tillvänjning av att använda musklerna överhuvud taget.
Det känns näst intill lite fånigt men det är bara att lyda och göra som tränaren sagt.

Under tiden ägnar jag mig åt att läsa om hur jag ska träna sedan när jag kommer dit då jag kan börja träna på "riktigt".

Skrivet av Angela Müller den 11 oktober 2003 14:10 | Kommentarer (5) | Permalink

7 oktober 2003

Vilken respons!

Några ord och jag fick en sådan respons i dag som jag bara inte trodde var möjlig! Anna, Linda, BIM - tänk vad härligt det är att få "tänka högt" och få ett sådant gensvar!

Jag tror till och med att jag fått mig lite vishet till råga på allt. Jag som annars brukar säga att jag inte besitter varken visdom eller kultur.

BIM är ju mamma så hon vet precis vad jag talar om och Anna och Linda är ju barn så - kan man få bättre referenser?

En eftermiddag, som var ganska tung och lite dyster då man ger sig hän i tänkandets mekanism, fick ett slut som blev så positiv så jag just nu går undrar om inte alla människor, och då menar jag ALLA människor, borde blogga :-)

Skrivet av Angela Müller den 7 oktober 2003 19:10 | Permalink

Visst kan man fundera

Över livet och hur det blivit och vad som är bra och vad som är mindre bra.
Räcker man till i alla lägen? Är man nöjd med sig själv? Är man trygg?

Vad hjälper det egentligen att man är stolt över sina vuxna barn när man ändå inte räcker till i situationer som kräver att man bör göra det? När dom är ledsna över något eller när dom är totalt slut för att livet kräver och tar så mycket?
Vad hjälper då en mammas eller pappas tama trevande försök till tröst eller insikt?

Det är klart att man hade en mycket bättre sits när dom var små och man relativt lätt kunde ge dom tröst och kunskap när dom hungrade efter det.
Men så är ju inte livet - att barnen förblir små och bekymren små i all evighet. Och vad är det egentligen som avgör om ett bekymmer är stort eller litet?

Hur ska man vara som förälder egentligen? Finner man alltid dom rätta orden och kan man alltid stödja och vara till hjälp eller tröst på rätt sätt?
Hur blir man förresten en bra förälder och hur är en bra förälder?

Är det hönsmamman som alltid är lite orolig trots att ungarna är giftasvuxna? Eller är det mamman som säger att nu har dom flyttat hemifrån och får sköta sig själva. Eller, eller?

Ja, det är många frågor som egentligen inte kan få något svar men visst funderar man av och till.
Jag är säkert inte ensam bland all mammor, världen över, som funderar och undrar men just nu är det ingen tröst. Just nu känns milen emellan oss och barnen som om vore det härifrån till evigheten!

Skrivet av Angela Müller den 7 oktober 2003 15:10 | Kommentarer (9) | Permalink

6 oktober 2003

Ja, se nu vet jag

Hur man ska göra på gymet!
Daniel som min personlige instruktör heter har nu gått igenom med mig vad jag ska göra och framför allt HUR.
Det var spännande och jag insåg ganska snabbt att mina övningar på egen hand inte varit helt i sin ordning vad gäller varken det ena eller det andra.
Framför allt har jag kämpat på för mycket.
Men det ska bli ändring på det från och med nu.

Nu gäller det att vara "lydig" och göra som jag blivit tillsagd för att uppnå resultat.
Det blir en utmaning kan jag lova men den som inte provat kan heller inte säga att det inte går!

Dag 1
Uppvärmning på cykel eller rodd 5-10 min.
Uppvärmningsset a 20 repetioner på bröspress.
Bröstpress, 3x10.
Sittande axelpress, 3x10.
Dips i maskin, 3x10.
Mag crunches, 3x10.

Därefter kondition 20-30 minuter högt tempo, förbränning 45-90 minuter medel tempo.

Dag 2
Uppvärmning på cykel eller rodd 5-10 min.
Uppvärmningsset a 20 repetioner på benpress.
Benpress, 3x10.
Benspark, 3x10.
Liggande lårcurl, 3x10.
Stående vadpress, 3x10.
Därefter kondition 20-30 minuter högt tempo, förbränning 45-90 minuter medel tempo.

Dag 3 (jag har tänkt mig 3 dagar i veckan med minst 1 dag vila emellan)
Uppvärmning på cykel eller rodd 5-10 min.
Uppvärmningsset a 20 repetioner på Latzdrag.
Latzdrag, 3x10.
Bicepscurl i maskin, 3x10.
Ryggresningar, 3x10. (Uföres liggande på mage på matta med fötterna som stöd i väggen).
Mag crunches, 3x10.
Därefter kondition 20-30 minuter högt tempo, förbränning 45-90 minuter medel tempo.

Detta ska pågå i minst tre veckor och med väldigt lite vikt.
Därefter ska vikterna höjas om jag så vill och orkar.
Månne jag klara detta?

Han tyckte absolut att jag skulle fortsätta med simning varje morgon måndag till fredag - det tyckte jag kändes skönt för det VILL jag fortsätta med, har liksom blivit en vana.

Vi var lite sena i morse och kom således också sent till simhallen så jag hann bara 700 i dag och ingen stretching.
Men i morgon ska vi skärpa oss.....

Skrivet av Angela Müller den 6 oktober 2003 22:10 | Kommentarer (3) | Permalink

5 oktober 2003

En så'n härlig dag....

...man blir riktigt glad!
Gråbo fullkomligt badade i sol när mina ögon slogs upp i morse!
En sådan fantastisk dag!

Woffe låg lite längre än mig i dag och därför tog det en stund innan jag kunde konstatera att rösten faktiskt är på väg tillbaka (jag hade ju ingen annan att testa på - har hört att om man pratar med sig själv så....)
Lite kraxigt (obs kraxigt inte kaxigt) låter det men trots allt är det ju något som låter.

Det blev en joggingtur - jag vet att jag inte borde men i detta underbara väder gick det inte att motstå - och det var en härlig tur. Jag sprang längre sträcka än någonsin tidigare och det kändes ljuvligt! Vi tog Härnmosserundan som är på 3,6 km.

När vi duschat kokade jag oss bägge grötfrukost och det smakade så bra. Woffe ska som vanligt envisas med sin "tomtegröt" men jag fortsätter med en dåres envishet att äta min havgregrynsgröt med krossade linfrö och banan på. Mums!

Det gick bara inte att vara inomhus en dag som denna så efter avverkad frukost gick jag ut och klippte gräset och krattade efteråt så där rök några kåldolmar till :-) Woffe låg på soffan likt en orm som svalt en älg och lät maten smälta. Han tog förstås hand om köket innan soffan. Blää för grötkastruller :-)

Nu börjar magen kurra igen så det är bara att ta nya friska tag i köket för att sammanställa något för middagen.

Skrivet av Angela Müller den 5 oktober 2003 16:10 | Kommentarer (4) | Permalink

4 oktober 2003

Home at last

Äntligen hemma skulle man kanske säga på ren svenska :-)
Det har varit en tuff dag och framför allt en evinnerligt lång resa men nu är jag som sagt hemma och sängen väntar.

Det är bara lite svårt att tagga ner på direkten - sitter här och undrar om jag glömt något! Då kommer telefonen att skrälla långt före GT-killen ringer på dörren för att fråga för miljonte gången om vi vill köpa GT.....

Det är fortfarande dödstyst i det mullerska hemmet! Rösten vill sig inte och under kvällen när det strulade lite (som vanligt) och jag var tvungen att ringa en massa samtal kändes det som om jag ville börja grina för varje ord jag försökte pressa fram.

En kraxig kråka, boendes mitt i storgöteborg bland avgaser och andra föroreningar, låter bra mycket bättre än jag gör just nu!
Vad har jag råkat ut för??

Jag lär inte få något svar denna afton, som dessutom går mot sitt oundvilkiga slut, utan hoppar i sängen i stället och ser om lite sömn kan hjälpa upp saken.

Skrivet av Angela Müller den 4 oktober 2003 23:10 | Kommentarer (3) | Permalink

Till Annelie

Din sorg är obegriplig för alla utom dig själv och förmodligen även för dig.
Vi känner inte ens varandra, fast jag tycker att jag känner dig eftersom Anna har pratat så mycket och varmt om dig.
Jag vet att du har hjälpt Anna vid många, många tillfällen med vovvarna. Jag vet också att detta var ditt livs dröm som nu så helvetiskt tagit slut.
Jag tänker inte försöka, inte ens med ett enda ord, trösta för det finns ingen tröst i lägen som dessa.
Jag vill bara säga att vi tänker på dig, gråter med dig och precis som du säkert gör, faktiskt undrar hur livet kan vara så grymt.

Annas mamma och pappa

Skrivet av Angela Müller den 4 oktober 2003 12:10 | Kommentarer (4) | Permalink

3 oktober 2003

Så det kan gå (samt ett gott skratt förlänger livet)

När klockan var 14.00 i dag fick jag ge upp och åka hem och bädda ner mig i sängen.
DET har aldrig hänt förut!
Min röst försvann i morse efter simningen och lyser fortfarande med sin frånvaro. I eftermiddags började det dessutom kännas som om jag hade en rasp eller grov fil i halsen Detta tillstånd snabbades säkert upp av att jag blev tvungen att simulera något som skulle likna tal väldigt mycket just i dag. Jag blev dessutom tvungen att ringa några samtal och det var inte lätt ska jag säga för i andra ändan lade man på luren eftersom man inte hörde mig - på igen och kraftigt anstränga sig för att höras så man slapp bli pålagd igen ;-)

Jag åkte sålunda hem i eftermiddags för att få vila rösten eller det embryo som ska föreställa röst rättare sagt.
Min goda arbetskamrat som har genomgått samma sak hade fått stränga order av sin doktor att inte prata överhuvudtaget samt att värma vatten med honung i och lika delar vichyvatten därtill i samma kopp.

Det har jag nu gjort och det känns bättre i halsen men någon röst har jag inte.
Det ställer saker och ting i ett besvärligt läge för min del eftersom jag måste jobba hela helgen. Det får bli en tyst helg under alla omständigheter men jag hade tänkt att passa på att simma på lördag- och söndagmorgon eftersom jag ändå blir tvungen att ta mig upp och dessutom åka till stan. Vi simmar ju normalt aldrig lördag och söndag så det hade varit spännande att få möta helgklientelet men det får väl bli vid nästa uppgradering :-) Törs inte fresta på hälsan mer än nödvändigt just nu.

Eftersom jag inte får prata och dessutom åkte hem från jobbet och satt här hemma moltyst i min ensamhet så har goda vänner och make roat mig via epost så gott dom nu kunnat. Jag vill speciellt dela med mig av en skröna som fick mig att skratta gott (kanske för att jag själv befinner mig i något gymstadie där jag inte vet utgången eller slutresultatet ännu - kan bara påpeka att jag fick nästan skrattkramp och musklerna under rumpan gjorde sig väl kända när jag gapskrattade åt skrönan).

Här kommer den:

Mannens Träningsdagbok

Kära dagbok,

Jag har precis fyllt fyrtio, och min älskling gav mig en vecka med personlig tränare i födelsedagspresent. Nu är jag ju fortfarande i kanonform. Jag spelade trots allt fotboll när jag var 20, men det kan vara roligt att få röra lite på sig.

Jag ringde till träningsanläggningen och bokade tid med en personlig tränare. Jag fastnade för Linda, som är en 26-årig tjej som förutom jobbet som personlig tränare också är aerobics-instruktör och modell för badkläder. Det är hon som är anledningen till att jag skriver det här, hon bad mig skriva dagbok för att hålla koll på mina framsteg. På måndag gäller det ...

Måndag:
Jag gick upp klockan 06.00. Det var riktigt tufft att komma upp så tidigt, men när jag kom till träningsanläggningen, där Linda väntade vid receptionen blev allt helt plötsligt mycket lättare. Linda är suverän! Hon har blont hår, fantastiska blå ögon och ett charmerande leende. Vi började med en rundtur på anläggningen. Linda visade mig maskinerna och det första jag fick göra var springa på löparbandet. Efter fem minuter tog Linda min puls, och hon verkade lite orolig över hur hög den var. Det hon inte fattade var att min puls var hög för att hon stod så nära mig i sin tajta lycra-outfit. Jag är ju i toppform annars! När vi gjorde sit-ups pushade Linda på mig och jag kämpade på, trots att jag var trött i magen efter att ha hållit in den ända sen jag mötte henne i receptionen. Efter passet njöt jag av att titta på hur smidigt Linda rörde sig under sitt aerobic-pass, och tänkte att hon är lika duktig där inne som hon är med mig. Det här kommer bli en FANTASTISK vecka!

Tisdag:
Jag fick dricka två kannor kaffe för att komma upp, men till slut var jag utanför dörren på väg till träningen. Linda tvingade mig att ligga på rygg och trycka upp en tung järnstång i luften, sen la hon på vikter på den också! Mina ben kändes som spaghetti på löparbandet, men jag klarade en hel kilometer. Leendet jag fick av Linda när jag klev av löparbandet gjorde det mer än värt mödan. Jag mår toppen! Det här är andra dagen i mitt nya liv!

Onsdag:
Jag försökte borsta tänderna, och enda sättet som var möjligt var att ligga med huvudet på tandborsten och röra munnen fram och tillbaka över den. Jag tror jag har fått bråck i bröstmusklerna. Jag klarade av att köra så länge jag slapp styra eller bromsa. Jag parkerade på en handikapparkering vid träningsanläggningen. Linda var lite okänslig idag och hävdade att mina skrik störde de andra som tränar på anläggningen. Jag har kommit på att hennes röst är lite för hurtfrisk för så här tidiga morgnar, och när hon skriker på mig får hon en nasal ton som är riktigt irriterande. Jag fick ont i bröstet när jag skulle ställa mig på löparbandet, så jag fick stå på trappmaskinen istället. Vem i helvete har uppfunnit en maskin som simulerar en aktivitet som gjorts obsolet av hissen? Linda sa att det skulle hjälpa mig att komma i form och öka min livsnjutning eller nåt. Hon snackade massor annan skit också.

Torsdag:
Linda väntade på mig med sina vampyrlika tänder med en min som skulle föreställa ett leende, men den grymma formen på hennes tunna läppar avslöjade henne allt. Jag kunde inte rå för att jag var en halvtimma försenad - det tog mig 20 minuter att bara knyta skorna! Linda tvingade mig att träna med hantlar. När hon tittade bort, passade jag på att springa och gömma mig i herrarnas omklädningsrum. Hon skickade Lars för att hämta mig, och sen satte hon mig på roddmaskinen som straff. Jag sänkte den.

Fredag:
Jag hatar den lilla subban! Linda är den vedervärdigaste varelse till människa som någonsin fötts på denna planet NÅGONSIN! Korkade, anorektiska lilla träningsfjolla. Om jag kunde röra någon enda liten del av min kropp utan denna fruktansvärda smärta skulle jag slå henne med den. Linda ville att jag skulle jobba med mina triceps. JAG HAR INGA TRICEPS! Om hon inte ville ha jack i golvet så borde hon inte ha räckt mig de där (%&##%?& hantlarna, eller något annat tyngre än en macka för den delen. (Jag är säker på att hon lärt sig det där på Sadisthögskolan - hon måste fått en hedersbetygelse i grenen "tillfoga smärta"). Löparbandet kastade av mig och jag landade på en hälsorådgivare. Jag önskar att jag hade landat på någon mjukare.

Lördag:
Linda lämnade ett meddelande på min telefonsvarare i morse, i det där äckliga, hurtfriska, gnisslande tonläget hon har. Hon undrade varför jag inte dök upp idag. Ljudet av hennes röst fick mig att vilja slå sönder högtalaren med första bästa trubbiga verktyg, men tyvärr saknar jag styrka att ens trycka på knapparna på fjärrkontrollen. Jag har sett på finsk tv i elva timmar!

Söndag:
Jag åkte färdtjänst till kyrkan idag för att tacka gud att den här veckan äntligen är slut. Jag bad också till gud att min fru nästa år väljer en roligare present. Till exempel en rotfyllning eller en rejäl tarmsköljning.

Tilläggas bör att jag har inte en aning om vem som skrivit detta så jag kan tyvärr inte skriva han/hennes namn.

Skrivet av Angela Müller den 3 oktober 2003 19:10 | Kommentarer (5) | Permalink

Skulle inget sagt!

Gissa vem som vaknade klockan 02.00 i natt och därefter låg vaken till 05.00?
Jag fattar inte varför för jag var så trött i går kväll när jag gick till sängs att jag inte ens orkade läsa.

Nåja, jag var lite hes i morse när jag steg upp. Kanke var det det eller så har jag oroat mig omedvetet om den stundande uppgraderingen till helgen.

Hoppade i alla fall och trots detta ganska piggt i bassängen i morse, simmade kilometern och stretchade en kvart i varma goa barnbassängen sedan.
Hade dock inga bra värden på simmet men det märkte jag inte under tiden utan läste av denna visdom på pulsklockan efter avslutat pass.

När jag kom ut från simhallen och skulle prata med Woffe, som väntade på parleringen lika troget som vanligt så hade jag ingen röst.
Den var borta och det rasslade bara lite när jag pratade.....

Det blir med andra ord en ovanligt lugn helg för Woffe :-)

Skrivet av Angela Müller den 3 oktober 2003 10:10 | Kommentarer (1) | Permalink

2 oktober 2003

Dagen

På jobbet gick uteslutande till att planera helgens uppgradering av vårt webannonseringssystem.
Snack med IT-avdelningen angående backup innan och snack med Unixansvarig angående installlation av Apache.....
Sedan ett antal samtal med leverantören.

Jo, det är inte svårt att få dagen att gå i bland.
Jag gick "dessutom" hem i tid för en gång skull. Woffe erbjöd sig att åka bussen hem så att jag kunde åka en timme tidigare eftersom jag skulle till gymet i dag.

Det var ju bra för det innebar att vi nästan var hemma samtidigt. Jag vann bara med några få minuter.

I kväll har vi ätit GRÖT...Jag fick en sådan där oemotståndlig längtan efter havregrynsgröt! Woffe är inte så förtjust i havregryn så jag kokade även en "tomtegröt" som ju då är risgrynsgröt till Woffe.

Barnen kallade det alltid för "tomtegröt" och det namnet har hållt i sig även nu fast dom aldrig ber om "tomtegröt" längre och är utflugna ur föräldraboet för länge sedan.

Sedan jag började träna lite mer regelbundet så sover jag så fantastiskt gott så nu längtar jag bara tills jag får gå och lägga mig. DET ska jag göra nu!

Skrivet av Angela Müller den 2 oktober 2003 20:10 | Kommentarer (3) | Permalink

Simning samt gym

Simmade bara 800 i morse - kände att det fick räcka.

Var på gymet efter jobbet och körde mina 15-pass i omgångar om tre och värmde upp 40 minuter med snabb gång på löpbandet. Totalt blev det två timmar.

Får se om jag hinner mer gym denna vecka eftersom jag ska jobba hela helgen.
Det kan bli tufft att få tiden att räcka till men på måndag ska jag i alla fall vå en instruktör som visar hur man egentligen ska göra så under alla omständigheter blir gym på måndag.

Skrivet av Angela Müller den 2 oktober 2003 20:10 | Kommentarer (2) | Permalink

1 oktober 2003

Spice Girl igen!

Ja, kvällen har jag ägnat framför spisen - för att fixa till luncher för några dagar framöver.
Men det är underbart att bara plocka fram och inte behöva tänka så det är ändå värt besväret att offra några timmar då och då.

Efter jobbet var vi först och hämtade hem vår husvagn som varit hos försäljaren några dagar för det fanns saker att klaga på.
Bland annat så var dörren svår att stänga vilket i längden hade medfört att packningen hade gått åt skogen.
Sedan var det flera av hållarna till fönstren som gick sönder i somras när vi hade dessa öppna. Lite svagt tycker man en spritt språngans ny modell för året!
Nåja, nu är det gjort och nu kan den snart ställas in för vinterförvaring. Det lär inte bli så mycket mer i år.

För övrigt så räcker kvällen inte till så mycket mer! Nu ska jag snart, så fort riset kokat klart, lägga mig och läsa i mina nya böcker.

Skrivet av Angela Müller den 1 oktober 2003 21:10 | Kommentarer (4) | Permalink

Höstens läsning

Grattis
Min blivande
Muskelknutte-Morsa
Kramar
Anna
1998-04-07

Så står det skrivet i boken Personal Training som jag fick i present från Lilla Monsterbarnet för många år sedan.

Det blev inget av det den gången men nu, i går kväll, slog det mig som huvudet på en spik att den ska jag ha nytta av nu.
Sålunda är den utplockad från bokhyllan och ligger nu på mitt sängbord för att avnjutas i små protioner varje kväll.

Tänka sig vilka förutseende barn man har :-)

Inte nog med det, jag var ute och surfade lite på nätet och hittade en helt fantastisk sida om styrkesträning för för nybörjare.

Fantastisk därför att den faktiskt är för nybörjare och inte lovar ut en massa mirakulösa resultat efter några få timmar utan menar att det dröjer lång tid innan man märker av något. Man betonar också på sidan att man inte blir en välbyggd muskelknutte utan anabola steroider men att det inte heller är meningen. Meningen är som med alla annan träning på �?amatörsnivå�? att man ska må bättre och klara vardagen lättare.

Sidan tipsar också om bra böcker där man kan lära mer om matens betydelse för välbefinnandet.
Själv rusade jag i väg och inhandlade två styck på stört!

Blodsockerblues av Fredrik Paulún
Samt
Allt om fettförbrännig av samme författare.

Så, kära medborgare, höstens läsning är räddad!

Appropå medborgare så brukar maken så fyndigt säga:
Det finns Medborgare och Simborgare och vi två (han och jag) måste sålunda tillhöra den senare kategorin.

Skrivet av Angela Müller den 1 oktober 2003 11:10 | Kommentarer (2) | Permalink

Nåja

Sportiga Marie har min sympati
Hon e toppen!
Hon får göra sin plikt uti sitt distrikt
med hela kroppen!
Hon har inga krav lider inte av divalater.
Tar uppi i sin säng herreman och dräng
bönder och soldater!

På gymet i går kände det faktiskt en aning lättare - eller så var det bara inbillning. För jag har ju trots allt bara tränat två gånger tidigare så det kan väl knappast ha gett effekt redan?

Jag värmde upp på motionscykel i 30 minuter innan jag gav mig an musklerna. Körde sedan pass om 3x15 med några få undantag. Armövningarna kändes rilktigt medmänskliga i dag, sist ville jag nästan gråta av smärta.
Avslutade med 30 minuter på löpbandet men sprang knappast alls utan gick fort.

Simningen i dag kändes mycket bättre än i går. Andningen "kom och gick" som den skulle och jag upptäckte något mycket positivit!
I flera år har jag på grund av ryggsmärta fått simma varannan 50-metare på rygg och varannan bröst.
I dag fanns det inte möjligheten att simma på rygg för jag hade "nytt" folk i bassängen som simmade ungerfär lika sakta som mig och när man då har dessa framför sig funkar det inte att simma på rygg med risk att man helt plötsligt simmar på någon.
MEN då upptäckte jag efter hela fyra vändor på bröst att det INTE gjorde ont i ryggen.
Vilken fantastisk känsla!

Trots denna glädje så simmade jag bara kilometern fast jag kände att jag kunde fortsatt till 1500. Jag gick i stället upp till den varma barnbassängen och stretchade ut ordentligt.

Medelvärdet på pulsen låg på 116 (?) och jag låg inom rekommenderad zon i 32 minuter av totalt 34 dito.
Har hjärtfrekvensen blivit bättre eller tog jag det lugnare i dag?
Ja, det är frågan.

Skrivet av Angela Müller den 1 oktober 2003 09:10 | Kommentarer (4) | Permalink