« Hujedamejjen | Huvudsidan | En aningens bättre surhetsgrad »
16 oktober 2003
Och jag surar på
Som om inget hade hänt, och det har det inte heller, sitter jag på min kammare och fortsätter med att grinigt (så det stänker om det) sura vidare.
Jag blir inte bra, har fortfarande ont i nacken och ryggen. Ser närmast ut som en fransk politiker med nackspärr (alltså stel och helt orörlig). Hostar så det låter som om jag vore långt nere i avgrunden och näsan är snorig.
Ingen träning, inget sim på morgonen, inget joggande, inget gym inget inget av något.
Den största ansträngningen jag genomför på dagen är möjligtvis promenaden mellan garaget och arbetsplatsen! Det är väl kanske 300 meter högt räknat.
Woffe har flyttat in i gästrummet för att överhuvud taget få någon sömn då jag låter nätterna igenom. Vad tusan är detta???
Ingen av mina arbetskamrater vill komma in i mitt rum (på jobbet) för där luktar det Tigerbalsam som om vore det tillverkningsplatsen för densamma.
Mitt ego säger mig att jag inte har förtjänat detta och jag irriterar mig sanslöst på att ha fått lägga ner all träning vilket i sanning innebär att jag får börja på ruta 1 igen när detta är över – om det nu någonsin går över.
Just nu känner jag mig precis som en tjurig barnunge som behöver tröst av sin mamma! Men min mamma finns inte mer och jag är ju å andra sidan ingen barnunge, i alla fall inte om man ska gå efter födelseintyget.
Samtidigt börjar jag undra? Det tog mig 50 år att inse att jag behöver träna och då, då blir jag förkyld, får hosta och ont i rygg och axlar!
Nåja, jag kommer envist att fortsätta tjura och tjura till viruset, eller vad det nu kallas, inser att här kan man inte bo och ger sig av någon annan stans.
Nu fattas det bara att den grymme badmästaren drar in årskortet på simhallen ;-)
Skrivet av Angela Müller den 16 oktober 2003 10:45
Kommentarer
Funkar det med lite tröst från monsterbarnen tror du? *kramar om*
Jag tror inte du behöver oroa dig för träningen, allt försvinner inte i ett naffs. Se nu till att bli frisk istället! *ser sträng ut*
Skrivet av: steffanie den16 oktober 2003 11:00
Jaa, det är klart att det gör! Lovar att bli frisk :-) *Kram*
Skrivet av: Angela Müller den16 oktober 2003 11:03
*Stryker deltagande över ryggen* Stackars, stackars dig! Det låter inget kul alls! Hoppas att du blir frisk snart, gärna nu till helgen! *Ler tröstande*
Skrivet av: Bim den16 oktober 2003 19:35
Åhhh, tusen tack - det värmer att vet att det finns någon som tycker riktigt MYCKET synd om mej :-) Har till och med fått ett cybervykort från steffanie i dag! *Kram Gela*
Skrivet av: Angela Müller den16 oktober 2003 20:56