Angelas dagbok

Du är världens bästa mamma!!!! :)

Kram till dig som säger SÅ fina ord! Från din alldeles egna lilla förvirrade monstermamma

Känner igen den där viljan till att bota allt.

Och så i den andra rollen när man önskar att man själv bara kunde krypa in i mammas eller pappas famn och världen utanför är långt långt borta och man är trygg föralltid. Jobbigt att bli "giftasvuxen" och att man aldrig mer kan vara så skyddad från världen och livet.

Så är livet. Och med föräldrar som du (vad jag hört och sett!!) så är man i alla fall rustad med den bästa skyddsutrustning som finns att få på marknaden. Det hindrar ju inte att man slår sig, men det hindrar en från att bli helt fördärvad.

Om man aldrig fick slå sig, skulle livet också bli konstigt på nått sätt. Även de negativa känslorna som man inte vill ha, vill man kanske nånstans ändå ha upplevt för att fatta vad det handlar om.

Som i filmen "Timmarna" där det sägs något i stil med att författaren vill låta någon i boken dö. När hon får frågan varför, så svarar hon att det är för att de andra skall bli mer levande. Så tycker jag att det är både med döden och med andra mindre drastiska och definitiva tråkigheter. De ger en kontrast åt tillvaron, som hjälper oss att se det som är vackert och meningsfullt.

Åh, Linda! Vad du är klok! Visst är det precis så som du skriver men i bland hade det varit så skönt om det inte fanns något jobbigt eller tragiskt, bara roliga saker får hända och bara livsnjutning så långt ögat når. Det hade varit något för mig i dag :-) Tack för dina ord - dom ger insikt. Gela

Det jag tycker är så skönt är att jag vet att jag kan ALLTID ringa till dig, mamma. Jag behöver aldrig ens tänka efter utan det är bara att ringa och böla eller skrika ut sin glädje. Det är inte underligt om du får dåligt hjärta med tiden ;) med mig som dotter. Jo men seriöst, att ha någon som lyssnar i alla, precis alla, lägen- det är verkligen guld värt!!! *kram*

Vad dina ord värmer - för det är just det som är det svåra! Att rapa ur sig floskor som tröst eller stöd i svåra/jobbiga situationer blir så patetiskt. Det hade varit mycket lättare att få krama samtidigt som man "rapar". Det blir likosm såå konstgjort och ger så mycket eftertanke när man ska ta sådana viktiga saker på telefon. Fast jag är glad att du/ni inte känner så som jag tror att det är. Det bevisar responsen på detta inlägg :-) Från din något mindre fövirrade monstermamma

*Ler* Mycket fint skrivet av dig, Angela! Och med tanke på det som Anna har skrivit så tror jag att du är en fantastiskt bra Mamma som har fantastiskt fina döttrar! *Kram*

BIM - Vet inte på jorden vad jag skulle göra utan DIG! *Kram*

Om mina barn brukar jag tänka, att man
ska ge dem rötter och vingar.
Karin