« Så var det då | Huvudsidan | Jo, det var ju så sant! »
29 januari 2004
Nog är det märkligt
När man, läs jag, håller på att renovera någonting i sitt hem så verkar det inte existera något annat.
Ta bloggen här som exempel, inget skrivs förutom hur arbetet med renoveringen framskrider.
På jobbet funderar man hela tiden på hur man bäst ska angripa sig det fortsatta arbetet med renoveringen vid hemkomsten efter avslutat dagsverke.
Tankeverksamheten är på något sätt blockerad och man, läs jag, försätter sig flera gånger dagligen i någon sorts trans där man försöker framkalla bilden av hur det ska bli när det är klart. Dock utan att lyckas förstås! Det blir någon suddig, oförutsägbar bild som sakta tonar upp sig där man ser allt utan det man önskar. Märkligt!
Kanske är det Vår Herres Mening att man ska längta så intensivt efter det färdiga resultatet så att man inte påbörjar projekt av denna kaliber och sedan aldrig, eller näst intill, får det klart. Tänk bara hela allrummet fullt av stegar, penslar, rollers, täcktejp samt 5 kvadratmeter bokparkett i en halv evighet! Nä, det skulle jag nog inte stå ut med....för att då inte nämna garaget med färgburkar och borttagna lister och dörrfoder.
I dag, när jag målade väggarna med antikvitfärgen för andra gången (hade hoppats på att det skulle räcka med en gång men tji fick jag) så kom jag på mig själv med att stå där på stegen och vingla samtidigt som jag försökte framkalla en bild av hallen färdig och med våra Thailandsklenoder upphängda på dessa nymålade väggar. Bland andra skönheter köpte vi en blå sidenbonad som har tre små fack, samtliga med elefanter på, lämpliga för post (läs räkningar) och den kommer att göra så himla bra så det är nästan fulländat med bara den.
Men det tarvas en tur till Ikea för att hitta lämpliga hyllor för hörn för att kunna ställa saker på också.
Nu skulle jag vilja börja dra bort två lager av golvmattor men MAKEN har precis ätit kvällsmat och MÅSTE bara vila lite först...Ja detta ömtåliga släkte har det inte lätt ;-)
Ambitionen är att vara färdig innan Stora Monsterbarnet kommer hem om cirka en vecka. Och med färdig menar jag inte bara hallen utan allt en renorvering drar med sig av merarbete som till exempel att få städa undan allt som samlats under tiden i hörn och vrår. Och allt annat som då inte blir gjort för att man har fullt upp, till exempel tvätt och andra glädjedödande saker som bara måste göras i ett hem.
Man kan i alla fall trösta sig med att det finns inget ogjort arbete i ett hem som skulle försvinna alldeles av sig självt.
Nä, nu tycker jag att maten måste ha smällt i MAKENS mage!
Skrivet av Angela Müller den 29 januari 2004 19:29