Angelas dagbok

« mars 2004 | Huvudsidan | maj 2004 »

30 april 2004

I dag var sanningen

Begravningsgudstjänst i Fässbergs kyrka - men som före detta Mölndalsbo och född och uppvuxen där slinter gärna tungan med att säga Mölndals kyrka.
Under alla år har det varit Mölndals kyrka för mig/oss.
När vintern slog till och vi åkte tefat som det hette då i kyrkbacken, när min storebror konfirmerades, när samme storebror gifte sig med sin Eva, när vårt förstfödda barn döptes och givetvis många många andra tillfällen.

Detta kom över mig i dag när vi satt i kyrkan och lyssnade till prästen som faktiskt bara läste innantill eftersom min svägerska hade skrivit hela akten själv till sin sista föreställning. Med musik och allt.
Det var så sorgligt och samtidigt den vackraste begravning jag varit på.
Alla var där.
Och under hela akten försökte en liten fågel ta sig in genom det vackra blyinfattade fönster som vetter mot baksidan och strax bakom Jesus på korset.
Varför? Varför måste man dö i cancer när man inte ens fyllt femtio och har två ofödda barnbarn på väg?

När vi, nu i kväll, hämtade hem Stora Monsterbarnet vid Göteborgs centralstation kom allt över mig igen när jag berättade om begravningsakten och om hur vackert det var.

Vad livet och stunden gav kan ingen ta ifrån oss

Skrivet av Angela Müller den 30 april 2004 21:04 | Kommentarer (4) | Permalink

29 april 2004

Fick så jag teg

I DAG cyklade jag hem från jobbet - premiärturen för i år!
Och det gick alldeles utmärkt, solen sken och varmt var det också. Som sagt det gick bra, lite mjölksyra förstås i benen, ända fram till dess att det var 1 mil kvar. Då blev det motvind!
Ja, ska jag vara riktigt ärlig så började det faktiskt innan vilket jag märkte när jag kom till Björsared 4 minuter senare än "normalt".
Men sedan fick jag så att jag klarar mig ett tag framöver. Fy satan säger jag bara. Hela turen tog mig 1 timma 49 minuter mot "normalt" 1 timma och 30 minuter. Phew!

Nåväl, hem kom jag i alla fall och resultatet går väl att acceptera med tanke på motvinden och att det var första cykelturen sedan förra sommaren.
Cykelmätaren
Distans: 28 kilometer och 640 meter :-)
Tid: 1 timma och 49 minuter och 14 sekunder.
Medelhastighet: 15,7 km/timme.
Maxfart: 28,5 km (en mycket kort stund)

Pulsmätaren
Total tid hitills: 87 timmar, 42 minuter och 34 sekunder.
Total kaloriförbrukning hitills: 24867.
Dagens kaloriförbrukning: 625 varav 55% fett.
Medelpuls: 110.
Inom rekommenderad zon: 1 timme, 15 minuter och 19 sukunder.
Total tid för dagens pass: 2 timmar och 5 sekunder (rödljus och drickapaus).

Väl hemma tog jag mina sista krafter för att städa på altanen efter höst- och vinterns vedermödor. Vet ju lika säkert som amen i kyrkan att Stora Monsterbarnet kommer att vilja fika på altanen och att äta frukost på framsidan av huset om väder och vind så tillåter.
Så nu står där 9 styck nyinköpta perargonier, dubbla rosa, och det blev så fint. Woffegubben har burit ner dynorna till möblerna från vinden så det är faktiskt bara att slå ner ändan nu. Det gjorde jag några minuter för att pusta ut efter förrättat verk.

Örnen har landat! Fick sms från Stora Monsterbarnet i dag när hon stod på Arlanda. I morgon kväll anländer hon med tåget vid 21.30-tiden.

Det är lika absurt att påstå att en man inte kan älska en kvinna hela livet som det är att säga att en violinist måste ha flera violiner för att spela samma musikstycke.

Skrivet av Angela Müller den 29 april 2004 21:04 | Permalink

28 april 2004

Inte mycket att orda om

Har förstås ägnat kvällen åt trädgården. Ansat lite döda kvistar och annat smått och gott.
Planterat lite liljor och Woffegubben har grävt upp några av de stubbar jag lämnade åt honom (bara så han får känna på om jag så säger) samt målat stolpen till brevlådan.

En kyss på handen kan nog kännas bra men ett diamantarmband varar för evigt.

Skrivet av Angela Müller den 28 april 2004 21:04 | Kommentarer (2) | Permalink

27 april 2004

Premiär

I DAG, nu i kväll, har jag klippt gräset för första gången denna säsong. Som vanligt är jag först ut.
Började med handklipparen på framsidan och det gick alldeles utmärkt men på baksidan fick jag ge upp och ta fram motorklipparen för handjagaren bara grävde ner sig i mossan hela tiden. Men det blir bättre när det torkat upp lite - då kan jag jaga runt med handklipparen igen.

Men Stora Monsterbarnet kommer ju faktiskt hem på fredag och då vill det väl till att ha en välansad trädgård :-)

För övrigt har jag i dag mest sugit på karamellan att vi i går beställde Brasilienresan! 19 december bär det i väg och fjorton dagar ska vi löga oss i solen - härligt.

Det gick tyvärr inte att få tre veckor som vi först hade planerat med mindre än att man reste redan den 15/12 och då från Stockholm.
Nåja, vi får vara nöjda ändå. Ett fyrstjärnigt ( fyra stjärnor plus) hotell ska vi bo på 50 meter från stranden.

Woffegubben har tvättat bilen med nya högtryckstvätten som vi köpte på vägen hem i dag. 3000 pengar för en maskin som sprutar vatten - får se om den verkligen kommer att göra nytta för slantarna.
Köpte också med mig 9 pelargonier till altanen, rosa dubbla, samt lite att plantera i dom tre markkrukorna på framsidan.

En man kan vara lycklig med vilken kvinna som helst, bara han inte älskar henne.

Skrivet av Angela Müller den 27 april 2004 21:04 | Kommentarer (2) | Permalink

26 april 2004

En liten stund

Trots att det regnade när jag kom från jobet i dag så ville jag ut i trädgården. Eftersom jag gödslade i går med NPK så myllade jag i dag ner detta i jorden i fall det nu skulle komma en gnutta sol så att det inte bränner.
Resten av tiden ägnade jag åt att lite bilder på trädgårdens uppvaknande ur vintersömnen.

Dessa bilder har sedan tagit mig resten av kvällen att publicera! Inte konstigt att det tar mycket tid när man har trädgård :-)

Den som försöker dränka olycklig kärlek i alkohol är en galning. Alkohol konserverar.

Skrivet av Angela Müller den 26 april 2004 21:04 | Kommentarer (2) | Permalink

25 april 2004

Med stor möda

I EFTERMIDDAGS kunde jag inte hålla mig längre! Regnet strilar sakta ner och det ser ut som om det så skall göra några timmar till så jag gick helt sonika (dock inte utan ansträngning eftersom jag fått lite träningsverk från gårdagens vandring) ut och gödslade men NPK.

NPK måste spridas ut när det är blött annars bränner hela härligheten. Men som sagt, det ser ut att hålla i sig ett par timmar. Och enligt säker källa (väder på radion) så ska det bli regn även i morgon.

När denna guds välgärning kommer växterna till del kan det bli ett herrans liv i trädgården men det är men det är inget att oroa sig för - det är inget värre än applåder från växterna :-)

Blommor är vilsamma att betrakta. De har varken känslor eller konflikter.

Skrivet av Angela Müller den 25 april 2004 20:04 | Permalink

Vandringsfoton

Som utlovat kommer här några bilder från gårdagen ljuvliga vandring.
Snacka om att vi hade tur som tokar - i dag regnar det.

Nu bär det av för att hämta hem "Lille Knasen", dvs husvagnen.

Lycka, det är mycket enkelt. Det är bara god hälsa och dåligt minne.

Skrivet av Angela Müller den 25 april 2004 09:04 | Kommentarer (3) | Permalink

24 april 2004

Vandring

Årets första vandringstur gick i dag av stapeln. Min arbetskamrat Anders och jag startade runt 09.00 och var ute hela dagen. Den vandrande tiden blev 6 timmar och 21 minuter. Total tid blev något helt annat eftersom vi fikade oxå. Jag vet inte hur långt vi gått denna dag men under två mil var det INTE....

Det var en helt underbar dag med sol och glittrande sjöar och bäckar och tusentals vitsippor! Jag är dock så trött nu så jag vet knappt vad jag heter. Har tagit lite bilder på vår tur men orkar inte för allt inte världen inte publicera något i dag.

Många människor försummar den lilla lyckan medan de förgäves väntar på den stora.

Skrivet av Angela Müller den 24 april 2004 21:04 | Kommentarer (3) | Permalink

23 april 2004

Jodå

DET blev allt ett varv som hastigast med snabeljohan, toaletterna avsvabbade och blomsteraffären är avklarad.
Men innan dess, faktiskt när jag cyklade iväg för att uträtta mitt ärende hos blomsterhandlaren, fick jag fint besök. Precis när jag korsade Brennetvägen, och sålunda slängde en blick neråt och sedan uppåt för att kunna passera utan att bli mosad av eventuell bilist, såg jag en figur komma gåendes uppifrån. Inte förrän jag var över på andra sidan och trampat ytterligare några meter insåg jag att det var världens bästa granne! Vände och konstaterade att så var det.

Ingegerd och jag tog en fika efter mycket övertalande, hon kom egentligen för att beskåda mitt "projekt", dvs, förre detta tuijahäcken med dess nya invånare.
Det blev godkänt :-) Phew, vilken tur - hon har nämligen Gråbos vackraste trädgård! Det är alltid lika roligt att få prata bort några minuter med Ingegerd och banne mig hade hon inte med sig hembakat bröd som jag avnjöt med största njutning efter förrättat ärende hos blomsterhandlaren.
Jo, ibland har man tur!

Och just nu tittar Woffegubben in, som för dagbok alá fiber, och säger att just i dag för ett år sedan hämtade vi vår nya husvagn. Jo, tider går och vi med den.
På söndag ska vi hämta hem den "lille" från vinterförvaringen till sommarparkeringen som ligger runt knuten här hemma i Gråbo. Så nu får den stå ute i ur och skur tills hösten kommer igen. Förhoppningsvis ska det väl bli en och annan tur också.

Jag har gjort matsäck för i morgon väntar skogen. Det blir vandring med arbetskamrat Anders. Vi brukar genomföra åtminstone en heldagare varje vår, för det mesta runt påsk men i år var det renoveringen för hela slanten så det blev inget då men nu är det alltså dags. Woffegubben ska jobba så han kan inte gå med. Det har regnat stora delar av dagen i dag och det blir säkert detsamma i morgon men som det sägs så finns det inget dåligt väder bara dåliga kläder. Det är inga problem för min del. Jag har, sedan tidigare, lagt mer än en förmögenhet på "riktiga kläder" från Haglöfs åt både mig och Woffegubben. Och jag måste säga att det lönar sig med funktionskläder trots dom hiskeliga priserna.

Och Woffegubben han sågar, inte timmerstockar, men väl dörrren till gästrummet. När vi lagt in parkett så har golven höjt sig en aning och då har dörrarna blivit "för stora".
Nu kommer ju snart Stora Monsterbarnet hem så det är det bäst att ha allt klappat och klart :-)

Champagne skall vara kall, torr och gratis.

Skrivet av Angela Müller den 23 april 2004 21:04 | Kommentarer (1) | Permalink

Att roa sig med regniga dagar

EFTERSOM det regnar ute i dag så blev det ingen frukost utomhus på framisdan som jag hade planerat.
Så här sitter jag med en hel ledig dag och kan inte vara ute i trädgården :-(
Nåja, det finns ju andra sätt att roa sig på. Huset skulle behöva städas och tvätt är det aldrig någon brist på i denna boning. Jag kan förresten komma på massor av andra saker som också behöver göras men....

Att tillhöra den generation som jag gör ställer en massa krav på att man ständigt och jämt är aktiv genom att utföra saker som borde göras. Gör man inte det får man hembesök av det dåliga samvetet.
Det där en stor konst att lära sig ignorera sitt så kallade "arv" och just i dag så tänker jag ligga i hårdträning för att få dagen att gå utan en massa måsten.

Häromdagen var jag inne på Jontas sida (eller det var väl inte riktigt sant för jag är där varje dag) och blev inspirerad av att han hade kollat upp vad man söker på och sedemera alltså hamnar på ovan nämnda sida.
Så nu har jag härmat och det är faktisk ganska intressant.
Följande sökord har fått den sökande att hamna på muller.se (som ju är en familjedomän så jag är inte ensam "skyldig" till allt):

sexiga tjejer
Ja, här är det Lilla Monsterbarnet som är författarinnan.

Äggtoddy
Smakar ju bra i mindre mängd. Detta var ett av mina inlägg men Woffegubben var aktör.

fjortisar
Hujedamejjen - när jag sökte på detta för att se så tror jag inte att alla sidor var lika oskyldiga som det inlägg jag skrev och hade med Fjortisar som del av en rubrik.

dagbok
Japp, detta sökord är mycket vanligt och eftersom min dagbok börjar med alfabetets första bokstav Angelas dagbok så hamnar jag givetvis långt upp på listan.

syrenhortensia
Ja, när det sökts på växter så är det givetmin mina skriverier som gäller eftersom det är min passion här i livet (med undantag för Woffegubben då förstås).

annas blog
Japp, här behövs ju inga förklarande ord.

norrmalmstorg
Jodå, visst minns man det och Stora Monsterbarnet ville att jag skulle skriva om hur det var...
Som om detta drama skulle kunna mäta sig med verkliga livet!

trollhassel
Japp och den har överlevt sin första vinter och den har blommat i februari i år. DET är en prestation eftersom den borde stå i växtzon II och har hamnat i en klar III:a.

syrenbuddleja
Eller Fjärilsblomma som den också kallas.

balkonglådor
Åhh, semester, vandring, ledigt

cysta
Woffegubben igen

gardasjön
Ett litet paradis på jorden. Det var varmt och varmt och åter varmt!

kompostgaller
Nu tror förstås varje trogen läsare att detta sökord bestämt måste leda till min sida men så är icke fallet. Anna använder sig också av trädgårdsattiraljer men till något helt annat :-)

mjörn
Mjörn är en insjö som sträcker sig mellan Gråbo och Alingsås. En fin sjö i vår hemtrakt där det vimlar av båtar på sommaren.
Dit gick en av våra härliga vårpromenader! Fast vissa i sällskapet Boris tyckte att det var sommar nog för ett dopp. Brrrr!

olle petter melin
Ett av Woffegubbens sällsynta ;-) inlägg har fått kommentar från ovanstående olle petter melin. Undrar just om han svarat?

rosenmandel
Den (v)årliga inventeringen av trädgårdens växter.

am pm klockan
Undra sa flundra ????

djävulsbuske
Ja, här blir det svårt att gissa vem som är i farten?

krokodiler
En vanlig simpel, enkel beskrivnig av en konsult :-)

pulsmätare
Uppps - får mig osökt att tänka på ur länge det var sedan jag tränade sist...

Jeeezus! Nu har jag suttit här framför datorn i tre hela timmar! Får nog försöka lyfta akterkapellet och få något nyttigt gjort också denna dag. Det har faktiskt slutat regna, ser jag nu då jag lyfter blicken en aning.
Lite städning väntar och tvätt likaså och en promenad ner till vår duktige blomsterhandlare och beställa en krans till kära svägerskan som ska begravas på fredag om en vecka.
Jag gjorde i alla fall ett tappert försök att stå emot alla måsten!

Blott de tama fåglarna har en längtan. De vilda flyger.

Skrivet av Angela Müller den 23 april 2004 10:04 | Kommentarer (1) | Permalink

22 april 2004

Trött men nöjd

I dag har jag fullbordat mitt verk! Nu är nästan alla, med undantag för några få, stubbar borta. Phew, det har varit slitsamt och det är inte lönt att Woffegubben utmanar mig på armbrytning just nu för då kommer han att förlora!
Det är som sagt några kvar men dom har jag sparat till Woffegubben så han får chans att känna på det oxå :-) Nä, skämt åsido men jag behövde inte ta bort dom för att kunna bli klar med planteringsprojektet.

Därefter var det dags att flytta hängvideträd numro två. Jag känner mig övertygad om att detta blir en bra mycket bättre plats för dem. Mycket bättre jord och större plats för rötterna. Jag passade på att flytta några Mahonior när jag ändå var i farten och Tibasten fick också den äran att stå bland alla nya snyggingar.
Jag har ont i armar och axlar men för en gång skull så känns det helt OK ändå med tanke på resultatet och ändamålet. Jag märkte i dag, när jag skulle ställa in alla redskap jag använt mig av, att jag tog spettet som om vore det inte tyngre än sopborsten. Jag har också röjt undan för under tiden rotvältningen pågick samlade jag dem alla i en prydlig hög på gräsmattan (så att var och en som passerade kunde se) som nu hade blivit ansenligt stor hög kan jag lova. Dessa har jag nu transporterat bort till parkeringen där dom får ligga till sig tills dess vi får tid och energi att åka till soptippen med dem. Så därav har alltså var och en av dessa stubbar värmt mig två gånger, först vid upptagningen och sedan vid förflyttningen :-)

När Woffegubben kom från jobbet städade vi ut trädgårdsförrådet - ett måste varje vår. Det blåser in en massa eklöv och vi är själva är inte heller så noga med ordningen under vinterhalvåret, det mesta slängs bara in och sedan är det då en salig röra när våren kommer.

Och banne mig lyckades jag inte övertala Maken att vi skulle få fram trädgårdsmöblerna till framsidan också. Så vi släpade fram ljugarbänken, bordet och stolarna samt pippifåglarnas pool, som jag tyvärr måste måla innan jag fyller det med vatten eftersom ytan i självaste poolområdet har börjat flagna.
Nu återsår således bara att få ordning på altanen men den är belamrad av ett flertal säckar med skräp sedan renoveringarna och även förpackningar av alla de slag som också härstammar från renoveringsarbetet. Dessa ska ju tillsammans med allt trädgårdsavfall forslas till soptippen vid lämpligt tillfälle. Jag får alltså tya mig med detta.

Det innebär att i morgon om vädergudarna är med mig så kan jag sitta ute på framsidan och äta frukost och njuta av resultatet av mitt arbete.
Och skulle jag få lust att sätta mig ner och ljuga en stund så går det också för sig för nu står ljugarbänken under köksfönstret som sig bör.

En bra dag skulle jag vilja summera det som. Jag har fått gjort det jag hade ambitionen att göra och jag är nöjd med resultatet. Flera av kvarterets invånare har i dag passerat och alla tycker att det blivit fint. Nu återsår bara att se hur vi kommer att uppleva öppenheten. Nu finns det ingen tremetershäck som döljer våra förehavanden. Kan kanske bli blandade känslor just när man sitter och fikar eller äter ute eller helt enkelt vill ta sig en tänkarstund - nåja det får framtiden utvisa. Vi ska i alla fall inte utgå från att det blir negativt och skulle det mot all förmodan visa sig att det blir det så får vi väl bygga oss en liten inramning just runt uteplatsen.

Vill du bli lycklig en dag, så drick en flaska vin; vill du bli lycklig en månad, så skaffa dig en kvinna; vill du bli lycklig hela livet, så skaffa dig en trädgård.

Skrivet av Angela Müller den 22 april 2004 21:04 | Kommentarer (1) | Permalink

Våren har kommit på allvar

Vilken fantastisk tid våren är! I går eftermiddag när vi åkte hem från jobbet hade tusentals vitsippor slagit ut utmed banvallen i Stenkullen. På morgonen hade inte en enda liten viting tittat upp.

Och trädgården gör mig lika glad varje dag vid hemkomsten eftersom det inte ser likadant ut som det gjorde då man lämnar den på morgonen. Enda smolken i bägaren är att det går för fort. Man hinner inte riktigt med. Just nu skulle jag önska att jag hade förmågan att stoppa tiden då och då.

Denna ljuvliga vy möter mig när jag stiger ur bilen.

På väg hem igår, från jobbet, åkte vi vägen om Trädgårdforum i Landvetter. Jag var ute efter någon gulbladig buske att ha i nya rabatten där jag häcken en gång varit. Jag hittade inget gulbladigt som jag tyckte om men väl två andra raringar som snart kommer att flytta in i vår trädgård.
1 st Euonymus planipes - Körsbärsbenved.
Starkt upprättväxande buske med dekorativa röda frukter under hösten och en lysande höstfärg.
1 st Cornus mas - Körbärskornell
Blommar med gula blommor på bar kvist.

I dag har jag tagit ledigt från jobbet så att jag hinner jobba lite :-) Så nu ska här ut och grävas. Det återstår några hemskingar av tuijarötter och sedan ska nykomlingarna planteras med stor omsorg och kärlek. Ett litet träd, en hängsälg, ska jag också flytta.

Jag skulle vilja vara så rik att jag hade råd med min nuvarande levnadsstandard

Skrivet av Angela Müller den 22 april 2004 08:04 | Kommentarer (2) | Permalink

20 april 2004

Ett njutbart arbete (slit)

I kväll har jag grävt, hackar och spettat upp ytterligare några tuijarötter. Ett hårt slit men ack så roligt då resultatet framgår.

På väg hem från jobbet släppte den enormt och alltid snälle Woffegubben av mig hos trädgårdsmästaren för jag "skulle bara titta lite" medans han gjorde ett annat ärende av karaktären byta en rullgardin som inte höll måttet. Måttligt roligt om man säger så.

Jag drömde mig upp och ner i gångarna med nyinkomna buskar och som tur var hade jag tagit mig en kundvagn på vägen in :-) av ren tillfällighet.

Det blev fyra nya buskar i dag:
1 st Ribes Sanguineum - Rosenrips
Härliga mörkrosa blommmor i stor mängd som påminner om vinbärsklasar.
1 st Acer Ginnala E - Ginnialönn
Underbar höstfärg i rött, gult och grönt.
1 st Salix fragilis Bullata - Bollpil (eller klotpil)
Jag har ett käleksfullt förhållande till Pilar.
1 st Viburnum x burkwoodii - Hybridolvon
Mmmm dessa ljuvliga buskar med blommor i vitt som doftar gott och näst intill får oss buskälskare att svimma av den ljuvligt sköra blomman.

Dessa är nu planterade i hålen där tuijarötterna jag grävt upp i dag fanns. Klart att det inspirerar då att gräva upp rötter där man sedan sätter nya fina, härliga, underbara buskar med olika färg och form.

När det i stort sett var kolmörkt ute ropade den omtänksamme maken in mig - tur jag har honom :-)

Livets mening är helt enkelt att ständigt vara på utkik efter frestelser. Det finns långt ifrån tillräckligt i den vägen.

Skrivet av Angela Müller den 20 april 2004 22:04 | Kommentarer (2) | Permalink

19 april 2004

Att gräva är toppen - det känns i hela kroppen

Jag bearbetar min sorg och min ilska genom att gräva upp rötterna till den tuijahäck som Woffegubben sågade ner i början av april.
Den har stått och växt till sig under näst intill 30 år så jag kan lova att det är tungt och tungt!

Köpte en ny buske i dag som ska förgylla utsikten från köksfönstret och förresten alla andra fönster som vetter mot framsidan, en blodlönn, där tuijahäcken en gång varit och skymt allt vad utsikt heter.
Jag har även flyttat lite andra buskar och små träd allt eftersom jag får upp rötterna från häcken.

Det blir alltså ingen ny häck men väl lite väl valda skönheter i form av buskar och mindre träd på utrymmet som en gång var häck.
Det är så himla härligt att se alla ungar som leker ute på gatan! Så jag kommer alltså inte att "sätta igen" utrymmet som väl rör sig om cirka 15-18 meter helt och hållet igen.

Jag har nu ägnat lördag, söndag och måndagskvällen åt detta grävande och bändande med spett, spade och hacka. Det går inte fort men det tar sig som brandchefen sade :-)
Woffegubben har tyvärr legat nerbäddad hela helgen med en hosta som mest påminner om avgrunden men å andra sidan har ALLA karlar i kvarteret gått förbi och konstaterat att det där ser tungt ut :-)
Men jag säger bara TJEJER KAN! Kan någon så är det banne mig DOM!

Så fick jag sagt det också!

Jag vet inte om Gud existerar, men det vore bäst för hans rykte om han inte gjorde det.

Skrivet av Angela Müller den 19 april 2004 22:04 | Kommentarer (3) | Permalink

16 april 2004

Kära och nära

Du kan inte hindra sorgens fåglar att flyga över ditt huvud, men du kan hindra dem från att bygga bo i ditt hår.

Skrivet av Angela Müller den 16 april 2004 23:04 | Kommentarer (1) | Permalink

Det var en torsdag aften

Hva' gør vi nu lille du?

Jeg kom til verden på femte sal
min far var tosset, min mor var normal.
Men da de kørte ham væk sagde mo'ar til mig
hva' gør vi nu lille du?

Jeg gik i skole i mange år
røg på fabrik og fik mavesår.
Og så en dag sparked' bossen mig ud
hva' gør man så lille du?

Og tiden gik og jeg gik med
jeg fløj afsted fra sted til sted.
Og gadens løse fugle de fløjted' og sang
hvor skal vi hen lille du?

Men så en dag gik jeg op til ministeren og sagde
du der, få lige fødderne ned og ta' hatten af.
Mand kan du ikke se at det hele er ved at gå fuldstændig agurk
så hva' gør vi nu din gamle skurk.

Men han grinte bare og sagde
dig, du kan sgu gå fanden i vold.
Så det gør vi nu lille du, ja vi gør.

I morse på väg till jobbet spelades ovanstående låt på radion- jag bröt ihop alldeles.
Jag kom då att tänka på en härlig dag vi hade tillsammans på en bussresa till Danmark för några år sedan och hur roligt vi hade det i bussen. Många goda skratt och en ur många synpunkter oförglömlig dag. Bland annat försökte min svägerska förklara danskarnas halva fjers (det stavas nog inte så) och jag tror inte att någon fattade någonting men alla nickade och såg ut som om dom förstod.
Varför ska vi alla behöva gå igenom sorg och bedrövelse? Om det är att bli vuxen så vill jag INTE bli vuxen.
OM det är av någon annan anledning så berätta den för mig!

Skrivet av Angela Müller den 16 april 2004 11:04 | Kommentarer (7) | Permalink

15 april 2004

Varför är livet så svårt och så kort?

NU i kväll fick vi det hemska beskedet att vår svägerska somnat in för alltid!
Hur kan detta vara möjligt med en denna fantastiskt positiva människa?
Hon blev inte ens 50 fyllda!
Var i helvete finns den där Guden som så många pratar om?

Jag vill inte vara med mer!

Hur ska min lilla storebror klara sig nu? Utan sin livskamrat som han stöttat med kärlek och en aldrig sinande kraft under sjukdomsperioden.
Som vi firat midsommar ihop med under många år. Som alltid varit lika rolig att återse. Och denna förbannade livsglädje som så snabbt tas ifrån!

Finns det ingen som kan säga att det inte är sant? Finns det inte en enda människa på denna jord som kan säga att det var ett misstag - hon lever?

Jag vill inte vara med mer!

Vi frågar alltid om det finns ett liv efter döden. Vi borde fråga: Finns det ett liv efter födelsen?

Skrivet av Angela Müller den 15 april 2004 21:04 | Kommentarer (6) | Permalink

Ett leende förlänger livet och munnen

PÅ En Lundwalls liv och lustar läste jag i dag något som fick mig att le en smula:

En professor stod inför sina studenter. Han hade några föremål framför sig. När föreläsningen började tog han en tom glasburk. Professorn fyllde glasburken med stenar. När det inte fanns plats för mer stenar frågade han sina studenter. "Är glaset fullt nu?" Alla var eniga om att glaset var fullt. Då tog professorn fram några små stenar. Han lade försiktigt ner dem i glasburken samtidigt som han försiktigt skakade burken. De små stenarna föll ned i tomrummen mellan de stora stenarna. När glaset var fullt upp till kanten frågade han studenterna om glasburken var full. Alla var eniga om att det var fullt. Då tog professorn fram en påse med sand. Studenterna började le. Professorn kunde nu sakta hälla ner en hel del sand som rann ner mellan de stora och små stenarna. Han fyllde upp glaset till bredden. Nu, sade professorn, vill jag att ni föreställer er att det här glaset är ert liv. De stora stenarna är de betydelsefulla sakerna i era liv, som t ex familjen , er käresta, barnen, er hälsa, era vänner - allstå även om ni skulle mista allt annat i livet så skulle ändå livet vara meningsfullt. Småstenarna är de mindre viktiga sakerna som t ex jobbet, huset och bilen. Sanden är allt annat som vi fyller livet med. Tänk på att om du först fyller glasburken med sand så finns det inte plats för det som är viktigt och viktigast. Om du alltid har fokus på det som är viktigast i livet så blir du en lycklig människa. Lek med dina barn! Ta hand om din kära och dina nära! Gå på stan med din käresta och likväl kommer det att finnas tid till att jobba, städa och göra allt annat som är småsten och sand. Fyll ditt glas med de stora stenarna, saker som verkligen betyder något! Ha alltid kontroll över vad som skall prioriteras som stora stenar. Resten är ju bara småsten och sand. Professorn vände sig mot sina studenter och så tog han fram en flaska öl. Mycket försiktigt hällde han en hel öl ned i sanden med de stora och små stenarna. Han vände sig åter mot salen och sade. Och sensmoralen är att oavsett vad som sker i ditt liv så finns det alltid plats för en öl.

Och detta får mig osökt in på att i morgon kväll är det dags att ta en pilsner med goda arbetskamreter på Dubliners!

Skrivet av Angela Müller den 15 april 2004 16:04 | Kommentarer (4) | Permalink

14 april 2004

Två timmar

HAR jag suttit i tandläkarstolen i dag, fy bubblan.
Först en timma hos tandhygienisten och sedan en dito hos tandläkaren som hittade ett litet kariesangrepp som hon tog sig an på stört.
Skönt det så slipper jag komma tillbaka på ny tid.
1600 pengar fattigare - och detta gör man frivilligt?

Just denna kväll är jag så trött så man nästan kan tro att jag inte är riktigt frisk. Men frisk är jag - förmodligen är det helgens arbete från tidig morgon till sen natt som tar ut sin rätt nu. Och det skulle inte förvåna mig om det faktiskt är så. Nu är nämligen huset på G att återta sitt normala "tillstånd" och genast tillåter kroppen tröttheten titta fram.
Det är inte första gången jag upplever syndrom som detta.

Det blir tidigt sänggående och förhoppningsvis blir jag någorlunda utsövd till en ny morgon som andas upp.

Det är för väl att lögnen finns, för tänk om allt man hörde var sant.

Skrivet av Angela Müller den 14 april 2004 20:04 | Kommentarer (1) | Permalink

Skicka vidare

INSPIRERAD av R2:

1. Ryck närmaste bok i din omgivning
2. Öppna sidan 23 i boken
3. Leta upp femte meningen på den sidan
4. Posta meningen i din blogg tillsammans med dessa instruktioner
5. Lägg gärna till bokens titel och författaren

Mitt bidrag: (eftersom jag inte har så många böcker på jobbet fick det bli en manual istället)

"Stöds numera av "alla" webbläsartillverkare"

XML som teknik för framtidens informationsöverföring

En kurs jag gick och som avslutades 29/9 2000 på NFI Utbildning i Stockholm.

Skrivet av Angela Müller den 14 april 2004 14:04 | TrackBack | Permalink

13 april 2004

Tillåt mig konstatera

ATT kvinnans list går rakt ner i mannens mage....Att det lönat sig med med nykokt gröt av tomtevariant, fika med varma bullar samt mat som tilltalar den manliga delen av familjen har gett utdelning.

Hurså?

Jo, tro det eller ej men i dag, nu i kväll, har faktist de tre dörrar, till det facila priset av åttatusen pengar, som legat till sig i vårt allrum sedan den 3 april kommit på plats.
Det ni kära systrar och bröder var mer än jag ens vågat hoppas på efter denna påskhelg med arbete från tidigt morgon till midnatt varje dag.

Men nu sitter dom där!
Jo, jag vet att det fattas lite kosmetika runtom såsom lister runt garderoben och taklisten där ovan och att spegeln inte var putsad när bilden togs OCH att man normalt inte har en skruvmejsel av halvemeterstypen liggande i den visserligen bäddade sängen men utan överkast! Men, vad är väl det mot tre paket på 2 meter och 31 centimeter lutandes mot kökssoffan i allrummet som visserligen är stort men - visst gör dom sig bättre där i sovrummet?

Vi har i dag även röjt så att nu ser allrummet ut som ett allrum och inte en verkstad med sågar, verktyg av allehanda slag, sågbockar, geringssåg osv osv.
Jag hade nästan glömt hur det såg ut utan verkstadslook!
Jag vill och kan inte, hur gärna jag än skulle vilja, påstå att huset nu är i normal standard men på god väg.

Fortfarande är matsalsbordet och området omkring detta i vardagsrummet belamrat med diverse prylar som inte är på plats ännu. Sedan står där även prylar tillhörandes Stora Monsterbarnet som hon så käckt lämnat kvar här eftersom hon ändå snart kommer tillbaka :-)
Nåja, det kunde varit värre!

Gör alltid något så att djävulen alltid finner dig upptagen

Skrivet av Angela Müller den 13 april 2004 20:04 | Kommentarer (4) | Permalink

12 april 2004

Bilder

På gästrumsrenoveringen finns nu att beskåda på Müllers fotoblogg

Om det inte var för sista sekunden skulle inget bli gjort

Skrivet av Angela Müller den 12 april 2004 23:04 | Kommentarer (6) | Permalink

Snacka om den glädje

....jag känner nu! Vi är klara med gästrummet!
Visserligen återstår att få alla möbler, lampor, kontakter osv osv på plats men vad är väl det.

Nu ska jag överraska med middag innan midnatt i dag :-)

Med hjäp av en frack och en vit fluga kan vem som helst, till och med en börsmäklare, få rykte om sig att vara civiliserad.

Skrivet av Angela Müller den 12 april 2004 18:04 | Kommentarer (2) | Permalink

Golvet klart

Japp, så fick vi då åkt ut till Bauhaus tidigt denna Annandag Påsk och bytt våra två felaktiga paket med parkett till dito rätta. Bytt är bytt och kommer aldig igen! Vi träffade Gabriel, våran ängel som jobbar där, som hjälpte oss att få det vi behövde. En enda gång av alla de tillfällen vi varit där blev jag expierad av någon annan än Gabriel och nu ser vi ju hur det gick.

Nåväl, golvet är färdigt och det blev bara så himla fint. Kanske beror det på erfarenhet efter två tidigare lagda men jag undrar om inte detta blev det snyggaste hittills.

Bröstpanelsprojektet är nu påbörjat och tro det eller ej men man börjar ana slutet även på detta rum. Stora Monsterbarnet ska ju komma hem snart och bo med oss ett tag - det blir rena lyxhotellet hon hamnar på kan jag bara meddela :-)

En neurotiker är en som bygger luftslott. En psykotisk människa bor i det. Psykiatrikern är den som tar emot hyran.

Skrivet av Angela Müller den 12 april 2004 13:04 | Kommentarer (2) | Permalink

11 april 2004

Lagen om allts jävlighet

I DAG när vi hade passerat halva golvet med den parkett vi sliter med och riktigt nöjda tog ett djupt andetag i dörröppningen och njöt av vad vi såg och sedan för att samla kraft nog och att orka hämta in dom sista paketen med resterande parket från garaget....Vad i helvetes djävlar händer då?
Jo, när jag med stor möda lyckats få av den plast som omger varje paket och som är näst intill inbrottssäker i alla fall både barn- och vuxensäker uppenbarar sig parkett i körsbär!!! Och vi som har lagt halva rummet i bok!
Tittar då på sista paketet och vad innehåller den, jo körsbär! Då, när detta inträffar är klockan 17.30 och Bauhaus stänger 18.00.
Det fanns inte en chans i världen att vi skulle hinna bygga om bilen till lastbil och sedan lasta in dessa två helvetespaket med fel parkett och köra från Gråbo till Backa, inte ens om jag körde.
HELVETE säger jag bara och det sade jag även till den som svarade på Bauhaus eftersom det är dom som gett oss fel parkett. Och på min fråga om någon enda ur personalen kan tänka sig att jobba lite längre får jag ett bestämt nej. Se det går inte för sig här måste låsas 18.00 annars gäller inte försäkringen!

Jaha, och vi då som slitigt hela dagen och hade räknat med att bli klara i kväll. Vad händer med oss då? Finns det någon försäkring som kompenserar den ilska jag känner över att inte bli klar denna helgen heller?
Nej men......vi är hjärtligt välkomna i morgon och byta till rätt parkett!
Ja, men är dom inte supergulliga så säj?

Det började förresten inte bättre i morse då vi lade taklisten...helt plötsligt inser vi att vi köpt en liten, liten bit för lite. Hurra vad glad man blir då!
Det kan vi å andra sidan inte skylla Bauhaus för så det får vi ta på oss själva.

Det känns tungt nu! Vi hade räknat med att bli klara och rentav även ställa möbler på plats så att huset kan bli normalt igen och att man för ett ögonblick kan ägna livet åt annat än renoveringar.

Annars har det gått bra ända fram tills nu då. I går målade jag tak, Woffegubben byggde in den där löjliga smutten ovan fönstret, jag satte väv bakom elementet och målade vitt och sent på eftermiddagen var allt målat torrt så att vi kunde påbörja tapeteseringen.

JAG SKA ALDRIG MER TAPETSERA I HELA MITT LIV!
Skulle jag bara antyda något i den vägen så skjut mig! Fy, vad det var jobbigt. Vi slet som monster fram till midnatt då det var klart men jag är inte nöjd. Tycker mig se skavanker överallt. Hörnen som inte var raka och "raka" väggar som inte heller dom var raka!
Nej, hade jag bara anat att det skulle vara så djävligt hade jag nog tagit hit vårt proffs igen. Men nu hade vi ju bestämt oss för att bli klara över påskhelgen och då hade jag inte hjärta och mage att besvära om proffshjälp. Men som sagt - aldrig mer! Fattar inte att jag en gång tapetserat hela detta hus och även vårt förra?

Inte nog med att det inte finns någon Gud. Försök få tag på en rörmokare under veckoslutet.

Skrivet av Angela Müller den 11 april 2004 21:04 | Kommentarer (1) | Permalink

9 april 2004

Phew

VI började dagen med gröt, Woffegubben skulle förstås ha "tomtegröt" men jag föredrar havregryn, så det blev en bra start på dagen.

Sedan bar det i väg till Bauhaus igen. Vi trodde i vår enfald att allt fanns hemma men så var det förstås inte. Den där löjliga smutten ovanför fönstret ska givetvis byggas igen även i detta rum och det var främst till det som det fattades material.
En styck spånskiva samt reglar och vinkeljärn. Innan vi åkte sade jag strängt till maken att nu jäklar mäter vi upp hur mycket golv- och taklist vi ska också så jag slipper sätta min fot på Bauhaus mer, åtminstone denna helgen.

Sagt och gjort vi mätte och antecknade och begav oss sålunda iväg mot den stora staden och det stora byggvaruhuset.

Jodå, det blev samma golvlist som i hallen, dvs bok, och till taket blev det likadant, dvs bok.
Sedan har vi diskuterat länge om att vi borde ha något skydd på tapeten eftersom sängen löper längs med ena väggen.
Möblerna i vårt gästrum är i körsbär, säng med gavel, sängbord, skrivbord samt en bokhylla kombinerat med lådor nertill.
Och banne hittade vi inte en helt underbar bröstpanel i just körsbär så vi bestämde oss på stört och köpte med allt som behövdes för att klä in väggen en bit upp.
4000 pengar försvann på några sekunder :-)

När vi kom hem och hade packat in allt virke och bråte åt vi lite påskamat. Man kan ju inte leva på enbart gröt.
Därefter satte jag igång med att riva ner tapeter. Det tog mig resten av dagen fram till nu - himla tur att det var en Lång Fredag.
Men nu orkar varken jag eller Woffegubben mer i dag så nu blir det lite vila och sedan på igen till morgonen.

Utbildning är något fantastiskt. Om man inte kunde skriva sitt namn skulle man tvingas betala kontant.

Skrivet av Angela Müller den 9 april 2004 22:04 | Kommentarer (2) | Permalink

8 april 2004

Halvdag

SLUTADE jobbet redan vid tolvtiden i dag och därefter påbörjades den eviga kampen, om att hinna först till kassan, med alla andra tusentals som skulle handla inför helgen i ICA-affären.
Nåväl, det gick bättre än väntat och vi var hemma vid 14-tiden så det kunde varit värre.

Inför den stundande renoveringen av gästrummet så bar vi ut sängen till mitt arbetsrum och därpå vad det dags för Woffegubben att ge sig iväg på årsmöte med facket.
Jag fortsatte att röja undan i rummet och nu står bara bokhyllan kvar vilken jag inte klarar att bära ut själv så det får bli senare.

Sedan gick jag ut i trädgården och ansade lite. Klippte ner en buske och rafsade omkring lite i landen. Man börjar ana antydan till liv på buskar och träd och vi går en spännande tid till mötes.

Solen strålade på och det blev en riktigt härlig eftermiddag utomhus. Jag har lite svårt att hålla mig inomhus, även om det finns mycket att göra, när trädgården börjar pocka på min uppärksamhet.

För övrigt känner jag mig ganska trött och utmattad så det ska bli skönt att inte behöva stiga upp till en dånande väckarklocka under några morgnar nu.

I morse åkte Stora Monsterbarnet iväg och nu ses vi inte förrän i början av maj - men den som väntar.....

Och Lilla Monsterbarnet har köpt bil! Så roligt för henne, Oskar och Puslingarna. Hoppas nu bilen tuffar och går utan några större problem.

Man måste ha tillgång till många ord för att på rätt sätt kunna vara ordknapp.

Skrivet av Angela Müller den 8 april 2004 19:04 | Kommentarer (1) | Permalink

7 april 2004

Sista dagen med Steffanie

I DAG tog jag ledigt från jobbet - stod inte ut med tanken att jag skulle jobba sista dagen som Steffanie var kvar hos oss. Hon åker tidigt i morgon bitti :-)

Vi hade en väldigt aktiv dag. Först var vi ute på en stavpromenad på en och en halv timma. Vi gick upp till den lilla badsjö som bägge barnen har lärt sig att simma i, lite nostalgiskt var det.

Pulsklockan var på och resultet blev:
Tot. Time: 79:20:57
Tot. Kcal: 23879
KCAL/FAT: 396/60
Average: 104
In Zone 00:18:42
Exe. Time: 1:36:37

När vi var åter i hemmets vrå lagades det lite middag och vi hann precis äta innan Woffegubben ringde och uppmanade oss att ta på "jobbarkläder" samt arbetshandskar.
Sagt och gjort, 5 minuter senare stod vi bägge uppradade i bokstasordning ute på vår parkering. Woffegubben kom med en hyrd släpkärra och så satte vi igång med att lassa på den nedsågade häcken som häckat på parkeringen sedan i måndags. En jäätteehög!

När kärran var full bar det av till tippen sedan hem igen och lassade på nästa lass. Steffanie var riktigt aktiv och duktig så tack vare henne klarade vi av hela häcken på två körningar.
Woffe och jag körde en sista sväng, alltså en tredje omgång, med blandat skräp mest säckar med gamla kläder men även skräp från renoveringarna.
Det var jätteskönt att bli av med allt detta.

När vi var klara och kärran återlämnad så vankades det kaffe och tårta.
Vem ringer då på dörren? Jo, våra kära goda grannar som kommer med ett jättehärligt blomsterarrangemang i påsken tecken. Åhh, vad fin den är!

Det blev en trevlig fikastund med nära och kära. Och inte nog med blomsterarrangemanget utan vi fick hembakade goda kakor också. Vilken dag va!

Nya vänner är som nya skor, man går bäst med de gamla.

Skrivet av Angela Müller den 7 april 2004 23:04 | Kommentarer (1) | Permalink

6 april 2004

Back to basic

I DAG, efter jobbet, var vi åter på Bauhaus. Nu är vilan slut!
Under påskhelgen har vi förhoppningen att återuppta renoveringsprojektet. Denna omgång är gästrummet målet.

Vi har sålunda i dag inhandlat parkettgolv, tapeter, takfärg samt tapetklister.
5000 pengar gick detta på - en nätt summa om man jämför med sovrummet som jag ännu inte vågat summerat kostnaden på :-)

Och i morgon är jag ledig! Sista dagen som Stora Monsterbarnet är hemma. På torsdagmorgon drar hon vidare till sällare jaktmarker och återkommer inte förrän i början på maj.
Då kommer hon å andra sidan med besked, dvs, hon kommer att bo "hemma" ett tag och det blir kul. Det var ju åratal sedan vi hade några barn boendes hemmavid.

Vad övrigt är så börjar jag så smått vänja mig vid att vår mastodanthäck är borta. Varje gång jag tittar ut genom något av de fönster som vetter mot framsidan, där häcken var, har jag hittills hoppat högt av ovanan. Men jag uppskattar detta beslut mer och mer för varje minut. Nu kommer jag att kunna njuta av barnen när dom leker ute på gatan - förut har jag bara hört deras vilda framfart :-) Och inte bara det...jag kommer att ha koll på vem som passerar....bara det alltså!

Skämt åsido, så fort vi är klara med "heminredningsprojektet" så ska vi ta hit en grävare med grävskopa som får gräva upp rötterna för oss. Det kommer vi aldrig att klara med handkraft. Häcken har stått och växt till sig under trettio år så det är nog bra att inse samt att öppna plånboken.

När det sedan är gjort så ska jag leta upp nya fina buskar att plantera. Jag har nu bestämt mig, och det föll även i god jord hos Woffegubben, att det inte blir någon ny häck utan några väl valda buskar som inte täcker hela härligheten på samma sätt som en häck.
Och det är banne mig det roligaste med hela häckprojektet, att få planera och köpa in nya härliga buskar...wooow!

För det flesta människor är arbete det enda tidsfördriv som de i längden står ut med.

Skrivet av Angela Müller den 6 april 2004 20:04 | Kommentarer (2) | Permalink

5 april 2004

Dagens chock!

Gissa om jag blev förvånad i dag när jag kom hem från jobbet!
Woffegubben var ledig och Stora Monsterbarnet är ju här ännu några dagar.
MEN inte kunde jag väl ana hur dessa bägge konspiratörer fått dagen att gå ;-)

Vi har länge snackat om, Woffegubben och jag, att vi borde ta bort vår Tuijahäck som inte bara blivit tre meter på höjden - den är det näst intill på bredden också.
Halva vår gata är häck.

Nåväl i dag hade Woffe gjort slag i saken och nu är den borta. Resultatet och en del av arbetet finns nu att beskåda på Müllers fotoblogg.

Det är förstås Steffanie som hjälpt mig göra iordning nya fotobloggen och jag har utnyttjat henne å det gruvligaste hela kvällen enbart för mina egna syften.
Jag tycker att det blev jättefint och vem vet kanske kommer det många bilder fram igenom.

Det är lättare att styra en nation än att uppfostra två döttrar.

Skrivet av Angela Müller den 5 april 2004 22:04 | Permalink

4 april 2004

Nu har Anna och Puslingarna åkt hem

Huvaliga var fort helgen gått! Och nu är Anna och Puslingrna på väg hem till Den Kungliga Huvudstaden. Steffanie stannar några dagar till så vi blir inte helt ensamma ännu.

Söndag:
Under tiden Woffegubben, Puslingarna och barnen har varit på promenad i Härskogen har jag jobbat lite i trädgården och se så skön Tibasten blommar på bar kvist!

När dom kom hem från promenaden åt vi våfflor med grädde och sylt.
Vi har haft fantastiska dagar och tagit härliga promenader både fredag och lördag. I dag var vädret något sämre, till en början molnigt men regn nu på eftermiddagen.

Lördag:
Woffegubben jobbar i dag så barnen, Puslingarna och jag tog en av våra sköna promenader ner till sjön Mjörn och Boris, den badtokige, han simmade gladeligen i det kalla vattnet! Brrrr

På banvallen, på väg ner till Mjörn, såg vi dessa skönheter.

Fredag:
Steffanie och jag var ute i den strålande solen och Anna var i stan och träffade kompis.

Det är tur att man har utrustats med två armar!

En älskare blir kylig; män börja hata sina hustrur - endast föräldrars kärlek kan vara hela livet.

Skrivet av Angela Müller den 4 april 2004 17:04 | Kommentarer (1) | Permalink

2 april 2004

En rejäl NDU

Ungar, ungar....
När vi hämtade Lilla Monsterbarnet vid tåget 22.13 nu i kväll så hann hon bara av tåget och slängde över Boris och Ila i min vårdnad samtidigt som hon mumlade, redan på väg in på centralstationen, jag måste kolla en sak med min biljett - vänta här.

Så där stod vi Puslingara, Woffegubben och jag. Sedan kom hon farandes ut som ett jehu och satte händerna för mina ögon och sade att nu leder jag dig och du får inte titta. Så Anna greppade tag i min arm och höll samtidigt för mina ögon. När vi var framme vid dörren till stationen så sade Anna att nu får du titta!

VAD SER JAG! Mitt framför mig stod Stora Monsterbarnet!
Det vad då jag fick min NDU (Nära Döden Upplevelse) och höll nästan på att svimma samtidigt!

Vilken överraskning! Fattar inte hur dom kunnat arrangera detta i hemlighet och Woffe har vetat hela tiden utan att avslöja sig det minsta!

Föräldrar är de sista människor i världen som borde ha barn.

Skrivet av Angela Müller den 2 april 2004 00:04 | Kommentarer (3) | Permalink

1 april 2004

I väntans tider

Jag går mest omkring och får ingen ro till något eftersom vi ska hämta Lilla Monsterbarnet och Puslingarna snart vid Göteborgs Centralstation - 22.12 är tåget inne.

Skaffa inte barn, bara barnbarn.

Skrivet av Angela Müller den 1 april 2004 20:04 | Permalink

Något försenad

Kudden var så himla go i morse så vi blev nästan 10 minuter försenade till simhallen.
Men det blev 500 i alla fall:

TOT. TIME: 77:44:20
TOT. KCAL: 23483
KCAL/FAT: 101/60
AVERAGE HR: 110
IN ZONE: 00:09:41
EXE. TIME: 00:18:34

Skrivet av Angela Müller den 1 april 2004 11:04 | Permalink