« Med mycket försiktiga steg | Huvudsidan | Nä, den kan man klara sig utan »
5 maj 2004
Soptippen t o r
Ja, jo, man kunde givetvis ha önskat sig en något mer spännande resa men det var av nödvändig karaktär.
I dag gick vi från jobbet redan vid 15-tiden och nästan hemma hämtade vi upp en släpkärra som vi beställt hyra av.
Därpå hem i en attans perra och så börjar lastningen av massor av skräp....inte mindre än fyra garderober samt minst 5 säckar renoveringsskräp såsom gamla tapeter och annat mysigt, lite trädgårdsskräp som det ju blir efter en karg vinter när man inte gjorde vad man borde gjort i höstas i trädgården, samt sist men inte minst cirka 15 meter häckrötter. Jo, så var det.
Det tog sin lilla tid och Stora Monsterbarnet var en klippa när det gällde att lasta kärran. Hon tog dom jättetunga rötterna från Tuijahäcken och slängde upp på släpkärran med ett sving som skulle göra en tyngdlyftare avundsjuk. Inte utan lite sura miner men ändå....
Det känns skönt att inte behöva ha all denna bråte liggandes i, den för övrigt vaknandes ur vinterdvalan, trädgården.
När vi kom hem från tippen och hade lämnat av den för tillfället hyrda släpkärran började jag klippa gräset med handjagaren. När baksidan var nästan klar öppnade sig himlens portar och det välsignade regnet kom med lite åska och dunder. Framsidan får alltså vänta på en annan dag utan ösregn för att bli lika vacker som baksidan.
Barnet har som regel fått sitt förstånd från pappan, eftersom mamman fortfarande har sitt i behåll.
Skrivet av Angela Müller den 5 maj 2004 22:06