Angelas dagbok

« Slut på smygandet! | Huvudsidan | Har ångest över mitt beslut »

10 juli 2004

Nu har jag tagit beslut

OM att jag ska skriva om "Mitt liv"!
Bagrunden är den att Stora Monsterbarnet i omgångar har sagt till mig att jag borde skriva om mitt liv - alltså livet före barnen och familjen kom till, min barndom, min uppväxt, min ungdom osv osv.
Jag har envetet hävdat att jag inte kan. Jag kommer inte ihåg några årtal och det kommer inte att bli bra och kanske minns jag saker i fel ordning osv osv.

- Men det gör väl inget, hävdar då den förstfödda!

Jag måste erkänna att jag funderat mycket på det efter att vi berört saken vid flera olika tillfällen under en ganska lång tidsperiod.
Det gör kanske inte så mycket att man inte kan ange exakt när något inträffat eller var det hände och varför man minns just det.
Kanske är det rent av så att det är viktigt för ens barn att kunna "få" dessa delar av livet som dom inte varit med om.

När jag sedan upptäcker att Trueto vars dagbok jag läser dagligen och gärna har börjat med att skriva om Sitt liv så blir jag en aning inspirerad.

Idag, när jag pratade med Lilla Monsterbarnet på telefon så nämde jag detta i förbigående och berättade att hennes storasyster "tjatat" om att jag borde....
- Jaaaa, det är klart att du ska göra det! Blev reaktionen och svaret.

Ja, då får jag väl göra det kanske?? Har ingen aning om hur jag ska lägga upp det ännu eller hur jag ska börja eller var i livet men något ska det dock bli.

I dag har jag telefonerat med Stora Monsterbarnet som befinner sig på Gotland och genomgår en treveckors fotokurs. Det var härligt att höra hur bra hon trivs och att det gett så mycket. En vecka återstår och sedan åker hon tillbaka till Kungliga huvudstaden för att slutföra ett påbörjat uppdrag men sedan kommer hon "vägen om" några veckor.
Det ser vi framemot och då kommer även Lilla Monsterbarnet med Puslingarna och kamrat Jenny. Jenny har vi inte träffat sedan förra sommaren så det ska bli jätteroligt att få ses igen. En himla go tjej som vi blev mycket förtjusta i då hon var här första gången. Det är faktist ett privilegie att få ta del av barnens liv "där borta" och att dom så generöst låter oss få bli bekanta med sina nära och kära vänner som ju är en stor del av ett liv vi inte längre deltar i på lika nära håll som när familjen var samlad.

Resten av dagen har gått till vila. Känns nästan lyxigt att lägga sig mitt på dagen och till med slumra men straffet för det kommer väl i natt när jag inte kan sova :-) Har bara lagat middag i dag och vad resten anbelangar har jag inte gjort ett dyft. Men det kommer ju en dag i morgon också som väl är för det behövs både tvättas och städas har jag börjat ana eftersom dammråttorna mer tagit form och storlek liknande hästar..... så jag hoppas att jag är bättre i morgon och har mer ork för allt som måste till för att vardagen ska fungera någorlunda normalt.

Det enda man med säkerhet vet om framtiden är att det blir allt mindre av den.

Skrivet av Angela Müller den 10 juli 2004 22:08

Kommentarer

Skrivet av: Anna den10 juli 2004 23:17