Angelas dagbok

« Nu är jag på G igen | Huvudsidan | Elvahundra meter »

31 augusti 2004

Ingen bra dag precis

I MORSE var scenariot likt i går...vi kom alltså även i dag en kvart försent till simhallen på grund av den förb... trafiken.
Detta går inte vi får helt enkelt åka några minuter tidigare. Fast tiden har funkat, med några få undantag då det varit stopp på grund av något, i flera år nu. Men nu har vi alltså suttit fast i smeten två morgnar i rad fast det inte funnits något skäl till trafikstockningen.

I torsdags i förra veckan var jag på apoteket i Nordstan och skulle hämta medicin. Fy bubblan det var säkert 30 nummer före mig så jag gav upp och lämnade recepten i en "inlämningspåse" för avhämtning tidigast tre timmar senare. Det glömde jag givetvis av. I fredagskväll kom jag på att jag glömt av att hämta min medicin men eftersom Woffegubben skulle jobba på lördagen och jag vandra så sade han att han kunde hämta den.

När jag hämtade upp Woffegubben efter vandringen på jobbet så berättade han att "kärringtabletterna" och astmamedicinen fanns men att Parkinsonmedicinen var slut (jag har inte Parkingson men använder medicinen av andra skäl). Dock behövde jag inte misströsta för apotekspersonalen skulle ringa så fort den kom in och jag hade fått en förturskort som innebär att man drar kortet i en läsare vid kölapparna och nästa gång personalen trycker fram ett nummer så är det min tur. Fantastiskt vilken service var min första tanke.

Nåväl, jag fick samtal från Apoteket i går om att min medicin nu kommit så i dag på rasten tar jag mig åter ner till Nordstan för att hämta den. När apoteksdamen får min lilla lapp om den medicin jag ska avhämta försvinner hon länge och när hon äntligen kommer tillbaka så frågar hon om jag har receptet. Nej, svarar jag det har ju ni. Apoteksdamen försvinner ånyo nu ännu längre tid än sist. Hon kommer en andra gång och säger nu att hon kan inte lämna ut någon medicin för att jag inte har recept.
MEN herregud säger jag, det är ju ni som slarvat bort receptet det kan ju knappast jag stå för! Apoteksdamen säger då att dom måste leta så antingen får jag sitta ner och vänta eller så komma tillbaka.
Hur länge ska jag vänta då frågar jag. Det vet hon inte och då säger jag att jag inte kan vänta då jag rusat ner på lunchen och inte har obegränsat med tid. Hon lovar då att ringa mig när receptet är återfunnit.....Jag ber om ett nytt förturskort då det faktiskt blir tredje besöket för att få ut den medicin jag borde fått i lördags!

På eftermiddagen, strax före 17, ringer apoteksdamen och säger helt frankt att mitt recept är felutskrivet. Men herregud, säger jag igen, det borde ni väl märkt förra gången jag hämtade ut medicinen då. Vad är det som är fel på receptet?
Jo, säger apoteksdamen, det ska inte vara tabletter utan 10 stolpiller och vi har ringt läkaren för att få klarhet och han hade skrivit fel.
Hallåååå där..jag ska inte ha några stolpiller!
Jodå vi har ju ringt läkaren och frågat, säger den envisa apoteksdamen igen.
Nä, nu får det vara nog, säger jag, jag har aldrig i hela mitt liv haft recept på några stolpiller. Vilken läkare har ni egentligen ringt? Det enda jag ska ha, och som fattades i lördags, är två burkar med tabletter Madopark! Nu var jag riktigt uppretad.
Ojdå, vänta lite säger apoteksdamen och det blir tyst i luren ett kort tag. När hon återkommer säger hon att det blivit något fel men nu kunde jag faktiskt få ut min medicin.......DET VAR JU ÄDELT!

Jag säger då det! Nu får jag traska ner i morgon igen och man kan ju undra vad dom tänker hyvla på mig för medicin då?

Det krävs goda byråkrater för att hålla en välorganiserad ineffektivitet igång.

Skrivet av Angela Müller den 31 augusti 2004 22:17

Kommentarer

Skrivet av: Anna den 1 september 2004 10:12

Skrivet av: Angela den 1 september 2004 10:35