« Veckans bästa dag | Huvudsidan | En hiskeligt bra dag »
2 oktober 2004
Blodtryck
NÄR JAG SLUTADE röka för en herrans massa år sedan, åtta tror jag bestämt att det är, så fick jag en massa elände som belöning. Bland annat högt blodtryck.
Det innebar att jag fick medicin som skulle tas varje dag livet ut. Det gjorde jag också och trycket blev normalt.
Jag minns så väl den dagen då min doktor tog trycket och frågade hur jag hade tagit mig dit?? När jag berättade att jag cyklat hämtade han en annan blodtrycksapparat för att han trodde den var trasig och visade fel värden. Men tre apparater visade lika högt värde så då fann han ingen annan råd än att skriva ut medicin. När jag sedan en stund senare stod på apoteket för att lösa ut medicinen så fick jag samtal på mobilen om att min mor var så nära döden att jag skulle komma omedelbart. Jag hade berättat för min doktor om hur nära det var för mamma, vi hade samma läkare så han kände henne mycket väl, och han bad mig hälsa henne så innerligt. Det gjorde jag förstås så fort jag kommit till henne och trots att hon inte kunde frambringa så mycket så klämde hon min hand och bekräftade att hon mottagit hälsningen.
Efter några år och en ny doktor (då min gamle trojänare sedan unga år tyvärr avled) började så smått undra om jag verkligen måste äta blodtrycksmedicin resten av livet. Min nya doktor svarade att man kan pröva att sluta med medicinen men då måste man ta blodtrycket flera gånger i veckan under en längre period.
Jag funderade länge på hur jag skulle kunna göra detta och tyckte att det verkade näst intill omöjligt eftersom jag jobbar varje dag och inte har tillgång till företagssköterska mer än en gång var fjortonde dag. så det rann ut i sanden...
Ända tills jag råkade nämna det för Woffegubben som genast sade att då köper vi en blodtrycksmätare på apoteket. Jag protesterade högljutt för den kostade en hel förmögenhet men det gick ju inte hem hos herr Müller.
Sagt och gjort sommaren 2001 införskaffades en blodtrycksmätare för armleden.
Jag besökte min läkare igen och berättade om mina planer och fick instruktioner om hur och när jag skulle mäta. Blodtrycksmätaren var med mig hela sommaren på alla ställen där vi befann oss till och med i Helsingfors där vi besökte Stora Monsterbarnet som då sommarjobbade på Hufvudstadsbladet.
Det gick över förväntan bra och när jag var på återbesök hos "min" doktor fick jag idel beröm då jag bokfört varje mättillfälle mycket noggrant i ett excelark som jag skrivit ut och lämnade fram. Trycket höll sig mycket bra och jag fick godkänt på att fortsätta utan medicin.
Han skojade lite med mig och sade att jag inte behövde mäta två gånger per dag resten av livet utan ta det då och då.
Så, det har jag följt men får lite dåligt samvete i bland då jag lätt glömmer bort det emellanåt och det kan gå väldigt lång tid mellan mättillfällena.
Detta kom jag att tänka på i slutet av september så nu har jag mätt några dagar och till min stora förvåning är det mycket bättre nu är under sommaren 2001 då jag fick godkänt av doktorn att inte behöva ta mina tabletter.