Angelas dagbok

« Kunde inte skylla på det | Huvudsidan | Tre minuter snabbare ;-) »

17 oktober 2004

Vet inte ens om jag ids skriva

OM VÅRT ALLRUM mer påminnde om en byggarbetsplats innan denna helg så vet jag inte vad och hur jag ska beskriva det som nu? Men för att ta det från början.
I lördagsmorse steg vi upp innan fan fått på sig tofflorna och körde ner husvagnen till Fjärås för vinterförvaring. Frid med dig husvagnen!

På väg hem skulle vi "titta" in på Elgiganten för ett eventuellt inköp av DVD-spelare då den vi hade innan juridiskt faktiskt tillhörde vårt Stora Monsterbarnet men som vi använt under den tid då hon var i Kosovo. Förra helgen var det dock dags för de tu att återförenas då vi var i Den Kungliga Huvudstaden.

Nåväl, det är ju inget konstigt i att även familjen Müller får ta sitt ansvar vad angelangar den tekniskka framfarten, så vi "tittar" alltså in på Elgiganten i Kållered. Det visar sig då, när vi fick tag i en helt underbar och duktig säljare vid namn Johan M, att detta skulle bli något helt annat än det vi kom dit för. Han plockade villigt fram den DVD-spelare som Woffegubben tittat ut tidigare och bekräftade att den var bra som DVD-spelare men om vi ville titta på digitalfoton så var den en aning långsam på att rita upp bilderna. Jag nämner det bara för att vi har haft kunder som lämnat tillbaka denna modell och valt en annan. Jaha, det är ju klart som korvspad att vi vill kunna njuta av våra digitala bilder även på TV:n så då får vi se oss om efter något annat. Vad rekommendera du, frågar vi så Johan?
Han visar då en annan, av samma fabrikat Philips, (som ju är ett måste - i den här familjen kör vi Volvo, tvättar och diskar samt torkar med Cylinda och ser på Philips...) men några kronor dyrare. Ändå överkomligt. Den tar vi!

Det visade sig naturligtvis att just den inte fanns i lager. DÅ börjar min käre, galne, tokige make att prata om att han egentligen inte vill ha bara en DVD utan att han egentligen är ute efter en som kan ALLT.
Det slutade med att vi åkte hem med en BIO-anläggning! I den kan man göra allt utom att möjligen koka kaffe! Och naturligtvis står det Philips på. Eller jo, han kan givetvis inte spela sina gamla vinylplattor på den men det är jag inte det minsta orolig över att han snart fixar!

Nu är det som det är och ska jag vara riktigt ärlig så måste jag erkänna att det blev ett ljud så man kunde tro att man satt på en bio. Vår "gamla" anläggning (så gammal är den inte, högst några år) tar jag över och bär in i mitt arbetsrum - så jag är allt annat än ledsen över detta. Men, när vi kom hem insåg vi att vår gamla TV-möbel inte skulle husera denna nya maskin på ett värdigt sätt. Vi har i och för sig pratat om en längre tid att vi borde byta ut den mot något funktionsdugligare. Woffegubben börjar sålunda koppla ihop Bio-anläggningen när vi anländer hemmet och jag satt i det utrymmet som har den starka lampan när jag hör honom skrika till. DÅ har en av hyllorna släppt i vitrindelen och kraschat glas från Kosta Boda och Orrefors för tusentals kronor....12 champagneglas, konjakskupor, vinglas och dessutom snapsglas och ölglas av Lasse Åberg. Gissa om man vill låsa om sig och aldrig komma ut från toale...utrymmet med den starka lampan? Alla glas är presenter och jag har inte ord för vad jag känner. Ingen av oss båda har en susning när detta inträffat men det kan inte ha hänt när vi varit hemma för det måste ha hörts i hela kvarteret. När jag bleklagade mig för Lilla Monsterbarnet påpekade hon mycket riktigt att det var världsliga ting. Jo, det är så sant men det är minnen och det är kära presenter från goda vänner och arbetskamrater.

Woffegubben ville, av naturliga skäl, inte koppla in den nya anläggningen annat än provisoriskt så den fick stå på en papperskorg, visserligen en tjusig dito i svart metall, men ändå. Jag trodde jag skulle få kramp när jag såg eländet. Så dagen i dag har vi ägnat åt att köpa en ny funktionsduglig möbel att ersätta den gamla med. Därför är allrummet nu fullt med möbelpaket förutom den parkett vi hämtade hem i veckan. Vi får se hur långt vi hinner i kväll men att vi skulle bli klara är en ren och skär utopi.
Jizzes så det kan gå!

Den nya möbeln består av två bokyllor varav den ena får vitrindörrar och den andra får täckta dörrar på halva ytan och resten blir öppna ytor. Därtill kommer två hyllor för CD-skivor i samma höjd som bokyllorna. En tv-bänk och en hylla att ha ovanför. Bägge med glasdörrar.
Man kan nu konstatera, efter nedmontage av den gamla möbeln, att närmare ett katastrofutrymme än så här var det länge sedan vi var. Tror jag!

Skrivet av Angela Müller den 17 oktober 2004 17:53

Kommentarer

Skrivet av: steffanie den18 oktober 2004 11:40

Skrivet av: Angela den18 oktober 2004 19:56