« Kung Bore på besök | Huvudsidan | Många timmar senare »
18 november 2004
Att stryka shorts
I NOVEMBER KÄNNS EN ANING KONSTIGT men jag har i alla fall gjort det nu en stund i kväll. Tanken slog mig att det nu bara är en månad kvar till avresa och allt som ska göras kan ju knappast vänta till sista veckan.
Det är kallt ute, snön är nästan borta men nu har det frusit på så det är halt som attan. Jag hoppas innerligt att väglaget inte blir sämre mellan lördagmorgon och sen måndagkväll då vi befinner oss på resa till och från Tyskland. Skulle bli ett rent elände med dåligt väglag och krypkörning. Den tiden har vi inte för denna korta resa. Den som lever får se som säkert någon klok skulle svarat.
Dagen har varit lugn på jobbet och nästan lite långtråkig. Jag var så himla trött när vi åkte hem så jag trodde inte jag skulle kunna hålla mig uppe i kväll. Men vår tapetexpert ska komma förbi så jag får hålla mig vaken med lite strykning och annat roligt som hör hemmets härd till. Jag har även sorterat lite ren tvätt och faktiskt packat det mesta inför helgresan.
Lilla Monsterbarnet ringde och var lite pratsjuk så där gick också några minuter. Hon jobbar ikväll med sin vaktmästartjänst.
Simningen går fortfarande tungt, ben och armar är inga problem men lungorna hänger inte med. Jag hostar och det piper i rören så ingen kan undgå att höra att jag är närvarande. Nu blir det ju avbrott igen måndag och tisdag nästa vecka från all slags motion men det kanske bara är bra. Jag hade en förflugen tanke i morse att jag skulle jogga min "sjuochenhalva" på hemvägen och släpade alltså med kläder och skor för ändamålet. Men blev bestämt avrådd med tanke på hur lungorna låter vid ansträngning. Jäkla förkylning att ta tid på sig!
Nåväl, även om jag nu hade varit i bättre tillstånd vad gäller lungorna så hade jag nog inte joggat hem i dag i alla fall med den kyla som nu kommit oss tillhanda.I morse var det plusgrader och en aning lite regn. Möjligtvis kunde man promenerat lite raskt men det bidde inget av något.
Man är precis så vacker som man låtsas vara.
Skrivet av Angela Müller den 18 november 2004 20:30