« JÄTTEKRABBAN | Huvudsidan | Pipa »

26 december 2004

Oj! Vad läskigt!

Ponta Negra, Natal annandag jul 2004

NÄR VI KOM HEM FRÅN vår utflykt i dag hade ett sms från Stora Monsterbarnet (och flera från Lilla) anlänt till mobilen som var kvar hemma. Kan ni lämna ett livstecken stod det. Vadnudå, vi har ju varit på utflykt hela dagen och det hade jag ju skrivit i dagboken. Svarade och fick då veta om hemskheterna i Thailand.
Lilla Monsterbarnet var naturligtvis lika orolig hon så det var tre sms från oroliga Monsterbarn. När jag fick veta vad som hänt kunde jag givetvis förstå att det fanns en oro hos barnen. Jag sms:ade tillbaka att allt var väl med oss och att vi hade varit och snorklat totalt ovetande om denna hemska händelse. Med tanke på att vi HADE tänkt åka till Thailand men skippade det då vi inte kunde få en treveckorsresa så får vi nog vara tacksamma i dag!

Vi åkte tidigt i morse med buss till den lilla byn Maracajú cirka 70 km norr om Natal. Väl där tog vi en snabbgående båt ut till en ponton som låg vid ett stort rev, perfekt för snorkling. Det var inte lika fint som det var i Thailand men i alla fall en upplevelse. Vi hade en Brasiliansk guide, engelsktalande, som var mycket duktig och påläst. Hon berättade hela vägen dit och det var mycket intressant. Vi passerade fler räkodlingar, vilket visst är en stor industri i dessa delar av Brasilien.
Det var lite intressant att se den strand där vi vadade ut till den snabba båten, inga turister, inga försäljare bara brassar. Det var en bra dag och en intressant resa. Vi avslutade med att äta dagens lunch innan vi gjorde oss redo för hemfärd igen med bussen.

Nu i kväll har vi varit ute och ätit på en av "våra" krogar här i närheten och upptäckte då att "vårt" internetcafe var stängt i dag också :-(
Det fick alltså bli hotellets dator i dag igen.

I morgon väntar en ny utflykt och den går till Praia da Pipa. Det ska bli spännande såklart.

Sänder en tanke till alla oroliga anhöriga som har nära och kära i Thailand. Jag har läst om hemskeheterna på gp.se och kan knappt föreställa mig hur det är. Att sedan ha någon kär och när där måste vara förskräckligt. Att inte veta och inte få besked. Hemska tanke!

Skrivet av Angela Müller den 26 december 2004 23:58

Trackback Pings

TrackBack URL for this entry:
http://www.muller.se/mt/mt-tb.cgi/16

Kommentarer

Post a comment




Remember Me?