« Hajjejavlaj | Huvudsidan | Trafikolycka »
9 januari 2005
Hjärtat i halsgropen
JA, DET VAR FAKTISKT VAD JAG HADE! I fredags handlade vi lite på vägen hem och när det var inpackat i kyl och frys var ambitionen att äntligen få in fotona från resan i fotobloggen.
Så jag sätter mig i lugn och ro, med lite god musik som sällskap, och påbörjar detta jättearbete som det ju faktiskt är med att publicera foton.
När jag suttit en stund ringer det helt plötsligt på dörren och jag hoppade till. Här ringer ingen på dörren en fredagskväll om vi inte bjudit hem folk eller om det rentav hänt något med någon! Jag gick alltså till ytterdörren och öppnar...vem står där? UNGARNA! Herregud jag trodde jag skulle svimma. Men jösses sade jag hur har ni taig er hit och vad är hundarna?
Jodå, det hade dom allt smugit sig bra med Woffegubben och smusslat i flera dagar. Herrejisses vilken överraskning!
Ja, inte blev det några bearbetade foton där inte :-)
Vi fikade lite och pratade i mun på varandra som vanligt när vi inte träffats på ett tag. Gud vad härligt att få se alla ungarna på en gång, Stora Monsterbarnet, Lilla Monsterbarnet och Oskar samt Boris och Ila då förstås.
På lördag hade jag bestämt mig för att träna och höll aldrig på att komma i väg för jag fastnade i fotoalbumen som ungarna satt och tittade i (som dom nästan alltid gör när dom kommer hem). Det är så kul att få se gamla foton. Till slut kom jag i alla fall i väg och fick avverkat två timmar på gymet.
När jag kom hem hade Steffanie bakat en kaka, mums det luktade nybakat i hela huset.
Vädret var ju som det var, orkan och regn så det var planerat för en mysig innesittarkväll med hela familjen samlad. Och så blev det också men till stora delar i bäcksvart mörker. Strömen gick så vi sprang omkring som yra höns med ficklampor tills vi fick hittat lite stearinljus att tända.
Ja, jisses! Den kom tillbaka efter cirka 1 och 1/2 timma som väl var.
Och idag var det så dags för de små liven att ta sig tillbaka till Den Kungliga Huvudstaden så det blev avsked alldeles för snabbt.....
Ja, sedan har jag försökt att både jobba med jobb och att få ut bilderna från semestern resten av dagen ända fram till detta klockslag. Tre gånger har strömmen gått igen och sabbat min rensning i databasen som jag jobbat med och nu har jag gett upp. Bilderna från Brasilien har dock kommit ett steg längre.
Några kort från Brasilien kan beskådas här. Det finns minst tre gånger så många till och då har jag publicerat nästan 70 av dem i dag. Phew!
Skrivet av Angela Müller den 9 januari 2005 22:39