« En dag mitt i livet | Huvudsidan | Beauty moments »
7 mars 2005
Att ta sig vatten över huvudet
MAN ÄR INTE FRÅNVARANDE under tre veckors tid från simhallen utan frågor när man kommer åter. Att sedan, på trappavsatsen minuterna innan öppningsdags, öppet och ärligt erkänna att frånvaron endast berott på lathet kräver sin man eller kvinna.
Det var med andra ord bara att ta ett riktigt djupt andetag stiga ur bilen och ta sig de femtiotal meter som det är mellan parkerad bil och trappavsats. Där står redan Astor, Rut och övriga gänget och alla vänder sig förstås mot mig som tvekande och sakta tar mig emot målet.
Någon tror att vi varit bortresta, någon annan tror att jag varit på gymet istället för att simma, någon tredje tror att jag varit sjuk - nejdå - om det ändå fanns något annat att skylla på än latmasken...
Väl i bassängen så sade Rut: Det är skönt att du är tillbaka!
Och Astor väntade som vanligt vid en av vändningarna och sade: Det är ingen fara jag känner igen dig.
Dom är för goa mina simborgare!
Det blev en tur på 700 meter och det var tungt. Att tre veckor kan blåsa bort flera års simkondition är skandal. Men bara att konstatera.
Att jag alltid betraktat mig som en sann ateist har jag aldrig försökt göra till någon hemlighet. Men därifrån till att betecknas som satanist tycker jag är väl magstarkt. Vid ett besök hos en lundwalls liv och lustar hittade jag ett test som avslöjar om man anser sig vara kristen:
Satanisten: Du lever i synd och du är dessutom stolt över det. Enligt dig finns inte Gud och om han finns är han helt onödig. Vi är alla gudar och det finns inget rätt eller fel. Du är onanist såväl som vegan - du njuter av pornografi och allt som är fel.
På den yttersta dagen kommer Satan att välkomna dig med öppna armar och det är först då du kommer att förstå att du har valt fel Herre. Vi ber för dig och om du vill försöka att förändra ditt syndiga leverne så är du hjärtligt välkommen att kontakta oss.
Men nu vet jag och NI också ;-)
Skrivet av Angela Müller den 7 mars 2005 10:05
Kommentarer
Jag var också tvungen att testa mig. Tydligen njuter också jag av allt som är fel. (Satanist - javisst)
Vågar man sig till kyrkan för att lyssna på dotterns körframträdanden eller syns det utanpå att jag är en förtappad själ, månntro?
Skrivet av: kaxi01 den 7 mars 2005 11:33
Kaxi> Ja, det är frågan! Var och kollade mig i spegeln nyss men jag ser lika djävlig ut som innan jag visste att jag var satanist....så chansa du ;-)
Skrivet av: Angela den 7 mars 2005 11:48
Haha! Jag blev en tvivlare. Jag skulle kontakta dom så skulle de utarbeta en frälsningsplan åt mig. *asg*
Skrivet av: Lilla Mysan den 8 mars 2005 22:19