« Dubbelt Grattis | Huvudsidan | Hängsälgar och veckans steg »
5 juni 2005
Samtal med mig själv
EFTER Stora Mönsterbarnets BRAVAD I GÅR med att springa Stockholm Maraton hade jag i morse ett allvarligt samtal med mig själv angående att springa tjejmilen...som jag är övertygad om att jag inte kommer att klara...
- En Müller ger inte upp utan att först ha testat, framförallt inte om personen är född Dahlgren. Se bara på Steffanie!
- Ja, men det är väl ändå en jäkla skillnad mellan oss, minst tjugo år!
- Lägg av nu, du hörde ju själv att det var flera, för att inte säga många, äldre som sprang Stockholm Maraton. Du satt ju för fan som klistrad framför dumburken så kom inte och säg att du inte hörde det.
- Jo, jag hörde det men dessa människor hade också sprungit varvet sedan starten och var alltså inte äldre när dom började...
- Ja, men för tusan du ska inte springa 42 km bara 10!!!
- Förresten så kan du glömma det där med Dahlgren för Lilla Mönsterbarnet är envis som en gnu och ger sig aldrig förrän hon klarat det hon föresatt sig och hon är faktiskt född Müller, så det så!
Efter detta samtal slängde jag på mig joggingkläder, pulsmätare, stegräknare samt Ipod. Man kommer utan tvekan att tänka på Eva Rydbergs scen när Sveriges TV ska ut och filma bofinken Knut ;-)
Nåväl, i dag hade jag tänkt mig två varv på Hörmosserundan och det ska jag aldrig mer tänka...eftersom jag höll på att dö innan jag hade klarat av det första! Så jag blir bara ändå mer övertygad om att jag inte kan klara att springa Tjejmilen. En mil på asfalt! Här hemma springer jag ändå i den Gråboiska bonnamyllan med blandad grusväg och skogterräng. Mjukt och fint.
Trots det fick jag så förbannade ont i smalbenen (igen) så jag trodde inte jag skulle klara att springa ett varv. Det slog mig att jag känner igen detta och kom på mig själv att det är samma smärta som jag upplevde för ett år sedan då joggingskorna var kassa. När jag införskaffade ett par nya så försvann värken i smalbenen. Jodå, så var det.
Mina nuvarande joggingskor blev jag tvungen att införskaffa i julas när vi var i Brasilien och engelskan var dålig både hos mig och i sportaffären så jag tog ett par som jag trodde skulle bli bra. Mina då relativt nya joggingskor som jag hade med mig hemifrån smalt ju bokstavligen då jag ställde dom på tork på balkongen. Så för att kunna fortsätta mina morgonjoggingturer på stranden köpte jag alltså de skor jag har nu. Och på mjuk sandstrand dög dojjorna mer än väl.
Jag borde ta mig till Löplabbet och få hjälp med att få fram en sko som passar min lekamen...eller åtminstone mina fötter ;-) Phew, det blir till att dyka djupt ner i plånboken igen. Kontot för livskvalitén kommer att gå i botten denna månad :-)
Men skam den som ger sig...jag tog faktiskt ett andra varv men gick snabbt i stället. Jo, jag joggade lite då och då men bara korta sträckor och så länge som det kändes bra i smalbenen.
Om jag nu inte har vunnit så mycket annat på dessa två rundor i dag så har jag i alla fall kommit upp i 11339 steg i alla fall ;-) och dagen är ju inte slut ännu...
Skrivet av Angela Müller den 5 juni 2005 12:15
Kommentarer
Låter som benhinnorna som klagar tycker jag. Fick oxå så med jämna mellanrum på den tiden då jag kunde jogga. Med nya joggingskor är det klart att du klarar tjejmilen!!
Den som ändå hade ett livskvalitékonto :-( 300 kr på kontot o en räkning på 1363:- väntade på mig när jag kom hem. *pust*
Skrivet av: Lilla Mysan den 5 juni 2005 19:39
Marsch iväg till Löplabbet på tisdag och tjacka nya dojjor! Dom öppnar 10.00 så häng på låset!
Skrivet av: steffanie den 5 juni 2005 23:21
Lilla Mysan> Åhh, vad skulle jag göra utan dig! Du är så omtänksam och rar jämnt. Är det allvarligt om det är benhinnorna?
Skrivet av: Angela den 6 juni 2005 00:18
Steffanie> Jaja, om inget annat kommer emellan...förresten så har jag möte klockan 9 på tisdag...
Skrivet av: Angela den 6 juni 2005 00:20
Nä, det är inte farligt, men det gör rackarns ont. För mig hjälpte det när jag la på varma handdukar och smorde med antiinflammatorisk gel. Och bytte skor såklart :-D
Trevligt sommarlovsväder ni har här nere :-(
Kram
Skrivet av: Lilla Mysan den 6 juni 2005 10:42
OK, jag har Voltaren smärtgele (inköpt receptfritt i det eminenta landet Tyskland). Ska testa det och ge mig i väg till löplabbet - allt för att ungarna ska bli nöjda ;-) Jasså, du är hemma. Ja, vi har inte bättre här nere. Har precis gett gräsmattan en omgång med mossmedel och det kan bara göras vid dåligt väder.. inget ont utan något gott med andra ord! *Kram*
Skrivet av: Angela den 6 juni 2005 17:45