« Man är inte bortrest | Huvudsidan | Dagens höjdpunkt »
1 september 2005
Det är mycket nu
IBLAND BLIR JAG TVÄRFÖRBANNAD men vad hjäper det. I bland tänker jag...men va fan jag har ju bara 13 år kvar till penison. Jo, det är mycket nu på jobbet! Både sådant som gör mig förbannad men också sådant som gör mig glad. Tyvärr har ju det som gör en illa på något vis förmågan att ta udden av det som man bli glad av.
Till exempel att jag nu rott i land ett projekt som pågått nästan hela detta året. Det rullar på och kommer nog att bli bättre än bra.
Jag har slitit som ett djur sedan jag kom tillbaka efter arbetslägret men inte fan är det någon som märker det. Fler stora projekt kommer att avslutas inom kort - men iingen kommer att märka det heller...
Nä, nu ska jag inte beklaga mig och göra denna dagen till någon slags snyftarhistoria men det var säkert ilskan som fick mig att ta beslut om att gå de sista 13 kilometrarna hem i dag efter jobbet.
Det var ljuvligt väder och jag pratade nog av mig en del på vägen hem- med mig själv då förstås... En arbetskamrat ringde när jag hade cirka fem kilometer kvar och undrade om vi skulle gå ut och suchi (eller hur man nu stavar till den där råa fisken) på lunchen i morgon? Självklart gör vi det!
Min kompis Eurasiern skällde ut mig som vanligt ;-)
Jag gick "min trettonkilometare" på 2 timmar och 10 minuter och fick ihop dagens stegantal till 25 092. Kunde varit sämre start på månaden :-)
Och Astor (min kompis i simhallen, minst 80 år och som simmar minst 1 km varje dag) han kan sin charmskola. I dag väntade han in mig, vid vändningen 50 meter, när vi hade simmat några längder fram och åter.
- Hur är det? Förutom att du är snabb som vanligt...
- Ahh, du är då för söt! Här står du och och väntar in mig fast du lika gärna kunde simmat utan att låta mig gå före.
- Nä, du är för snabb!
- Försök inte jag såg allt i ögonvrån att du väntade in mig...men snäll är du som försöker få mig att känna mig snabbare än dig.
Visst är han för gullig? Jag är visserligen lite snabbare än honom men den snabbheten är hårfin och beror helt och hållet på dagsformen.
I morgon kommer en ny dag och jag har bestämt mig för att ha ett allvarligt samtal med min chef...
Skrivet av Angela Müller den 1 september 2005 20:21