« Den långa resan | Huvudsidan | Festligt värre »
7 november 2006
Framme
JODÅ, VI KOM FRAM till slut men det blev en liten omväg. Det är ett jäkla land att köra bil om man inte är van. Motorvägar som korsar varande på på längden och tvären men med eminent hjälp av telefon, storasyster och gott humör kom vi äntligen fram till den alltid lika glada och gästvänliga Renate...
Trots vår sena ankomst blev det lite tid för umgänge innan festen tar vid. De unga tu fick kela lite i soffan...
Och Steffanie fick överlämnat lite presenter till Renate som blev så glad för två fina schalar...
Tyvärr hade vi alla glömt, hur tusan det nu gick till, att Renate har katt och Peter är verkligen högallergisk mot just katt. Det innebar att Steffanie och Peter fick flytta sitt boende till lillebror Holger med familj. Boven i dramat är dock helt ovetande om det kalabalik hon orsakade...
Skrivet av Angela Müller den 7 november 2006 15:54
Kommentarer
Vilken otur med Peter och katten!
Skrivet av: Bim den 7 november 2006 20:06
Bim> Så mycket kan jag säga att ingen av oss blir godkänd som reseledare ;-)
Skrivet av: Angela den 7 november 2006 21:16
Men då kan de aldrig hälsa på hos Anna och Oskar och bo där!?
Skrivet av: Bim den 7 november 2006 21:29
Bim> Nej, det stämmer. De försöktes en gång men det gick åt skogen. Att vi, trots den erfarenheten, inte hade en tanke på kattfan begriper jag inte...
Skrivet av: Angela den 7 november 2006 21:39
Hihihi! Det är åldern! ;-)
Skrivet av: Bim den 8 november 2006 15:38
Bim> Skönt att man uppnått den hedervärdiga ålern då man kan skylla på den men vad ska Steffanie ta till??
Skrivet av: Angela den 8 november 2006 16:21
Hahaha! Ja, det vete fan! ;-)
Skrivet av: Bim den 8 november 2006 16:42