« Jobb, jobb och gym | Huvudsidan | Livet är skört »
7 mars 2007
Face The World
ELLER JA, KANSKE INTE VÄRLDEN men i alla fall verkligheten, livet. Jag insåg på ett ganska tidigt stadium i morse att jag nog inte borde träna på gymmet utan i stället ägna mig åt just det som handlar om livet. Jag var hos optikern för synundersökning och beställning av nya linser för två veckor sedan. Linserna fanns att hämta redan några dagar efter det. Men jag har inte haft tid - och så är det faktiskt!
I morse insåg jag att jag har tre dagar kvar av de gamla linserna sedan är det slut. Att hinna de futtiga metrarna ner till optikern på dagtid är i stort sett omöjligt - just nu i alla fall!
I morgon eftermiddag ska jag gå på begravning då "min" fackordförande tyvärr mötte en alltför tidig död för bara några dagar sedan.
Där hemma vid var kylskåpet embarmligt tomt!
Så...
Jag tog med mig Woffegubben, efter jobbet, ner på stan och hämtade ut 6 månaders linser och blev ruinerad på kuppen!
Sedan blev det ICA för inköp av diverse specerier...
Väl hemma körde jag igång en tvättmaskin vilken jag nu inväntar för jag skulle helst av allt vilja hoppa i säng.
Förberedde morgondagens kläder passande för begravning.
Att det ska vara så svårt att både leva och och hinna att sköta sin kropp (gymmet) ;-)
I morgon bitti ska vi till banken (igen) och gå igenom våra pensionssparanden.
Sedan är det lunchpromenad med arbetskamraterna vilken jag inte ens kan deltaga i denna gång utan har fått överlämna i två goda kollegers händer. Jag sitter upptagen hela dagen - igen! Men jag är ju ansvarig för denna del av vår friskvårdsförening och då får man stå sitt kast samt se till att man har just goda vänner som kan ta över när så krävs ;-) Jag är inte det minsta orolig för just dessa goda vänner har hjälpt til förut (när jag varit i Stockholm).
På fredag är det möten hela dagen så jag lär inte komma i väg från jobbet i rimlig tid då heller eftersom jag ju faktiskt, som de flesta, har ett ordinarie jobb att sköta också.
Lördag är jag ledig - tror jag i alla fall ;-)
På söndag ska vi på anhörigträff och därpå måste jag slussas direkt till Göteborgs Centralstation för tåg mot Stockholm - igen.
Men, det ska nog ordna sig med livet så småningom!
Skrivet av Angela Müller den 7 mars 2007 22:00
Kommentarer
Det där du beskriver ÄR ju livet - även om det känns lite väl skruvat ibland :-)
Har du anmält dig till tjejmilen ännu? Jag funderar på att man kanske borde göra det iallafall..fast man har ju på sig till den sista juni iofs... :-)
Skrivet av: Snurran den 7 mars 2007 22:43
Snurran> Ja, så är det kanske - fast det blir mer påtagligt när folk i sin närhet dör och kylskåpet ekar tomt och man inte kommer hem förrän vid 22-tiden varje kväll och om man dessutom inget ser ;-)
Nej, jag har inte anmält mig ännu men tack för påminnelsen ska nog se till att få det gjort över helgen. Hetsar du Bim lite ;-)
Skrivet av: Angela den 7 mars 2007 22:47
Tråkigt... Ville egentligen bara kolla förbi och säga att jag tänker på dig och saknar dig rätt ofta även om jag inte är här och kommenterar så ofta. Ha det bäst vännen!
Skrivet av: Christopher den 7 mars 2007 23:19
SÅ det är inte bara jag som tycker att livet går i 120km/m. Varför hinner man inte bara ta det lugnt? /Draken
Skrivet av: Ahnna den 8 mars 2007 06:59
Christopher> Saknar dig oxå, jättemycket. Det är tur du bloggar för då känns det i alla fall som om man "träffas" lite ;-) Ha det bäst du med! *Kram*
Skrivet av: Angela den 8 mars 2007 07:13
Ahnna> Nej, det är nog inte bara du som känner så. Man undrar varför det inte kunde vara 48 timmar på ett dygn i stället ;-) Då kanske man hade hunnit...
Skrivet av: Angela den 8 mars 2007 07:15
Ja, ibland går allt så himla fort att man knappt hinner blinka ens :(
Skrivet av: Petra den 8 mars 2007 12:52
Petra> Kan tänka mig att du märker det än mer med småttingar i huset.
Skrivet av: Angela den 8 mars 2007 13:21
Hoppas du tycker det är ok, men du har blivit utmanad av mig nu:
http://www.kulturbloggen.com/2007/03/konstiga_utmani.html
Skrivet av: RS den 8 mars 2007 16:28
Ja, jag fattar inte hur du hinner med dig själv! Och jag fattar inte hur du orkar! Akta dig bara så du inte blir utbränd och går in i väggen! Det är nog lättare än vad man tror! *Kram*
Skrivet av: Bim den 8 mars 2007 19:55
Bim> Du har så rätt och tyvärr är det nog inte ovanligt alls att det faktiskt händer. Men jag har gjort det en gång och inbillar mig att jag har lite mer koll numera?!
Skrivet av: Angela den 8 mars 2007 21:12
Jag gör vad jag kan, men hon har inte börjat träna ännu.. ;-)
Skrivet av: Snurran den 8 mars 2007 21:20
Ja, det hoppas jag att du har! Var rädd om dig!
Skrivet av: Bim den 8 mars 2007 21:32
Bim> Tack, jag lovar ;-)
Skrivet av: Angela den 8 mars 2007 22:14
Snurran> Hon behöver säkert inte träna... Jag tror hon klarar det utan att ha sprungit en meter innan ;-) Orättvist ;-)
Skrivet av: Angela den 8 mars 2007 22:25
;-)
Skrivet av: Bim den 9 mars 2007 20:49