Angelas dagbok

Detta är ju otroligt!! Men jag har ju sett på de nya kortet att fru muller är mindre på bild. 8,2Kg....Du fixar det. Heja heja!!/Ahnna

Ahnna> Tack! Vet inte vad jag skulle göra utan mina cybersupporters! *Kram*

Men midjemåttet stämmer inte riktigt va!? Fantastiskt duktig är du i alla fall! Och fotografier och spegeln är nog det bästa sättet att se resultatet! *Kram*

Bim> Skulle bara kolla om någon var med ;-) Och det var ju du förstås! *Kram*

Hahaha! Nog för att du har blivit smal! Men att ha minskat 30 cm om midjan, det lät lite väl mycket! ;-D Jag är alltid med! Jag är ju felfinnare, perfektionist, och gammal korrekturläsare! ;-) *Kram*

Bim> Aj, aj aj - där gick jag på en rejäl nit ;-) *Kram*

Shiiiiit vad häftigt! Jag ÄR SÅ IMPONERAD! :D :D :D

Anna och 20 tassar> Tack och jag är imponerad över er Idg-blogg. Har skrattat gott en stund när jag läst inläggen ;-)

Snälla fina Angela! Det kan knappast gå snabbare utan att kallas för vansinne...(;-)

Det skall inte gå för fort helt enkelt. Kroppen måste hänga med och anpassa sig i förändringarna. Det ultimata är ett halvt kilo i veckan och sedan ännu mindre för att vänja kroppen. Så jag skulle vilja påstå att det går väldigt fort för dig neråt...

Det är väldigt bra gjort...stor varm kram!

Jerry> Jo, jag vet ju allt det där men jag är ju så innihelv.... trött på sopporna ;-) Jättekram tillbaka - jag är så glad att du hör av dig då och då. Hur går det för dig?

Gud vad modig du är som lägger ut mått och vikt. Jag sparar ner och ska jämföra på mig själv i smyg... om jag vågar se sanningen.
Det syns vekligen skillnad på dig före och efter! Massor av beundran!

Erika> Tack, jag tvivlade faktiskt länge på om jag skulle skriva om det här över huvud taget men mina barn övertalade mig. Och har man nu sagt A så får man säga B ;-) Roligt att du hörde av dig! Går du också på XV?

Angela: Det går framåt, det måste jag säga. Men det kommer att ta tid det hela. Det är ett som är säkert.

Jerry> Mmmm, det är då ett som är säkert! Grattis till stugan och glad att du fick en sådan bra dag - det känns ända i hjärteroten ;-)

Gud, vad du är modig!! Jag vågar knappt berätta för mig själv vad jag väger och har för mått :)
Det är jättespännande att följa din kamp, för det är vad det är det här!! Varken mer el mindre!
Idag har jag levt på soppor i 8 veckor. Det trodde jag aldrig att jag skulle klara, men vill man bara så.............. :)
Och du gör det hela lättare, kul att få följa dig!! Tackar för det!

;.) Pia

Pia> Åhhh, tack du gör mig helt salig! Redan åtta veckor - du är fantastisk! Undrar just om jag står ut så länge ;-)
Det är jättekul att du här av dig via bloggen. Bloggar inte du? I så fall skulle jag gärna ta emot adressen...

Nää, jag bloggar inte. Har aldrig tänkt på det heller. Känner mig inte så modig. Hur länge har du hållt på och hur lyckades dina barn att övertala dig till att blogga om xtravag? En utmärkt idé förövrigt!!

;.) Pia

Pia> Ja, nu har jag hållt på i några år - minst fyra. När jag fyllde 50 fick jag, av mina två fattiga studenter till barn, en resa till Thailand i present. Då ville dom att jag skulle börja blogga så att doom kunde följa oss på resan. Så gick det till ;-)
Barnen är mycket betydelsefulla för mig och när dom vill något så brukar det blir så ;-)
Jag ångrar dock intet för det stöd jag fått från alla är ovärderligt!

Nej jag bantar inte (skäms) men skulle behöva. Jag ligger nog där du startade, tror jag. Har aldrig hört talas om den här soppdieten från X. Är sopporna goda eller?
Följer din blogg sedan ett bra tag. Tänkte faktiskt ibland förut att det var häftig mat du lagade med grädde, ost och annat gott :-) Undrar om man ska få lära sig en smalare matlagning här när du slutar med sopporna, ska bli intressant.

Erika> Skäms!? Nädu, här får man inte skämmas. Det är tio år sedan jag gick upp "mina" 35 kg i samband med att jag slutade röka. Det har med anra ord tagit mig tio år att ta det här beslutet...
Ja, man får lära sig en sundare mathållning och den pekar åt GI-kosthållet så det blir nog även grädde i fortsättningen ;-)

Ja, varje gång jag slutat röka har jag också gått upp en bit. Så nu vågar jag inte sluta mer... Jag tycker jag borde kunna äta smalt och bra av mig själv men... suck.

Erika> Jodu, det är en kamp livet igenom känns det som. Jag troddee ju också att jag skulle klara mig på egen hand men efter tio år är det dags att se sanningen i vitögat ;-)