Angelas dagbok

Tänk att man ska behöva lära sig saker hela livet ;-) Jag har nu varit på min andra träff som egentligen är den tredje eftersom jag missade den första.

Förra veckan var det ju så fint väder så jag promenerade de 6 km till gymmet och sedan lika många hem. Men jag gick så jag hade en timma på mig och det blev lite tajt så jag fick rappa på för att hinna.
I dag, tänkte jag gå så jag hade en timma och en kvart på mig för då fanns det ju lite marginal. Jag gick här hemma lullade omkring och tänkte att jag skulle gå hemifrån kvart över sex. Jodå, när klockan var kvart i sju gav jag mig av och först efter en halvtimma, när jag tittade på klockstollen insåg jag att något var fel... Jag måste ha fått hjärnstillestånd och helt enkelt tänkt rätt men gjort fel...

Jo, det är klart att jag kom försent med en kvart!

Träffen i dag var inte av den proffsiga varianten men i alla fall bättre än den förra. Jag fick träffa lite andra kursare i dag och även en del av dem som var med förra gången, I dag hade det utlovats en fettvägning, dvs man väger sig på en riktigt avancerrad sak till våg som även mäter fettet. Så när vi stod i kö utanför "vågrummet" hörde jag någon av de andra kursarna berätta att hon hade så ont av gallan och när hon beskriver precis den ryggvärk jag har blev jag helt stum. Hon förklarade att när man förlorar så mycket fett som man ju faktiskt gör med den här dieten så tar gallan styk. DET ÄR ALLTSÅ GALLAN som värker och går ut i ryggen på mig!

När det sedan var min tur att vägas så insåg jag att det kan ligga något i det. Jag hade nämligen 37,5 % fett i kroppen när jag började, vilket är alldeles för mycket. Min övre gräns går redan vid 33, mellan 27-33 är normalt. Nu hade jag tappat bort 4,5 % fett och ligger alltså på normalläge! Detta på mindre än tre veckor.

Då kan jag lugnt kämpa vidare och vänta på att gallan ska ge med sig med andra ord. Jag förmodar att den vänjer sin snart ;-)
Jag har dessutom köpt hem lite Omega 3-tabletter så jag kan kompensera det ringa intaget av fett.

Men jag har nog inte köpt mina dyra joggisar i onödan i alla fall ;-) Dom andra har två år på nacken så det var nog i vilket fall som helst dags...

Jo, det var så sant! När gruppträff och vägning var över kom jag ut och upptäckte att det regnade. Gissa om jag ringde färdtjänsten som snällt kom och hämtade mig. Att gå sex km i regn sent en onsdagkväll - nä, det lockade inte.

I morgon ska hela avdelningen gå på restaurang för lite god mat och dryck. Undrar just hur detta ska gå? Jag har inte hjärta att tacka nej heller för jag tycker det är en trevlig gest av vår IT-chef att göra så här och jag tycker det är så hima kul när vi kan träffas utanför jobbet någon gång. Det händer inte allt för ofta.