« Xtravaganza trettioåttonde dagen | Huvudsidan | Xtravaganza fyrtionde dagen »
4 juli 2007
Xtravaganza trettionionde dagen
SOM BLEV EN KATASTROF!
Jag kunde inte hålla mig utan frossade i går kväll, sent på kvällen dessutom!
Åhh, vad gott det var och jag kan garantera hundraprocentigt att det inte var enligt mallen ”upptrappning” som xv ser på saken…
Det blev macka, visserligen GI-bröd (om det nu kan räknas som försvar), och mozzarellaost.
Men jag är ju inte klar ännu så det blir till att ta nya tag hur nu det ska gå till?!
Jag känner mig som ett rovdjur som fått smak av vilt!
Men ångesten och våndan kanske kan hjälpa mig ;-(
Jag inser bara en sak - att jag inte klarar mycket längre till. Inte för att jag dör av brist på mat men för att jag less ihjäl på soppor!
Skrivet av Angela Müller den 4 juli 2007 16:19
Kommentarer
Usch, din stackare! Så jobbigt!!
Strunta nu i det här snedsteget och fortsätt på halvfart eller gå över på GI (ganska snarlika). Du når ditt mål ändå. Det tar kanske längre tid, eller kanske inte. Du joggar, cyklar och håller på. Tränar på gym. Begär inte för mycket av duktiga dig!
Du kommer förmodligen inte att tro mig, men jag skriver det ändå: du är jätteduktig!!! Bestäm dig nu bara för vilken väg som är rätt för DIG!!
Jag tänker på dig!! Kämpa för din rätt att tappa vikt!!!
;.) Pia
Skrivet av: Pia den 4 juli 2007 19:26
Åh, stackars dig som får sådan ågren över detta snedsteg..Jag tycker att du har varit rent otroligt duktig som har härdat ut så här länge - det hade jag aldrig klarat!! Jag tror nog att man mår bäst om man får äta lite (gott) emellanåt, för vad är väl livet utan den goda maten? Inte ska man behöva känna sig som en bov för att man äter!? Du kommer ändå nå ditt mål för jag vet att du är envis som en röd gris! Käka måttligt av allt - det är mitt måtto! (men hur tog magen din plötsliga omsvängning? Blev det inte uppror efter så lång tid på flytande föda?)
*Hårda styrkekramar*
Skrivet av: Snurran den 4 juli 2007 20:17
Förstår att du har ångest och våndas. Och hur tog magen det!? Måste ju vara jättekonstigt att få ner fast föda i magen efter så lång tid. Men jag tror nog ändå på att man mår bättre av att få unna sig lite ibland. När jag kämpade med Viktklubben så var jag hård mot mig i sex dagar, men på lördagen så fick jag äta och dricka vad jag ville. Då hade jag något att se fram emot, och det funkade bra för mig. Massor med varma, hårda, långa kramar från Britt-Marie.
Skrivet av: Bim den 4 juli 2007 20:53
Pia, Snurran och Bim> TACK! Ni är änglar - minst sagt!
Jodå, om vi nu ska prata skit så fick jag äntligen gå på toa och göra det som det flesta gör - så magen tog det ganska bra... Och juísses vad gott det va' !!! Kram till er ala tre!
Skrivet av: Angela den 4 juli 2007 23:22
Från felfinnaren och korrekturläsare: Ändra namnet! ;-D
Skrivet av: Bim den 4 juli 2007 23:33
Bim> Upptäckte det precis innan din kommentar ;-) Nu är det ordnat...Ungar - man skulle slått ihjäl dem innan det var försent ;-)
Anna och Helen bodde ju här i Gråbo över helgen och ändrade (Anna) min avsändare... *Kram*
Skrivet av: Angela den 5 juli 2007 00:03
Jag förstår att du ballade ur, och du... du ska inte må dåligt över det. Du har haft det tuft och varit så strong att du orkat hålla ut så här länge. Skönt att du fick igång magen i alla fall :)
Kramis
Skrivet av: Petra den 5 juli 2007 06:27
Petra> Tack, det är skönt med medmänniskor som inser vad det innebär. Jag hanterar samvetet och är glad för toabesöket ;-)
Skrivet av: Angela den 5 juli 2007 07:22