Angelas dagbok

Inte bara för att jag vaknade flera timmar för tidigt och inte lyckades somna om förrän klockskrället ringde i morse utan för att jag hade en tung men också spännande dag framför mig med lite "genrep" med statistikkörningar som normalt inte går förrän mot den 2:ndra i månaden. Nästa månad ska vårt statstistikproffs vara ledig den 2:ndra så nu skulle vi öva på att jag fixade så allt var klart till den
1:a. Jag begriper om inte detta verkar begripligt för någon annan än dem som jobbar med det men det började inget vidare. Det visade sig nämligen att statistikkörningen hade kraschat i nattkörningen så det blev en lång felsökning av detta innan åtgärd. Och sedan började då genrepet som för att göra en lång historia kort till slut blev ett önskat resultat.
En spännande dag med andra ord.

Sedan har jag varit minst sagt fullt engagerad i den Stegräknaromgång jag har fixat med ett tag med nu och iordningställt. Jag blev ju sjuk förra veckan och kunde alltså inte lämna ut stegräknare till alla deltagare i fredags (som tanken var) som inte har någon egen. Så jag fick helt enkelt senarelägga starten med en dag så nu börjar vi alltså i morgon...
Men det ska bli kul och intresset är ganska stort (för en gång skull - det är inte lätt att nå fram och få folk engagerade, tyvärr) så jag sprungit som en skållad råtta mellan körningarna och delat ut stegräknare. Det ska ju förstås också bokföras för att jag ska ha en simpel chans att se till att alla kommer tillbaka efter avslutad omgång. Det ska ordnas med protokoll och det ska ordnas med lite priser till eventuella vinnare - men det är kul. Vi kör oktober ut i första omgången sedan får vi se hur intresset för eventuell fortsättning är. Min ambition är ju som säkert alla andra förstår att få kolleger att röra på sig på ett enkelt och okomplicerat sätt ;-)

Sedan kan jag nu meddela att Smarran (nya husvagnen) är inställd för vintern. För som om jag inte hade nog i dag så ringde Woffegubben och undrade om jag kunde lämna skeppet omedelbart, strax före 16, för då hade man ringt och meddelat att husvagnen nu var repad och klar.
Det var ju så klart inte lämpligt just i dag men det är det väl aldrig ;-) Så vi stack iväg til Fjärås, mitt i rusningtrafiken, och nu står hon där skyddad från regn och rusk och vi ses inte förrän i mitten på april 2008 igen...

För övrigt dalade jag ner betänkligt på eftermiddagen med halsont, huvudvärk och gud vet allt så jag är nog inte riktigt fit for fight ännu men vem har tid att vänta på det?
I morgon har jag träff med min favvoinstruktör på gymmet, bestämt sedan tidigare, men jag vet inte riktigt ännu om jag vågar. Jag behöver ett nytt program sedan länge men känner jag mig lika kass i morgon eftermiddag så vet jag inte om det är så lämpligt? För jag vet ju - jag känner mig själv, när jag väl kommer dit blir det järnet vare sig jag har bestämt det eller ej.

Men nu ska jag inte måla fan på väggen i förtid - morgondagen får ge mig en fingervisning om det blir av eller ej, I annat fall får jag helt enkelt ta mig i kragen och ringa för ombokning - fast det kommer att ta emot.