« Min tanke | Huvudsidan | Tyst »
10 oktober 2007
I bland undrar jag
HUR JAG SKULLE BLI...
Om jag till exempel skulle få "en riktig sjukdom" som cancer? Herregud! Som jag gnäller över min förbannade influensa...
Kanske skulle man bli en riktig gnällspik eller så kan det ju faktiskt bli precis tvärtom att man fokuserar på det positiva här i livet? Ja, det vet man förstås inte innan men i dag blev jag så förbannat trött på mitt eviga gnällande om dövhet, ledvärk och you name it... Som om det skulle försvinna av sig självt om jag gnäller riktigt mycket...
Jag tog mig helt sonika en 5,5 km promenad på lunchen och tänkte över ett och annat.
Efter jobbet var det extraträff med xtravagnzagänget. I dag körde Jonna ett Pace-pass med oss. Det är himla härligt att träffas så här, alla skojar friskt och Jonna tjafsar med. Stämningen är god och jag önskar att det varar i all framtid men det gör det ju inte tyvärr. Snart är halvåret till ända...
Efter Pace och lite stretchning bestämde jag mig för att pröva mina vingar. Jag har ju inte bara gnällt över influensan utan även min oro för att min kondition kommer att sakta men säkert försvinna helt och hållet till den 3 november då jag ska springa Finalloppet i Skatås...
Så jag tog mig ett löpband och sprang, till en början kändes det riktigt bra och jag blev förvånad över att jag inte låg död och raklång? Men efter 2,5 km så insåg jag att jag inte skulle palla så mycket längre om jag inte skulle komma hem som en pöse nötter i uppförsbacke. Och 2,5 km är ju inget med tanke på de sträckor jag tillryggalade bara för ett kort tag sedan. Men då! Då tänkte jag att nu börjar vi så här så får vi se vad det blir nästa gång. Faktum är att jag ju faktiskt inte trodde jag skulle klara att springa alls utan en respirator som stod färdig intill.
2,5 km på 18 minuter och 46 sekunder är i alla fall inget bottenrekord. Att jag sedan efter det inte orkade så mycket mer är ju en helt annat historia. Jag lyckades få upp en maxpuls på 140 (utan att svimma) och en medel på 131. Jag hade en maxhastighet på 8,5 km/timman och en medel på 7,3.
Nä, jag ska nog klara av att träna upp mig till loppet ;-)
Efter det fortsatte jag på löpbandet med en rask "promenad" i 25 minuter med en maxhastighet på 6,5 km/timman och en medel på 6,1 och det blev ytterligare 2,5 km. Därtill hör att jag värmde upp innan Pace-passet också med 2 km blandat gång och löpning.
Nä, jag behöver nog inte vara orolig för loppet...
Eftersom jag var så trött på mitt hälsotillstånd i morse blev det ingen simning och då inte heller någon morgonpromenad från Valhalla till jobbet. Men förhoppningsvis är jag i en bättre mode i morgon bitti ;-)
Skrivet av Angela Müller den 10 oktober 2007 21:12
Kommentarer
Nehej du, jag tror inte heller du behöver våndas, du är jätteduktig och dessutom envis som en Gnu så du ser nog till att kondisen är i topp lagom till loppet! *kram*
Skrivet av: Snurran den10 oktober 2007 22:20
Jag kan bara tala för mig själv men sedan jag blivit sämre och fått mer värk har jag blivit mer fokuserad på att se de positiva dagarna och ta vara på det roliga i livet. Man blir så bortskämd när man är frisk. :-)
Skrivet av: Anna den11 oktober 2007 08:42
Snurran> Åhh, du är snäll du! Jag hoppas verkligen att det blir så.
Skrivet av: Angela den11 oktober 2007 09:36
Anna> Ja, Anders säger sin kloka mening då och då "Den friske har tusen önskningar och den sjuke bara en" Så är det med all säkerhet. Och att man blir bortskämd över att "aldrig" bli sjuk som jag är förmodligen ett minne blott numera ;-)
Skrivet av: Angela den11 oktober 2007 09:40
Då må bli grinig på mig nu, men jag får känslan av att kroppen din behöver vila. Att du kör för hårt med den helt enkelt. Därav att den reagerar som den gör... för när jag läser allt du gör med kroppen din trots att du mår som du gör så börjar jag undra om det verkligen är så bra?
Jag vet ju inte hur det är normalt sätt för dig och detta är ju bara mina egna funderingar för att jag bryr mig och jag vet att jag undrat tidigare över din i mitt tycke höga träningsdos.
Skrivet av: Jerry den11 oktober 2007 09:56
Glömde ju att skicka en kram nu. Efter det jag skrivit så får du två...hahaha! (;-)
Skrivet av: Jerry den11 oktober 2007 09:59
Jerry> Jag börjar med att skicka kramar tillbaka ;-) Dina kramar är alltid speciellt varma!
Fast jag försvarar mig med att jag ju faktiskt tagit det väldigt lugnt sista tiden i jämförelse hur jag tränar "normalt". Det är förfärligt att riktigt känna hur kondisen, som jag inte fått gratis precis, bara rinner ur kroppen. Och det värsta är nog att med den följer en stor dos av livsviljan- och glädjen. Men dina ord väger tungt och jag kommer att ta det lite lugnare ett tag till...men sedan jäklar anamma ;-)
Nej, jag blir aldrig grinig på dig! Så länge jag får kommentarer som är sakliga och inte saknar grund blir jag bara glad ;-)
Att jag sedan tillhört, jag skriver tillhört för så är det inte längre, den lilla skara av tvåbenta som i stort sett aldrig blir sjuk kan man ju bara var glad så länge det nu varade ;-)Kramkram
Skrivet av: Angela den11 oktober 2007 12:07
Jag håller med dig i att man blir lite gnällig... Jag är inne på min trettonde dag i dag, och jag är så trött på den här förkylningen nu. Jag har slutat att gnälla nu, och försöker att nonchaelera den istället. *Kram*
Skrivet av: Bim den11 oktober 2007 15:01
Bim> Förstår dig till fullo - jag är lika gnällig ännu men låtsas inte om det ;-) Fast i dag är jag bara halvdöv ;-)
Skrivet av: Angela den11 oktober 2007 16:11