« Man borde nästan skämmas | Huvudsidan | Dagens »
3 februari 2008
Redan i fredags
GJORDE VI PLANER FÖR SÖNDAGEN genom att bestämma att Woffegubben skulle med till gymmet och köra sitt styrkepass medan jag cyklade Tour de France ;-) Därefter skulle vi köra vår söndagstradition, dvs badminton, redan 13.00 istället för 16.00 som vi gjort hela tiden. Jag blev hemskandes glad över detta! Dels för att jag tycker det är mycket trevligare att ha sällskap på gymmet och dels för att då skulle eftermiddagen bli "ledig" för matlagning och tvätt ;-)
Efter mitt spinningpass på 90 minuter och Woffes styrke + motionspass på samma tid var över så gottade vi oss i fåtöljerna med en banan och en bars innan jag gick för att duscha av mig det värsta efter alpturen.
Därpå blev det då badminton i en timma och vi hade riktigt roligt med mycket skratt och en del kluriga kommentarer. När vi var färdiga blev Ola, som stod i receptionen, lite förbryllad eftersom vi alltid brukar börja 16 att spela så han undrade om det badminton på G.
– Nä, svarade jag vi har redan spelat.
– OK, gick det bra?
– Ja, för det mesta men det hade gått ändå bättre om inte det där nätet i mitten hade hindrat, svarade jag.
– Åh fan är det sånt skit därinne?
Det är väl inte konstigt att jag älskar "vårat" gym??!
Jag känner en viss ledsenhet över att det nu bara är en månad kvar till Vasaloppet för det betyder att då är det slut på söndagsspinningen! Han, Stefan, är en helt otroligt engagerande instruktör på dessa pass. Och jag kommer att sakna det mycket mycket! Dom är förresten helt fantastiska allihop! Jag är så glad att jag tog steget med att byta gym!
Och jag är himla glad över att Woffegubben vill vara med och tillskanska sig lite kraft inför ålderdomen. För vad hjälper det om jag är pigg som en lärka om han är trött som en gnu efter ett lejonrace när vi blir gamla, eller det är vi visst redan så jag men ar äldre ;-)
Han ska bara inte inbilla sig att han får dö en minut före mig på grund av dålig kondition ;-) Det kommer jag aldrig att godkänna så det så!
Det allra bästa vore utan tvekan om vi fick dö helt knall och fall fullt friska! Och helst samma dag så blir det inte så ledsamt och tungt för den som lever längre ;-)
Skrivet av Angela Müller den 3 februari 2008 17:51
Kommentarer
Ja, sånt där önsketänkande om döden har vi nog alla emellanåt och ingen av oss har en aning om hur det sedan blir - vilket säkert är det bästa. Att dö knall och fall är skönt tror jag också, men nog så chockerande för de stackars efterlevande som har så mycket osagt och ogjort...Tids nog blir vi varse..eller hur? *kram*
Skrivet av: Snurran den 3 februari 2008 19:15
Snurran> Ja, det är så sant som det är sagt. Men någon gång i livet kan man väl få vara lite självisk och jag tror, personligen, att man alltid sviker någon. Eller så får man gå efter hypotesen som säger till Woffe då och emellanåt: När någon av oss dör ska jag flytta till Thailand ;-) *Kram*
Skrivet av: Angela den 3 februari 2008 19:42
Fint skrivet! :-)
Skrivet av: Bim den 3 februari 2008 20:50
Bim> Kram!
Skrivet av: Angela den 3 februari 2008 21:15