« Innan start | Huvudsidan | En lagomsträcka »
18 maj 2008
Göteborgsvarvet 2008
VAD MAN ÄN KAN SÄGA OM GÖTEBORGSVARVET så är det en riktigt stor folkfest! Över 45 000 löpare och miljoner anhöriga och frivilliga supporters - en makalös upplevelse! Jag vet inte ens om jag kan beskriva den känsla som uppstår när vägkanten är full av människor som hejar fram en och klappar händerna. Och mina goa kolleger som uppmuntrade via sms och till och med tog sig ut och fysiskt närvarade.
Men för att börja från början så samlades vi tillsammans med andra springande kolleger, några hade redan startat och några skulle precis gå till start...
Woffegubben - min ständige livskamrat och supporter var förstås med och servade sina tjejer...
Sats stod för all uppvärmning och det med den äran...
vi startade i näst sista startgruppen och nu står vi i fållan och väntar...
Jag lyckas dölja min nervositet ganska bra men inser att nu finns det ingen återvändo...
Jag konstaterar att den ovanliga sorten "Klädträd" förmodligen bara finns just här och i dag ;-)
När startskottet gick, 15.39, kunde jag konstatera att mitt högerknä inte skulle klara detta. Det gjorde nämligen ont redan från start. Men det gick ganska bra och jag sprang på så gott det gick.
Efter Älvsborsbron blev jag glatt överraskad av mina två goa kompisar som stod och hejade på...
Det gjorde mig så glad och nya krafter rann till!
Steffanie och jag sprang jämsides ända till den kritiska linjen vid Frihamnen som man var tvungen att passera innan 17.40 för att få fortsätta - vi klarade det med bara några minuters marginal. Sedan drog hon i väg då min takt var lite för långsam. Jag misstänker att hon ville "se till att morsan klarade det" vilket jag är tacksam för ;-)
Att springa upp längs Avenyn var en upplevelse i sig. Jag längtade efter en svamp att svalka mig med när vi kom dit men dom var slut - däremot var gatan full av begagnade ;-)
Jag kände vid flera tillfällen längs Avenyn att nu orkar jag inte en meter till men när jag var på väg upp såg jag en viftande glad person på väg tillbaka som hejade på och vinkade så glatt - det var Steffanie. Då tänkte jag att det var då själva fan om jag inte ska klara dessa sista 4 km!
Steffanie gick i mål på 2 timmar, 36 minuter och 1 sekund - hon är fantastisk!
Jag kan lätt förstå den glädjeyra hon känner...
Jag kunde väl inte riktigt visa detsamma även om jag är otroligt lättat över att det är äntligen är över efter 2 timmar, 54 minuter och 44 sekunder och att bli mött av Steffanie ger också lite förnyade krafter...
Jag hade inte orkat en meter till - den saken är klar!
Bananer, dricka och Medalj och det är över för denna gång - om det nu blir någon mer för min del?
Och Steffanie som hade lite mer krafter kvar i går innan vi dröp till sängs har också bloggat om denna fantastiska folkfest.
Skrivet av Angela Müller den 18 maj 2008 09:42
Kommentarer
Jag blir faktiskt lite rörd när jag läser om dig, din man, din dotter, och dina kollegor och kompisar.
En otrolig bedrift av dig! Och det var nog allt stöd som gjorde att du klarade av det! Och så din otroliga vilja och envishet förstås!
Jag är grymt imponerad av dig! Många kramar från Britt-Marie! :-D
Skrivet av: Bim den18 maj 2008 12:20
Bim> Tack! Jag kände gott stöd från ALLA och då menar jag även mina cyberkompisar. I dag är det små försiktiga steg som gäller ;-O *Kram*
Skrivet av: Angela den18 maj 2008 12:33
Du är bara så grym.../Ahnna
Skrivet av: Ahnna den18 maj 2008 13:20
Ahnna> Tack, jag suger i mig allt beröm ;-)
Skrivet av: Angela den18 maj 2008 13:26
Jag är så glad för din skull!! Vad härligt att genomföra ett sådant lopp och med så stort stöd från familj, vänner och kollegor :)
Kramis
Skrivet av: Petra den18 maj 2008 13:35
Petra> Det betyder väldigt mycket! Jag var fruktansvärt nervös ända in på starten men sedan tog knäontet över tankeverksamheten...Fast nu känns det bättre igen ;-) *Kram*
Skrivet av: Angela den18 maj 2008 13:52
gud vad du är COOL morsan! mina lopp tar mellan 30-50 sekunder... det klarar man på ren vilja ;)....
Skrivet av: Anna den18 maj 2008 15:19
Vilken fantstisk bedrift! Grattis! Nu känns det säkert som om du aldrig någonsin skulle göra om det, men känner jag dig rätt så har du glömt det om en vecka eller två och är redan anmäld till nästa års evenemang ;-D *kram*
Skrivet av: Snurran den18 maj 2008 15:47
Anna> Tack det var nog den häftigaste titeln jag fått, COOL! Faktum är att det krävs en hel del ren vilja här också men jag inser skillnaden ;-) *Kram*
Skrivet av: Angela den18 maj 2008 17:36
Snurran> Tack! Njae, det vete tusan förstås. Steffanie kör en slags övertalningskampanj just nu om att jag ska komma till Malmö och springa en halvmara i början på september...Fast jag försöker säga att det blir inget med det! Vi får se vem som vinner ;-)
Skrivet av: Angela den18 maj 2008 17:39
Hahahaha! Jaaadu, det får vi! :-D *kram*
Skrivet av: Snurran den18 maj 2008 18:49
Snurran> Det finnss en viss risk - att den yngre generationen, som tycks ta för sig, vinner ;-)
Skrivet av: Angela den19 maj 2008 22:23