« Oväntat besök | Huvudsidan | Den sista för året? »
28 augusti 2008
En ledsamhet
LÄGGER SIG SOM EN VÅT FILT över mig när jag börjar känna av att säsongen, och därmed även sommaren, är till ända. Fattar inte hur man ska stå ut en hel höst och vinter innan livsglädjen ger sig till känna igen.
Jag försöker övertala mig själv att det inte behöver bli så - men jag vet ju - eftersom jag känner mig själv så väl... Jag resonerar och resonerar med mig att det kommer att gå fort och nu vet du, säger jag till mig, kan ju äntligen rutinerna ta vid igen. Människan behöver rutiner och gymmet kan åter bli besökt med regelbundenhet, bara det! Simningen kan i princip bli av varje morgon - jodu - och hur lockande är det då? På en skala? Nej, det är deprimerande att inse att det redan är över. Jag är ju inte dum i roten och vet ju redan i april, när det börjar, att den här dagen kommer men har i alla fall klokheten att inte bekymra mig redan då ;-)
Jag försöker också intala mig att det är lite spännande saker på gång, ny altan t ex. Men...Jag kan inte påstå att det hjälper. Sedan har jag faktiskt en otroligt spännande höst och vinter framför mig på jobbet men just nu är det ingen tröst!
Nästa helg ska jag cykla Mjörn Runt när vi egentligen borde "riva" här och detta är ett typiskt fenomen som detta år "snott" mycket tid härnere - alla aktiviteter som legat på helgerna. Det började med Vättlefjällsvandring i tät följd med Hisingen Runt på cykel och därpå Göteborgs Stavgång samt Göteborgsvarvet och nu senast Midnattsloppet som alla har orsakat att helgen i Varberg blivit intet. Av ovanstående anledningar har vi missat alla gemensamma fester med undantag för Midsommar i år...Så jag funderar på att bli en soffpotatis nästa år för att få full valuta av vår vistelse här. Men jag vet ju hur det kommer att bli - jag klarar det inte - på gott och ont! Men det går inte att förneka att det just nu ger mig en viss stress som inte är positiv.
Därtill har semestern i år varit hackad och malen...varje tisdag telefonmöten på 1 timma men som kräver en del förberedelse och även efterarbete, sedan har jag varit inne och jobbat vid två tillfällen. Första omgången en dag vilket i sig betytt att vi fått ta oss hem dagen innan och nu senast två dagar i Stockholm med hemkomst sent på kvällen dag två så man kan nästan säga att det blev tre... Därpå har det varit lite jobb varje dag i princip eftersom det uppstått en del frågor som krävt sitt. Ja, kanske är det en bidragande orsak till att det känns så tomt i själen just nu över att allt snart är förbi?
Men, så är det ju för alla såklart att semester och sommar tar slut så jag är ju inte ensam om detta. Och kanske är jag inte ensam om känslan, tomheten när det är över? Förmodligen inte!
Nä, det här duger inte nu får det bli en promenad på klipporna och höra och känna vågorna brusa och skumma ;-)
Skrivet av Angela Müller den 28 augusti 2008 17:26
Kommentarer
Jag förstår PRECIS hur du känner dig... :( Jag har ju lite samma tankar själv... :-/
Skrivet av: Bim den28 augusti 2008 18:44
Bim> Ja, vi är nog många med dessa känslor nu ;-(
Skrivet av: Angela den28 augusti 2008 19:51
Jag förstår precis hur du känner. Den där ångesten bor nog hos oss alla till och från, och hur man klarar av att bemästra den beror helt och hållet på hur vår biologiska sårbarhetsgrad ser ut... Blaj blaj vad jag blivit expert på psyket nu då... Det är nog skadligt att läsa psykologi/psykiatri för man börjar tolka allting då... Hehe på gott och ont!
Kraaaaam
Skrivet av: Petra den28 augusti 2008 22:14
Petra> Kram ;-)
Skrivet av: Angela den28 augusti 2008 23:08
Tänk, jag som alltid avskytt höst och vinter längar i år efter den. Vet inte riktigt varför, kanske är det för att sommaren inte blev riktigt som jag hade hoppats?
På hösten och vintern kan man gömma sig på ett annat sätt, kanske är det detta jag är ute efter?
*kramar om*
Skrivet av: Jerry den29 augusti 2008 11:42
Jerry> Vad härligt - hoppas jag når dit också en vacker dag. Jag är hopplöst nere när jag känner att hösten är på intågande. Och faktum är att det är ännu värre i år då vi inte har någon resa till jul att se fram emot. Men det är väl bara att lära sig att leva med - inget ändras ju för att jag går omkring och tjurar ;-) *Kram*
Skrivet av: Angela den30 augusti 2008 15:23