« Innan avfärd | Huvudsidan | Nära nu... »
23 december 2008
Sann vardagslycka...
I MORSE HÄNGDE JAG PÅ Woffegubben när han stack till gruvan. Hoppade av vid gymmet och körde ett pass styrka och ett Fat Burning-pass i 30 minuter på crosstrainern.
Jag hade visserligen med mig busskortet men när jag kom ut från gymmet hade jag redan bestämt mig för en powerwalk hem.
Det var så fint väder, Stenkullen och Gråbo badade i sol och kände en sådan enorm vardagslycka. Det må vara dan för dan men jag uppskattar sol mer än snö så min lycka var för stunden utan gränser. Att kunna känna sådan genuin vardagslycka är inte alla förunnat!
Nu ska jag dock, som många med mig, griljera skinkor varav en är "riktig" och en av kalkon. Sedan blir det ris ala malta. Jag kokade gröten i går och nu återstår färdigställandet.
Gårdagen blev inte riktigt som tänkt då det rasade in jobb hos mig. Men jag hann i alla fall städa, tvätta och som sagt, koka gröten.
I kväll kommer barnen!
Skrivet av Angela Müller den 23 december 2008 12:11
Kommentarer
Jag förstår att du känner sann lycka när du skrev den sista meningen i det här inlägget! :-)
Ha en underbar jul med man, döttrar och svärsöner!
Massor med kramar från Britt-Marie!
Skrivet av: Bim den23 december 2008 12:41
Bim> Vardagslycka är nog den bästa lyckan. Den är spontan och inte förväntad och handlar för det mesta inte om materiell lycka utan upplevelselycka.
Jag önskar förstås dig och familjen detsamma.
Anna och Oskar samt fyrfotingarna kommer i kväll och Steffanie och Peter firar alltid jul i Blekingen i Essiska hemmet. Vi ska däremot träffas på lördag och ha lilla julafton då ;-)
Skrivet av: Angela den23 december 2008 12:49
Precis samma lyckorus kände jag när jag var ute och promenerade i solen i förrgår, man kan nästan inte beskriva med ord hur skönt det var! :-) ha en härlig julhelg med dina närmaste nu! *kram*
Skrivet av: Snurran den23 december 2008 14:15
Snurran> Ja, det är riktiga lyckorus man upplever för så lite som att solen tittar fram. När hon, solen alltså, nu ser hur glada vi blir skulle det väl inte vara för mycket begärt att vi fick se henne oftare ;-) Detsamma till dig och familjen! *Kram*
Skrivet av: Angela den23 december 2008 15:28