Angelas dagbok

November 20, 2005

Födelsedag

I DAG SKULLE VI DÅ FIRA Oskars födelsedag (fast han fyller först på onsdag) innan vi drog vidare hem till Gråbo och vardag.

Innan gästerna började droppa in hann vi med lite kel Boris och jag...

Födelsedagsbarnet himself gjorde sallad...

Snart började gästerna anlända...

Och Ila är som vanligt hjälpsam och bistår i köket...

Efter lunchen, som bestod av paj, blev det förstås fika med tårta...

Samtidigt som "vi" röjer undan efter fördelsedagslunchen...

Och här ses nu den den yngste kalasprissen, Alexander hela 2 månader...

Sett lite grand från ovan...

När några av gästerna har gått blev det ju riktigt bekvämt i soffan...

Vi blev tyvärr också tvungna att ge oss av ganska tidigt då vi har lite längre hem än de andra ;-) Även Steffanie, som ska ända till Lund, lämnade det trevliga sällskapet och åkte med oss till Stockholms central. Sedan påbörjade vi resan hemöver. Stannade bara till i Laxå för lite paus med fika och var hemma vid 21.30-tiden.

Posted by angela at 10:25 PM | Comments (2)

November 19, 2005

Intensiv dag

Mötesplats: T-centralen.
Möta vem: Steffanie.
Som lotsade mig och sig själv mot Karlaplan och Bloggforum.

Det blev en mycket intressant och intensiv dag... Kul också att få se ansikten på många av de bloggar man besöker.
Det var åtta olika föreläsningar/paneldebatter så det var bara att välja och vraka bland de man tyckte lät intressanta.
Jag valde Videoblogging, Modebloggar, Media samt Copyright eller Kopifajt.
Två före lunch och två efter.
Några koppar kaffe och lite fika slank ner mellan föreläsarna.

Efter avslutat verk drog stora delar (näst intill alla) av gänget till...

Där det sänktes några Pripps samt diskuterades å det vilda. Kvällens (och dagens) häftigaste t-shirt bar Mats...

Både fram och bak...

Trevlig stämmning och trevliga människor...

Jomen, den "vilda" diskussionen handlade om vem som var först då det begav sig och på den tiden hette det inte Blog utan Reload...

Inte för att jag var med på den tiden men intressant att höra om...

Ett och annat skratt frigjorde sig...

När magarna började kurra alltför högljutt drog ett gäng vidare för att få lite mat på en restaurang alldeles i närheten...

Ytterligare några timmars god samvaro med gott att äta och dricka...

En mycket givande dag på alla sätt och vis! Jodå det blev en bloggservett också men mitt försök att fota den blev inget vidare. Servetten är nämligen vit och likaså bordsduken - det är ingen bra kombination för ett bra foto.

Posted by angela at 10:06 PM | Comments (6)

November 18, 2005

Stockholm

RESAN TILL STOCKHOLM, med start hemifrån vid 7-tiden i morse, gick förhållandevis bra. Ett segt stopp på grund av trafikolycka på Skaraslätten men för övrigt ganska lugnt.
När klockan var strax före 13 anlände vi till Fridhemsplan och installerade oss. Vi har fått bredband här och jag hade ett uppdrag att fixa en kabel i en annan lägenhet som en städerska tyvärr råkat skada så vi tog oss an den uppgiften omedelbums. Det visade ganska snart att jag hade fått med mig fel kabel men Woffegubben åtog sig att gå ut och köpa en ny medan jag gick in till T-centralen där jag mötte Anna som slutade några timmar tidigare från jobbet.

Vi började med ett besök i skoaffären...

Vi snurrade runt i stan i timmar för att hitta en bra vinterjacka och hittade en till sist. Vid den tidpunkten ringde Steffanie som då anlänt Stockholms central från Lund med tåget. Vi bestämde att träffas hemma hos oss där Woffegubben väntade. Anna och jag avslutade stadsrundan och tog oss hem till övriga familjen.

Därefter bar det av till Upplands Väsby och hunddagiset för att hämta hem Puslingarna. Som blev så ivriga när vi kom att det var helt omöjligt att ta ett kort...

Väl hemma hos Anna så blev det lite pasta med spenatsås som var beställt i förhand så jag hade med mig färdiglagad. Alla var vid det laget ganska hungriga så det smakade inte fy skam.

Efter mat och dryck blev det lite umgänge och Woffe fick en försenad Farsdagsprsent. En bilkudde med älg på...

Ja, att smyga iväg hem igen utan pusskalas med Puslingarna låter sig inte göras. Jag brukar jämföra det med att stå i en biltvätt ;-)

Trots resan hit, stillasittandes, fick jag ihop 12 711 steg i dag. Det var nog stadsrundans förtjänst samt det faktum att vi bor på femte våningen...och jag har inte åkt hiss sedan stegräknaren införskaffades i maj...

Posted by angela at 10:44 PM | Comments (4)

October 10, 2005

Sista uppdateringen från Upplands Väsby

SISTA KVÄLLEN TILLBRINGADE Anna, Boris och jag på Boris hundsimhall. Han ville gärna visa mig hur duktig han är.
Först måste man duscha och sedan åker flytvästen på...

Det är praktiskt med handtag på ryggen för matte lyfter bara i mig rakt ner i vattnet....

Han är riktigt duktig på att simma men ibland lyfter Anna upp honom så att han får vila...

Ja, nu är besöket slut, i morgon drar jag hemåt redan tidigt i ottan.

Posted by angela at 09:10 PM | Comments (0)

October 09, 2005

Innan nästa promenad

BLEV DET BAD och pälsans på lilla Ila...

Du klipper väl rätt nu matte?

Under tiden hann jag ta lite interiörbilder på nya lyan. Här ses TV-hörna och matplatsen...

Trappan upp till loftet och loftet. Trappan som inte hundarna vågar gå i - ännu...

Ja, efter ans och fotande blev det ånyo en härlig promenad emedan Oskar var ute och fotade lite och Anna var i väg och höll agilitykurs. Vi, Puslingarna och jag, tog samma runda som i förmiddags och det var lika härligt ännu en gång.

Posted by angela at 10:03 PM | Comments (0)

Söndagförmiddag Upplands Väsby

VI, ANNA, PUSLINGARNA samt undertecknad, tog en härlig höstpromenad på förmiddagen. Ja, nu var det ju inte bara för nöjes skull även om vissa passar på att roa sig så gott man nu kan...

Ja, det var en riktigt fin dag med strålande sol och ett riktigt härligt promenadstråk på en tre-fyra km.

Och nu är det svårt att förneka att den är här på allvar – hösten alltså…

Promenaden avslutades med en liten skogsrunda med underbara höstfärger och en sol som smyger sig genom grenverket…

Posted by angela at 01:27 PM | Comments (2)

Bloggträffen igår, lördag

JAG SMET IVÄG FRÅN UPPLANDS VÄSBY redan tidigt på morgonen med pendeln. Anna körde mig till stationen och en stund senare var jag alltså inne i Stockholm…

Strosade runt lite och kikade i affärer men vädret var ljuvligt så det var skönare på utsidan. Det var dock fler än jag som tyckte det…

Vid 16-tiden drog jag bort till Hirschenkeller för några timmars trevligt umgänge med bloggare.
Först hade Rosemari anlänt…

Och nästan samtidigt som jag kom så kom även David…

När vi väl hade bänkat oss så kom Hakke…

Och Björn…

Sist men inte minst så kom Johhny…

Och Paula…

Vi åt gott och sänkte några Norrlands Guld och mellis jämte ett och annat vinglas samt pratade skrattade och hade det trevligt. Så nu är alla världsproblem lösta till nästa gång och ämnen såsom barnuppfostran och annat är numera glasklara.
En, som alltid, trevlig kväll i gott sällskap. Det var första gången jag fick träffa Paula men förhoppningsvis inte sista.

När dom "riktiga" bloggarna drog sig hemåt strax före åtta satt jag kvar en stund och inväntade en före detta arbetskamrat (som också bloggar förstås), Gustaf, som numera bor och pluggar i Stockholm…

Det var så himla trevligt att ses igen och vi pratade och pratade gud vete hur länge. Jag hoppas verkligen vi får chans att hålla kontakten även framöver. Gustaf ska bli industridesigner när han blir stor och pluggar nu järnet på KTH. När vi till sist gjorde avslut på kvällen körde han mig ända hem till Upplands Väsby. Det var en värdig avslutning på en mycket trevlig kväll att slippa skaka mig hem på pendeln.
Tack Gustaf för en trevlig kväll och hemskjutsning - du är en Riktig Pärla!

Update: Visst fanns det en servett även denna gång och Björn har verkligen lyckats få den riktigt fin. Servetten finns att beskåda hos Bitis som ju naturligtvis ska ha sista ordet ;-)

Posted by angela at 01:06 PM | Comments (2)

October 07, 2005

Nu är det nära

I MORGON 16.00 ÄR DET DAGS...Bloggöl på Hirschenkeller. Vi som kommer kommer som vanligt att lösa alla världsproblem ;-), snacka om mindre värdsliga ting och framför allt ha mycket trevligt. Det kan jag intyga eftersom detta är min tredje dito.

Tveka inte ramla in och var med!

Posted by angela at 10:53 PM | Comments (4)

Promenad

ÄNNU EN HELT UNDERBAR HÖSTDAG det kunde man ana redan på morgonpromenaden. Jag lovade Puslingarna att vi skulle ta oss en längre promenad efter frukost och städning. Så fick det bli.

I dag städade vi den nya lägenheten som inte kunnat städats alls sedan inflyttning för att alla städprylar var kvar i den gamla.
Det var ju inte utan att både Boris och Ila tyckte att det blev väl mycket städning och väl få promenader.
Är du inte klar snart?

Ja, det undrar jag också...

Nåja, allt har en ände så även städning så att vi äntligen kunde ge oss iväg på promenad...

Nu bär det av ut i den vackra hösten. Rakt ut utan fallskärm...

Bordshundar. Va, har ingen hört talas om det förut?

Posted by angela at 10:08 PM | Comments (2)

October 06, 2005

Morsor alltså

ATT VAKNA AV PUSSANFALLANDE HUNDAR är inte fy skam. Kan föreställa mig att det är så det känns att stå i en biltvätt.
När husse och matte gav sig iväg för försörja familjen gick vi en morgonpromenad och sedan hem och åt frukost.

Men här stundade ingen rast och vila heller för när frukosten var avverkad så bar det av till gamla lägenheten. Där tillbringade vi faktiskt hela dagen med att flyttstäda med allt var det innebär.

När Anna och Oskar kom hem halv sex på kvällen bar det av till affären för inköp av middagsmat och lite kvällsfika. Jag är så trött efter dagens vedermödor så i natt var det då tusan om inte jag ska sova gott.

Posted by angela at 08:57 PM | Comments (0)

October 05, 2005

Genom ett tågfönster

PÅ X-2000 416 VAGN 4 PLATS 22 med avgång 16.12 från Göteborgs central steg jag på och hade inte en aning om att jag skulle få uppleva en riktigt färsprakande resa. Solen lyste så ljuvligt , på min högra flank ända till Örebro, att det nästan gjorde ont i bröstet. Där, i Örebro, var klockan 18.10 och solen började skyndsamt dra sig tillbaka. Där stod också en kvinna på en balkong och rökte, förmodligen fångade hon samtidigt det sista av denna ljuvliga dag
Det var så vackert att jag inte ens kunde läsa den medhavda boken, Små citroner gula av Kajsa Ingemarsson. Och detta trots att boken egentligen inte går att lägga ifrån sig.

Att träd kan bli så vackra på hösten! Frågan är om inte Lönnen vinner färgtävlingen? På en stubbåker, gul som solen, såg jag inte mindre är fyra rådjur. Två av dem alldeles intill järnvägsspåret och bägge lyfte blicken mot tåget och såg ut som om vi var försenade eller något. De andra två lyfte i sprittande språng i väg mot någonstans.
Jag såg flera spegelblanka sjöar och flyttfåglar som formerade sig för sin resa mot sydligare trakter.

Det är för jäkligt att man inte kan gilla hösten!

Posted by angela at 10:11 PM | Comments (2)

October 03, 2005

Arbetslägerhelg

KLOCKSKRÄLLET RINGDE 03.45 på fredagens morgon! Vi kom väl i väg vid 5-tiden efter packning och frukost samt till viss del uppsnyggning av hemmet vi lämnade då det skulle inhysa Steffanie. Eftersom hon skulle jobba på Bokmässan blev det ju något närmare resväg från Gråbo om man jämför med Lund. Synd bara att det skulle krocka så katastrofalt så vi inte hann träffas alls.

Nåväl, när vi anlände till Stockholm redan vid 10-tiden åkte vi först vägen om Fridhemsplan och lämnade av vårt resbagage och sedan raka vägen ut till Upplands Väsby.

Vi började med att hämta den bil Anna och Oskar hade hyrt...

Därefter var det bara att bära och packa och bära och packa och på den vägen var det hela fredagen till sena kvällen. Här anländer första lasset...

Som inehöll bland annat soffan...

Lägenheten är mysig men tusan vete om jag inte gillade ljusgården bäst...

Woffegubben gillade den också, här passar han på att ta en smygrast ;-)

Många, många timmar senare är det äntlligen dags för lite middag. Nu ska det serveras köttfärspaj i två varianter, en med "riktigt" köttfärs och en med Quorn. Puslingarna undrar vad i hela friden alla deras möbler gör här?

Oj, oj, oj - nu börjar arbetet med att få ordning och reda på nya stället...

Vi har ju tur som kan åka "hem" till Fridhemsplan nu medan Anna och Oskar får fortsätta. Som tur är finns sängen deras på plats. Men mitt i all flyttröra fick Anna i alla fall sin försenade fördelsedagspresent designad Jenny Lindh...

Tavlan är på pricken lik Boris!

LÖRDAGEN tillbringade jag och Anna på Ikea... Först i Barkaby och sedan i Kungens Kurva. Naturligtvis fanns inte allt hon skulle köpa på det första stället så därför fick vi alltså åka vidare till nästa.

Var ska vi börja mamma?...

Hyllan Anna skulle köpa var den sista så det blev till att krypa in och anfall bakifrån...

Ja, det blev nytt köksbord och stolar därtill, bokhylla och två lösa hyllor, en till köket och en att ha ovanför soffan samt en massa "braattha" prylar förstås. Hyllan, köksbordet är i antikbets och väldigt läckert. Tyvärr fanns inte TV-bänken vare sig i Barkaby eller Kungens Kurva så den får dom vänta på.

Phew! Nio timmar senare kom vi hem igen och då hade Woffegubben och Oskar först tömt källarförrådet innan hyrbilen lämnades tillbaka och sedan pysslat med allt möjligt flyttbestyr.

Posted by angela at 11:02 AM | Comments (4)

August 29, 2005

Phew! Det blev en lång resa

I ALLA FALL OM MAN RÄKNAR i antal timmar! Vi hamnade mitt i värdetransportrånet på väg ut från Stockholm vid 12.30-tiden. Köerna började då redan vid Kungens kurva. Vi lyssnade på lokalradion och fick veta att det var avstängt men radioreportern visste inte hur länge. Vi lyckades krångla oss av och åkte till Ikea där vi gick runt en stund. Typiskt va! En av de gånger vi klarat oss från tvångskommendering till Ikea/Kungen kurva av något av våra barn ;-)

Vi gick runt på översta våningen för att se om köerna på motorvägen lättade. Sedan tog vi en fika men det släppte inte så vi beslutade att åka in mot Stockholm igen och ta E18 och sedemera E20 hem istället. Så det blev en lång väg mot målet men vi var hemma 20.30 och det hade vi inte varit om vi stannat och väntat på att E4 skulle öppnas. Jag hörde nu i kväll att den var avstängd till 16.30... Jag skänker alla som satt i den evighetslånga helveteskön en tanke. Jag menar alla skulle ju inte mot Göteborg och kunde göra som vi gjorde. Inte ens sidovägarna gick att använda för det var avstängt där också.
Fy bubblan ett så tarvligt slut på en annars mycket trevlig helg!

I morgon är det full rulle igen så nu gäller det att packa upp respackningen och ner i bad- och gymväskor.
Lite stel känner jag mig i benen nu så här kvällen efter loppet men för övrigt kan jag inte klaga.

Posted by angela at 09:20 PM | Comments (2)

August 28, 2005

I huvudet på en förstaspringare

DET VAR MÅNGA TANKAR som surrade mitt huvud när vi stod på Fridhemsplan och väntade på tunnelbanan…

Vi mötte upp resten av familjen på T-centralen…Steffanie Anna Oskar Puslingarna

Jag undrade om det faktiskt inte skulle vara fullt möjligt att ”gå vilse” och komma ifrån dom andra för då skulle jag ju omöjligen kunna hinna hitta tillbaka och dessutom hinna springa Tjejmilen. Men säg den glädje som varar – jag fullt bevakad av 4 tvåbenta och 2 fyrbenta så det fanns inte en chans ;-)

Det var fler än vi som skulle springa…

Himlen ser hotfull ut. Om det blir ösregn ställer arrangörerna nog in…?!

Nä, det blev inget med det heller! Inte en droppe utan snarare så försvann varenda ett moln och solen steg och det blev ljuvligt väder. Bästa att kolla in var målet är…

Nu börjar det dra ihop sig och det tappra tu gör sig springfärdiga…

Jag startade i näst sista gruppen. Visserligen var man tvungen att komma i mål under dag 1 även i den gruppen men det fanns inte så många att välja på när man inte är proffs.

Jag ska inte säga att det gick som en dans för då ljuger jag värre än värst. Men det gick i alla fall så bra så att pulsen låg långt över min högsta gräns hela tiden. Endast 10 minuter låg jag inom rekommenderad puls och resten av tiden över. Så, det kunde varit värre. Det var en fin sträcka och man ansträngde sig verkligen för att peppa. Det var musik under vägen och publiken hejade på och applåderade. En mycket härlig upplevelse måste jag säga. Den äldsta ”tjejen” var 87 och det fanns dom som deltagit alla 22 gånger som loppet gått. Fantastiskt!

Jag sprang faktiskt förbi några –men jag upptäckte att dom gick ;-) Skämt åsido, det fanns mängder av tjejer som gick och mängder som stavgick så det är faktiskt ett lopp för ALLA!
När jag kom i mål 1 timma och 23 minuter senare mötte Boris upp med present i munnen…

Jag fick ett fint kort också och Lilla Mönsterbarnet läser upp det för mig. I paketet fanns det Kaffe med smak Irish Cream – bara att koka och skvätta i wiskyen…

Medaljpplats ;-)

Ja, det var en mycket trevlig erfarenhet och bara tanken på att jag klarade att springa hela vägen ger ju egot en tripp. Detta måste jag givetvis göra nästa år igen!

Efter avslutat verk tog vi tunnelbanan tillbaka till Fridhemsplan. Efter välbehövlig dusch så återsamlades hela familjen hemma hos Stora Mönsterbarnet för att avnjuta en middag tillsammans. Steffanies kök förvandlades till ”Ett syndens näste”! Vi valde nämligen stenungnsbakad Pizza med undantag för den förnuftige Woffegubben som åt lasagne ;-)

Ja, och nu är vi åter "hemma" på Fridhemsplan och det blir inte många knop i kväll kan jag lova - nu ska det slappas!

Dagens pulsmäteri:

KALORIFÖRBRUKNING DAGENS PASS: 713 varav 40 % fett.
MEDELPULS DAGENS PASS: 139.
INOM REKOMMENDERAD ZON: 10 minuter och 30 sekunder (resten av tiden lågt jag över 135)
TOTAL TID DAGENS PASS: 1 timma, 23 minuter och 45 sekunder.

...Förresten så är väl dagens antal steg - 27 419 inte såå illa?

Posted by angela at 07:57 PM | Comments (16)

August 27, 2005

En fantastisk dag!

ATT JAG ÅTER FICK CHANSEN att få vara med på en bloggölträff! Vi träffades som bestämt var och stundom satt vi utomhus och stundom satt vi inomhus. Mycket trevligt och många skratt blev det för att inte tala om alla intressanta diskussioner. Jag känner mig mycket priviligerad som får uppleva tillfällen som detta.

Den klassiska "Bloggservetten" kom naturligtvis till även i dag. Tyvärr fanns det inga vita servetter men David löste problemet ;-) Ett litet men naggande gott gäng som bestod av David Björn Rosemari Johhny

Nästa bloggöl/träff är planerad till den 8 oktober och det ser jag redan fram emot.
Jag blev tvungen att bryta något tidigare än dom andra då nästa sällskap väntade. I goda vänners lag tillbringades resten av kvällen på en mycket trevlig och mysig restaurang (som jag naturligtvis just här och nu glömt namnet på) med god mat och dryck och en stämning som man sällan får uppleva.

Posted by angela at 10:18 PM | Comments (4)

Tidig avgång

VI STARTADE REDAN 05.30 vår resa mot Den Kungliga Huvudstaden. Fikade förstås efter vägen medhavd frukost...

Kaffe och macka smakar sällan så gott som utmed vägen på en trevlig rastplats...

Redan innan 10.00 körde vi mot Kungens Kurva och handlade lite fikabröd och strax efter det blev det dagens andra fika hemma hos Stora Mönsterbarnet.

Nu har vi installerat oss på lägenhetshotellet och ska traska iväg för att handla lite frukostmat inför morgondagen. Sedan blir det bloggöl på Hirschenkeller klockan 15:00!

Posted by angela at 01:02 PM | Comments (7)

July 13, 2005

Smått och gott 10 juli 2005

FRUKOST PÅ UTEPLATSEN hos Renate är ingen dålig start på dagen. Kaffe smakar sällan så gott som det gör i goda vänners lag med färska brötchen och annat gott därtill.

Renate har sedan länge berättat för oss om en fantastisk plats där man byggt upp modeller av olika platser på jorden med tåg och bilar och stadsbilder som verkligen liknar den ”riktiga”. Vi har också sedan länge sagt att det skulle vara kul att besöka denna utställning så det blev ett besök i dag. Vi tog bilen in till Hamburg och nere vid hamnen pågår utställningen i en jättestor byggnad.

Visst ser det väl ut som ett kort taget på en ”riktig” plats…

Här har vi tryckt på en knapp så det blev eldsvåda och brankåren kommer farandes med sirener på…

Kolla in folkmassan!

Skandinavien var under uppbyggnad men Kiruna med LKAB var i stort sett färdig…

Det var som sagt jättestort och det tog oss ett par timmar att se allt. Kan rekommenderas för alla som passerar Hamburg och har några timmar till förfogande.

När vi kom hem blev det fika med en ljuvlig jordgubbstårta som Renate hade gjort. Sedan bestämde vi oss för ett avsvalkande dopp. På gångavstånd från Renates hus ligger en liten konstgjord sjö…

Det var så skönt med ett dopp och sedan njuta lite i solen…

Bror Lars kom lagom till kvällsgrillningen och i dag är det Renate som är grillkockan…

Posted by angela at 01:33 PM | Comments (0)

Goldene Hochzeit 9 juli 2005

DEN STORA DAGEN börjar med att man går till kyrkan och prästen håller en högtidsgudstjänst för det brudparet som nu firar sin 50:e bröllopsdag. Kyrkklockorna ringde och det blev otroligt högtidligt.

Så här fint var bilen dekorerad som brudparet kom till kyrkan med…

Efter akten fångade jag de kära tu på trappan…

Efter akten tog sig alla gästerna från kyrkan och hem till brudparets trädgård och en strid ström av gratulanter anlände under ett par timmars tid…

Vädret visade sina allra bästa sidor men det vet man ju aldrig i förväg så baksidan på huset var arrangerad för eventuellt regn. Nu kom tälten dock till stor nytta som skydd för solen – annars hade vi nog försmäktat allihop i den värmen.

Horst och Inge har tre döttrar, massor av barnbarn och svärsöner förstås. Två av dem agerar som kockar…

Och dom gjorde ett bra jobb, det kan alla intyga. God mat, gott att dricka, trevlig servering, strålande sol, mängder och åter mängder av trevliga människor – ja, vad mer kan man önska?

Det fanns mat för alla och lite till. Svärsonen grillar så svetten lackar (stackars han i den värmen), sallader, grönsaker, kyckling- och köttgrytor ja, det blir nog lättare att räkna upp det som inte fanns med på denna meny…

Döttrarna, Elke, Petra och Birgit, har verkligen gjort denna dagen oförglömlig för sina föräldrar och för oss andra också för den delen…

Brudparet får givetvis en alldeles särskild tårta…

Festen var både trevlig och lång. Vi åkte inte hem för sena kvällen och med tanke på att det började klockan 11.00 i kyrkan så blev det en lång dag för oss alla. Kan tro att brudparet sov gott efter denna dag och kväll och det gjorde vi med ;-)

Wolgang bar ju som sagt deras slöja vid giftemålet för femtio år sedan och jag vet att dom uppskattade att vi kunde komma med och fira deras stora dag.
Det var en stor upplevelse för oss också!

Posted by angela at 11:01 AM | Comments (0)

Tyskland here we come

TORSDAG SJUNDE JULI BÄR DET AV. Vi tar givetvis raka vägen ;-)

Det var ljuvligt väder både på kvällen och nästa morgon när vi vaknade och redan var på in mot Kiel.

Dagen tillbringade vi i Kiel med att ranta runt i olika affärer. Det var kul och längesedan sist. Vi åt givetvis en lunch och fikade därtill innan vi sedan begav oss de tio sista milen mot Hamburg och till Renate, Woffegubbens syster.

Hon bor underbart i ett lugnt område och det är svårt att förstå att man befinner sig i en riktig stor stad, åtminstone i närheten av.

Steffanie, som kom med flyg från Stockholm, hade redan anlänt men bara med några minuters försprång. Holger, Woffes lillebror, hade hämtat henne vid flygplatsen.

Renate hade som vanligt ordnat för en trevlig kväll med alla syskonen samlade, Renate, Wolfgang, Holger och ”lille” Lars. Sedan var givetvis Holgers Carola med.
På bilden nedan kan Wolfgang, Holger och ”lille” Lars samt Carola och Steffanie (dold bakom Woffe) beskådas.
Vi sitter givetvis ute denna underbara kväll och bordet är nu dukat för grillmat…

Holger fick den stora äran att vara grillkocken för kvällen.

Jag behöver väl knappast skriva att det smakade ljuvligt och att vi hade en mycket trevlig kväll med många goa skratt!

Posted by angela at 10:18 AM | Comments (2)

July 12, 2005

Hemma igen

DET GÅR INTE ATT FÖRNEKA - vi har haft det helt underbart i dagarna sex! Vi anlände till Göteborgs Hamn strax efter 09.00 med Stena Line från Kiel i morse och åkte direkt till jobbet där vi tillbringade återstoden av dagen. Sedan vi kom hem har vi naturligtvis packat upp, tvättat och slängt en aning vatten över de mest förtorkade växterna. Endast tröttheten, efter hektiska dagar, förhindrar att jag skriver mer i dag.

Posted by angela at 08:14 PM | Comments (0)

June 26, 2005

Den gröna eller den lila milen?

INTE UTAN ATT JAG VÅNDADES vid beslutet i morse om jag skulle jogga den gröna milen, som jag vet att jag klarar, eller den lila som vi gick igår Woffegubben och jag och som var v ä l d i g t backig?

Några minuters vankade fram och åter vid starten, ska jag? eller inte? kommer jag att klara den?

Men, jag valde den lila milen...med den trösten att det ju faktiskt går att gå om man inte orkar springa ;-)
Jag klarade det galant vilket jag inte trodde! Klart jag var helt färdig när jag kom fram till slutet men lyckan gjorde mig rusig. Varje gång jag "besegrar" mig själv på detta vis så kan jag inte annat än att tänka på den tid, och det är verkligen inte länge sedan, jag inte orkade springa alls!

Det har varit en fantastisk midsommarhelg helt i motionens tecken. Det är nog den första hittills men förhoppningsvis inte den sista!

I går kväll, efter middagen, tog vi oss en härlig kvällspromenad ner till Rhododenrondalen.

Jag har lagat middagen och Woffegubben sköter marktjänsten...

Vägen dit ner var brant nedför...

Och fina bergsväggar...

Här kommer nu sista skyltbilden - jag lovar ;-)

För att komma över till Rhododendrondalen fick vi passera en smalt pass med vatten på ena sidan och ett ganska brant stup på andra...

Tyvärr är ju det mesta överblommat vid denna tid men man kan ju föreställa sig hur vackert det var...

Ja, det var gårdagens kväll det. I dag var det så dags att åter dra sig hemöver så på eftermiddagen började vi så smått plocka ihop oss och vi åkte runt 14-tiden.

Väl hemma var det urpackning av husvagn samt parkering av densamma och väl hemma blev det till att klippa gräset, tvätta och packa upp...

I morgon är det åter arbete och simhallen då förstås innan jobbet och gymet efter jobbet så nu ska det packas igen!

Posted by angela at 09:04 PM | Comments (2)

June 25, 2005

Jodå, det fick bli lila tian

KLOCKAN ELVA DROG VI IVÄG på dagens lilla motionsrunda. Det blev gåing på den ”lila 10:an”. I går joggade jag den ”gröna 10:an” som är mer slät och inte så backig men eftersom vi bestämde oss för att gå så fanns det ingen anledning att fega ut ;-)

Samma sjö som i går men här från andra sidan…

Jodå, även detta spår upplyser snällt, med skyltar, hur långt man har kvar eller alternativt avverkat…

Denna 10:a var lite mer ”vild”.

I bland gick det nerför rejält.

Och vi kommer allt längre och längre – minsann!

Det blir varmt även om inte solen strålar på för fullt. Här har tröjan åkt av…

Det är inte bara Woffegubben och jag där ute i skogen…

Och här kommer an ovanlig art – Lupingubbe…

Och här har vi gått ”halvtid”

Vacker och omväxlande natur…

Ibland hamnar man mitt inne i skogen…

Vi börjar närma oss slutet…

Många backar blev det…

Månde detta vara den sista backen…

Tjoho, bara 1 kilometer kvar…

Eftersom vi startade 11.00 så kan man av nästa bild räkna ut att det tog oss två timmar att gå 1 mil med mycket backar på uppför och nerför ;-) Lite svalare i dag som den uppmärksamme kan notera...

Lite sent att äta frukost men är det helg så är det ;-)

Posted by angela at 03:58 PM | Comments (0)

Billingens fritidsområde

Här kommer lite skyltbilder över det enorma utbud vi har runt hus(vagns)knuten denna helg.

Undrar just vilket spår det ska bli i dag?

Här finns allt! Vilken lycka att vi hade konferens här så jag fick upptäckt detta ljuvliga ställe! Synd bara att man skulle hinna passera 50-strecket innan trots att det ligger så nära hemma…

Eftersom jag sprang ”gröna 10:an” igår kanske vi skulle testa att gå ”lila 10:an” i dag?

Nädå, man behöver inte gå eller springa man kan grilla i stället - även om det spöregnar här. En ”inomhusgrill” har jag aldrig sett förut…

Posted by angela at 03:48 PM | Comments (0)

June 24, 2005

Så var det då dags

FÖR LITE MIDSOMMARMAT. Herrn i huset häller upp snapsen (fy bubblan) som ju hör till. Innan dess har det förstås skrapats potäter och rensats jordgubbar – utan detta ingen midsommar.

Ja, nu ser det ut att vara klart! Sill, gräddfil med gräslök, lite korv och köttbullar till Woffegubben som inte äter sill och annan rå fisk som han kallar det…

dukat.jpg

OK, skål dårå!

Hujedamejjen, det krävs lite öl att svälja ner med!

Gelamaten och Woffematen…

Det var gott, ingen tvekan om det och dessutom så gott så nu krävs det lite middagsvila…

Det vankas jordgubbar också men det lär dröja några timmar innan det finns plats…om man säger så ;-)

Posted by angela at 07:40 PM | Comments (0)

Tiokilometaren

BLEV DET I MORSE PÅ JOGGINGTUREN. Japp, jag klarade 10 km utan att ambulansen behövde komma ;-) Det känns bra kan jag lova med Tjejmilen i bakhuvudet. Sedan inser även jag att en joggingtur på 10 km inte räcker men detta var den första och den viktigaste för min del eftersom jag betvivlat att jag skulle klara det!

Här är verkligen ljuvligt och jag hoppas att vi kan åka hit fler gånger.
När jag gav mig av i morse hade jag inte riktigt bestämt vilken sträcka jag skulle ta. Väl framme vid tavlan, som visar alla spårlängder och vilken markering man ska följa, fick jag lite ångest. Milen klarar jag nog inte tänkte jag men femman har jag ju sprungit här förut (när jag var på konferens i maj) så det får nog bli den – tänkte jag… Sedan visar det sig att femman och milen följs åt en bra bit (innebar att jag kunde ångra mig) och när spåren gick skilda vägar, vet inte riktigt hur långt jag hade sprungit då, så bestämde jag mig i alla fall för att testa milen.

Jag tycker att det är himla fyndigt med skyltarna som talar om hur långt man har kvar…

Vissa sträckor var ”långraka”…

Ååå, det går framåt…

Och ibland var det ett kalhygge…

Nu börjar jag känna mig lite stolt…

En och annan skön backe…

Liksom det ibland övergick till en mindre stig…

Här är underverket, masten i bakgrunden, som gör att jag kan uppdatera med hjälp av mobilen…

Här känner jag mig inte lika pigg längre men lyckan över att klara milen gör att det kommer att funka 1 km till…

Fantastiskt! Jag har klarat milen och både tid och temp är på min sida ;-)…

Pulsen är på topp…

Woffegubben har vaknat när jag kommer ”hem” och tar ett foto på en riktigt trött och rödmosig kärring…

Efter dusch, välbehövlig dito, blir det frukost som smakar himmelskt!

Posted by angela at 02:51 PM | Comments (2)

June 23, 2005

På plats!

WOFFEGUBBEN BLEV ”FRISLÄPPT” EN TIMME TIDIGARE av sin snälle chef så det var inga problem för oss att hinna fram i tid till Billingehus. Här är receptionen till campingen som visade sig hålla mycket hög klass och var otroligt fin och välskött.

Husvagnen kommer på plats och likaså ”familjelyckan”…

Vi får även i oss lite kvällsmat och så måste ju tidningen läsas…

Därefter tar vi oss en liten promenad runt i området. Först passerar vi de fina ekonomibyggnaderna som innehåller duschar, disk- och matlagningsutrymme…

Vi går förbi den lilla moderna kyrkan…

Det här är ett fritidsområde för åretruntbruk och då finns det naturligtvis lift som ju inte är i bruk under sommaren men backen är häftig…

Den fina trätavlan talar om vad som finns i området…

Och den sista bilden är ägnad till Anna som inte behöver tveka – inga problem med Micra och husvagn ;-)

Nu ska vi krypa i säng för att orka med morgonens upplevelser…

Posted by angela at 11:40 PM | Comments (2)

June 15, 2005

Om i dag hade varit i går

NU SÅ HADE JAG SKRIVIT FÖLJANDE... Vi åkte från Maasholm vid 10-snåret efter frukost och farväl av Renate, Lars samt Steffanie som flyger hem och åker med Renate till flygplatsen.

Vi stannade till i Flensburg för att handla lite och sedan vad dagen och kvällen en enda lång resa mot målet. Förbannad över broavgifter, det hör till, och fikandes en gång gick det ändå an.

Vi var hemma 22.00 och då väl mottagna av två små Pudelbusar. Lilla Mönsterbarnet som ska besöka oss i dagarna fyra kom före oss körandes från Den Kungliga Huvudstaden.

Posted by angela at 10:04 PM | Comments (2)

June 13, 2005

Att springa av sig

SENT PÅ KVÄLLEN bestämde vi oss för en joggingtur, Steffanie och jag. På sätt och vis blev det en så kallad "avspringning" från dagen. Det kändes skönt att få springa av sig alla de känslor som laddats upp under dagarna här. Vi sprang ner till Maasholm och tillbaka och sedan nästan ett helt varv till med svärmors promenadstråk inkluderat.

Joggingturen tog 1 timma 35 minuter och aldrig någonsin har det väl känst så befogat att få anstränga sig som just i kväll.

KALORIFÖRBRUKNING DAGENS PASS: 644 varav 50 % fett.
MEDELPULS DAGENS PASS: 123
INOM REKOMMENDERAD ZON: 1 timma, 30 minuter och 54 sekunder.
TOTAL TID DAGENS PASS: 1 timma, 35 minuter och 2 sekunder.

Aldrig någonsin har jag lyckats hålla pulsen så länge!

Dagens steg blev, tack vare joggingturen, 19353.

Posted by angela at 11:37 PM | Comments (0)

Avsked

ALLA SOM SKULLE TA FARVÄL AV OMA samlades i dag i Kappelns kapell. Det var så fint med blommor i stora mängder men inte mindre sorgligt utan snarare tvärtom. Prästen pratade länge och mycket om hennes liv och mycket av det kunde man se framför sig.

Kaffe efteråt förstås och då lättade stämningen något som sig bör. Renate höll ett fint tal och då blev det åter sorgligt. Det är vid tillfällen som dessa man önskar att man inte vore vuxen.

När de flesta av alla goda vänner till Oma tog farväl åkte nära och kära förstås med hem där det serverades mer kaffe och tårta och kakor. Det blev en trevlig minnesstund med farbror Horst som berättade om deras trevlig semesterminnen dom upplevt tillsammans under sina segelturer. Ja, det blev en mycket gemytlig stund.

Här ordar Wolgang med oncel Horst

Och i köket fixar Renate och Holger.

Och Holger vispar grädde...

Carola har inte bara bakat det goda tårtorna utan dukar också.

Lars inspekterar och godkänner...

Såja, nu kan alla resa sig för att sätta sig igen vid färdigt bord.

Vi avslutade dagen med en liten promenad runt området där vi tittade till huset där allt började en gång. Det var det första sommarhuset dom byggde här då dom fortfarande bodde i Hamburg och var här på helger och semestrar. För tolv år sedan byggde dom ett större åretrunthus och lämnade Hamburghuset till sonen Holger.

Posted by angela at 05:21 PM | Comments (0)

June 12, 2005

Minnenas promenad

NÄR VI HADE AVNJUTIT en god middag som Renate fixade förstås så kände jag att jag ville ta ytterligare en tur. På något sätt känns det som om vi är här för sista gången och det känns sorgligt. Så många somrar vi tillbringat här när barnen var små och så många minnen som bubblar upp vart man än går.

Jag bestämde mig för att gå ner till byn Maasholm som är en riktigt mysig fiskeby. I den lilla viken Schlei brukar det finnas massor av svanpar, dock inte i dag tyvärr. Lite längre bort upptäckte jag ett par men dom var ganska långt ut och syns inte så bra på bilden men helt OK ändå.

På väg ner mot byn är det givetvis mest båtar men en och annan skönhet i växtriket kan också beskådas.

Som sagt båtar är det mest av både på land och i vattnet. Så här fint är det i infarten.

Men man kan ju göra något vettigt även av en båt ;-) Strandkorgen, vid sidan av båten, är också mycket typiskt för området.

Eller varför inte ställa den på högkant?

Den lilla söta kyrkan renoveras och här håller man på med tornet.

Allt är fint här till och med trottoarerna ;-)

Byn är en fiskeby med gamla traditioner och mysiga små gränder. Någon gång för länge, länge sedan har det tillhört Danmnark vilket man ju faktiskt kan ana på namnet Maasholm. Det låter mer danskt än tyskt.

Hamnen där fiskebåtarna lägger till.

Och allt som behövs för fisket.

En minnesplats för ”Ålefeskaren” pryder hamnen.

Efter yrkesfiskarna kommer hamnen för fritidsbåtarna. Här har svärmor och svärfars båt legat ända tills bara för några år sedan. Dom hade en svensk segelbåt, Rasmus 35.

Ännu fler dekorationer som pryder hamnområdet och som också förgyller det till den mysiga plats som det är.

Nu börjar jag min minnespromenad tillbaka och viker in på svärmors promenadstråk. Här har hon travat och gått många, många mil. Ofta i bister blåst och regn men det hindrade inte henne.

Det finns även ett fågelskyddsområde här vilket gör att det oftast är många fågelskådare i farten samt då förstås andra ”promenadörer”

Det är inte svårt att förstå att hon gillade att gå här.

Vägen kantas av nyponrosor i överflöd.

Och mycket annat vackert som detta blommande träd.

Här korsar jag över en äng, precis innan jag är ”hemma” igen. Det är inte utan att tankarna pekar åt Midsommar ;-)

Så avslutas denna minnenas promenad – jag är glad att jag gjorde det.

Dagens steg blev, tvärsemot vad jag trodde ganska bra, 17047.

Posted by angela at 11:23 PM | Comments (0)

En resas början och slut

VI STARTADE HEMIFRÅN 07.30 och jag tog första sträckan till Malmö som blev lite längre för vi blev lite överrumplade när bron dök. Jag körde alltså även över bron och sedan bytte vi plats efter cirka 38 mil, då vi stannade och fikade på en rastplats i Danmark.

Då det regnade till och från allt från små skurar till rena störtfloden blev det inte mycket kort tagna under resan men när vi närmade oss Stora Bält tog jag ett foto genom bilrutan.

Vi var framme i Maasholm strax före 15.00 och då hade vi avverkat två fikapauser, några pinkepauser och 72 mil. Så här fint är det när man kör in i området.

Efter lite omkramande och inpackning tog vi oss en härlig promenad ner till Östersjön. På väg ner passade jag på att få Renate och Wolfgang på bild. Lars var kvar hemma och grejade lite.

Det var lite blåsigt men ändock soligt och Renate passar på att ta ett ”handdopp”.

En ”stubbperuk”

s

Det är väl ingen hemlighet att jag gillar svanpar.

Hemma från promenaden tog jag kort på huset. Här är framsidan.

Och baksidan.

Posted by angela at 06:57 PM | Comments (0)

May 29, 2005

I stället för att åka hem

BLEV DET EN GEMENSAM promenad runt naturreservatet igen. Vem kan åka hem i strålande sol och en härlig omgivning - inte vi i alla fall!?

Eftersom det inte blev något gym i fredags (då vi åkte hit i stället) kände jag ett visst ansvar att "jaga" runt Woffegubben lite ;-)
Vi bestämde oss alltså för en härlig tur naturreservatet vilket man förmodligen aldrig kan tröttna på på för där är så djuvligt att gå och tidvis hoppandes på klippor.

När vi kom ner till badplatsen så höll Bella och en kompis på att fånga krabbor...

Och medans jag fotade Bella och krabbspann så hittade Woffegubben ett soligt hörne...

In i naturreservatet igen...

Naturen skiftar verkligen på detta område. Rätt som det är hamnar man i ett "riktigt" stenröse...

För att snart vara på fast berghäll igen...

Vi var inte ensamma om att njuta av den fina utsikten...

När vi kom till "Svansjön" så hade herr och fru Svan minnsan lämnat sin trygga "sjö". Kanske är det dags att lägga ägget?

Och i dag hade vi lyckan att få träffa "ägarna" till denna himmelska plats på jorden. Men när jag ställde dom frågan varför det "bor" får här på Getterön såg dom ut som riktigta fårskallar...

När vi kom åter från promenaden njöt vi i solen innan vi smörjde vi kråset en aning för att till slut och motvilligt packade ihop oss och påbörjade hemresan.
Nu har vi landat hemma och husvagnen är uppställd på förvaringsplatsen och nu återstår ju inte mycket mer än att packa upp och komma i säng.
Det har varit en härlig helg!

Så var det "dagens rapport" som med morgon- och eftermiddagspromenad gav inte mindre än 24139 steg.

Posted by angela at 10:02 PM | Comments (0)

Morgonpromenad igen

I DAG FICK JAG INGET SÄLLSKAP på min morgonpromenad. Woffegubben sov och det gjorde nog Bella också för det var väldans tyst kring hennes boplats så jag gav mig i väg på egen hand. Men det var ju som alltid lika härligt, att tidigt på morgonen innan alla vaknat till få chans att strosa runt och betrakta.

I dag satsade jag på att gå åt andra hållet, dvs säga mot 1:a viken på Getterön. Tur att man i alla fall får promenera ;-)

Över viken kan jag se Varbergs Fästning...

Många master blir det...

Och som sagt...blommor kan jag aldrig få nog av...

Vågorna gick högt på vissa ställen. Skumt ;-)

Klart att jag inte kan motstå dessa...

Och nedanstående bild är bara för Boris...så han inte ger upp hoppet och ska längta lite tills han "äntligen" får komma till Gela och Woffe så att vi gemensamt kan åka hit och bada ;-)

Alla växter här växer med små krav på livet men vissa tycks överleva det mesta och utan minsta krav på jordmån...

Morgonprommisen blev en och en halv timma lång. Här kommer jag åter "hem"...

Hungrig som en varg (igen) intog vi frukost utomhus och nu har även Woffegubben slagit upp sina ljusblå...

Nu är det då meningen att vi ska packa ihop oss och åka hem men det har ingen av lust att göra så vi checkar ut och drar ut elsladden men står kvar. Utcheckning är 12.00 om man inte vill betala 230:- för en dag till.

Posted by angela at 09:31 PM | Comments (0)

May 28, 2005

Morgonpromenad

JAG VAKNADE GANSKA TIDIGT och gav mig i väg på en morgonpromenad. Snart kom Conny och Bella i kapp och så även Åsa. Bella och jag fortsatte runt Gettöns naturreservat medan Conny och Åsa gick hemåt igen.

Det mesta är sig likt så även badplatsen…

Just nu är det ljuvligt med alla blommor…

Här klättrar Bella över fälisten, det går både kossor och får härinne i naturreservatet som också hyser en massa nakenbadare men dom slapp vi i alla fall ifrån i dag… ;-)

Stenabåten lämnar precis hamnen i Varberg för vidare färd mot Kosör…

Bella igen…

I en liten pöl mötte vi ett svanpar varav den ena är lite morgontrött och har virat halsen runt kroppen för en tupplur…

När vi var färdiga med morgonpromenaden så gick vi hem för att få oss lite frukost till livs. Naturligtvis serverades en utomhus i en strålande sol.

Vi bestämde sedan för att ta en tur till Ullared. Mest för att jag ville till NetonNet då Woffes födelsedag står i antågande och att han önskar sig en platt TV till husvagnen. Vi hittade en 15 tums "plattis" och så måste man ju förstås ha en lös del med video och DVD...

När vi kom åter ”hem” var vi bägge hungriga som vargar så jag började med middagen. Bulgur med massor av grönsaker, röd o vit lök samt mängder av vitlök och till detta grillad kyckling…

Woffe tog sig an det dåliga samvetet under tiden och tvättade av husvagnen en aning…

Så var middagen klar – bara att sätta sig…

Dagens steg med morgonpromenad och Ullared blev inte så illa pinkat av en trähäst – 17641 steg…

Posted by angela at 09:39 PM | Comments (2)

Getterön

VI BESTÄMDE OSS UNDER eftermiddagen för att trots allt ta en tur med husvagnen denna helg. Anledningen var förstås den ljuvliga värme vi kände av då vi tog en kort promenad på lunchen. Vi hade egentligen redan beslutat att vi skulle stanna hemma efter mycket ”hit och dit-snack” under veckan men som sagt…vädret och värmen fick avgöra.

Så vi kastade oss hem i rask takt efter jobbet, packade och kopplade på vagnen för att snart vara på väg mot Varberg.

Som alltid blev vi väl mottagna av alla på ”våran” gata när vi väl anlände på Getteröns camping. Vi fick också plats där vilket ju inte alltid är fallet. Hjälp av alla att få vagnen på plats förstås.

Conny ville bjuda på en Irish Coffe vilket vi också lät han göra ;-)

Helen och Maguns var förstås där…

Liksom Bella…

Jag ska inte berätta vad jag visar storleken på här utan låter er fantasi få flöda…

Sent på kvällen var jag fortfarande pigg så när Woffegubben gick och lade sig tog jag mig en promenad in till Varberg och tillbaka – jag gissar att det blev 1 mil i alla fall. Så dagens steg blev 27006.

Posted by angela at 01:27 AM | Comments (2)

May 11, 2005

Vilken kväll!!

SÅ HÄR DAGEN EFTER är det väl dags att redogöra för kvällen (och nattens) begivenheter. Det började med middag 18.30 en mycket god sådan...förrätt, huvudrätt och efterrätt förstås. Underhållning av en trollkarl som dessutom hade förmågan att härma folk. Det började med att han kom in som kungen och det var verkligen bra. Han slutade som Mr Bean som inte var ett dugg sämre och däremellan lurade han skjortan av oss alla med sina trollkonster.

Efter denna utsökta middag tog dansen vid. Det var verkligen kul och givande...både för stegräknaren och mig ;-) Vi höll på till strax efter 02.00 och det var en mycket trevlig kväll!
Stegräknaren denna dag och natt gav mig ett slutresultat på 27978 steg och det får man väl vara nöjd med ;-)

Jag hade gärna stannat några dagar till i denna miljö men så blir det tyvärr inte. I dag avslutar vi med diskussionsgrupper och efter lunch blir det hemfärd.

Posted by angela at 07:25 AM | Comments (4)

May 10, 2005

En bra konferensdag

DAGEN HAR VARIT MYCKET GIVANDE och intressant. I dag har vi haft ett antal olika forum samt en föreläsare, Stefan Munck, på eftermiddagen som gav oss ett annat sanningens ord.

När vi nu suttit still och inne hela dagen drog hela gänget ut på gården för en pilsner och macka med gubbaröra - det smakade fantastikst gott och solen var med och gladde samt värmde oss.
Några av oss beslöt att en liten promenad skulle sitta gott efter en hel dags stillsittande så vi gick en 2,5 kilometare i det underbara fritidsområde som ligger precis runt hörnet vid hotellet.

Jojo, allt fina sippor här också! Både i markhöjd och en bit ovan ;-)

Vi passerade en lite sjö där det fanns badgäster av olika slag.
En var fyrbent...

Och en annan var bevingad...

Runt promenadstråket fanns det mycket vackert att vila ögonen på, bland annat en utsiktsplats långt upp där man ser ner över Skövde.

Ett rungande Grattis till vårt Lilla Mönsterbarn som fyller 25 i dag!

Posted by angela at 06:51 PM | Comments (4)

Joggingtur

BÖRJADE DAGEN MED en joggingtur på detta ljuvliga ställe! Här kan man välja olika sträckor och banlängder. Tänk om vi hade haft det såå fint hemma!

Nu ska jag bestämma mig för vilken det ska bli i dag. I går blev det 4-kilometaren och i dag tror jag bestämt att det får bli femman.

Utefter hela sträckan får man vet hur långt det är kvar. Det kallar jag service!

Vackert är här också!

Så tar vi i för sista biten innan målgång ;-)

Posted by angela at 01:19 PM | Comments (2)

May 09, 2005

Skövde

BEFINNER MIG PÅ BILLINGEHUS i Skövde. Konferens hela dagen... Bil hit och efter konferensen en joggingrunda på 4 km och baren på kvällen som gett ett stegantal av 13891...
Godnatt!

Klart som korvspad att jag förlorar i dag!!

Jogginturens pulsklocka:

Förbrukade kalorier: 258 varav 55% fett
Medelpuls: 117
Inom rekommenderad zon: 27 minuter och 29 nsekunder
Total tid dagens pass: 42 minuter och 19 sekunder.

Posted by angela at 11:24 PM | Comments (2)

May 08, 2005

Hem igen

VI HADE TÄNKT ÅKA TIDIGT och därför "nekat" bägge barnen någon slags umgänge denna söndag som vi skulle resa hem på.
Gissa vilka två som sov till 09.30 och inte var på väg förrän strax före 11??

Vi körde E20 hem och stannade i Laxå för att få oss lite lunch i magarna. Det regnade lite här och var under vägen så även i Laxå.

Woffegubben som "kör" den slanka linjen håller sig till sin diet ;-)

Medans jag beställde en sallad och ingen fika ;-)

Nästa stopp blev i Alingsås där vi inhanlade lite förnödenheter och därpå raka vägen hem till Gråbo.
Man är iinte borta i dagarna fem utan att händer lite i trädgården.
På Magnolian har det slagit ut fler blommor.

Och miina små gulliga Tulpaner har också slagit ut.

Likaså Pingsliljorna...

Det har varit härliga dagar i Stockholm. Nästa gång vi åker upp blilr nog iinte förrän till sommaren men jag längtar redan!

Posted by angela at 11:21 PM | Comments (0)

May 07, 2005

Hektisk dag!

JAG BÖRJADE DAGEN GANSKA TIDIGT med en motionspromenad åt motsatta hållet mot vad jag joggade i förrgår. Det var en strålande och mycket vacker morgon. Det är härligt att kunna gå ut ganska tidigt och få chans att upptäcka Stockholm innan ruschen är i full gång.

Det var inte riktigt så folktomt som jag förväntat mig för Västermalms båtförening lade i sina båtar i dag. Här fick jag stå och vänta medan "mojängen" som drar ner båtarna i vattnet var på väg upp för att hämta ännu en båt som stått på land hela vintern.

Som sagt det var full rulle på både människor och and ;-)

Efter båtklubben passerade jag ett pyttelitet kolonistugeområde som var riktigt gulligt.

Och här fick jag även bekräftat att jag var på rätt väg så att säga!

Efter detta går jag över till andra sidan och möter denna hotfulla skylt. Vem vem bryr sig...

Vackert var det under alla omständigheter och rätt som det var passerade jag ett slott.

Nu är jag på väg upp mot Sankt Eriksbron och får trava lite uppför när jag passerat en gångtunnel.

Sankt Eriksbon underifrån. Här kör tunnelbanetågen under bron.

Det är en aning vackrare ofanifrån bron.

En härlig promenad som jag avslutade i Daglivs där jag inhandlade dagens lunch. Nu drar vi vidare till Bandhagen och Steffanie.
Och där väntas ingen rast och vila för nu är det stavgång som gäller. Vi tar bilen och åker till Ågesta för en 3,3-kilometare.

Två som ska öva sig att stava :-)

När vi gått ett varv som ju då är 3,3 km så joggar Steffanie ännu ett varv.

Efter stavgång och lunch så är det dags att åka till födelsedagsbarnet.
Det ska fixas med liten fest för goda vänner och hundar ;-)

Jag börjar med att färdigställa tårtan som nu har tinat upp från fyststadie.

Oskar fixar och donar med att hälla upp lite smått och gott i skålar.

Och maten ska värmas.

Greta har anlänt och snott till sig den bästa platsen i soffan. Bäst att passa på i fall det ramlar in fler människor ;-)

Nu är det klart att börja äta.

Här fyls det pitabröd med smaskig fyllning.

Storasyster visar lillasyster hur man gör.

Fler gäster som kommit för att fira 25-åringen!

Oskar och Helen tar för sig.

Trångt men trevligt!

Finns det hjärterum så finns det stjärterum...

Presentöppning!

Penispasta från goda vänner får alla att skratta!

Dags för tårta och kaffe. Anna ska givetvis skära första biten - så är det när man fyller år ;-)

Ja, det blev en fartfylld dag och som om det inte var nog så "lurade" Steffanie ut oss på promenad när vi kom hem. Vi gick över timman och var redigt trötta när vi kom hem från turen. Men efter allt ätande och smaskande denna kväll så var det med all säkerhet behövligt.

Posted by angela at 10:07 PM | Comments (2)

May 06, 2005

Öl igen!

DAGEN ÄGNADES åt att trava runt i Stockholms city för diverse inköp som Steffanie hade för avsikt att göra. Det infann sig en viss seghet i ben och kropp då kvällen kom smygande och vi hade tänkt att åka hem tidigt för att sova.

Tji fick vi för en klasskamrat till Woffegubben, boendes i Stockholm, ringde och undrade om vi skulle träffas? Sagt och gjort! Dom har ju inte träffats sedan årsklass sju så det var givetvis spännande.
Vi åkte "hem" till Kungholmen och parkerde bilen för att sedan ta tunnelbanan till Mariatorget där vi hade bestämt träff på Restaurang Lilla Wien.

En ganska ordinär restaurang men billig öl och god mat ;-)

Han, Lennart, hade vuxit sedan sist och blivit både stor och stark ;-)

Ja, det hade dom båda förresten ;-)

När vi sedan åkte tunnelbanan hem kunde jag nte låta bli att fota denna affisch som jag tycker är bra ur många synvinklar!

Det var en trevlig kväll och jag tror Woffegubben tyckte det var spännande att äntligen få träffa Lennart. Dom har mailat och pratat om detta så länge men först i dag blev det alltså av...

Posted by angela at 09:18 PM | Comments (0)

May 05, 2005

Jogging, frukost samt bloggöl!

STARTADE DAGEN MED EN JOGGINGTUR som faktiskt jag dokumenterat via foto.
Jag börjar med att springa nedför backen där "hemma" och når snart vattnet:

Här har jag hört att man kan äta under tre kronor - billigt ;-)

Somliga kan tydligen ligga kvar och känner inte för en joggingtur.

En disig morgon ger en vacker dag, sägs det. Här börjar Stockholm vackna till och jag joggar vidare en bit till.

OK, jag tar mig mot Gamla Stan.

Stiligt och mäktigt! Sämre joggingrundor har man ju upplevt ;-)

Nä, nu vänder jag hemåt igen och ser om Woffegubben vaknat.

Vissa har flyt andra får kämpa på ;-)

Minsann - En svens tiger och jag som ska träffa en i kväll ;-)

Så var jag "hemma" cirka en timma tog det t o r fast då gick ju några minuter åt till att fota ;-)

"Våran" gata!

Efter avverkad joggingtur och en aning ont i knäet tar vi oss ut till Bandhagen för att hämta upp Steffanie och därefter drar vi alla vidare mot Upplands Väsby där vi ska fukosta med resten av familjen. Kärt återseende med Boris och då blir det många pussar kan jag lova.
Det blev en trevlig frukost med kära och nära och fullt ös vid bordet som vanligt när hela familjen är sammanstrålade. Hundarna, Ila och Boris låg troget under bordet hela tiden med förhoppningen att någon skulle tappa något smaskigt.
Nåväl, vi snackade om att vi skulle ta en promenad. Det bestämdes att promenade skulle gå till Väsby centrum för inköp av ett knäskydd till den gamla modern som fick ont i högra knäet under joggingturen i morse. Sagt och gjort, hundarna selades och vi människor klädde oss för promenad.

Det blev en härlig tur genom skogen tills vi nådde fram till Väsby Centrum. Vovvarna lämnades in hos Annas kompis Helen och föralldel Vovvekompisar också eftersom det finns en pudel och en whippet där. Så långtråkigt lär det inte bli.
Jag fick köpt en knäskydd och när vi hämtat upp vovvarna så bar det av hemåt igen.

Ännu en härlig tur genom skog och mark, fast tvärtom :-)

När vi sedan tagit hejdå för i dag så bar det av mot staden igen. Woffegubben skulle fixa Steffanies cykel så han åkte vidare mot Bandhagen och vi stannade på Kungsholmen för att gå på Bloggöl.
Lite nervöst kändes det för det var min första i träff med "riktiga" bloggare men GUD så trevligt det var!
Fösta bilden visar Monica, Hakke samt arrangörinnan av denna trevliga träff Rosemarie

Min andra träff med en Tiger i dag ;-)

En riktig veteran bland bloggarna!

En amatör samt ytterligare två proffs Björn (stående) samt Johnny

Fler...
Lars, Björn, David samt Monica

En "äkta" bloggservett!

Några pilsner senare sluter Arto upp med sambo och det var ju bara så trevligt!

Och banne mig dök inte "cykelreparatören upp oxå! Då var vi inte så många kvar men vi hade trevligt ända till siste man gick (och det var vi).

Jag hoppas jag får chans att vara med på fler bloggträffar för det var mycket trevligt och det blev många glada skratt under kvällen. Att sedan få träffa personerna bakom de bloggar man läser var extra roligt!

Posted by angela at 07:06 PM | Comments (5)

May 04, 2005

Framme i huvudstaden

EFTER EN HALVDAG PÅ JOBBET gav vi oss i väg direkt till Stockholm. Vi stannade bara en gång i Jönköping för att komplettera med en slang till Mönsterbarnet vars cykel behöver repareras. Jag rusade ut på förmiddagen och köpte slang men på väg sedan påstår Woffegubben att han hade sagt att jag skulle köpa två slangar. DET förnekar jag bestämt för om det är någon i den här familjen som inte lyssnar så är det i alla fall inte jag.

Nåväl, efter Jönköping gick det som på räls med undantag för några tillfällen då jag blev tvungen att bromsa in och köra lagligt eftersom poliserna tydligen inte hade något annat för sig just i dag än att stå utmed vägkanterna och se hotfulla ut.
Vi var framme i Bandhagen precis innan klockan hann slå 17.30 och sedan har vi umgåtts sedan dess. I morgon vankas det frukost hos Anna, Oskar och Puslingarna.

Vi åkte relativt tidigt "hem" till Fridhemsplan för vi skulle handla till morgondagens frukost och nu sitter vi här och pustar ut efter dagens vedermödor. Det började regna precis när vi skulle gå och handla på Daglivs (efter vi packat in resväskor och annat livsnödvändigt från bilen) men resten av helgen ska naturligtvis bli strålande...

Posted by angela at 10:09 PM | Comments (0)

February 07, 2005

Åter i Sverige

PÅ LÖRDAGFÖRMIDDAG, då vi kom till Kiel, gjorde vi stan osäker några timmar. Det var fantastiskt roligt för där har vi inte varit sedan Stora Monsterbarnet var liten snutta. Sedan dess har vi valt att åka till Fredrikshamn och sedan köra genom Danmark eller som nu den sista tiden då vi tagit bron över till Köpenhamn och sedan kört genom Danmark och passerat Stora- och Lilla Bält. Men denna resa var lite för kort för att köra hela denna sträcka så vi valde alltså att åka Göteborg-Kiel och sedan återstod knappa 10 milen innan vi nådde målet för resan.

Vi var framme hos Oma/svärmor strax efter 14.00 på lördagen och där var redan Lars och Renate som fixade och donade med festtillbehören. I ganska snabb takt, vi hann knappt klä om till lämpligare klädsel, anlände sedan Oma och Opas goda vänner sedan unga år Günther och Ilse Adarmeck, faster Inge och farbror Horst, Holger och Carola.
Det blev kaffe och tårta och mycket glada skratt och minnen. Efter några timmar serverades sedan väldigt god mat som Renate hade fixat. Mums det smakade, och så fint hon hade fixat med allt. Lars var också en riktig fixare och hjälpte till så att allt flöt på.

Det blev ytterligare några timmars trevligt ungänge och farbror Horst höll förstås låda och berättade mycket om förgången tid. Det är alltid intressant att få höra.
Det gick knappt att få tyst på honom men till slut kom vi alla till ro och somnade gott efter en lång dag. Jag tror att Oma var nöjd och det var en fin dag för henne. Den ende som saknades var förstås Opa. Nu är hon i alla fall 80 fyllda och det är inte illa i dessa tider. Undrar just om någon av oss andra blir 80?

På söndagen var det strålande sol och vi tog en härlig promenad utmed Östersjöns ljuva strand. Det var kallt men skönt och uppfriskande.
Ja, sedan var blev det bara en kort fikastund innan det var dags för oss åka mot Kiel igen.

Det var en glädje att få vara med på Omas 80-årsdag men det var en långt större glädje att åter få konstatera att Lars har hämtat sig från allt elände och att han nu ser ut och är precis så som vi alla minns honom. Det är en sådan obeskrivlig lycka att han överlevt, vilket ingen av oss trodde, och dessutom hämtat sig så fint. Det värmde ända in i hjärtetrakten att se honom och jag vet inte hur många gånger jag tog �?chansen�? att få krama om honom. Han har till och med kommit så långt i sitt liv att han har börjat tänka på sitt yttre och hade dagen till ära varit hos frisören och gjort slingor i håret. Han såg verkligen läcker ut!

Resan hem gick bra med undantag för att Stena Lines dator hade säckat ihop så det blev lite mankemang innan vi kom ombord och fick vår hytt. För övrigt gick resan strålande och vi var nog bägge två ganska trötta så natten sov vi oss igenom utan större bekymmer.

Väl i land mötte oss verkligheten snabbt i och med att vi åkte direkt till jobbet. Jag skulle egentligen ha avslutat dagen på gymet men skjuter det till morgondagen då det kändes bättre att få komma hem och packa ur bilen och komma i så kallad normalläge inför morgondagen.

Posted by angela at 07:59 PM | Comments (7) | TrackBack

January 02, 2005

SISTA DAGEN :-(

Ponta Negra, Natal 2 januari 2005

SLUTET NÄRMAR SIG OBÖNHÖRLIGEN men vi har haft en underbar semester och hoppas vekrligen vi kan få med Monsterbarnen och Oskar hit någon gång. Det skulle vara roligt att få se dem njuta lika mycket som vi gjort.

Nyårsafton var så himmelsk på hotellet så jag knappast beskriva det. Dom hade dukat upp med bord överallt på varje gräsplätt, det måste varit minst tusen bord. Och maten var ljuvlig, räkor i berg och så mycket annat gott så jag kan inte ens beskriva allt. Helt otroligt fin dukning vi d varje "matstation" med dekorationer gjorda av frukt ja, jag som sagt det går inte att beskriva.

När sedan fyrvererierna tog fart var hela stranden så långt man bara kunde se och ana ett färgsprakande potpurri, det ena hotellet värre än det andra.

Jag har joggat dessa bägge sista dagar och gjort två bra pass. Knölen värker fortfarande men som sagt, vem kan ta hänsyn till det nu. Snart blir det att jogga på asfalt igen....
I dag tog vi dessutom en tretimmars promenad på stranden - måste ju jaga runt Woffegubben lite också :-)

Det känns en bitter jagvillinteåkahemsmak i hjärtat men å andra sidan får vi vara glada för dessa underbara dagar vi haft och som sagt, det ger mersmak.
Dom är så härliga Brassarna, pratar (fast dom inte kan ett ord engelska) och skrattar med oss turister. Det glädjer mig ända in i hjärtetrakten att dom är så positiva trots förmodligen en massa gnälliga och tråkiga turister.
Festen, på nyår som pågick på stranden, för alla de som inte hade råd att sitta på ett förbeställt bord var en lisa för själen att få uppleva. Tusen åter tusentals glada människor, vuxna och barn, som gladde sig så åt firandet. Man är vitklädd och kastar ut blommor i vattnet. Dagen efter låg stranden full med vita och röda rosor som skvalpat i land med vågorna. Ja, det måste förmodligen upplevas för att man ska förstå Brassarnas glädje och dans.

Nu ska vi gå och äta för sista gången på vårt favorithak, det är en mycket enkel restaurang utan flärd och glam men underbar mat och personal. Vi stödjer hellre dom "små" som uppskattar när vi kommer och som vinkar när vi passerar. Dom tar oss i hand när vi kommer och vissa kvällar har vi varit dom enda matgästerna. Jag hoppas dom finns kvar när vi kommer nästa gång så vi kan ta med barnen dit.

Posted by angela at 09:09 PM | Comments (0)

December 31, 2004

Trasiga skosulor

Ponta Negra, Natal nyårsafton 2004

NÄR JAG KOM HEM EFTER 1 OCH 1/2 TIMMES JOGGING idag så upptäckte jag att skosulorna på mina joggingskor håller på att lösas upp i intet!!?
Har ingen annan förklaring än att det hänt när de stått på balkongen för att torka efter sista joggingturen som var för flera dagar sedan. Äcklig svart smet som jag lyckades få i princip överallt när jag stretchade efter turen.

Nåväl, vem ska klaga...det kunde varit värre! Jag gick helt sonika ner efter dusch och frukost och köpte mig ett par nya. Det var inget pris att skryta med men å andra sidan hade dom inte varit billigare hemma och ett par joggisar kan man ju bara inte vara utan. Det blev ett par Adidas denna gång och jag testar dom i morgon (tror jag) för första gången. Det hänger givetvis på hur sent det blir i natt.

Vi har precis kommit hem efter en promenad på strandturen och det är verkligen kul att se hur det rustas för kvällens fest. Det finns knappt en millimeter kvar av stranden för alla bord, stolar och provisoriska restauranger och drinkbarer som kommit under dagen. Flera stora scener har också byggts upp under dagen och i går kväll.

I morse när jag joggade gick det skapligt med fotknölen, inte helt OK men hur lång tid tar det tills jag nästa gång kan jogga på en strand med honungsgul sand och 25 grader varmt?? Nä, det är bara till att springa på och låtsas som om inget har hänt. Detta ska jag leva på hela långa trista vintern och se framför mig när jag springer min sjuochenhalva från brandstationen i Lerum hem till Gråbo :-)

Det var ovanligt högt vatten i dag och jag lade märke till stora hål, likt en gammal femöring, lite här och var men aldrig så långt ner som vattnet kom utan precis på linjen. En del hade dessutom en hög med sand på ena sidan. Jodå, det var krabborna, en storlek mindre än spökvarianten, som grävde dessa. Så det vara bara till att hålla sig i den nivå som hålen fanns så slapp man bli våt om fötterna. Fiffigt va?

Annars har vi mest tagit det lugnt i dag. Mest med anledning av kvällens bravader men också för att det är fullt tillräckligt med solstol, pool och ett gott humör i stolen med solen.

Nu är klockan är bara 17.30 här men hemma börjat det så smått att dra ihop sig!
Gott Nytt År till er alla!

Posted by angela at 09:41 PM | Comments (0) | TrackBack

December 30, 2004

ÄNNU EN SLAPPARDAG

Ponta Negra, Natal 30 december 2004

HAR EGENTLIGEN INGENTING ATT SKRIVA OM I DAG! Vi har haft en riktig slappardag igen. Inte en någon jogging vilket i och för sig beror på "knölen" men ändå...
Tanken var först att vi efter frukost skulle ta oss in till Natal Shopping med taxi men efter många om och men blev det poolen. Vi njöt i solen med varsin bok liggandes helt avslappnande på varsin solstol. När vi tröttnade, eller rättare sagt blev hungriga, tog vi oss ett dopp i havet innan vi gick upp till rummet och bytte om. Jag har fortfarande kill i magen, efter mitt "misslyckade" drunkningsförsök så jag höll mig intill strandkanten och gick inte längre ut än upp till midjan. Woffegubben var något modigare men han hade kontroll på läget.

Efter dusch och allmän upprfäschning steggade vi ut på den underbara strandpromenaden för att välja dagens restaurang för dagens lunch.
I dag blev det för andra gången på Cactus, Olles (från Kungsbacka) krog. Det är en av de få ställen där man kan få rätterna för en person så Woffegubben fick sig en kalvfilé och jag mina räkor. Himmelskt gott förstås för oss båda.

För övrig sjuder stranden av ovanligt mycket liv. Man bygger upp scener och stora transporter med stolar anländer ideligen. Hotellen utmed stranden bygger upp enorma scener för uppträdande och fyrverkeri. Och det är ovanligt många försäljare på stranden. Allt inför morgondagens nyårsfirande som är en fest utan dess like här och framförallt då på och i närhet till stranden. Det ska bli kul att få vara med och deltaga i denna sällan skådade fest.

Vi har beställt bord på hotellets restaurang och det fejas och grejas. Alla hotellgäster fick i går ett brev där hotelledningen ber om ursäkt för eventuellt störande byggarbetare. Men det kan man väl ändå stå ut med!?
Jag hoppas verkligen att jag kan rapportera på nyårsdagen men det kan vara stängt överallt så vi får se hur det blir med den saken. I annat fall får det bli så fort det går.

Alltså, från Ponta Negra intet nytt med undantag för att vi mår oförskämt bra! Det var väl dock ingen nyhet efter snart 14 dagar med samma status ;-)

Posted by angela at 10:07 PM | Comments (0) | TrackBack

December 29, 2004

BARRA CUNHAÚ

Ponta Negra, Natal 28 december 2004

VAR MÅLET PÅ DAGENS UTSLYKT 90 km söderut mitt i räkodlardistriktet. Vi startade med ett besök på en brasiliansk bondgård eller fazenda, som det heter, med anor från slavtiden. Där fick vi titta runt på delar av ägorna och sedan äta en ljuvlig frukost med mat och frukt från gårdens egna odlingar. Mums, det var massor av godsaker för varje gourmet.

Gården var enormt stor och många hade arbete där. Man hade också ett tegelbruk som tillhörde ägaren. Djur fanns förstås både ute på ägorna och vid gården för hushållsbruk. Mycket intressant. Man odlade till största delen sockerrör och vi mötte ideligen transporter till och från sockerrörsfabriken ute på vägen igen.

Därifrån åkte vi vidare med bussen ett långt stycke och guiden var som vanligt enormt duktig och berättade om allt, politik, skola, religion osv osv. Jag måste säga att Fritidsresor har hög klass på sina guider.

När det sedan var dags för nästa stopp så bar det i väg med båt ut till ett mangroverträsk och krabbfångst. Ni skulle inte tro mig om jag berättade hur dom fångade dessa stora läskiga, men säkert goda, krabbor. Jo, jag ska försöka förklara. Man tar sig in i träsket, vilket vi också gjorde, sedan gräver man med händerna ner under rötterna på mangroverträdet, långt ner, stundtals var hela mannen under i leran, tills man hittar en krabba. OM den skulle knipsa fast din hand i en klo är det "bara" att vänta i två timmar för då måste den upp för att få luft. Jisses, inget skulle få mig att stoppa ner näven eller halva överkroppen för att fånga en krabba! Så där håller männen på, det finns bara en krabba under varje rot, tills dom fått tag i 12 krabbor som dom sedan får 5 real för på marknaden.... 1 real är under tre svenska kronor!

Vi fick även beskåda krabbor som var i vattnet, dessa modiga yngligar går barfota i vattnet och fångar dem. Detta var vid en flod och sedan åkte vi med båten ett stycke upp så att vi kunde kliva av för att bada, antingen i floden eller gå ett litet stycke tvärsöver så vi kom till havet.

När vi badat klart bar det av till en restaurang på andra sidan floden, som för övrigt drivs av ett svenskt par från Växjö. Fisk och räkor blev det förstås, mycket god sådan, och potatis samt ris och sallad. Mums igen. Frukt till dessert.

Ja, det var vår dag. En fantastisk resa hem med chans att se lite mer av landet än just bara det man ser vid och kring hotellet.

Nu bär det av till "vår" stamkrog för en bit mat (igen) och sedan välbehövlig sömn (igen). Vi har faktiskt lyckats hålla oss vakna till framemot 22-tiden men för det mesta sover vi redan mellan 20-21.00.

Vi har beställt bord på vårt hotell till Nyårsafton, undrar just om vi klarar av att vara vakna till tolvslaget (?). Hela Ponta Negra kommer att svämma över av folk från byar och städer häromkring så vi kände att det var bäst att gardera oss. Stranden kommer att myllra av glada nyårsfirare och vår restaurang på hotellet ligger ut mot stranden. Det blir säkert en upplevelse.

Posted by angela at 10:46 PM | Comments (0) | TrackBack

December 28, 2004

FÖRBANNADE KNÖL!

Ponta Negra, Natal 28 december 2004.

KUNDE INTE JOGGA I DAG...den förbannade fotknölen gör ändå ondare i dag. Men efter frukost gav vi oss i alla fall ut på en tretimmarspromenad längs stranden så det får väl duga som dagens motion i brist på jogging.
Jag misstänker att jag får ont för att jag springer i lut som det ju blir på stranden. Nåja, jag tänker inte ge upp så lätt utan ska göra ett nytt försök så fort knölen lugnat sig lite.

Annars finns inte mycket att rapportera, som vanligt en himelsk start på dagen genom frukosten. Förutom promenaden på stranden har vi inte gjort mycket. Woffegubben kopplade av på rummet och jag låg vid poolen och läste min bok. Det har varit lite molnigt i dag så solen har inte varit så "sträng''.

Vi har sett om katastrofen i Thailand och de andra drabbade ställena på hotellets TV samt läst tidningarna via internetsajter. Det är verkligen förödande och man får panik bara av att läsa om det.

I morgon bär det i väg i ottan igen på utflykt. Morgondagens utflykt bär av till Barra Cunhaú, 90 km söderut. Rapporterar mer i morgon.

I dag har vi klarat av Monsterbarnens presenter (som vi alltid plågar dom stackarna med efter varje resa) så nu kan dom få bli lite nyfikna ;-?
Fast denna gången känner jag på mig att det är lyckade dito.

Posted by angela at 08:51 PM | Comments (0) | TrackBack

December 27, 2004

Pipa

Ponta Negra, Natal 27 december 2004

I dag steg vi upp tidigt igen och begav oss på utlykt till Praia de Pipa. Vi åkte alltså söderut cirka 80 kilometer.
På väg till Pipa stannade vi i en liten landsortsby vid namn José de Mipuju där vi besökte den lokala marknaden. Det var en upplevelse med mat och kläder i en salig blandning. Förutom köttstycken hängande i stånden fick vi se en gammal man tillverka sockerrörsjuice. Ja, det var mycket liv och knappt några turister förutom vi då.

Dagens utflykt till Pipa bjöd avkoppling och vila. Vi har insugit den bohemiska atmosfären och avskildhet som Pipa bjuder på. Efter bybesöket tog vi oss till den vackra stranden Cacimbiuha. Långt frå alla försäljare och annat som egentligen inte hör stranden till. Precis som en strand ska vara lugn, loj och vacker.
En man vid namn Chicco har en barack där det serveras mat och hela hans familj jobbar där. Jag beställde räkor och Woffegubben något slags torkat kött. Himmelsk gott efter bad och sol.

När vi kom hem vid 16-tiden hade jag lite energi kvar så jag tog mig ut på en joggingrunda. Att det är hög- och lågvatten visste jag om men att det var så stora skillnader kunde jag inte ana. Stranden som annars är cirka 16 meter bred var nu bara någon meter kvar av. På ett ställe fanns det bara några få centimeter att ta sig fram på och jag tänke att möter jag JÄTTEKRABBAN nu så dör jag och pulsklockan går i bitar!! Men jag klarade mig. Det var en jobbig runda för när sanden är nyligen blötlagd så blir det som att springa i kola.
1 timme blev det i alla fall och nu är det dags för middag.

I morgon blir det ingen utflykt utan vi ska bara lata oss och ha det skönt!

Om nu lillebror Rolf läser så Grattis på födelsedagen (som är om tio minuter)!

Posted by angela at 11:50 PM | Comments (0) | TrackBack

December 26, 2004

Oj! Vad läskigt!

Ponta Negra, Natal annandag jul 2004

NÄR VI KOM HEM FRÅN vår utflykt i dag hade ett sms från Stora Monsterbarnet (och flera från Lilla) anlänt till mobilen som var kvar hemma. Kan ni lämna ett livstecken stod det. Vadnudå, vi har ju varit på utflykt hela dagen och det hade jag ju skrivit i dagboken. Svarade och fick då veta om hemskheterna i Thailand.
Lilla Monsterbarnet var naturligtvis lika orolig hon så det var tre sms från oroliga Monsterbarn. När jag fick veta vad som hänt kunde jag givetvis förstå att det fanns en oro hos barnen. Jag sms:ade tillbaka att allt var väl med oss och att vi hade varit och snorklat totalt ovetande om denna hemska händelse. Med tanke på att vi HADE tänkt åka till Thailand men skippade det då vi inte kunde få en treveckorsresa så får vi nog vara tacksamma i dag!

Vi åkte tidigt i morse med buss till den lilla byn Maracajú cirka 70 km norr om Natal. Väl där tog vi en snabbgående båt ut till en ponton som låg vid ett stort rev, perfekt för snorkling. Det var inte lika fint som det var i Thailand men i alla fall en upplevelse. Vi hade en Brasiliansk guide, engelsktalande, som var mycket duktig och påläst. Hon berättade hela vägen dit och det var mycket intressant. Vi passerade fler räkodlingar, vilket visst är en stor industri i dessa delar av Brasilien.
Det var lite intressant att se den strand där vi vadade ut till den snabba båten, inga turister, inga försäljare bara brassar. Det var en bra dag och en intressant resa. Vi avslutade med att äta dagens lunch innan vi gjorde oss redo för hemfärd igen med bussen.

Nu i kväll har vi varit ute och ätit på en av "våra" krogar här i närheten och upptäckte då att "vårt" internetcafe var stängt i dag också :-(
Det fick alltså bli hotellets dator i dag igen.

I morgon väntar en ny utflykt och den går till Praia da Pipa. Det ska bli spännande såklart.

Sänder en tanke till alla oroliga anhöriga som har nära och kära i Thailand. Jag har läst om hemskeheterna på gp.se och kan knappt föreställa mig hur det är. Att sedan ha någon kär och när där måste vara förskräckligt. Att inte veta och inte få besked. Hemska tanke!

Posted by angela at 11:58 PM | Comments (0) | TrackBack

JÄTTEKRABBAN

Ponta Negra, Natal juldagen 2004

JULMIDDAGEN PÅ HOTELLET I GÅR var verkligen fin med det lilla abret att vi höll svälta ihjäl innan klockan blev 20.00. För vi lyckades inte i går heller med att äta mellan frukosten och middagen. Det är helt enkelt för varmt....

Nåja, det var inte lik en svensk jul om man undantager mängden mat, frukt och godis. I vilket fall som helst har ett mål mat sällan smakat bättre!

I morse ''försov'' jag mig så det blev ingen motionsrunda förrän efter frukosten. I dag satsade jag på bara frukt, lite med tanke på att jag skulle jogga efter maten. Precis som i går fick jag inte upp någon puls så av samma anledning lugnade jag mig och gick snabbt i stället. Jo, jag fick upp pulsen rejält när jag mötte en jättekrabba, åtminstone med mina mått mätt, som var minst en decimeter hög och lika gul som sanden med undantag för två fyrkantiga vita rutor som satt mellan ögonen och benslutet. Jag ryggade tillbaka en aning men det gjorde han också så jag fortsatte. På "väg" hem igen lyckades jag dock hålla pulsen hela tiden så av en timma och tio minuter fick jag tilräcklig puls åtminstone trettio minuter. Efter det blev det stretching i bassängen.

Vi gick iväg för att kolla in sandbacken och för att fota den och på vägen hem passade vi på att äta middag. I dag blev det fisk med ris och potatissallad. Lustigt är att det alltid serveras både ris och potatis i någon form till varje måltid.
Eftersom vi i dag intog vår middag redan vid tvåtiden gav vi oss i väg nu i kväll för en enklare måltid och något att dricka. Så nu har vi alltså lyckats att följa Socialstyrelsen rekommendation med tre måltider per dag. Vi åt en sallad i kväll och drack lite öl och fruktblandningar därtill.

Precis som Stora Monsterbarnet så riktigt påpekade i ett sms så firar Brassarna sin jul i dag. Det märktes eftersom en del affärer var stängda och det var "mitt" internetcafe också så nu skriver jag om dagen från hotellet med ockerpris :-)

I morgon stundar utflykt med snorkling och lite annat trevligt på schemat. Det blir till att stiga upp i ottan för bussen avgår redan 07.20. Det blir med andra ord ingen joggingrunda till morgonen. Kanske bara bra med tanke på att en av de bägge fötterna gör ont när jag stödjer på den. En dags vila kan göra susen :-)

I dag är faktiskt också första gången som vi lyckats hålla oss uppe en bit in på kvällen. Normalt har vi sovit flera timmar nu :-)

En God Fortsättning till alla er som ids läsa ännu!

Posted by angela at 01:22 AM | Comments (0) | TrackBack

December 24, 2004

Julafton

Ponta Negra, Natal julafton 2004.

GISSA OM DET ÄR SVÅRT ATT TRO att det ju faktiskt är julafton i dag?? Solen skiner på som inget hade hänt och varför skulle den inte det. Julafton är inget stort i Brasilien, dom firar väl sin den 6 januari om jag inte misstar mig alldeles, affärer, banker och allt annat är öppet som vanligt. Kanske stänger dom bara en aning tidigare.

Mitt joggingpass i morse blev ett gåpass, benen känns som stockar och jag njuter naturligtvis lika mycket av att gå. Jag passerade fiskarna i morse. Dom hade dragit upp sina båtar på trästockar, som dom flyttar allteftersom, i sanden och höll på att sortera dagens fångst. Mycket slit och hårt arbete. Dom har små platta båtar med segel, inga motorer alls. Hela familjen, om inte hela grannskapet, hjälper till att sortera när fiskarna kommer åter med sin fångst. Jag har också noterat att man fiskar med långa spön som man "borrar" ner i sanden vid strandkanten och sedan sätter man sig och väntar. Det är föstås fiskare som inte äger någon båt som fiskar på detta vis.
Men det var morgonen pass jag höll på att skriva om. Det blev 55 minuter långt och sedan en halvtimma i poolen där jag stretchade ut ordentligt vilket jag slarvat med hittills. Kändes bra. Har haft lite krämpor på vänster sida av ryggen och det kanske beror på att jag slarvat med stretchingen. Vi får se om det avtar.

Efter morgonens pass blev det som vanligt, och med risk för att jag låter otroligt tjatig, det ljuvliga frukostbordet. I dag, som alla dagar, åt jag massor med färsk frukt, några bitar bröd med ostskivor som mer påminner om brödskivor, i tjocklek alltså, samt lite grönt därtill. Mums, det är verkligen en lisa för själen att betrakta detta varje morgon. Jag brukar dricka en cocosnöt också men dom var tyvärr slut i dag. Vi kom något senare än vi brukar.

I dag hade vi bestämt oss för en shoppingrunda för att undvika att vara hela dagen i solen. En taxi fick det bli till Natal Shopping som det heter. Det är tre stora center med massor av småbutiker i med undantag för det tredje som var ett stort varuhus där man kunde köpa både mat och vitvaror och allt däremellan. Vi köpte inget, bara lite småkrafs som vi saknade, t ex tops, after sun och sådant. Men det var en upplevelse och se alla butiker samt människorna som förmodligen handlade julklappar.
Hem tog vi en liten buss alltså inte lokalbussen utan någon slags konkurrent som kostar lite mer men kommer snabbare fram i detta trafikkaos. Det var en upplevelse kan jag lova för chauffören körde som en galning och detta på kullerstensgator med inbyggda gupp lite här och var. Det borde ingå njurbälte till alla passagerare ;-)

Nu är klockan snart 16.00 hos mig och 20.00 hos er. Förmodligen av julbordet avnjutits och ni sitter där mätta som en orm som svalt en älg. Vårt "julfirande" med julmiddag på hotellet går inte av stapeln förrän 20.00 i kväll. det ska bl spännande och se vad det blir för mat. varje kväll går hotellpersonalen runt till varje rum och knackar försynt på och överlämnar två, eller hur många man nu är i rummet, chockladbitar och önskar godnatt. I går kväll fick vi med en lapp som berättade att alla barn som bor på hotellet skulle få varsin julklapp i dag. Fantastiskt!

Jag avslutar med att önska er alla en riktigt god fortsättning på julen!

Posted by angela at 07:47 PM | Comments (0) | TrackBack

December 23, 2004

Bruna som Brassar

Ponta Negra, Natal 23 december 2004

SOM "VANLIGT" BÖRJADE JAG DAGEN med en joggingtur på stranden. Det gick inget vidare med pulsen i dag för nu är det så att hjärtat klarar mer än kroppen i övrigt. Inget jag vill klaga på bara konstatera. När jag sprungit en kvart och fortfarande inte kommit i rekommenderad puls tänkte jag att då sparar jag väl på benen och går raskt istället och så gjorde jag också. Var ute lite längre som kompensation - 1 1/2 timme blev det.

Sedan ner då till den underbara frukosten. Massor av härliga frukter jag inte ens kan namnen på och givetvis mängder av annat gott. Man kan nog inte räkna med att gå ner i vikt här men vem hade väl tänkt sig det ;-) ??

I dag hade vi bestämt oss för en dag på stranden. Vi gick ner fullutrustade med bok att läsa, solskydd och badkläderna var förstås redan på eftersom vi kommer ut på stranden när vi kliver ut från hotellet. Genast kom hotellpersonalen och fixade med två solsängar och parasoll. Jag drog min säng från skuggan och ut i solen och det klarade jag hela 15 minuter - phew vilken värme! Vågorna var som vanligt enorma och när vi badade tillsammans Woffegubben och jag så lyckades jag ta mig ut ett femtiotal meter. Det är en prestation och kräver både tur och skicklighet för normalt gå man framåt en meter och rutschar tillbaka tre varje gång en våg kommer.

Jag ångrade dock min framgång mycket snart för så nära att drunkna har nog aldrig varit innan! Fy, det var en hemsk upplevelse. När jag skulle vända tillbaka mot stranden så kom det ideligen "brutna" jättevågor och jag hann inte få andan tillbaka då jag åkte ner under vattnet, långt ner, av varje våg. Usch, jag ska aldrig mer ta mig ut så långt! När jag äntligen stod med fötterna på fast mark igen stod jag länge, helt chockad, och funderade på vad som hur lätt som helst kunnat bli min död. Woffegubben satt och var lika chockad han och hade börjat se sig om efter en badvakt.
Nåja, jag tar det som en lärdom och gör inte om det!

En annan ide som slagit mig är att jag kan bli strandförsäljare (för att slippa åka hem igen). Gudars skymmning vilket ljuvligt jobb! Dagarna i ända går dom fram och åter på stranden och släpar eller drar en vagn med det som saluförs. Allt tänkbart och otänkbart säljs på detta vis. CD-skrivor, DVD-filmer, kläder, drinkar, cigaretter och cigarrer, träskulpturer och annat krimsakrams samt vatten och annat läskande, t ex cocosnötter med sugrör i så man kan sörpla i sig kokosvattnet and you name it.
Det är ett sant nöje att beskåda denna commers men också jobbigt att tacka nej till tusen försäljare.

Vi stod ut i fyra timmar under parasollen och nu har vi precis ätit en god middag. Vi tar givetvis en ny restaurang varje dag för det är ju liksom halva nöjet. Dom flesta restauranger gör oss till belåtelse så det är minsann inga problem. Den restaurang vi var på i dag serverade, ovanligt nog, rätter som var för en person. Det gjorde att Woffegubben valde sig en köttbit, vilket inte skett innan då jag inte äter kött med undantag för kyckling.

Det kan nämnas också att vi lever ett mycket sunt leverne för när klockan närmar sig åtta på kvällen sover vi sött som två små barn rent utmattade. Det har alltså inte blivit någon utekväll ännu och blir kanske inte heller om det ska fortsätta så här ;-) Förmodligen är det den starka solen som skapar tröttheten denna tidiga kvällstimma.

I dag har solen tagit hårt kan jag lova. Jag var tvungen att köpa mig en keps för jag har lyckats bränna hårbotten så jag hoppar högt när jag måste kamma mig eller glömmer av mig och kliar i hårbotten. Aj, aj....
Woffegubbens näsa påminner mer om Röde Rudolfs än hans egen.

Jag har sett att min dagbok ser helt kaiko ut, alla länkar och annat som ligger på högersidan har "ramlat" ner under alla texter. Vet inte riktigt vad som hänt men det är inget jag kan fixa härifrån så det får vara tills jag kommer hem - om jag nu gör det ;-)

I dag är det väl läge att Önska En God Jul så jag avslutar med att göra det:
God Jul till alla som har tid att läsa dessa rader!

Posted by angela at 10:13 PM | Comments (0) | TrackBack

December 22, 2004

Ännu en ljuvlig dag till ända

Ponta Negra, Natal onsdag 22 december 2004.

I DAG HAR VI VARIT riktiga turister ;-) Badat i poolen och skrivit massor av vykort. Tagit två rundor på strandpromenaden. Tittat lite i affärer efter souvenirer och även handlat lite.

På väg hit passerade vi i dom ''riktiga'' portugisiska kvarteren och det var en upplevelse. Full rulle och massor av liv, bussar och bilar om varandra som tutade hej vilt. En helt annan rytm än de kvarter som omger oss med mest turister. Härligt!

Efter att vi uppdaterat nu ska leta upp en restaurang och äta middag vilket ska sitta gott nu. Det är näst intill omöjligt att orka äta mer än frukost och middag. Nåja, vid poolen i dag så blev det en pilsner och en cola men annars mycket vatten.

Vi har bokat in oss på tre utflykter varav en är till Pipa. Mer om det senare.
För övrigt så njuter vi mer än vad som borde vara tillåtet ;-) Det går förmodligen inte att beskriva med ord utan måste upplevas live. Bara att stå och titta på dom enorma vågorna är en upplevelse. Vi ska försöka att få köpt oss simglasögon,eftersom vattnet är så enormt salt så det svider i ögonen, så vi kan bada utan problem och kasta oss likt barnungar i vågorna.
Det enda jag saknar är Monsterbarnen, dom hade gillat detta!

Vi har införskaffat solskydd med faktor 50 - det behövs. Tror att vi bränt oss en liten aning i dag. Det är lurigt som attan eftersom det blåser en smekande vind för det mesta och man känner inte solens heta strålar förrän det är för sent.

Jag påminde Woffegubben i dag om att det faktiskt är 22 december. DET är svårt förstå. Vi har förstått att det är ett hiskeligt väder därhemma. På julafton har vi bestämt oss för att äta julmiddagen på hotellet. Ska bli kul att se vad som serveras då. Det finns möjlighet att få svensk jul på Olles, svensken från Kungsbacka som har restaurang här, men vem tusan åker till Brasilien för att äta svensk julmat?

Posted by angela at 10:20 PM | Comments (0) | TrackBack

Om jag hade orkat

Natal, Ponta Negra 22 december 2004

SKRIVA OM I GÅR OM IGÅR så hade jag sluppit i dag ;-) Faktum är att jag var som slagen i huvudet redan vid 18-tiden, somnade då och vaknade inte förrän i morse vid femtiden.
Vår första dag efter en god natts sömn startade för min del redan vid femsnåret då jag vaknade pigg som en mört. Tog mig ut på stranden med IPOD och joggingkläder. Woow, är bara förnamnet för den upplevelse det var. När jag sprang i sanden och svetten pärlades sig så tänkte jag Gode Gud skänk mig en Brasse som behöver en hushållerska så att jag kan stanna här.
Jag joggade cirka 1 timma och något underbarare kan jag nog inte få uppleva vad gäller motion. Trots att jag var ute redan 05.30 så var det fullt med likasinnade på stranden. Helt fantastiskt!

Frukosten kräver en hel dagbok för sig....Mums, det vore enklare att räkna upp det som inte gick att finna. Restaurangen ligger så att man har havsutsikt när man sitter och äter.

Efter den goda frukosten bar det av på en stadsruntur. Vi åkte in till staden Natal och fick oss lite kultur till livs. Alltid lika spännande varje gång man kommer till en ny plats att få lite proffsig guidning.

Efter stadrundturen fick det bli ett efterlängtat dopp i havet. Det var så höga vågor så vi blev som två små förtjusta barn. Tur att ingen vi känner såg oss ;-) Vattnet är otroligt salt - vilket vi inte är speciellt vana vid. Nåväl det var helt underbart såklart.

När vi hade svalkat oss tog vi en runda längs strandpromenaden och hamnade slutligen på en svenskägd restaurang. Det var Olle från Kungsbacka som ägde den. Fisk åt vi förstås!

Efter maten spatserade vi tillbaka och det var då jag fick "slaget i huvudet" när jag fick syn på sängen.

Posted by angela at 03:36 PM | Comments (0) | TrackBack

December 20, 2004

Wooow

Pnta Negra, NATAL 2004-12-20

EFTER EN OTROLIGT LÅNG RESA är vi är vi äntligen framme. Vi flög från Landvetter och det 1 timma försenade till Norge där vi naivt nog trodde att det bara skulle stiga på folk. Icke sa Nicke vi fick allt snällt stiga ur för det skulle tankas också. Phew!
Nästa stopp var sedan på Tenerife för tankning igen.
Ja, det blev utan tvekan en lång resa. Sedan ska vi inte nämna den tid det tog att komma igenom passkontrollen för då kommer ingen att tro mig!

Solen är hiskeligt stark men vi befinner oss ju faktiskt näst intill under ekvatorn. Hotellet är helt outstanding - går inte att beskriva med ord. Vi åt vår första middag här men sedan skall vi givetvis se oss om efter alla berömda restauranger utmed strandpromenaden. Alla rätter på menyerna ät för 2 personer så det gäller att komma överens :-}
I dag blev det en lyxig kycklingrätt med en service som var otrolig.

Vi har kikat runt lite och fått hem några dunkar med vatten för kranvattnet går alltså inte att dricka. Efter en lång dags färd ska det nu bli ljuvligt att få sova bara jag tragglat igenom mig denna dagbok. Det går inte fort då jag måste koda å, ä och ö eftersom dessa inte står att finna på utländska tangentbord.

I morgon ska vi på en liten rundtur så jag rapporterar mer i morgon. Då hoppas vi även hinna med den 1 mil långa "strandremsan" vi har precis utanför dörren.
Har inte bestämt ännu om det blir någon jogging till morgonen.....

Posted by angela at 11:06 PM | Comments (0) | TrackBack

November 24, 2004

Hemma igen

EFTER EN LÅNG RESA men tack och lov med bra väglag. Att broöverfaterna, den över till Köpenhamn och sedan över Lilla och Stora Bält, kan göra stora hål i plånboken med sina avgifter visste väl alla redan men nu tar dom banne mig priset! Långt över tusen kronor - bhaa!

Vi startade vid 08.30 och körde först Oma till Maasholm och sedan vidare till Flensburg där vi inhandlade lite smått och gott mest gott på flaskor och i burkar då förstås.

Resten av tiden har vi suttit i bilen och precis kommit innanför dörrposten.
Godnatt!

Posted by angela at 12:45 AM | Comments (0)

November 22, 2004

Måndag

SÅ HAR VI DÅ äntligen fått besöka Opas grav. Han ligger i familjegrav med sina föräldrar på Europas största kyrkogård. Det var ett fantastiskt område byggt som en jättepark. Många stadsbor går här och promenerar. Tyvärr regnade det i dag vilket var synd för det var ett mycket vackert ställe och hade naturligtvis kommit än mer till sin rätt.

Steffanie och Anna - här kommer bild tills ni får chans att själva besöka graven.

Efter kyrkogården tog vi en stadsrundtur i Hamburg, kikade på juldekorationerna och en sväng nere i hamnen.
Ett annat måste när man är i Hamburg är naturligtvis att äta på Daniel Wischers fiskrestaurant. Det gjorde vi när vi var nöjda med rundturen. Och det smakade precis lika gott som det sig bör. Där inne har tiden stannat, allt är sig likt och dricka lagrad på fat får man inte överallt. Påminner starkt om Pommac i smaken fast lite godare förstås ;-)

På vägen hem var vi in till en stor livsmedelsbutik och handlade lite och väl hemma blev det kaffe. Nu sitter vi här och småpratar lite och har för avsikt att åka tidigt i morgon bitti så det blir nog ganska så tidig sänggång.
Lars skulle komma vägen förbi efter jobbet och krama oss adjö och Holger och Carola kunde tyvärr inte förja med till fiskrestauranten i dag så vi tog adjö per telefon.

Posted by angela at 05:59 PM | Comments (0)

November 21, 2004

Sprängande huvudvärk

VAKNADE JAG MED I DAG. Vet inte om det blev en alltför lång och ansträngande dag i går eller om jag fått i mig något olämpligt för toabesök mitt i natten tydde på det. Ingen bra sömn med andra ord som dock inte berodde på gästfriheten här hos Renate för den är mer än fullkomlig!

En mycket sparsam frukost med the och en macka fick jag i mig. En katastrof med tanke på det ljuvliga frukostbord Renate har i ordningsställt för oss. Men så kan det gå ibland.

Efter frukost åkte vi och tittade på Lars lägenhet som han precis fått och nu håller på att renovera. Där var jättefint, ljust och nästan färdigrenoverat. Där är jag övertygad om att han kommer att trivas. Det är egentligen helt otroligt med tanke på att han bara för ett kort tag sedan låg för döden. Så illa som han var däran så trodde ingen av oss att han faktiskt skulle överleva. Nu har han släppt på modersbanden, fått ett jobb och faktiskt ett liv. Han fullkomligt strålade av liv och man behövde inte känna till bakgrunden för att dra slutsatsen att han verkligen gillade livet nu. Roligt för oss alla - familj, nära släktingar och goda vänner.

Sedan körde vi vägen om Renates dagis, vi var ju där och tittade när det höll på att byggas så det var kul att få se byggnaden i färdigt skick. Hade jag kunnat hade jag gärna stannat kvar där och lekt. Det var verkligen mysigt och barnen som vistas där saknar verkligen inget.

Väl hemma igen hade Renate bjudit in Holger och Carola och så Lars då förstås, Det blev fika med ljuvliga bakverk - phew…jag kommer att rulla fram efter denna helg. Det blev en trevlig stund med nästan hela familjen samlad, bara Opa saknades. Honom ska vi besöka i morgon. Tanken var att vi skulle gjort det i dag men just i dag är det gravsmyckardag och blev bestämt avrådda då man inte kan ta sig fram för alla bilen. Sådan är storstaden. Oma orkar givetvis inte gå så långt annars kunde man ju ha åkt kommunalt men nu tar vi det i morgon istället.

Nu har vi precis avnjutit en middag som inte gick av för hackor! Renate hade gjort både kött och fisk och jag förstod på köttätarna att dom njöt minst lika mycket som jag gjorde av fisken som var helt underbar. Woffegubben undrade försynt om vi inte skulle köpa klippkort för överfart Malmö/Köpenhamn så vi kunde komma lite oftare :-)

När jag kopplade upp mig efter besöket på dagiset upptäckte jag att jag åter fått långt mer 300 spam mot gästboken. Alla till extrema porrlänkar - fyfan. Ett mail bekräftade åter att webhotellet stängt scriptet då spamara höll på att spränga servern i luften IGEN!
Det är INTE kul att rensa bort så många spam via uppkoppling via gsm-telefon.
Shit!

Posted by angela at 07:51 PM | Comments (0)

Många timmar senare

UPPSTIGNING 04.00 eller ja, det var i alla fall då klockan ringde men den hann nog bli tio över innan jag masade mig ur den goa sängvärmen.

Efter snabb frukost och packning av bil så var vi på väg 05.20. Raka spåret ner till Malmö med delvis besvärligt väglag. Jag körde och Woffegubben sov lite till och från.
I Malmö tankade vi bara och fikade lite innan vi begav oss ut på bron över till Köpenhamn.

Vi bytte plats i Malmö så jag slappade lite resten av körsträckan. Efter 6 _ timma var vi framme i Flensburg där vi letade upp Bauhaus för att köpa snigelgift för en fd arbetskamrat. Vi kikade bara in en kortis i en livsmedelsaffär också för att köpa lite fika att avnjutas hos Oma.

Oma ja, hon har ju haft upprepade behandlingar mot cancern sedan vi sågs sist och jag fick nästan en chock. Så liten och mager hon blivit. Håret har försvunnit så nu får hon bära peruk. Det är i alla fall roligt att hon orkar åka med oss till Hamburg vilket vi gjorde efter fikat. Det är 15 mil mellan Maasholm och Hamburg så det blev åter sittande i bilen en god stund.

Vi hade nog tänkt att vi skulle åka direkt till Renate och ta det lite lugnt på kvällen men det tyckte inte faster Inge och farbror Horst så resan gick till dem. Där blev det ytterligare fika och sedemera kvällsmat. Som alltid hade vi en några trevliga timmar i deras sällskap och fick avnjuta både god och fika och ett ljuvligt kvällsmål. Trötta och nöjda var vi och när vi vid 23-tiden åkte �?hem�? till Renate var det inte utan att sängen lockade.

Vi umgicks bara en kort stund innan vi alla gick till sängs. Klockan var då närmare 01.30 så man kan lugnt säga att det blev en lång dags färd mot natt.

Posted by angela at 01:32 AM | Comments (0)

October 10, 2004

Åter till basen

STOCKHOLMSVISTELSEN är över för denna gång. Det har varit en fin helg och vi har hunnit att umgås och att ha det lite mysigt.

På lördagmorgon inhandlade vi lite gott frukostbröd och mötte upp Stora Monsterbarnet som tog tuben till Fridhemsplan. Därifrån åkte vi sedan gemensamt till Lilla Monsterbarnet, Oskar, Boris och Ila samt Alice och Greta (vars matte är på resa och är inkvarterade hos "bästa kompisarna" under tiden). Där åt vi en härlig frukost och sedan fixade vi lite deg till pinnbröd och drog därpå till Kairo. Jo, det är sant! Det ligger i Upplands Väsby och är ett fantastiskt fint område med bad och promenadstråk på härliga skogsmarker.
Anna och Oskar, och för all del även kompisarna, brukar dra dit och bada med hundarna. Det är Mälarens vatten och med risk för att bli tjatig så var det ett helt underbart område med växlande natur.
Vi tog först en lång promenad med alla fyra vovvarna och sedan stannade vi till på en fin grillplats och grillade korv och bakade pinnbröd till. Himla mysigt och vädret var ljuvligt men det blev lite kallt när vi var stilla.

Boris övade sig på att spåra och han gjorde det jättebra. Jag gick in i skogen, en lång bit ifrån dom andra, och sedan bad Anna honom att leta upp mig. Jag hade gått lite kringelkrokar så helt lätt var det inte men Boris fixade det och hittade mig.

På kvällen var vi sedan hela gänget, med undantag för dom fyrbenta, och spelade Bowling. Det var jättekul och vi har faktiskt inte spelat sedan vi var på Tenerife i julas. Två timmar höll vi på och var ganska möra efter det kan jag lova. Så vi körde Stora Monsterbarnet hem till Bandhagen och hjälpte henne med lite fix av TV-sladdar en stund innan vi körde till Kungsholmen för att sova några timmar.

I morse frukosthandlade vi lite och åkte till Bandhagen för att avnjuta den tillsammans innan vi vid 11-tiden började vår resa hem. Vi stannade på vägen och åt middag och sedan stannade vi ytterligare en gång för att handla det nödvändigaste för morgondagen.

Väl hemma blir det som alltid lite att röja med innan man är klar för sängen. Vi har packat upp och jag har lagat morgondagens luncher, packat bad- och gymväskor och nu håller jag på med tvättmaskin numro två. Så fort den är klar blir det sova av. Känner mig helt slut efter helgens aktiviteter men det har varit en sådan bra helg så det är värt det flera gången om.

Barn håller på att bli stora när de börjar ställa frågor som det finns svar på.

Posted by angela at 08:30 PM | Comments (0)

October 08, 2004

Höstskrud

HELA VÄGEN till Stockholm blev en resa i höstens tecken. Vi körde E20 som vanligtvis brukar vara en ovanligt tråkig körsträcka men som i dag verkligen förgylldes av alla vackert höstskrudade träd.

Vi tog en fika strax innan Örebro och var väl framme vid 13-snåret. Då välkommande bägge Monsterbarnen oss hemma hos Steffanie. Vi blev bjudna på en härlig lunch bestånde av en mycket smakrik soppa och underbart gott valnötsbröd därtill.

Anna och jag tog sedan en liten promenad med Boris och Ila medans Woffegubben och Steffanie borrade ett hål i väggen. Oskar kom efter jobbet och vi tog oss alla mot Upplands Väsby. Woffegubben hade Steffanie occh Oskar i bilen för dom fick uppdraget att fixa lite gott till kvällen. Jag åkte med i Annas bil och vi åkte till hunddagiset för att hämta Alice och Greta som för närvarande är inneboende då deras matte är på resa.

Väl hemma nu, hos Oskar och Anna, så skriver jag några rader och barnen fixar i köket med kvällens mys. Skönt att bli lite bortskämd i bland ;-)

Posted by angela at 07:03 PM | Comments (0)

August 12, 2004

Gissa vad

VI HAR gjort i dag? Jo, vi har införskaffat två jättebadringar med handtag på. Gissa om vi haft kul som två barn med dessa i vattnet. Jag tror minsann inte jag skrattat så gott på flera år. När jag äntligen lyckades placera rumpan på badringen slog jag runt och det enda som var ovan vattenytan var badringen. Vi hade så kul och skrattade så gott – det var befriande!

Vi tåg en tur, med bil, till Åkulla. Där finns en fin bokskog och en friluftsanläggning där vi fikade med utsikt över en vacker insjö. Där fanns flera vandringsleder som vi gärna återkommer till och vandrar på. Det får dock bli lite svalare väderlek.

För övrigt har dagen gått sin stilla gång som alla dagar här. Man gör inte många knop med undantag för att njuta av dagen och bada sig sval.

Posted by angela at 10:48 PM | Comments (0)

August 11, 2004

Vad ska jag skriva i dag då?

FÖRUTOM då cykelturen bort till Kärradal där vi badade på en långgrund sandstrand. Inte fel efter en cykeltur på 1 mil i gassande sol. Det är kul att cykla omkring och testa lite olika stränder samt att man får lite motion, men bara lite. Man orkar inte många knop när det är så varmt. På vägen hem hamnade vi i Bröderna Fåglums cykelaffär och jag hittade två perfekta cykelväskor som jag letat efter länge. Visserligen dyra men jag slog till och 550 riksdaler fattigare men två riktigt bra cykelväskor rikare.

Och för att testa dom nya väskorna tog vi vägen om systembolaget inne i Varberg och köpte hem lite vitt vin som vi ska ha på kräftskivan på lördag. Väskorna funkade :-)
Så cykelturen stannade på strax under tre mil och med det får man vara nöjd en dag som denna.

Ja, sedan blev det middag och ett kvällsdopp. Vi hade bollar med oss till stranden och kastade boll i vattnet – precis som två barn. Men kul hade vi.
Och nu sitter vi här och ska kika lite på TV. Det händer inte särskilt mycket och sinnena kan verkligen komma till ro. Det är helt enkelt semester.

Till helgen kommer Steffanie och det ska bli jättekul. Hon är ju boendes nu hemma i Gråbo en kortare tid för tyskastudier på Göteborgs Universitet. Hon behöver bara kasta sig på tåget efter studierna på fredag så hämtar vi upp henne på Varbergs station.
Och nästa vecka kommer Anna, Oskar, Puslingarna och Jenny (kamrat till Anna o Oskar) och eventuellt blir vi kvar och då hyr barnen en stuga här. Om vädret håller i sig vill säga. Men det ser jag fram emot om det nu blir så för då kan vi bada med Puslingarna som älskar att bada. Det ska också bli mysigt att få ha barnen här förstås. Jag håller tummarna för att vädret håller i sig. Och en av kvällarna ska dom kasnke gå på Liseberg och då får jag och Woffegubben ha Puslingarna alldeles för oss själva. Det ser ännu mer jag fram emot :-)

Posted by angela at 07:52 PM | Comments (0)

August 09, 2004

Cykel bad, sol och promenad

JAG tog en cykeltur in till Varberg på förmiddagen då jag behövde lite från apoteket. Woffegubben satt hemma och gosade sig i skuggan.

När jag kom hem från Varberg var det bad som gällde och jag packade med mig min Brassestol, boken jag för tillfället läser, snusen och lite att dricka. På stranden blev jag sittandes i två timmar och gosade mig i solen och vattnet. Woffegubben ville inte åka med då han väntade ett samtal från en tysk, Gerhard, som var på väg. Woffe ska hjälpa honom till ett museum på Hönö där dom har fakta om en tysk ubåt som sjönk här under andra världskriget. Världen är bra liten i bland. För två år sedan kopplade växeln ett samtal till Woffe för att han behärskar tyska språket och det visade sig då vara denne man som i dag besöker oss. Han berättade då sitt ärende och sedan har Woffe gjort efterforskningar och hittat museumet på Hönö.

Nåväl, när Gerhard anlände kom dom fram till att det var för sent för att ge sig i väg i dag. Så det blev mer bad och sedan en gemensam middag. Efter maten tog vi en härlig promenad runt Getteröns naturreservat och efter det lite fika.

Resten av kvällen satt vi och småpratade och drack en öl och hade det trevligt. I morgon ska dom så ge sig i väg till Hönö. Jag stannar kvar här och fortsätter att njuta av sol och värme.

Posted by angela at 11:38 PM | Comments (2)

August 08, 2004

Träslövsläge tur o retur

TROTS eller kanske på grund av (vad vet jag) det ljuvliga vädret bestämde vi oss för att i dag den traditionella 3-milaturen till Träslövsläge och äta glass.
Glasskafé Tre Toppar bakar rånen under tiden du väljer vilka smaker du önskar bland alla de som finns att välja på. Mums det var gott efter cykelturen som är på 1 1/2 mil och lika långt tillbaka :-)

Cykelturen var fin, mestadels av vägen dit går utmed kusten . Mängder och åter mängder människor var i rörelse denna ljuvliga söndag för att bada och sola.
På hemvägen stannade vi till i Apelviken och tog ett dopp. Där är det långgrunt så man fick gå väldigt länge innan vattnet nådde knäna men vad gör väl det när det är så varmt som det var i dag.

Sedan cyklade vi hem i sakta mak och väl hemma igen var vi lika varma igen så vi bytte bara badkläder och gick ner till �?vårt�? bad. Jag har ingen termometer men jag gissar att vattentempen låg mellan 24-26 grader.

Efter bad och lite sol på en bergknalle var det lagom tid för middag. Och efter den med tillhörande disk däckade jag i solstolen här hemma. Solen tröttar kan jag lova och kanske cykelturen med i värmen.

Posted by angela at 08:59 PM | Comments (0)

August 07, 2004

Kräftskiva

MED RISK för att vara tjatig så måste jag lägga ännu en underbar dag till handlingarna. Vi har cyklat in till torget i Varberg, badat ätit och badat igen. Ja, och Bäst solschanser blir det vid kusten ;)

En sådan dag va? Det måste ha varit minst hundra grader varmt och häften av dom i vattnet. Vi har badat och solat och cyklat.
På torget hjälpte vi Fina och Nello att packa ihop efter dagens försäljning. Och som vanligt fick vi lite skäll för att vi aldrig kommer hem till dem och äter middag.

På kvällen var det kräftskiva borta vid Connys "gata". Jättemysigt med kareokemaskin hela kitet!
Jag kokade kaffe, vispade grädde, letade fram farinsocker i skafferiet och tog en flaska wiskey och vips så hade vi en Irish Coffe.
En trevlig kväll med mycket sång och trevliga deltagare!

Posted by angela at 11:50 PM | Comments (2)

August 06, 2004

Ännu en ljuvlig dag

VISST är det fantastiskt! I dag har det varit ytterligare en dag som det bra inte finns ord tillräckligt starka för att beskriva.

Vi började dagen med, efter frukost, att cykla in till Varberg. Bland annat köpte vi en adapter som gör att vi kan köra kyllådan på 220 volt. Den behövs nu kan jag lova då man behöver kalla dricka titt som tätt och husvagnskylskåpet inte gärna huserar 1 1/2-liters flaskor.
Lite annat småskräp fick vi också inhandlat och däribland en boll. Jag blev nämligen så sugen på att kasta boll i vattnet när vi badar.

När vi kom åter blev det så ett bad och bollen var med. Det var mysigt att ligga i det svala vattnet och kasta boll var himla kul. I dag måste vattentempen legat på minst 22-23 grader. Knappt så man "ulkade" när man gick i.

Efter badet blev det eftermiddagsfika med nybakade bullar. Vår lilla kvartersbutik tillhandahåller dessa och det smakade givetvis mums. Rätt som det var när vi satt här i solen och slöade kom vi på att vi skulle sticka över till Ullared så så fick det bli.
Jag behövde handla lite mer badkläder då jag bara fick med en baddräkt. Som vanligt gick vi inte ut från Gekås med bara badkläder. Nejdå, det blev några par shorts och Woffegubben "hittade" inte mindre än tre par långbyxor med mera med mera.

Nu sitter vi här igen och ska se en rulle på video. Solen tar på krafterna så det är inte utan att man känner sig lite trött efter en dag med massor av sol och bad.

Posted by angela at 09:47 PM | Comments (0)

En helt fantastisk dag!

I GÅR kom sommaren, den riktiga sommaren, till Varberg och våra grannar från Gråbo också. Lotta, Håkan, Oliver och lille Hugo kom lagom till frukost som vi avnjöt ute i solskenet.

En sådan underbar dag trodde jag inte ens vi skulle få uppleva med erfarenhet av det som varit hittills. Efter frukost och disk blev det bad och det var jätteskönt i vattnet i dag. Vi kastade lite boll och sedan gick Oliver och jag för att titta på barnen som fiskade krabbor. Precis så som sommaren ska vara.

Fika förstås med glass åt barnen och wienerbröd och middag så småningom på grillad kyckling med gubbar, grädde och glass till efterrätt. När Lotta, Håkan, Oliver och lille Hugo åkte hem på kvällen vid 19-tiden gick Woffegubben och jag ner för att ta ett kvällsdopp. Bara så skönt efter en varm dag.

Resten av kvällen tittade vi på en �?rulle�? som Woffegubben brukar rubricera våra filmaftnar. Det var fortfarande obeskrivligt varm ute och vi njuter varje sekund. Solbrännan har tagit hårt så vi liknar mest kokta kräftor. Å andra sidan är det väl snart tid för kräftskivor så vi kommer nog att smälta in bra :-)

Posted by angela at 09:29 PM | Comments (0)

August 03, 2004

Hur gick det till?

ATT DET hann bli midnatt igen innan vi kommer oss för att bryta upp från det trevliga sällskapet? Livet är bra härligt när man kan sitta i goda vänners lag och ha myspys långt in på småtimmarna och inte behöva tänka på att klockstollen ska skrälla till morgonen.

Vi vaknade inte förrän halvelva i dag! Så någon frukost blev det inte förrän närmare tolv och det fick bli en så kallad frunch.
Underbart väder som vanligt får man nästan lust att säga men vi är givetvis glada för varje timme som passerar med väder som detta. Den här hemska sommaren hittills har gjort att man inte vågar hoppas för mycket men å andra sidan glädjer sig desto mer. Och skam tar den som gnäller över värmen :-)

Roffe och Maja med barnen, Majas syster Eva-Lena även kallad Greta, kompisarna Peter och Anki samt Pontus bästa kamrat åkte in till Varberg. För att promenera vid fästningen och gå lite på stan.
Woffegubben och jag åkte i väg till Karlssons för att söka efter ett jordankare. Det fanns inget men Woffegubben hittade andra nyttiga saken som man inte kan vara utan, t ex popnittång, sågblad och andra nyttigheter :-(

När vi kom tillbaka efter shoppingturen kom bror Conny förbi och var badsugen och vi hängde förstås på. I dag var det två brännmaneter som förpestade tillvaron men Conny avlägsnade dem bägge så att hans syster kunde bada. Jätteskönt för det var verkligen kvavt och varmt. När vi suttit ett tag på stranden kom det en rejäl regnskur vilket man kunde anat med den kvava värmen.
Nåja, det gjorde inte så mycket för badkläderna var redan våta. Skuren drog snart förbi men under tiden satt vi inne i Rolf och Majas förtält alla 10 personer och fikade och hade det mysigt.

Sedan var det givetvis grillning till middag som vi också avnjöt alla tillsammans. Undrar just hur det ska bli när vardagen kommer i kapp och vi helt plötsligt ska äta ensamma igen! Och vad värre är, äta inomhus!

Kvällen var som vanligt en gemensam samling med lite kaffe och likör, pilsner och popcorn samt lite annat smått och gott. Många rövarhistorier och lika många glada skratt blev det förstås även denna kväll. Hoppas verkligen vi kan göra om detta fler gånger med att campa tillsammans så här.

Posted by angela at 12:06 AM | Comments (0)

August 01, 2004

Ännu en strålande dag i full sol

VAKNADE till en underbar dag som andades upp och bjöd oss på precis den strålande sol som vi så länge längtat efter! Frukost ute, barnen hörs och fiskmåsarna gör oss sällskap. Vet inte hur det går till men tiden bara rusar iväg.

Rolf och Majas telningar spelade fotbollsturne i dag så vi var förstås vid planen och kikade. Dom gjorde bra ifrån sig. Efter det var det fika och då hade även Majas syster slutit sig till sällskapet. Henne har vi nog inte träffat sedan Roffe och Maja gifte sig.

Efter fika var det dags för årets första utomhusdopp, för mig då för ungarna är ju som sälar så dom hade givetvis gjort sitt premiärdopp för länge sedan.
Lite kallt kändes det men det hör väl till när man dagligen badar på Valhalla som håller en vattentemp på 26 (plus). Havet höll säkert, trots att jag uppfattade det som kylslaget, cirka 20 plus. Tyvärr blev det inget långvarit dopp för jag upptäckte tre brännmaneter precis intill bryggan. Förhoppningsvis ska väl dessa snart ge sig i väg då dom ju inte direkt uppskattar när vattnet börjar få angenäma (för oss i människorasen) temperaturer.

Ja, sedan var det dags för middag och man började undra vad dagen tagit vägen. Trots att man bara går omkring och myser och inte gör ett enda dugg som kan betecknas som arbete eller ens nyttigt (förutom för våra frusna själar då) blir dagarna på intet sätt långtråkiga.

På eftermiddagen anlände ett par kompisar till Rolf och Maja, som ligger på samma �?gata�? som vi. Jättetrevligt folk och det blev många skratt även denna eftermiddag!

På kvällskvisten blev det Irish Coffe med alla samlade ute i Rolf och Majas �?trädgård�?. Conny anslöt och vi hade åter en mycket trevlig kväll! Varför är det inte så här jämnt?
När myggen hade stor fest på oss, runt midnatt, gav vi upp och gick in och därmed är det snart måndag och första semesterdagen. Vi hade ju för avsikt att dra oss hemöver på tisdag då murstenen anländer på onsdag. Men fortsätter vädret med en toksol lysandes på himlavalvet ligger vi nog kvar några dagar och drar bara hem om på onsdagen för att ta emot och betala murstensleveransen.
Stenen lär ju inte gå ifrån oss men vädret gör det med all sannolik förr eller senare. Bäst att passa på här!

Posted by angela at 11:39 PM | Comments (4)

Slutet gott allt gott

Lördag

EFTER frukost, ute i solskenet förstås, ringde Woffegubben till en firma med husvagnsservice och förklarade vad som hänt. Inga problem svarar den gode mannen i andra ändan. Sedan förra säsongen har bytt inte mindre än sju på husvagnar som råkat ut för samma sak. Jag har öppet mellan 12.00 och 16.00 i dag så du kan komma och få de delar du behöver.
Det kändes jättebra att vi kunde få det hela ur världen så snabbt.

Maja och barnen tog bilen i till torget, jag cyklade och Conny puttrade i väg på moppen. Torgdag med solsken är nog pricken över i. Människor i mängder och farbröder som spelade dragspel. Jo det var stämning.

När Conny kom in vid tolvsnåret gick jag bort till Nello och Fina;s stånd där har redan var på plats. Vi hjälpte till att sälja lite smågrejer innan det var dags att börja packa ihop alla miljoner prylar. Det är en fröjd och lika fascinerande varje gång att se detta strävsamma par, med en ålder på över 70, orka hålla på med denna torghandel. Varje onsdag och varje lördag står dom här på torget med sina leksaker till försäljning. Det tar ett par timmar att plocka upp och lika så att packa ner givetvis. Alla saker, och det är många, har sin givna plats sedan inne i del lilla släpkärran som dom fraktar allt i fram och åter.
Det är en ynnest att få hjälpa till och studera detta samspel. Roligt har vi givetvis hela tiden för Conny har ju en förmåga att liva upp hela torget, allt från oss till grönsakshandlare och var man nu än saluför. Han skojar och skämtar med alla och är naturligtvis en härlig fläkt i torglivet för alla.

När vi var färdiga vid fyratiden på eftermiddagen kramade vi adjö med Nello och Fina som körde mot hemmet med sin släpkärra efter bilen och Conny och jag mot Getterön. Väl �?hemma�? igen hjälpte Conny oss med att få in den nya varmvattenberedaren. Han är en pärla!
Allt fungerade som smort och varmt och kallt vatten flödar nu i våra kranar igen. Det var verkligen opraktiskt att ha det flödandes på golvet :-)

Jag bönade och bad Conny att han kunde äta middag med oss som ett simpelt tack för all hjälp och lyckades till slut övertala honom. Vi flyttade över vårt bord till Roffe och Majas �?trädgård�? och åt en härlig middag tillsammans. Det blev grillat förstås och vi skrattade och hade det mysigt. Vi satt sedan ute och småpratade och mös till sena natten. Underbart att äntligen sommaren landat!

Posted by angela at 10:02 AM | Comments (2)

July 31, 2004

Vattensäng

JODÅ, vi kom allt i väg till Varberg efter jobbet i dag (igår blir det ju faktiskt nu). Med rekordfart till och med för smarta som vi var så hängde vi på husvagnen redan i morse och parkerade den i stan innan vi gick till jobbet. Det innebar en tidsbesparing på minst 3 timmar för vår del.

Bror Conny hade bokat plats för både oss och lillebror med familj så allt gick smärtfritt. Tur var nog det för utanför stod flera och väntade på att få en plats.

Nåväl, sedan följde de rutiner som hör till när vagnen ska baxas in på plats, stödben ska ner, vatten ska fyllas i tanken, och mycket mer men det gick som smort. Woffegubben fick göra det mesta själv för jag var ju tvungen att gå iväg och hälsa och krama om Conny lite :-)

När jag skulle tappa vatten från kranen i köksdelen så hörde jag hur pumpen gick i gång men inte tusan kom det något vatten. Ropade in �?riddaren i nöden�? som kastade sig över vattentanken för att kunna undersöka vad som hänt med pumpen.

Allt såg bra ut och jag testade flera gånger med samma vattenlösa resultat, prövad även kranen över handfatet men icke sa nicke.
Woffe �?dyker�? ner med nävarna i vattentanken igen och just då kastar jag en blick på golvet och till min fasa upptäcker att det var vattenfyllt i hela bakre delen och var på väg i full fart till främre delen.

Det visade sig, efter mycken och lång spaning, att det var varmattenberedaren under vår säng och det var alltså därifrån vatten nu flödade rikligt på golvet.
Shit! Ut med mattan, som redan var plaskvåt, i full fart och den chock som sedan väntade då vi lyfte upp sängbottnen ska jag inte beskriva här.

Varenda en handduk och badlakan gick åt för att torka upp allt vatten. Som tur är har vi förrådsutrymme under sängen och har en lucka på utsidan genom vilken man kan lasta in diverse skrymmande saker. Den kom väl till pass när vi nu skulle torka upp allt vatten.

När vi hade sansat oss insåg vi då att det var varmvattenberedaren som förmodligen inte blivit tömd i höstas och nu hade fruset sönder under de kalla vintermånaderna. Fittifan för dessa moderna husvagnar som har allt. I den förra hade vi minsann inget varmvatten.

Vi fick hjälp av min bror att koppla så att vattnet gick utanför den trasiga beredaren och alltså åter fick vatten i alla kranar.
Ja, jisses! Det blev en premiärtur det!
Nu får vi jaga en ny beredare i morgon och gräva ett djupt hål i plånboken för det lär kosta ett antal tusenlappar. Men det måste ju göras så det är inte mycket att orda om, bara se glad ut och låtsas som om dessa pengar inte skulle kunna ha använts till något annat :-(

Men det kunde givetvis varit värre – det är i alla fall vad vi tröstar oss med just nu.
Resten av kvällen satt vi hos lillebror och umgicks. Storebror med dotter och familj var också där så det blev lite "tjöt" och många goa skratt.

Posted by angela at 12:14 AM | Comments (3)

July 25, 2004

Galna kossor i Prag

NU LIGGER dom KOpiöst KOlosalt fina Kossorna där oxå.

I allt för rent vatten finns ingen fisk.

Posted by angela at 06:53 PM | Comments (2)

Äntligen

HAR JAG fått ordnat med lite bilder från vår Pragresa!

Galna kobilder kommer oxå (kanske senare i dag).

Det värsta ögonblicket för en ateist är när han är oerhört tacksam och ingen har att tacka.

Posted by angela at 02:43 PM | Comments (2)

June 27, 2004

Galna kosjukan i Prag

DET var skönt i torsdagsmorse när jag kunde avslöja för, en stum av förvåning, Woffegubben att vi skulle åka till Prag. Han blev alldeles tyst och förblev så i flera minuter.

Vi började alltså dagen med en riktig lyxfrukost på hotell Scandic Crown. Sedan blev det flygbussen till Landvetter och så småningom flyg till Prag.

Vi har haft underbara dagar med strålande sol hela tiden med undantag för i morse (söndag) då det kom några droppar regn. Men vad gjorde väl det när vi ändå skulle åka hem i dag :-)

Vi har naturligtvis njutit av denna kulturstad i mängd och ätit och druckit gott och mycket.

När vi steg av planet träffade vi ett äldre par med sin son och det visade sig att vi skulle till nästan samma kvaret för hotellboende. Vi tog alltså sällskap och dom hade för avsikt att åka buss och tunnelbana för att nå målet och vi hängde på...hade vi inte träffat dessa modiga människor hade vi fegat med en taxi. Dom var för övrigt där för att fira mannens 75-årsdag och vi då vår trettioåriga bröllopsdag. Sagt och gjort vi reste med buss och sedan tunnelbana, lite svettigt var det men det gick alldeles utmärkt.

Första dagen strosade vi mest runt på Vaclavplatsen och det var inte illa. Det finns så mycket att se i Prag vad gäller vackra byggnader med utsmyckningar så man kan nog aldrig hinna se allt.
Och människor, människor överallt. Turister i aldrig sinande strömmar och från jordens alla hörn - det var verkligen härligt!

Vi åt förstås en ljuvlig middag med gott att dricka därtill och som sagt såg oss om och gjorde lite planer för nästkommande dag.

Vårt hotell var verkligen fint, mitt på Vaclavplatsen och höll en mycket hög standard. Ett stort rum på säkert 25-30 kvm med köksdel som till och med hade diskmaskin! Det var å andra sidan ett fyrstjärnigt dito.

Dag två vandrade vi runt tills förtterna blev som båtar och det var då jag upptäckte det som rubriken antyder. Överallt i staden finns det kor i stora mängder...nej, vi har inte blandat ihop Tjeckien med Indien.....

Så här är det. Dom Gröna (partiet) har tagit initiativet till detta och erbjudit en massa konstnärer att dekorera kossor i alla dess färger och former. En helt fantastisk idé och den lär sedan turnera runt i alla storstäder världen runt. Jag har tagit ett trettiotal kort som jag ska publicera senare. En fantastisk idé och jag verkligen älskar alla dessa kossor bland alla annan skönhet som man hittar i Prag.

Dag tre åkte vi en båttur med mat och dryck på båten. En fantastiskt tur med slussande och en otroligt sikt över stadens alla delar. Natruligtvis blev det det mycket vandrande även denna dag för det är som jag säger, vart man än vänder näsan och traskar så kan man njuta av Prag.

En underbar helg med många intryck som vi kommer att minnas länge. Och det bästa av allt...nästa gång vi firar jubileum vad gäller äktenskapet så är det Woffegubbens tur att arrangera ;-)

Äktenskapet instiftas i himlen, därför kräver också det äkta ståndet ett så överjordiskt tålamod

Posted by angela at 06:48 PM | Comments (11)

May 11, 2004

Ny grupp - ny konferens

Ja, så tog vi, i styrgruppen, emot över hundra personer till dagens och morgondagens konferens.
Dagens seminarier avslutades med en underbar man som kunde konsten att imitera. Trodde jag skulle skratta mig fördärvad av alla de personer har imiterade och så bra som han gjorde detta :-)
Dagen har varit mycket givande och vi har nu varit ute på Göta Kanal i två båtar med slussning och allt.
Nu är det en timmes uppehåll innan middag med underhållning tar vid.

Därpå återstår bara en dag av hela detta arrangemang. Det är himla kul och givande att möta tidningsfolk från hela Sverige och även Norge och få byta erfarenheter. Det tog emot i söndags när jag skulle ge mig i väg men det får jag väl ta tillbaka nu. Härliga dagar har det varit och jag har varit i farten redan tidigt varje morgon med en joggåingrunda i trakter som tål att beskådas men är vid detta tillfälle. Härliga människor har vi fått möta och prata med. Hotellet, Söderköpings Brunn, har gamla anor och en miljö så man nästan svimmar med lustgård och hela härligheten. En eloge till Norrköpings Tidningar som arrangerat årets användarmöte!

Hit ska vi åka någon gång Woffegubben och jag och då ska vi ha våra cyklar med oss så att vi kan cykla längs Göta Kanal och bara njuta.
Har även noterat att det finns en medeltidsborg som jag inte hunnit besöka då det är 8700 meter till den för det står en skylt som förtäljer detta som jag passerat på mina motionsrundor frampå morgonkvisten.

Nu ska jag vila mig efter dagens aktiviteter en liten stund innan det är dags igen.

Posted by angela at 06:25 PM | Comments (0)

May 10, 2004

En bra dag

EN bra konferens, en härligt solig dag med alla fikapauser utomhus i det strålande solskenet.
Efter avslutat verk gick många av oss en skön promenad, tog en pilsner, och sedan en lika skön promenad hem till hotellet i Söderköpings idyll.
Därefter intog vi middag på Söderköpings Brunn, lax med kokt potatis, tre korslagda sparrisar samt en gräslökssås som inte var fy skam.
Kvällen avslutades i en bowlinghall och sedan pratar vi inte mer om det :-)

I morgon blir det start redan klockan 09.00 för nästa konferens så nu är det sängen som gäller för att orka en joggåing och frukost i god tid innan start.

Posted by angela at 10:28 PM | Comments (0)

May 09, 2004

Söderköping Brunn

Japp, resan gick bra och vi hade en fin tur. Söderköping är fint kan jag intyga. Har aldrig varit här förut och hade kanske förväntat mig en liten håla men här är så mysigt med Göta Kanal rinnandes igenom men slussar och allt.

Vi åt en god middag på hotellet och sedan blev det promenad längs Göta Kanal.
Nu har vi kollat den konferenslokal vi ska ha i morgon för mötet och det verkar mycket bra.
Har förstås ringt hem till han som kan ta ned månen för mig och meddelat att vi faktiskt hittade till Söderköping och nu var framme och installerade.

Grabbarna kom precis innan matchen började på TV som dom förstås nu sitter och tittar på.
Jag är ju en riktig "sportidiot" så jag gick upp på mitt fina rum och surfade lite samt slötittade på TV.

Posted by angela at 09:43 PM | Comments (0)

Söderköping nästa

HAR nu tvättat, ätit frukost på framsidan i solen, strukit och packat i nämd ordning. Nu rör det sig bara om en futtig timma så drar jag iväg.

Arbete och åter arbete fram till och med onsdag kväll väntar men även lite trevligt ska det bli.
Söndagkväll och måndag ägnas åt användarmöte för det websystem vi arbetar med när det gäller att annonsera via web.
Tisdag och onsdag äganas åt nästa användarmöte med cirka 130 gelikar från tidningar i hela landet samt Norge. Vi har det gemensamt att vi kör samma tidnigssystem och har massor att orda kring detta.
Det ska bli trevligt trots att det känns lite motigt att behöva åka denna ljuvliga söndag som jag hellre hade ägnat i trädgården.

Den mest arbetsbesparande anordning som finns torde fortfarande vara en rik äkta man.

Posted by angela at 12:26 PM | Comments (0)

January 13, 2004

Hässleholm tur och retur

Har så besökt världsmetropolen Hässleholm i dag. Jag var där på ett styrgruppsmöte och har åkt tåg i dag till Makens stora glädje (med tanke på vad som hände sist med bildäcket som kom farande emot mig och demolerade nya, fina bilen!).

DET känns som om jag suttit hela dagen på tåget och speciellt hemresan var seg eftersom den gjordes med mjölktåget som stannade vid varenda en mjölkpall.
Ditresan var något bättre för då åkte jag X2000 till Lund där jag bytte till Intercity men som sagt hemresan var seg. Byte i Helsingborg och där var tåget en kvart försenat med allt det nu innebär.

Nåväl, nästa styrgruppsmöte blir i Göteborg så då får dom andra kuska den långa vägen istället och jag behöver bara ta mig till jobbet.
Användarmötet som i år har Norrköpings Tidning som värd går av stapeln i Söderköping så det är mestadels detta stora arrangemang vi avhandlat i dag.

För övrigt hade jag tänkt mig till gymet men när jag steg av tåget på Göteborgs central trodde jag att jag skulle ramla ihop av smärta i knäet.
Mycket märkligt med tanke på att jag i söndags kände mig jättebra - gick till gymet och det kändes fortfarande bra efter det.
I dag har jag dessutom suttit still mest hela dagen, varken simmat eller gått, men likt förbaskat gör det ondare nu är det gjort sedan det hände.
Eller också är det det som är felet :-(

Nu har jag smörjat in mig med Tigerbalsam (och det förstår ju var och en att det måste vara starkt som är gjort av TIGRAR) så jag får se hur det känns i morgon.
Hjälper inte det så hoppar jag simningen också och ringer till min doktor för så här kan det ju inte få fortsätta.
Jag måste ju träna nu inför Vättlefjällsvandringen!

Posted by angela at 08:20 PM | Comments (3)

January 01, 2004

Nytt År!

Ja, så har vi då firat in det nya året! Det gjordes med dunder och brak på vår balkong med skumpa och raketer så det stod det härliga till!
Ett helt, eller rättare sagt, flera helt fantastiska fyrverkerier pågick samtidigt. Festligt värre!

Vad har då hänt sedan jag iddes skriva sist. Jo, jag tar mina promenader varje morgon, i dag en tvåtimmars, men jag har också anmält mig till ett gym med en veckas träning till en kostnad på två hundringar. Det är ett mycket välutrustad gym, synd bara att jag inte hittade det från första veckan.

Jag har fortfarande förbaskat ont i knäet jag slog i när jag ramlade så jag undviker träning av ben....Dock funkar morgonpromenaderna bra då jag vilat knät hela natten.

I går, nyårsafton, tillbringade Woffegubben och jag på en ötur. Vi åkte alltså en arrangerad örunda och det var intressant att få se hela Tenerife med alla klimatzoner och vi hade en jätteduktig guide som var mycket påläst och kunnig.
Kvällen sedan tillbringade vi med Anna och Oskar förstås, med god mat och som sagt skålade vi in det nya året på vår balkong där vi hade en fantastiskt vy över alla raketer och fyrverkerier som skjöts upp.

På lördag stundar sista arrangerade utflykten, då till en fantstisk djurpark.

I dag har vi i princip latat oss på stranden hela dagen, men det ska man väl göra det också när det är semester.

Vi äter på olika restauranger varje dag och det finns mycket god mat kan jag lova!

Posted by angela at 08:04 PM | Comments (3)

December 28, 2003

Uj, uj, uj vad tiden går...

...och vad lat jag är! Har inte ens haft tid att uppdatera blogen! Kan just undra vad tiden tar vägen? Det är full rulle hela tiden och plötsligt är det läggdags :-)
I dag har vi varit på ett helmysigt aqua-land. Ruschkanor rakt ner i vattnet så man kunde svimma. Det killade rejält i magen kan jag lova.

Sedan kom då höjdpunkten! Delfinshow!!!! Ja, det går inte att beskriva i ord. Vilka underbara varelser och duktiga unga tjejer och killar som var deras tränare. Helt otroligt. Jag var inte långt från tårarna det kan jag lova!

Varje morgon har dock startat med en promenad på en till två timmar med undantag för i går då vi besökte Teide. Det kändes som att åka från sommar till vinter och sedan åter till sommaren. Bussen avgick08.00 så av den anledningen hanns ingen promenad med innan.

Det var en fantastisk syn hela detta område som näst intill påminde om ett månlandskap om det inte vore för alla växter! Makalöst vackert och omsöm fult.

Vi har besökt en lokal marknad, likt Kiviks Marknad, och allt var givetvis till Special price :-)

Jag har fortfarande en djävulsk värk i arm samt ben efter det att jag druttade omkull uppe på höjden dag två...men jag tänker inte missa något utan får väl ta mig till en doktorn när jag kommer hem igen.

Det går skapligt på morgonpromenaderna, efter en natts vila, men frampå dagen blir det bara sämre och sämre med svårighet att gå i normal takt.
MEN vem skulle komma på tanken att klaga? Här är verkligen ett paradis, sol värme och helt otroligt vackert. När jag är ute tidigt varje morgon och ser solen vakna - jag det går inte att beskriva i ord.

Poolen på hotellet...ja, där finns mycket att önska, där är så förbaskade kallt så det finns risk att man krockar med ett isberg rätt som det är om man inte ser upp! Tur att det är bättre i havet som ligger endast ett stenkast från hotellet.

Nu i kväll har vi, efter en god middag på Kinarestaurang, spelat bowling. Jag fick nog bara var med för att någon skulle förlora ;-)
Woffegubben vann, Oskar kom tvåa, Anna trea och jag sist....
Men, vänta bara!

Ja, tiden går fort och nu har vi bara precis en vecka kvar. I morse såg jag, i receptionen, folk som satt och väntade på bussen som skulle ta dem till flygplatsen...uschibabba - hoppas sista veckan blir riktigt lååång!

Vi äter gott, mår gott, får massor av sol och bad - vad mer kan man begära?

Posted by angela at 11:05 PM | Comments (7)

December 24, 2003

God Jul Sverige

Ja, vi blåser ju Tomten och lurar som sagt hela julhysterin med att åka till Tenerife....
Må han förlåta oss våra synder :-)

I går eftermiddag tog vi bussen till Santa Cruz och det blev sannerligen ett äventyr som inte gick av för hackor.... när vi hade åkt i ungefär en halvtimme så stannar busshelvetet mitt ute i ingenstans och på motorvägen.
Det rök som om vore det skogsbrand från baken på bussen!

För att göra en lång historia kort så blev vi ståendes i en halvtimma innan det kom en reparatör. Men innan han blev klar så kom nästa buss och den fick vi åka med in till staden.

Vi blev ju av detta rejält försenade så det blev inte så mycket mer än middag på en liten mysig restaurang som hade bord ute mitt på gågatan.
En liten sväng i ett jättestort varuhus men med priser så man kunde baxna.

Väl hemma, någon gång efter 23.00 så stupade vi i sänga alla fyra.

I dag då, som ju faktiskt är självaste julafton, har Anna och Oskar varit i Santa Cruz igen (vi orkade bara inte en dag till) och vi har strosat runt "hemma vid".

Jo, jag började började förstås dagen med min sedvanliga promenad. I dag endast 1 timme och 5 minuter och inte riktigt på samma höjder som i går med risk för att tratta omkull igen!
Jag har rejält ont efter gårdagens fall i knä och arm. Att jag har ont i armen beror på att jag tog emot fallet med högerhand/arm men jag har ju inte kommit ända hit för att gnälla så det är bara att gå på utan gnäll :-)

I dag har jag köpt mig en julklapp som heter duga...en alldeles egen digitalkamera! Som jag längtat efter detta ögonblick!

Vi tog oss en härlig promenad, Woffegubben och jag, utefter strandpromenaden. Undrar just om man någonsin kan tröttna på det? En öl på någon mysig strandrestaurang är ju inte fel och hör nästan till :-)

Oskar och Anna var tillbaka vid 16-snåret och vi tog oss då lite mellanmål i väntan på middag senare i kväll.

Stora Monsterbarnet har sms:at och meddelat att hon nu fått både Kalle Anka och stundande julbord och därtill en halv meter snö!!!
Men jag tröstade tillbaka med sms att vi ju faktiskt får stå ut med mycket elände vi oxå..... som tillexempel 7 km strand och sol som gassar dagarna i ända!

GOD JUL!

Posted by angela at 07:34 PM | Comments (5)

December 23, 2003

Tredje dagen pa Tenerife

Resan var seg, markligt med tanke pa den bara tog dryga 5 1/2 timme men det var val langtan som spelade oss ett spratt.

Nar vi landade motte vi till var stora forvaning Anna och Oskar pa flygplatsen som ju hade startat 2 timmar fore oss men dom var forsenade och hade fatt mellanlanda for att tanka.

Bussresan fran flygplatsen till hotellet gick snabbt sa vi var snart etablerade. Ett mysigt hotell med mycket vinklar och prangar. Vi har en stor lagenhet med tva sovrum, vardagsrum samt litet barkok.

Stranden ligger narma och sanden ar svart, lite svart att forestalla sig innan vi fick se det med egna ogon.

Forsta dagen blev inte sa mycket mer an en liten promenad runt i omradet och sa middag pa en restaurang da forstas.

Vi fick handlat hem lite av livets nodtorft och sedan stupade vi alla i sang ganska tidigt.

Tidigt pa mandagmorgon gick Anna och jag en harlig promenad pa cirka 1 timma. Bagge blev mycket imponerade av vad vi sag - har ar vackert alltsa!

Nar vi alla frukostat oss sa gick vi och badade och det var en upplevelse. Vagor hoga som hus...vi blev som barnungar!

I morse gick jag sa ivag pa min morgonpromenad och tog mig hogst upp sa langt det gick att ga. Nar jag nadde toppen drattade jag omkull och skrapade upp bade kna och armbage. Naja, det blev en tur pa 1 timma 45 minuter och jag hade en fantastisk utsikt langst upp pa toppen.

Nar jag kom hem var det lagom att frukosta for da hade dom andra vaknat till.

Senare i dag tankte vi ta oss till huvudstaden Santa Crus eftersom det ar lite molnigt och Anna och Oskar ar lite kopsugna.

Posted by angela at 03:08 PM | Comments (3)

September 10, 2003

Så var fötterna på väg igen

Reste i dag vidare till världsmetropolen Växjö för dagarna två med konferens.
Vi startade med lite förberedelser på Smålands-Posten i dag och på kvällen var vi inbjudna att med buss och tilltugg samt gott att dricka för avfärd till Kosta glasbruk.

Det var spännande - har faktiskt aldrig besökt denna klenod! Vi fick se deras utställning och man blev ju helt betagen av alla vackar skapelser i glas som kunde beskådas.
Sedan blev det Hyttsill. Sill med bakad potatis, mums, snaps och öl därtill. En "riktig" luffare som sjöng och speloade gitarr under tiden vi åt. Ostkaka till efterrätt.

Det berättades av vår guide att förr i tiden samlades glasbrukets personal på glasbruket på kvällarna för där var varmt och gott. Man åt och drack och det var alltid någon luffare som kom förbi och stod för underhållningen.

Efter maten fick vi se hur glasblåsaren jobbar. Han gjorde ett stort fat i flera härliga färger och det var fascinerande att se hur han jobbade med glaset. Nu kan jag förstå att det är så dyrt. En mycket trevlig kväll!

Kvällen avslutades sedan på en pub i närheten av hotellet och det är redan i morgon egentligen så nu är det sängen som gäller för det blir tidigt upp och jobb hela dagen med konferensen om bara några futtiga timmar.

Posted by angela at 12:38 AM | Comments (2)

September 08, 2003

Alla fyra resande fötterna hemma igen!

Ja, så har vi precis kommit hem från Tyskland. Resandet har varat i princip hela dagen. Startade vid 10-snåret i morse och stannade i Flensburg för att handla lite. Åkte därifrån vid 16-tiden och insåg då att vi inte hade lust att åka till Fredrikshamn för att vänta till 20.00 på färja till Göteborg så vi åkte över Lilla- Stora Bält. Det var en upplevelse i sig för vi har aldrig tagit just denna väg förut. Många, många mil längre att köra men vi slapp den näst intill outhärdiga färjeturen på 3 1/2 timme så vi var ändå hemma innan vi skulle varit med färjan.

Det har varit en i många avseenden färgstark resa men om det får jag berätta senare då det varit mycket positivt till rent förskräckligt!

I morgon åker jag vidare till Växjö, i tjänsten, så det är bara till att packa om i en något mindre väska och se glad ut.
Åter på onsdagkväll.

Posted by angela at 11:22 PM | Comments (3)

September 07, 2003

Vilket party!

Ja, nog blev Petra avfirad med både det ena och det andra.
En jättehärlig fest med många skratt och fina tal av de anhöriga och då förstås i goda vänners lag.

God mat och dryck, dans och gemenskap bjöds det på. Det var så trevligt så ingen ville gå hem. Vi började dock röra på oss när klockan passerat 01. Det var inte konstigt att ingen ville gå, en sådan rolig fest var det länge sedan vi var på.

Vi hittade faktiskt hem trots att det var mörkt och tröttheten hade gripit tag om oss båda – inte dåligt för det var inte helt lätt att hitta dit.

När vi så kom hem hämtade vi nyckeln på det överenskomna stället då Renate hade jobbat med föräldrafesten på kvällen. Vi tassade in för att inte väcka henne, klockan var 01.45….

När vi hade sovit en timma vaknar jag av att det ringer på dörren??? Det var husägarinnan i egen person. Vi hade inte ens kollat om hennes bil var hemma utan tog för givet att hon sov sedan länge – vilket då var helt fel. Och eftersom vi antog att hon sov och redan var hemkommen så låste vi dörren mycket noggrant från insidan – så inte en ägarinnan kunde komma in i sitt eget hus.
Man kan givetvis skratta åt detta i efterhand men det var mäkta pinsamt när jag rusade ner för att öppna!

Nu vankas det frukost och sedan bär det av till Maasholm och därefter visit hos Lars på sjukhuset.

Posted by angela at 09:40 AM | Comments (2)

September 06, 2003

Att hitta eller inte hitta?

Efter en god natts sömn vaknade vi till en fantastisk frukost. Bättre än att bo på hotell kan jag lova.
Renate, som måste jobba i dag, åkte vid halvniotiden redan och vi åkte för att leta upp handelsträdgården där jag skulle köpa en gulbladig alm till Ingegerd.
Renate var gullig och ritade upp en karta på hur vi skulle köra men jag är glad att jag inte bor i denna stad eller detta land. När man har kört fel lika många gånger som vi gjort nu är man glad över att komma hem sin lilla ankdam igen där man hittar :-)

Vi hittade i alla fall till handelsträdgården och jag hittade en gulbladig alm till Ingegerd. Tyvärr fanns det inga uppslammade som min men jag tror att hon blir glad även för denna som har spikraka grenar rakt upp mot himlen.

Vi hittade hem också men inte samma väg som vi kom och inte utan att vända om ett par gånger – att det ska vara så svårt och stort!

Efter handelsträdgården var vi i väg till ett köpcenter för att inhandla ett kort till födelsedagsbarnet. Nu har jag slagit in paketet och kortet är skrivet. Om vi kommer att hitta till festen – ja, det återstår att se!

Det är några timmar kvar innan vi ska bege oss till festen och just nu sitter vi här och njuter av Renates fina trädgård och en sol som strålar från himlen.

Posted by angela at 03:07 PM | Comments (1)

Gråbo-Tyskland

Vi startade med att simma innan vi gav oss iväg mot Malmö där vi körde över bron till Köpenhamn mot Rödby.
Där tog vi färjan till Puttgarden.
Bilade därefter vidare mot Hamburg och efter diverse felkörningar hamnade vi hos Woffes syster Renate.

Kvällen tillbringade vi ute i trädgården där det blev grillat och massor av gott att äta och dricka tillsammans med Renate, Anette samt Woffes bror Holger som också tittade över.
En mycket trevlig kväll och Anette hade gjort en efterrätt som smakade så gott.

Holger har hjälpt oss med att fixa present till födelsedagsbarnet som vi då grattar i morgon.
Nu är klockan redan i morgon och en lång dag väntar så nu är det sängen som gäller.

Posted by angela at 12:17 AM | Comments (2)

August 11, 2003

Och nu är resan över

Vi har just anlänt hemmets härd och Woffe står i duschen och kyler av bulan i pannan.
Det är för mörkt ute i natten för att jag ska kunna se hur trädgården mår men jag ser att min kära, goa, underbara granne har vattnat och vårdat den så gott det nu gått i denna värme.
Ska bli spännande att göra en inventering till morgonkvisten.

Vi har parkerat bil och husvagn, fortfarande sammakopplade, på huvudgatan i till vårt kvarter för det är hisekligt sent och det skulle inte vara snällt att baxa in på vår parkering nu med alla sovande grannar. Så det får bli om några timmar.
Jag har pliktroget mailat till arvingarna att vi har kommit hem så nu är det väl bara sängen som gäller då?

Posted by angela at 12:48 AM | Comments (2)

August 10, 2003

Kontrasternas dag

Färden genom Danmark blev något av kontrasternas färd med tanke på de fem länder vi nu besökt. Det har varit höga berg och djupa dalar samt Danmark då som är så platt det bara kan bli.
Hemresan tog sin början i dag strax före 10.00. Vi hann inte köra länge med riktning Flensburg förrän vi råkade ut för en Umleitung som det ju heter då man inte längre får köra på huvudvägen utan blir utanlurad på bonnvischan med vägar som med all säkerhet är asfalterade kostigar. Och anledningen ja, det var inte något väggbygge eller olycka eller annat av allvarlig karaktär utan en förbaskad cykeltävling…..
I bland undrar man? Där tvingades vi alltså ut på vischan med husvagn på dessa kostigar och det är ett under att vi någonsin kom fram till Flensburg och gränsen mot Danmnark för att en cykeltävling tycker sig behöva den �?riktiga�? vägen bättre. Vi mötte en traktor när det var som allra smalast men han hade i alla fall möjlighet att svänga ut på åkern vid sidan av den så kallade vägen.
Resten av färden gick bra men vi satt som på nålar hela vägen och undrade vad för slags fordon vi skulle få möte med vid nästa tillfälle. När vi nådde Flensburg fick vi återgå till de normala vägnätet igen.

Som vanligt är vägen genom Danmark ganska tråkig och framför allt långtråkig men solen sken och vi var på väg hem så det fick gå an.
Vi landade vid 16-tiden i hamnen i Fredrikshamn och nästa färja går först 20.00 i kväll så nu sitter jag här och sammanfattar dagen.
Vi lagade oss lite middag, det är fördelen med att ha huset medsläpandes, och intog den med största njutning.
Här finns inte mycket att roa sig med så nu gäller det alltså bara att vänta och vänta. Men vi har å andra sidan varit på väg i tre veckor på dagen så dom sista timmarna ska nog gå dom också.

Woffe smällde huvudet i ett av husvagnsfönstren som vi precis hade öppnat för att få lite luft. DET gjorde ont – det såg jag och nu håller bulan i pannan på att sakta men säkert bli stor och blå. När ha därpå kom in och skulle duka för middagen och öppnade skåpet med glas blev han anfallen av ett antal glas i olika former, i plast då förstås, men ändå. Det är inte hans dag i dag så långt kan man med säkerhet konstatera! Några av snapsglasen hittade vi under bordet.
Efter middagen skulle jag, som ädelt tog mig an disken (papperstallrikar, plastbestick och engångsmuggar) slänga resterna och får då syn på ett snapsglas som hade smitit ut utan att vi märkt det och placerat sig snyggt på asfalten. Det såg så dråpligt ut så jag började skratta…men skratta först som sist. Just när jag visat Woffe hur roligt det såg ut hörde vi ett brummande ljud – en långtradare, som var lika tidigt ute som vi, kom precis in på det spår i jämte oss där snapsglaset låg. Woffe, den hjälten, kastade sig hejdlöst ut och hann precis fånga upp snapsglaset innan långtradaren hann mosa det :-)
En sådan hjälte man lyckats fånga va?

Om allt går enligt plan så anländer färjan 23.30 i Göteborg och sedan har vi bara en timma tills vi är åter hemma.

Posted by angela at 05:21 PM | Comments (5)

August 09, 2003

Nu återstår bara hemresan

Vi har haft en underbar semester med många fina stunder, upplevelser och platser att minnas då höstrusk och Kung Bore tar över. Kort har vi tagit i massor och värmen, ja, den kan ingen klaga på snarare en släng åt tvärtom. I dag har det åter varit en 35-gradare och nu minns jag inte hur länge vi haft dessa underbart varma dagar men också lite jobbiga för oss nordbor som normalt inte har mer än tre årstider (höst, vinter, 3 dagar vår och sedan höst igen).
Har man dock fördelen att få bo 15 meter från östersjöhavets sandstrand, som vi gjort de senaste dagarna, så går det för sig. Bara att kasta sig i böljan den blå. Och det har jag gjort flera gånger under dagen och så även i går. Ljuvligt med lite saltvatten till skillnad från övriga bad vi tagit under denna semester.

Nåväl, dagen har haft lite arbete att erbjuda också. Färdigställandet av mina svärföräldrars trädgård som vi påbörjade i går. Sista biten av häcken och sedan en tur med släpkärra till tippen för att bli av med trädgårdsavfallet.

Nu längtar jag hem och hade väl hoppats att vi skulle ge oss i väg redan i dag men så blev det inte och nu siktar vi då på tidig söndagsmorgon.
Fick en riktig hemlängtarattack i dag då det anlände sms från Steffanie som sliter med sitt C-uppsatshelvete. Önskar jag kunde bistå lite men se det går nog inte för sig. Kanske tittar hon hem några dagar när den är klar så det har vi att se fram emot.

Lilla Monsterbarnet Anna med kamrat och en hel liten hundgård kommer på tisdag och det ska också bli så kul. Då ska jag äntligen få träffa lilla pudelvalpen Ila vilket jag verkligen har längtat att få göra. Sedan då gammelhunden Boris att inte förglömma. Annas härliga kompis Helen har också två hundar som är lätt att bli förälskade i. Ska bli riktigt kul att se dem rumstera om i trädgården. Nu ska vi då bara hoppas på fint väder förstås så att dom kan rumstera om utomhus.

Vi var i väg en stund i kväll för att ta adjö för denna gång av svärfar, svärmor samt svåger. Woffes andra bror Holger tittade in en stund i dag också så han sade vi hejdå till lite tidigare. Eftersom dom kommer från hemtjänsten och lägger farsgubben vid 19-tiden så passade vi på strax innan. Det är lika tråkigt varje gång och man känner, trots att han inte kan prata eller göra sig hörd, att han blir ledssen. En tröst är dock att vi är tillbaka om cirka en månad då vi är bjudna till 40-årsfest till Woffes kusin.

Posted by angela at 09:46 PM | Comments (2)

August 08, 2003

Som riktiga arbetare

Det låter det va? Men det var faktiskt en ganska tuff dag att ägna sig åt trädgårdsarbete och då menar jag inte vilket trädgårdsarbete som helst utan en trädgård vars senaste arbetare minst borde vara död och begraven. Skämt åsido, men gräset var säkert inte klippt någon gång sedan tidig juni och häcken behövde ansas. Jag tog mig an gräsklippningen vilket då fick ske i omgångar och Woffe började klippa häcken men svågern godkände inte Woffes klippning till fullo så han tog över efter en stund. Dom var också i väg en vända till tippen med gammalt trädgårdsavfall (det från juni). Naturligtvis fick Woffe sig en släng av migrän vilket inte förvånar mig ett dugg med den värme och den obarmhärtiga solen skinande hela tiden och inte ett uns till skugga fanns att hitta någonstans.

Detta tog oss hela dagen, mig för att klippa och kratta gräs och Woffe för att bota sin migrän samt Lars, svågern, som då klippte häcken. Lars blev inte riktigt klar med häcken det återstår en gnutta men det tar vi i morgon bitti och samtidigt en vända till tippen med det nya trädgårdsavfall som vi fått ihop under dagen. Lars var så glad och tacksam för hjälpen och om jag får säga det själv så blev trädgården riktigt fin efter våra gemensamma ansträngningar.

Läkarbesöket för svärmor bekräftade att proppen håller på att lösa sig i benet men hon måste tillbringa ytterligare några dagar i ryggläge och med benet högt.
Jag åkte en sväng in till Maasholm i morse, medan dom var hos doktorn och Woffe var med sin pappa, och köpte hem lite tidningar och korsord för svärmor så hon kan få tiden i sängläge att gå lite fortare. Jag hittade också en ljuvlig orkide som jag muntrade upp henne med lite. Svärmor är liksom jag själv mycket förtjust i just orkidéer så det var bara roligt att få köpa till någon annan för en gång skull.

I morgon hade jag tänkt att vi skulle dra oss hemåt på morgonkvisten men det hade inte resten av gänget tänkt. Woffes andra bror, Holger, kommer från Hamburg i morgon eftermiddag vid 15-snåret så vi får väl stanna och hälsa på honom också innan vi ger oss av.

När vi var klara med trädgården i dag åkte Woffe och jag ner och tog oss ett ljuvligt dopp i havet. Det var minst 25+ det kan jag ta gift på. Visserligen har vi ingen termometer och förvisso var vi genomsvettiga bägge två men under 25+ går jag inte med på. Efter middag och disk var jag lika varm igen så jag tog dom få stegen ner för ytterligare ett dopp.

Nu i kväll har vi suttit tillsammans med Lars och titta på våra semesterbilder från Innsbruck, Gardasjön och Faaker See.

Posted by angela at 10:38 PM | Comments (4)

August 07, 2003

Dödens väntrum

Ja, rubriken är trist men likafullt sann. Vi körde hela dagen och kvällen i går samt en del in på natten i dag. Vi startade vid 10-snåret och stannade inte förrän klockan stannat på nytt dygn och strax efter 01.00.
Vansinnigt, jo så är det men ibland stämmer inte sträckorna som dom borde. När det egentligen borde varit dags att stanna jo, då befann vi oss i höjd med Hamburg och övernatta där för att sedan sitta i kö för att komma ur staden var inte särskilt lockande så vi fortsatte och då blev det som det blev. Enda trösten var att vi hade en skön temp i bilen vilket man inte kan säga om den utanför. Woffes bror Lars, som inte hade en aning att vi var på väg, ringde oss under kvällen och undrade var vi var… vid frågan om hur läget var ville han inte säga det på telefon utan sade att vi pratar mer i morgon. Klart man anar oråd när han plötsligt ringer fast vi inte sagt ett ord om när vi skulle komma och med den vissheten att vi faktiskt har hela nästa vecka också så, ja det blev en ganska mättad stämning i bilen efter samtalet.

Vi stannade utanför mina svärföldrars hus. Dom var förvarnade att vi skulle komma så sent så det var bara att stanna och sova.
När vi vaknade på morgonen åkte vi direkt till den camping som finns alldeles i närheten och även i närheten för att inte säga vid randen av Östersjön.
Därefter strandade vi hos mina svärföräldrars hus och det är i samband med detta som jag onekligen kommer att förnimma en känsla av dödens väntrum…. Att svärfar är dålig och mer eller mindre ett vårdpaket sedan flera år tillbaka är intet nytt och hur min svärmor bara orkat vårda honom i så många år är mig en oförklarlig gåta.
Men nu, när vi kom, var hon själv liggandes och hade fått en propp i benet….ska det då aldrig ta slut. Yngste sonen finns som väl är på plats och kan finnas till hands men jag undrar och undrar hur länge detta ska vara.
Så länge min svärmor varit på alerten och orkat har man aldrig tvivlat men nu undrar jag som sagt.

Det finns inga ord att skriva mer i dag och framförallt inga positiva sådana.
Jag minns Steffanies barndomsår och även till viss del (fast inte på långa vägar lika mycket) Annas uppväxtår då vi kom hit varje sommar och glädje och liv och rörelse har präglat denna vår föräldragren på Woffes sida.
Det var alltid fullt hus på helgerna och vi åt, festade, umgicks, grillade och hade inte en tråkigt minut. Och Woffes pappa, min svärfar, levde upp varje sommar då sonen från Sverige kom med sin familj. Det fanns ingen måtta på stoltheten när han presenterade oss bland vännerna i båthamnen.
Båtturena med Vagabond som deras svenska segelbåt (Rasmus 35 och tillverkad på Orust) hette ja minnena svallar över mig. Och vår lilla snurpa, Steffanie, som blev brun som en pepparkaka på bara några få dagar här. Inte undra på att hon med sitt lintottshår gjorde intryck och charmade alla i sin omgivning. Mer som ett vattendjur än en människa bokstavligt bodde hon i havet och mer under än ovanför vattenytan.
Alla änder hon matade i fågelreservatet, jag det blir bara tragiskt att tänka på dessa underbara år nu när dom anhöriga som gjorde detta möjligt för oss och som verkligen borde få njuta nu, ligger och är knappt tilltalbara.

I morgon ska Lars köra svärmor på återbesök hos doktorn och då tänkte vi vara hos svärfar under tiden samt försöka få lite gjort i trädgården. Gräset är inte klippt på evigheter, Lars orkar bara inte med allt ensam, och ogräset tar överhanden. Kanske kan det döva våra dåliga samveten en smula.

Posted by angela at 09:55 PM | Comments (6)

August 05, 2003

Vem kunde ana detta?

I olidlig (hoppas vädrets makter ursäktar men…) hetta redan tidigt denna morgon plockade vi i ultrarapid ihop för att kunna dra vidare. Jag säger det igen med risk för att vara tjatig – det är en lycka att vi har aircondition i bilen.

Våra kära grannar vinkade adjö när vi så begav oss i väg med stormsteg mot Autobahn.
Vi tuggade på så gott det nu gick igenom tunnlar i all oändlighet som det kändes men jag klagar inte. När vi var här för trettio år sedan fanns inga tunnlar och man fick kämpa sig upp på små byvägar upp i alperna och ner igen för att omedelbart påbörja nästa backe.

Sedan hände det som inte fick hända! Vi stannade för att få oss lite fika på en rastplats utefter motorvägen och Woffe valde ut en riktigt kladdig kaka och kaffe, jag valde en något mindre kladdig variant och ett jättestort glas med dricka. Vi tog vårt fika och valde ut ett bord ute i solen men med parasoll så det blev en aning skugga på lilla huvudet.
Vi började genast med att vifta och jaga bort ett antal getingar som var envetna som en lus på en tjärsticka…då fick jag ett getingstick på baksidan armen alldeles nära armhålan.
Jag trodde jag skulle svimma. Vi rusade tillbaka till bilen och husvagnen och Woffe tvingade i mig en hel liter mjölk…och jag som inte har druckit mjölk sedan jag blev ammad.
Jag mådde pyton och det gjorde fruktansvärt ont. Det brände som om någon satte en tänd tändsticka emot huden.
Jag kletade på lite bedövningssalva men det blev ingen skillnad. Ett tag var jag allvarligt oroad för att jag skulle överreagera på något sätt och kanske svimma där i bilen på motorvägen. Men jag hämtade mig från chocken och övertalade mig själv att det inte kunde vara så farligt.
Jag har i och för sig inte haft ont av insektsbett förr om åren men i år har varje litet myggbett och blinningsbett varit en stor plåga med svullnad och infektion på det bitna stället. Och en evigt lång plåga innan obehaget gett med sig. Normalt kliar man första dagen på ett bett och sedan har märkena varit borta på ytterligare någon dag eller två men inte på mig och inte denna sommar.

Jag låg länge i bilen och bara vilade mig och det fortsatte att bränna som eld. Och när jag var tvungen att till slut stanna för toabesök, en liter mjölk ville ut, så vägrade jag gå längre än till toan på husvagnen så så fick det bli.

För att göra en lång historia kort så har jag överlevt och nu har vi precis stannat för natten, för övrigt i närheten av vårt första övernattningsställe på vägen ner. Det ligger strax före Nurnbergb och jag sitter nu inne i husvagnen med alla myggnät nere av rädsla för ännu fler angrepp. Woffe har tvingat i mig nästan ännu en liter mjölk och vi har fått lite middag i oss.
Klockan är nu kvart över nio på kvällen och det är 28 grader varmt. Det har varit 36 grader under dagen….phew. Tydligen en värmebölja som drabbar hela Europa hör vi på radion. I Italien hotar man med att stänga av strömmen för folk använder så mycket ström till sina aircondition så det finns risk att det inte räcker. I Hamburg har man fått stänga ett kärnkraftverk för att man inte lyckas få kylvattnet kallt.

Fortsätter denna värme hoppar vi nog över besöken i Hamburg och åker direkt till Maasholm där vi åtminstone kan svalka oss i havet.
Låt oss se hur morgondagen blir. Och om det går att sova något överhuvudtaget med värme och getingstick som fortfarande gör ont.

Posted by angela at 09:28 PM | Comments (4)

August 04, 2003

Slovenien

I dag gav vi oss i väg efter frukosten för att ta en liten kik på Slovenien. Vi siktade på Ljubljana (om det nu är rätt stavning). Egentligen hade jag velat åka till Kranska Gora (osäker på stavningen igen) där man har flera höga alper och underbara möjligheter till vandring men varken det ena eller det andra (min fot och temperaturen) var lämpad för detta mål just i dag. Vägen dit var kantad med sköna berg och vi åkte i en tunnel som var näst intill åtta kilometer lång. Det är nog den längsta tunnel vi kört igenom.

Tyvärr var det än varmare i dag än i går så att vara turist just i dag var ingen lätt sak. Men vi strosade i alla fall genom Ljubljana som var en vacker stad med en flod som passerar och gör bilden något mysigare. En helt fantastisk grönsaksmarknad mötte oss nere vid floden. Vykort till barnen och vår ständige huspassare då förstås men så mycket mer orkade vi tyvärr inte i denna tropiska hetta. Jag hoppas vi kan återkomma vid mer normal temperatur och ta igen det vi eventuellt missat.

Mer än så orkade ingen människa denna dag så vi styrde kosan �?hemåt�? igen innan kvällningen. Vi hade tänkt, jag säger hade, så smått plocka ihop och förbereda avfärd i morgon men det blev inte så mycket av det. Vi åker i alla fall i morgon och får stiga upp desto tidigare för att göra det som inte blev gjort i dag.

När klockan var närmare 21.00 stod vi inte ut längre utan tog oss dagens första dopp som var �?like a dream�?. Det förhållandevis kalla vattnet kylde gradvis ner kroppen till normaltemp och det var inte fy skam. Det har varit 35 grader i dag och det är mer än vi nordbor klarar egentligen, men eftersom vi befann en hel del av tiden i bilen klarade vi det ganska bra.

Posted by angela at 09:26 PM | Comments (3)

August 03, 2003

Är detta sant?

Vädret alltså? 33 grader i dag och mesta tiden har vi tillbringat i sjön – allt annat var i stort sett otänkbart.

Jo, jag har förstås broderat lite mellan doppen. Vet inte när jag tog mig tid att brodera sist. Nu ska jag inte påstå att det var okomplicerat på något sätt. Två stygn och så av med glasögonen, torka näsan och övriga ansiktet så att glasögonen kan stanna kvar i just ansiktet. På igen och så efter två stygn samma visa igen. Vid ungefär var femtonde stygn blev det ett dopp i sjön ;-)
Så mycket mer än detta blev det inte i dag men jag har börjat vänja mig nu vid att det faktiskt går att ha semester och att LATA sig och tydligen är det helt OK (enligt säkra källor som BIM och Monsterbarnen)….

Vädret ska tydligen fortsätta så här, enligt andra helt säkra källor (väderrapporten på radio och även på TV), åtminstone fram till torsdag.
Men va’ fan vi kan ju inte bli kvar här ända till torsdag även om det är förbaskat lockande med färska frallor i alla former och varianter varje morgon, även söndag, badvattnet på mycket nära håll, alla bekvämligheter man kan tänka sig. Jag får lite panik den saken är i alla fall säker. Ska vi stanna här så länge blir vi utfattiga på priset/dag det kostar att stå här, broderiet…ja det finns ju en viss risk att det blir klart om jag ska sitta här varje dag och njuta i solen av bad och lata dagar och några futtiga stygn på broderiet. Nä, detta kan aldrig vara bra.
Jag hade faktiskt föreställt mig en mycket aktiv semester med många härliga vandringar i alperna och lika många härliga cykelturer, kanske ett och annat gammalt slott eller andra sevärdhet…och här är vi - jagandes skugga dagarna i ända. Och inte har vi tagit oss till Slovenien heller. Frågan är om vi får någon semester över huvud taget nästa år?

Njae, riktigt sant är det faktiskt inte att det bara är vädrets fel att vi sitter stilla som vi gör. Min ena fot som har krånglat hela våren tar nu huvudrollen med stormsteg. Jag smörjer och smörjer in fothelvetet men det hjälper inte vad jag gör så torkar huden och gör förbaskat ont. Jag har köpt massor av fotcremer men inget tycks hjälpa. Woffe förbjuder mig strängt att sätta på vandrarskor eller vandrarkängorna och jag är benägen att lyda för en gång skull.

Posted by angela at 10:12 PM | Comments (2)

August 02, 2003

Ännu en 31-gradare!

Strålande sol och tropisk värme börjar nästan bli vardagsmat och det känns lite konstigt och ovanligt.
Det är i alla fall för varmt för att bege sig ut och vandra så vi beslöt oss för att ta en cykeltur runt Faaker See. Det blev lite över milen och var en fin tur. Stannade på vägen för inköp av vätska då det vatten vi tagit med hemifrån inte räckte länge i denna värme.

När vi kom hem var det skönt med ett bad i sjön. Det var förresten inte bara skönt det var himmelskt!
Annars har vi faktiskt inte gjort många knop i dag. Efter middagen som bestod av fisk, potatis, dillsås och sallad som Woffe knåpat ihop (salladen alltså) var jag ännu en gång denna dag uppe i hundra graders kroppstemp, kändes det som om i alla fall, så det blev ytterligare ett dopp och en simtur som svalkade så skööönt.

Kvällen, ja den har jag faktiskt tillbringat på uteplatsen läsandes en bok – det är faktiskt sant. Har så smått börjat uppskatta det här med att göra ingenting även om det ligger långt inne och förmodligen inte varar särskilt länge.

Vi har också så smått börja prata om att ta oss vidare upp igenom Tyskland för att så småningom hamna där hemma vid där vi bor. Men inget är ännu klart bara nyss påbörjade tankar kring denna resa som ju måste komma förr eller senare.
Vi ska givetvis avverka ett antal släktbesök innan, både i Hamburg och sedermera Maasholm där jag har mina svärföräldrar.

Dock vill jag nå hemmets härd så att vi har några dagar därhemma vid innan jobbet och den krassa verkligheten tar vid igen. Jag kan, utan större fantasi, föreställa mig hur trädgården ser ut när vi kommer hem efter denna frånvaro utan minsta omsorg och kärlek!

Posted by angela at 09:21 PM | Comments (2)

August 01, 2003

Vilken camping vi hamnat på!

Denna camping är rena lyxen kan jag nu berätta då jag i dag hunnit kolla runt lite.
Duscharna, och förresten hela det hus där alla serviceanrättningar- samt lokaler är helt otroligt.
Duscharn då – jo, det är helkaklat, vitmålad panel i taket och mycket fräscht samt många av varje. Ingen risk att man behöver köa fast campingen är fullbelagd.
Men det är inget emot det familjerum som finns. Dit går man om man har mindre barn som inte klarar sig på egen hand och där inne ståtar en karusell i mitten (en stor karusell typ jubileumskarusellen på Liseberg med hästar och annat mysigt) av handfaten som går i en rund ring. Det finns ruschkanor och allt som livet till en fest för barnen. Har aldrig sett maken till något liknande. Det är nästan så man skulle önska sig små barn bara för att få se deras glädje över att få göra morgon- och kvällstoalett.

Det finns också en riktig biograf där det visas aktuella filmer. Ingen kostnad bara att stiga på och njuta. I går visade man en film som heter En hund som heter Mozart.

Det finns också en enorm lekplats i anslutning till campingen. Den är som ett mindre nöjesfält. Det är tydligt och klart att man har prioriterat det lilla folket och det är kul tycker jag.

Rummet där man diskar och tvättar/torkar kläder är också av den bättre sorten. Det kostar visserligen pengar att tvätta och torktumla men det gör det för övrigt överallt. Duschar och disk, handtvätt samt en centrifug för just handtvättat ingår i priset.

I dag var jag jättesnäll mot Woffe och lät honom sova till bortemot 11.30 men då höll jag på att svälta ihjäl samt tråkas till döds så då fick han allt vackert stiga upp.
Vi gjorde stan i dag, dvs Villach, men solen bröt upp när vi väl hamnat där och det blev olidligt varmt så vi åkte hem igen. Handlade lite specerier på vägen bara.

Jag tvättade lite när vi kom hem för i den värme vi befunnit oss dom sista dagarna och byten flera gånger per dag så började det bli mer än fullt av smutstvätt. En maskin vittvätt med torktumlare därtill och en kostnad på 50 kronor var det värt för att bli av med alla tvättkassar som tar upp plats i husvagnen. Lite mörk tvätt hade jag också men den handtvättade jag och centrifugerade så den torkade snabbt och fint på vindan.

Middag så och sedan ett dopp i den lilla sjö som vi bor vid. Det är inte varje dag man doppar sig i en alpsjö. Det var lite kallt men syftet att bli avsvalkad uppfylldes till fullo. Det var olidligt varmt hela eftermiddagen så badet satt skönt mot kroppen.

På något sätt känner jag mig helt utmattad och har ingen energi för att få igång några aktiviteter. Vet inte vad det kommer sig för jag vaknar ju trots allt tidigt varje morgon och då har jag väl sovit klart får man anta.
Det finns mycket att ta sig för här i trakterna men gnistan saknas. Kanske har det blivit lite för mycket på för kort tid så att kroppen vill ta igen sig, vilket inte jag är så noga med egentligen.
Woffe föreslog att vi skulle åka till Slovenien över dagen i morgon men så hörde vi på radion att det var 8 timmars kö och väntan vid gränsen så det blir nog inget med det, inte över helgen i alla fall. Vi får se om det blir bättre under nästa vecka.

Vi får se om energin har återvänt tills i morgon och vad det i så fall blir av det. Kanske behöver vi sådana här dagar där man egentligen inte gör något men det för mig känns det långtråkigt och fel. Det kan man ju göra hemma! När semestern är slut ska man jobba ett helt år igen och då kan det vara bra att ha lite upplevelser, fina platser och annat att ta till när det blir grått och mörkt. Men nu är det som det är…..

Posted by angela at 09:48 PM | Comments (3)

July 31, 2003

På resande fot igen

Det blev ett drama utan dess like för oss då vi skulle koppla på husvagnen på bilen för vidare färd. DET gick bara inte i det lutet vi stod utan vi fick kontakta receptionen och därmed få traktorhjälp att få vagnen på slät mark.
Campinglivet kan kännas lite tungt ibland därom råder ingen tvekan men vi kom i alla fall i väg vid 12-snåret och siktade nu mot Villach i Österrike.

Vi snuddade alltså Vienna och Venezia men avstod att krångla oss in i dessa bägge städer. Fortsatte alltså på motorvägen som i sig var en upplevelse. När vi närmade oss Österrike tornade bergen upp igen och därmed började också tunnlarna. Man har alltså borrat och sprängt sig igenom detta bergsmassiv så att man nu kan köra relativt bekvämt hela vägen.
Det var en massa tunnlar men som tur var, var dom av något bättre kvalitet än dem vi upplevde runt Gardasjön.

Jag är inte längre förvånad över det pris man får betala för att åka på dessa vägar. Tänk vad möda och pengar detta måtte ha kostat. Vi har alltså betalat mycket pengar, tror att det är mellan 500-700 kronor hittills bara i vägavgift.

Nu har vi stannat för i dag och är alltså åter i Österrike, denna gång sydost om Innsbruck, i Villach.
Vi tittade ut en campingplats i vår alldeles eminenta campingbok och bestämde oss för en som ligger vid en sjö. Stället heter Arneitz strandcamping och ligger vid en sjö som heter Faaker See. Nu vågar jag knappt skriva mer hur dyrt det är att campa i detta land. På denna camping får vi betala 347 kr/dag men å andra sidan var receptionen mer lik Grand Hotell än en camping. Och infarten till själva campingen påminde mer om Las Vegas än Österrike. Detta har vi dock ännu inte utforskat men det ska väl bli tid till det också.

Det uppstod som vanligt problem med att få husvagnen på plats men det dök upp, som gubben i lådan, tre äldre herrar som var mycket snälla och hjälpsamma. Det slutade med att vi helt enkelt blev tvungna att koppla bort bilen för det gick inte ta sig runt ett hörne men med den proffshjälpen vi fick så var det inget bekymmer. Woffe körde runt kvarteret med bilen och jag samt de tre vänliga herrarna hjälptes åt att med handkraft placera vagnen så att vi åter kunde koppla på bilen. Därpå valde vi en annan väg på inrådan av herrarna och se det gick ganska bra. Väl på plats dök det upp ytterligare tre vänliga herrar som hjälpte oss att få in vagnen på den plats vi blivit tilldelade.

OCH det är skapligt rakt. I natt ska vi alltså inte behöva sova i en skidbacke och det bästa av allt …. vi har tagit av cyklarna innan vi körde in �?baken�? i häcken!

Ja, så har vi då avverkat Gardasjön med sin skönhet och elegans som kommer att leva kvar i minnet länge. Bara campingen kommer att ge mig rysningar lång in i vinterns tråkiga tid. Tänk er häckar av Gardenia runt varje plats. Dom blommade inte nu men jag kan föreställa mig den ljuvliga doft som måste omgärda hela Gardasjön när det sker. De som inte hade Gardenia i sina häckar hade Oleander som inte på något sätt är sämre men som inte har någon doft men väl ljuvliga blommor i rött, violett, vitt och rosa. Jag brukar köpa mig en och annan som krukväxt hemma. Jo, det fanns många fina träd också som blommade men som jag faktiskt inte vet namnen på och mängder av palmer. Det var, trots ockerpriser på allt, värt varenda ansträngning och krona.

Här är temperaturen något bättre, nu när klockan snart närmar sig 22, ligger det på 18 grader plus. Men jag klagar inte för allt i världen. Egentligen gillar jag värme men det blev något jobbigt i dag när vi skulle packa ihop och tempen redan stod på 31 grader innan 12.

Vi ska nu studera allt kul som finns omkring här. Kanske blir det någon vandring och lite bad men här finns mycket att välja på och Slovenien ligger ju �?runt hörnet�?.

Posted by angela at 10:05 PM | Comments (6)

July 30, 2003

Gardasjön runt

Vi vaknade ganska tidigt av värmen. Om man inte visste bättre så kunde man tro att vi hade somnat i en bastu. Förresten så gick natten relativt bra med tanke på att vi sov i en skidbacke med den placeringen vi har på husvagnen. Jag var lite orolig i går kväll om att jag kunde rulla över på Woffe (och då kan man ju bara spekulera i vad som kunde hänt) men eftersom det var så varmt kunde man inte ha något täcke på sig så det kunde jag alltså placera emellan oss som en liten stoppmur ;-)

Efter en kort promenad i omgivningarna märkte vi att om vi ville se något av denna ljuvliga sjö så var det nog bättre att ta bilen.
Sagt och gjort. Vi begav oss i väg för en tur runt Gardasjön och det var ett hissnande äventyr på många sätt.

På den sida som vi bor är det ganska skapliga vägar men på den motsatta sidan, alltså bergssidan, var det stundtals jämförbart med asfalterade kostigar, nej jag överdriver lite men det var smalt som attan och jag blundade vi många tillfällen vid mötande trafik.

Vi hade dessutom läst om de 70 tunnlar, av varierande längd, som man kör igenom. Det var fantastiskt och en aning pirrande i magen för vissa var väldigt smala och mörka utan belysning. Befolkningen kör som idioter och turister är nog bara ett ont måste, åtminstone dom som kör sakta och försiktigt.

Det ligger minst tusen (har inte räknat men det kändes så) hotell runt Gardasjön och minst lika många restauranger eller Ristorante Trattoria.
Vi stannade på några vackra platser där det var möjligt att stanna. För det var nämligen det största problemet just att kunna parkera.

Längst upp där sjön tar slut i Riva del Garda stannade vi för att äta och vad ska man äta i Italien om inte en riktig italiensk pizza så det gjorde vi. Det smakade mer än bra och inte alls så mastigt som dom man får hemma. Byn bestod av smala fina gamla gränder och vi hittade ett ställe där vi satt ute och åt.

Turen runt Gardasjön är långt mycket längre än man först tror och man kör nästan hela vägen precis längs vattenbrynet med undantag för bergen då man kör igenom tunnlarna. Vi åkte hemifrån runt 12-snåret och var tillbaka strax innan 21.00.

Det har varit en olidligt varm dag, 31 varma plusgrader och vindstilla, så det var ganska skönt att turista i bilen med airkondition. Och trots allt stillasittande i dag så känner jag mer trött än dom dagar vi har vandrat upp alperna. Vi får väl skylla på värmen. I morgon drar vi vidare i Italiens sköna land.

Posted by angela at 09:16 PM | Comments (3)

July 29, 2003

Hallandsåsen – Släng dig i väggen!

Vi lämnade alltså Innsbruck i dag runt 11.30-tiden och begav oss vidare mot Brennerpasset och därmed Italien.
En resa som satt sina spår kan jag lova. Ingen av oss har tidigare besökt detta land så givetvis var spänningen på högsta nivå.
Landskapet påminner mycket om Innsbrucks omgivningar men med den skillnaden att man odlar mer här. Längs hela vägen fanns vin- och äppelodlingar kilometer längs kilometer.

Vi stannade en gång på en rastplats och njöt av varsin glass samt den klassiska �?kissepausen�? då förstås. Det var 31 grader varmt så glassen satt där den skulle!

Det gick nerför hela vägen från Innsbruck – helt otroligt med 28 mils nerförsbacke ;-) Smolken i bägaren är väl i så fall att man ju faktiskt ska hem så småningom och då med 28 mils uppförsbacke. Nåja, den dagen den sorgen.

Målet på vår första etapp i Italien var Gardasjön som vi läst och hört mycket av och numera kan jag bekräfta att det vi hört och läst är sant. Här är ljuvligt!

Gardasjön lär vara 5,2 mil lång och 1,7 mil bred så någon simtur rakt över blir det inte men ett dopp ska det väl bli.

Det var ett drama att komma på plats på den camping vi valt alldeles vid stranden av Gardasjön. Det började med att när man körde in stod en ung kille och stoppade oss vid lämplig markering. Han frågade om vi hade bokat och när vi svarade nej sade han att det är inga problem. Vänta bara en lite…
Efter en kort stund kom en annan ung kille i en elbil, som påminner om sådana där golfbilar, och bad oss att sitta upp. Vi skulle nu på en rundtur för att välja en plats. Jojo!

Vi valde ut en plats som vid första anblicken såg bra ut på alla sätt. Men när vi skulle få dit husvagnen uppstod vissa problem om man säger så. Efter flera försök att komma in på platsen från utgångspunkten gav Woffe upp och körde runt ett varv och kom från annat håll. Lika många försök den här gången tills det, som en gåva från Herren Gud, dyker upp inte mindre än fyra starka muskulösa unga holländare och undrar om vi behöver hjälp???
Ja tack, gärna det! Vid första försöket klarade vi inte av det trots dessa villiga unga män men så dök det upp en femte och en sjätte och till slut stod den där den skulle. Och vad upptäcker vi då…jo, cyklarna som sitter bak på, en för husvagnen anpassad, cykelhållare har hamnat så långt in i häcker som avgränsar �?vår�? tomt med nästa så att få av dessa kan vi glömma. Detta börjar bli en följetong i 365 avsnitt….. I Innsbruck hamnade dom i en skidbacke och nu detta!
Inte nog med det, husvagnen står i sådant lut så det var stört omöjligt att få den någorlunda rak. Det innebär att spisen lutar så att smöret i stekpannan hamnar bara i ena ändan.

Men, vi är lika glada ändå (om nu någon skulle tro något annat) och jag lyckades steka potatis, som blivit över från gårdagen, och biff för Woffe samt något vegetarisk bestående av en panerad bit fylld med grönsaker till dagens middag. Jag ska inte försöka beskriva hur jag lyckades få alla potatisbitar stekta men det blev dom.

Nu sitter vi utomhus och bara njuter i 28 graders värme trots att klockan närmar sig 21.00. Vi har hunnit med att svalka oss med en välbehövlig dusch och en liten promenad runt området. Det är en enormt stor camping och i stort sett fullbelagd, vilket inte alls är svårt att förstå…jo förresten lite svårt eftersom priset ligger på över 300 kr/natt vare sig man har husvagn eller tält.

När vi ska sova i natt vet ingen hur det kommer att gå i detta lut som husvagnen står i. Förmodligen kommer jag att glida över på Woffe och då vet man aldrig vad som kan hända ;-)

Posted by angela at 09:20 PM | Comments (3)

July 28, 2003

Latare går inte att bli

Som sagt, det blev en riktigt lat dag. Med undantg för inköp så har vi inte gjort ett skapandes grand i dag. Woffe hittade aldrig simhallen så han kom hem igen obadad. Efter middagen slappade vi bägge två och somnade till en stund. Fattar inte hur man kan bli trött av att inget göra.
Det kom en rejäl skur under tiden vi åt middag och den höll på i säkert 1 timme men nu har det lugnat sig igen.
Nu ska vi slappa framför TV:n resten av kvällen.

Posted by angela at 07:43 PM | Comments (3)

En riktig slöpottardag

I dag vaknade till och med Woffe ganska tidigt men det berodde på att han bestämt sig för att klippa sig i Völs där det också finns ett affärscentrum.
Vi handlade efter klippningen med tanke på att vi nu packar ihop och drar vidare.
Sedan ville Woffe att vi skulle åka till simhallen men jag var inte lika sugen så jag stannade hemma och fixade lite och Woffe stack i väg för en simtur.

Det har varit intensiva och trevliga dagar här i Innsbruck. En reaktion är att det är dyrt att leva här men omgivningarna är så fina så det får man ta helt enkelt.
Jag vet inte om det är så mycket billigare i Italien som är vårt nästa mål men det återstår att se.

Posted by angela at 02:14 PM | Comments (3)

July 27, 2003

Det kallar jag banne mig kärlek

När jag gick bort för att duscha så hörde jag hur himlens alla portar öppnade sig....Vem står utanför damernas duschrum när jag är klar med ett paraply????
Jo, Woffe förstås. Det var väl gulligt av honom? Inte för att jag på något sätt är gjord av socker - men ändå!
Tänka sig att han stått där i ösregnet medan jag har duschat, borstat tänderna och smörjat in både fötter och ben med fotsalva respektive tigerbalsam.....

Posted by angela at 11:00 PM | Comments (5)

Oj, oj, oj ,oj Våra fötter - Mina smalben och vader!

I dag vaknade jag tidigt som attan (igen). Satt och njöt av tystnaden och Woffe sov.
Efter en stund gick jag bort och handtvättade det som tillkommit sedan tvätten i maskin i går förmiddags.

Därefter fick det banne var nog - på Woffes sovande vill säga. En strålande dag som denna kan ju inte bara gå åt till att slösova.
Frukost och därpå planering om var vi skulle vandra denna ljuvliga sista söndag i juli.

Woffe kom med förslag från Steffanies bok dit man kunde ta sig med tåg upp en bit i bergen och sedan fanns olika vandringar att välja mellan.

Sagt och gjort! Först buss till Markplatz och därefter spårvagn som mer var som ett tåg. Men efter en stund insåg vi att det var fel tåg vi hoppat på men ingen fara på taket vi kunde byta längre fram.

När vi bytt tåg till det som skulle ta oss till slutstationen för dagens övning så började ett litet äventyr kan jag lova. Tåget klättrade uppför jag vet inte hur långt och vi såg fantastiska vyer på vägen samt Brennerpasset. Vi passerade Natters, Mutters och några fler innan vi gick av i byn Telfes. En by full av vackra hus med balkonglådor så man kan baxna. Det är så vackert med dessa balkonger i fint trä och balkonglådor som nästan svämmar över med fagra blomster!

Det fanns som jag nämnde flera olika alternativ man kunde välja och vid en blick på klockan så konstaterade att vi hann inte den tur vi egentligen skulle velat gå. Anledningen till det var att sista tåget från Telfes gick strax efter sju och det alternativ vi gärna ville tagit skulle ta oss så lång tid så då skulle vi inte hunnit med sista tåget ner till Innsbruck.

Vi valde så att ta oss till Stockerhof som enligt skylten skulle ha en restaurang och som skulle ta 1 timma att nå (då vet vi ju på förhand att det gäller proffsen och vi som räknar oss till amatörer så vi får lägga på lite tid). Sedan ska man tillbaka också.

Vi tog ett klokt beslut kan jag intyga så här i efterhand. Det var nog den varmaste dagen hittills i Innsbruck och min träningsverk är fortfarande inte borta och nu, efter detta, ska vi bara inte tala om den. Trots att det inte var någon särskilt jobbig vandring rann svetten som floder på oss bägge. Vi hade vattenryggsäcken med oss och det visade sig vara om möjligt ett ännu klokare beslut en dag som denna.
Det var en mycket trevlig tur med blandat skog och öppna landskap som gav möjlighet att kika ner över staden denna gång från ett annat håll.
Jag undrar ibland hur det skulle kännas att bo så?

När vi sedan nådde fram till målet på turen, Stockerhof, blev vi glatt överraskade. En underbar gästgivaregård men mycket stämning, det kunde man höra på långt håll.
Ta mig tusan hade dom inte levande orkester! En riktig Tirolerorkester med lederhosen och hela kittet! Jag trodde inte mina ögon. Där satt mängder av folk och sjöng med som om vore det allsång på Skansen. Lasse Berghagen – släng dig i väggen ;-)

Nervägen var givetvis lika vacker som vägen upp med den skillnaden att man förmodligen lade märke till lite andra detaljer. Till exempel passerade vi inte mindre än två grindar som man gick igenom och sedan stängde noga efter sig för boskapens skull.

Ja, sedan var det då resan ner med tåget som var lika bedårande den givetvis. Det pirrade rejält i magen när jag så skenorna gå i svängar och krökar men det såg ut som tåget skulle gå rakt fram. Men nu är vi nere och hemma vid vår boplats. Det ska bli skönt att ta sig en dusch, smörja in fötterna med fotsalva och vader och smalben med Tigerbalsam…..

Posted by angela at 09:18 PM | Comments (2)

July 26, 2003

Livets vardag gör sig påmind

Jag sov riktigt länge i dag för att vara jag – 08.30 slog jag upp dom ljusblå och hade nog kunnat somna om men tog resolut beslut att stiga upp.
Det är ganska skönt att få rå sig själv lite eftersom Woffe alltid sover längre än mig.

Vid morgontoaletten (som ju då redan var strax innan lunchdags) upptäckte mina falkögon att tvättmaskinen var ledig likaså torktumlaren. Woow, jag skyndade mig bort och fick Woffe ur sängen med en himla fart för införskaffande av poletter som tvättmaskinen äter och likaså torktumlaren. Det är ju en av avigsidorna med semester…att man lik förbaskat ska behöva hålla på med vardagsrutiner – kan ingen uppfinna engångskläder som man slänger när dom är smutsiga. Eller varför inte byta in mot rena och en viss ersättning då förstås. Ungefär så som man gör med kylklampar på campningar. Hmmm att ingen kommit på denna storslagna affärsidé?
När vi skulle äta frukost då efter många om och men då fick det bli en frunch då klockan redan passerat 12. Nåja, vi har ju semester och behöver inte hålla stenhårt på att man äter frukost innan 12. (Vem fan har förresten hittat på dom lagarna?)

Det tog några timmar innan tvätt och tork var klart så vi slappade lite och gjorde faktiskt ingenting. Men var rörande överens om att så här kan dagen inte fortsätta.
Så när tvätten var klar och torr så tog vi cyklarna och gav oss i väg mot Schweiz. Ja, vi hade givetvis inte för avsikt att cykla ända dit men det är åt det hållet man åker OM man ska till Schweiz. Vi var dock bara lite nyfiken på omgivningarna så vi beslöt att ta oss en titt.

Efter nästintill 7 km tröttnade vi för det fanns inget roligt alls, bara bilar och smala vägar som gjorde det hela svårt att bemästra med cykel.
Sagt och gjort vi vände hem igen och på vägen bestämde vi oss för att ta en tur till Hall som ligger på rakt motsatta hållet och där man cyklar längs floden Inn.

Vi tog dock vägen om �?hemma�? innan för att byta kläder till lämpligare klädsel, dvs cykelbyxor, eftersom det redan nu ömmade på en del mindre ädla ställen på kroppen.
Vi var dessutom dygnsvettiga redan då så det var skönt att få bytt till något torrt. Jag råkade kasta ett getöga på termometern och den visade då 28 plusgrader men det var säkert inte hela sanningen eftersom det var sena eftermiddagen då jag kikade.

Vägen mot Hall, cykelvägen längs Inn, är rena rama paradiset. Lummigt och härligt med mycket träd och buskar och många bänkar utplacerade lite här och var samt lämpliga lekplatser för barn. Eftersom det var lördag fick vi se lite av det �?äkta�? folket och man hade samlats utefter detta stråk för att umgås. Någon hade dukat upp för lite mat vid ett bord och några hundentusiaster hade träff med sina hundar. Några spelade basket och massor av barn lekte. Vi träffade också på hela pensionärsföreningen vid ett ställe och tog för givet att det kanske låg något äldrehem i närheten. Det var i alla fall en fröjd att se alla avkopplade och njutande innsbrucksbor njuta i denna oas som sträcker sig över en mil och kanske ändå längre. Vi cyklade inte hela vägen så man kan anta att det fortsätter på samma vis. Och något som imponerar �?väldans�? på mig är att det är så rent och fint överallt, inga tomma flaskor och inget annat skräp heller för den delen trots att så mycket folk passerar eller umgås här dagligen.

För att summera dagen då så blev det en veckas tvätt för två �?skitgrisar�? tvättat och torkat.
En cykelrunda som i själva verket var två rundor men som tillsammans betingade ett avstånd på totalt 3,8 mil, en medelhastighet på 14,2 km med en maxhastighet på 41,5 km och den totala cykeltiden stannade på 2 timmar och 42 minuter.

Vädret ska bli sämre inför nästa vecka så vi har lite smått börjat prata om att eventuellt ta en tur över till Italien, men jag vet inte. Bara tanken på Brennerpasset med husvagn får mig att baxna och det är ingen tröst att många andra gjort det förut. Tjusiga begspass ska man uppleva fotledes inte bakom någon dieselångande best till långtradare i den kittlande hastigheten på 20 km/timma.
Skulle ju gärna hinna med några vandringar till och för min del skulle jag mycket väl kunna tänka mig att stanna till på vägen upp mot Tyskland och upptäcka något mer MEN vi är ju två så det bli ett möte med tillhörande diskussion om vad som blir av härnäst.

Posted by angela at 09:24 PM | Comments (2)

July 25, 2003

Makalöst vackert

Jag vaknade som vanligt alldeles för tidigt, åtminstone när man har semester.
Jag kände i alla fall efter mycket noga och det var ingen fara med träningsverken i vader och smalben som jag befarade att det skulle bli efter gårdagens vandring.

När vi klarat av en ganska fantasilös frukost (eftersom kylen började bli tom) åkte vi i väg med bil för att få handlat hem lite av varje i matväg. Vi åkte en bit bort till ett ställe som Völl och som har ett affärscentrum med det mesta. Steffanie lärde oss detta redan förra året och vi kom banne mig ihåg hur vi skulle köra.

Sedan bar det i väg på cyklarna. Nu skulle vi hitta till Linbanan i Hungerberg. Vi cyklade längs floden Inn och bara det var en ren njutning. Full sol och vacker omgivning och en jättefin cykelbana en bit bort från den brusande trafiken. Det är sådant som vi cyklister uppskattar. Och vi var inte ensamma så det är fler än vi som uppskattar bra cykelvägar med vacker omgivning.

Sedan hade vi fått rekommendationer av Steffanie att cykla till Hungerburgbanan, ett slags tåg på linbana, som tar dig upp till själva linbanan. Där kunde vi parkera våra cyklar.
Men när vi kom fram dit så var det BARA 3 1/2 km upp till påstigningsplatsen för linbanan. BARA, säger jag nu med facit i hand. Det gick uppför hela tiden och jag orkade bara inte cykla utan ledde den på dessa serpentinvägar som var smala som en normal cykelbana och massor av trafik med bilar och bussar. Flera gånger blev det djupa andetag (vad nu det kunde hjälpa när det var en hårsmån mellan fordonet som passerade och oss och våra cyklar) av ren lättnad när man överlevt en förbipasserande bil eller buss.
Eftersom vägen gick som en serpentin hela vägen upp så kunde man inte heller se slutet utan efter varje sväng så tänkte jag….nu är vi nog framme. DET var vi inte! Hade vi vetat på förhand vad vi gav oss in på så hade det nog blivit banan upp (nu skrattar nog Steffanie gott när hon läser detta).

Till slut kom vi ändå upp och glädjen var stor kan jag meddela. Vi såg då då den bana vi kunde åkt upp med och tuffade till oss lite och sade till varandra att det var väl inte match att åka bana upp, det kan bara vara för fegisar :-)
Att sedan lösa biljett (som kostade skjortan men va’ tusan) och invänta den linbana som stod på tur att frakta upp oss och under väntetiden kunna titta upp mot den höjd vi skulle upp på. Ja, bara det var en pirrande känsla.

Det var en fantastisk tur och helt oslagbart. Vi såg stigen under oss där det gick vandrare och folk som cyklade som små myror. Det var lite äckligt, det måste erkännas, men utsikten och vyerna tog överhanden så det fanns ingen tid till att tänka på pirret i magen.

När vi var uppe på första stoppet 1080 meter över havet så fanns det en restaurang där det smakade bra med lite vätska. Vi såg kossor på vägen upp i linbanan och jag lade märke till att dom inte fanns i någon inhägnad utan strosade fritt. Dessa kossor kom rätt som det var ispromenerandes om inte på restaurangen så näst intill.
Man kan inte se sig mätt där uppe, det är så vackert att det inte går att beskriva.

Efter någon timma eller tog vi så sista biten med linbana och kom än högre upp. Lika bedårande om inte lite värre för där såg man helt plötsligt berstopparna. Det är en lisa för själen kan jag lova.
Därefter bar det så hela vägen ner. Vi fick byta linbanevagn där vi hade hoppat på för att åka upp sista biten men sedan var det raka vägen ner till våra cyklar.

OCH nu skulle vi alltså ner tre och halv kilometer med nerförsbacke hela vägen. Jo, jag sitter ju här och skriver nu så det är klart att det gick bra men jag kan livligt föreställa mig busschaufförens och bilisternas kommentarer när vi dundrade på nedför. Det blev till att bromsa hela vägen och jag kände en viss oro över att bromsarna inte skulle hålla hela vägen ner eller bli överhettade och smälta mot hjulet.
Det kan tilläggas att även om jag inte hade så värst ont av träningsverk i morse så har jag det nu. Det blev i alla fall en helt fantastisk dag till och vi avverkade 2,7 mil på cykelturen med en medelhastighet på 10,7 kilometer/timma och en maxhastighet på 31.0 kilometer/timma (OBS den var på slätmark) och en totaltid på 2,5 timmar.

Vi får se vad morgondagen kan ha att erbjuda vad - vi orkar och får lust till.

Posted by angela at 09:55 PM | Comments (6)

July 24, 2003

Rauschbrunnen 1020 m. ö. h.

Efter frukost gav vi oss i väg i strålande sol. Ingen tung packning bara ryggväskorna, kamera samt stavarna.
Det började ganska fint med asfalterad väg förbi några villor, typiskt Österrikiska med blomlådor på balkongerna så att man kunde baxna. Det är verkligen härligt att se dessa alphus så fina så det blir nästan overkligt.

Redan innan vi nådde fram till dom vackra husen gick vi faktiskt lite fel. Det stod helt plötsligt en underbart vacker bro framför vår väg och det var nog därför vi gick fel. För att den var så fin. Helt i massivt trä. Klart som korvspad traskade vi över denna bro och det gick säkert en kvart innan Woffe sade att det känns som om vi går åt fel håll.
Sagt och gjort vi vände och fick alltså passera över den vackra bron ännu en gång. Det rann vatten under bron, inte så värst mycket nu men jag kan föreställa mig yvigheten och vattnets fart frampå vårkanten. Runt hela detta område fanns det mängder av vilda Syrenbuddlejor vilket givetvis imponerade på mig eftersom jag vet vad en sådan bringar för pris hos trädgårdsmästaren. Dom kallas ju även Fjärilsbuske i folkmun och det namnet är nog mer passande för det flög mängder och åter mängder av fjärilar runt dem.

När vi passerat dom vackra husen och var på rätt väg började det snart gå uppför och då menar jag uppför! Men detta var bara början skulle det snart visa sig.
I vandrarboken vi lånat av Steffanie står det att läsa att det tar cirka 1 timma att ta sig upp. Jojo, men det gällde inte oss :-)

Mitt i en värstingbacke hittade vi ett �?vattenfall�? och det var välkommet då kan jag lova. Fint och klart vatten som mycket väl kunde drickas vilket vi också gjorde med kupade händer men först efter att vi svalkat både ansikte och resten av knoppen. DET var skönt. Jag förväntade mig nästan att få höra det fräsande ljudet, som uppstår när man steker korv, då jag blötte ansiktet med en handskopa vatten.

Därpå blev det serpentingång, det hade för övrigt aldrig funkat med att gå rakt upp, så stigen var redan som en serpentin. Vissa ställen fick man anträda med stor försiktighet då det var mycket smalt och nästan ingen stig kvar.
Jag minns att jag tänkte flera gången att det kan bara inte finnas ett ställe här att äta och dricka på för i så mycket lut kan man inte bygga några hus.

Men skam den som ger sig! Rätt som det var dök det upp en liten platå och där låg den underbaraste lilla Gasthouse som jag skådat. Då befann vi oss 1080 m ö h. Vi traskade givetvis in, på gården fanns massor av bord och bänkar för trötta vandrare, och satte oss för lite vila och dryck.
Jag kan lova att det lät sig smaka. Det gick får omkring i hagar runt �?Gasthouset�? med den typiska bjällran som är så mysigt att få höra på höjder som dessa.
Och vi fick se ett plan gå in för landning på flygplatsen som vi befann nästan rakt över. Det var en tjusig syn att planet cirkla mellan bergen innan det kom rakt framifrån för inflygningen. Lite ovanligt att kunna betrakta sådant från ovan.

Ja, om vägen upp var jobbig uppför så är det ingen mot att gå ner. I lut som dessa så frestar det på smalbenen och vaderna rejält. Men det gick att komma ner på den timme det skulle ta att gå upp! Två timmar behövde vi amatörer minst för uppstigningen. Då ska ju tilläggas förstås att vi stannade ofta och tittade ut över Innsbruck. Sådana vyer kan man inte se sig mätt på.

Vi passade också på att hälsa Innsbruck från Steffanie som vi hade lovat. Det gjorde vi förresten när vi såg det hus (tror vi i alla fall) hon bodde i här under studietiden.

Väl nere igen var benen ganska så skakiga en bra stund efter när vi var på relativt plan mark. Och vi hade ju tur som tokar för när vi var mindre än fem minuter hemifrån så började det så sakta droppa från himlavalvet.
Sällan har en dusch kännts så uppfriskande som den jag tog när vi kom hem! Det var en varm dag att vandra men ändå ganska bra för den gassande solen släppte taget på väg hem och det blev lite molnigt. Nu, i skrivande stund, regnar det igen. Inga störtskurar men väl så mycket så att det känns behagligare att sitta inne.

Det blir nog ingen vandring i morgon, åtminstone inte vad jag tror nu, för jag känner av lite träningsverk i vaderna och det har med all säkerhet med nedstigningen att göra. Men som sagt, vi får se – man glömmer ju så lätt….

Posted by angela at 06:55 PM | Comments (7)

July 23, 2003

Det regnade som om vore himlens alla portar öppna

Jag vaknade av att min hand ömmade åtav bara helvetet. Jag har fått något konstigt insektangrepp, vet ej vad, som kliar något så inilusen så jag vaknade och då var det lika gott att stiga upp. Woffe sov lite till vilket är av full förståelse eftersom klockan bara var 08.00 och regnet öste ner.
Så småningom klarnade det på himlen och solen gassade på som om den inte gjort annat.

Efter dusch och frukost bestämde vi oss för att cykla in till �?stan�? för att dels besöka turistbyrån och dels för att se oss om lite grand. Packade sålunda ner regncaper, med gårdagen i färskt minne, samt annat matnyttigt för en stadstur.

Vi kikade lite på Gamla Stan med härliga gränder och hus. Sedan fortsatte vi vår tur in till �?nya staden�? där vi besökte en turistbyrå samt kikade runt lite ibland affärer och folk. På turistbyrån köpte vi en bok om vandring i Innsbruck med närhet, samt en karta. Vi har visserligen lånat både bok och karta av Stora Monsterbarnet men det är kul att ha något eget också nu när vi har blivit stora och måste stå på egna ben.

Sedan blev det middag �?hemma�? och inte vilken middag som helst…hemmalagad köttfärssås, både �?traditionell�? och vegetarisk, medtagen ända från Gråbo.
Det smakade inte fel efter vår cykeltur som blev 1,3 mil lång och en medelhastighet på 12,2 km/timme samt en max på 28,9 km/timme.

Nu, när Woffe har diskat klart snart, ska vi sätta oss ner och planera vår första vandringstur som ska gå av stapeln i morgon. Vädret ska vara fint, enligt väderrapport, så det blir nog en härlig dag till. När vi kom hem från stadsturen stod tempen 25+ men det var helt säkert högre mitt på dagen.

Posted by angela at 07:06 PM | Comments (4)

July 22, 2003

Nämen ser man på…

Vi kom fram i dag till vårt önskade mål, målet för hela denna resa som vi kommer att minnas länge.
Men nu ska vi inte gå händelserna i förväg. Vi vaknade efter en mycket god natts sömn på en jättecharmig camping mitt ute i ingenstans.
Bergen tornade upp på sig bägge sidor av campingen och man fick en härlig försmak till vad som komma skulle när vi nått vårt mål i Innsbruck.

Woffe gick i väg och köpte färska frallor till frukosten som vi avnjöt i lugn och ro innan vi packade ihop oss för vidare färd ut mot den stora stygga Autobahn igen och avverka dom sista milen innan målet.

Vi startade vid 10-snåret i full solsken och temperaturen redan högt på skalan. Vilket väder säger jag bara!
Väl ute på Autobahn tuggade det på i hela 80 km/timmen, vilket är det högsta tillåtna med husvagn. När vi var i höjd med München kändes lite pirrigt i magen och det blev stundom nästan olidligt med solen gassande och en temperatur som strax var uppe över 30 grader. Det är tur att man har ärkonditijon, som Anna kallar det, annars hade vi säkert dött av värmeslag.

Sedan fick vi uppleva det igen…tio mils nerförsbacke till Innsbruck. DET kallar jag backe! Och det är minsann ett rent under att man inte körde av vägen med dessa vyer att betrakta, berg och höjder så tjusiga och vackra så det blir näst intill obeskrivbart. Äntligen! Som vi längtat efter detta! Klockan 14.00 anlände vi så till Innsbruck.

Det blev lite bökigt att ta sig fram till campingen, Kranebitten, för vi körde förmodligen fel när vi kom in i Innsbruck. Nåja, förra året hade vi ju proffshjälp av våran Steffanie som var här och pluggade och nu fick vi helt enkelt klara oss på egen hand. Inte konstigt att det blev som det blev när det nu inte blev som det skulle. Vi hamnade alltså så att vi blev tvungna att köra genom hela Innsbruck centrum och det var ganska mycket trafik och smala passager.

Väl inne på campingområdet valde vi en plats i närheten av den vi hade förra året och bökade fram brädor och annat för att komma någorlunda rakt men det visade sig snart stört omöjligt så vi fick helt enkelt packa ihop igen och leta fram en annan plats. Det blev inte ens i närheten av vår först valda plats men den var rak och vi fick husvagnen på plats utan att bygga om hela campingen. Däremot ser vi inte det tjusiga berg som stiger upp som en raket rakt utanför som vi alltså gjorde förra året. Men väljer man att campa i ett berg- o dalbaneland så får man givetvis räkna med lite aber vid bosättningen.

När husvagnen väl stod där den skulle började hungerkänslorna göra sig påmind eftersom vi inget hade ätit sedan frukost. Det var skönt att få �?hemlagad�? mat efter Autobahnsdieten som skulle få vilken dietist och näringspsykolog på fall. Nåja, hemlagad och hemlagad – det kan säkert diskuteras men jag stekte upp ett antal vegetariska korvar (till mig) och riktiga tyska fina korvar (åt Woffe) som vi åt med potatissallad (inköpt i den lilla by vi övernattade till i dag) samt mängder av tomater medtagna från hemmet.

Därefter tyckte jag att det var dags för en liten cykeltur. Det var bara ett LITET problem förenat med detta och det ska jag här och nu förklara.
Den plats vi till sist valde att slå ner våra bopålar var exakt så lång på längden så att husvagnen fick plats och jag menar exakt så lång sedan sluttade marken ner mot nästa �?gata�? av platser. Och nu är det ju så att cyklarna befann sig på cykelstället bak på husvagnen alltså med överhäng i sluttningen.

Nej, det går inte att få av cyklarna säger då den kloke i familjen, dvs Woffe. Vi får helt enkelt ta upp stödbenen och koppla på bilen igen och dra fram husvagnen en bit.
OM du gör det svarade jag så tar jag tåget hem igen!
Vi har nämligen grannar på �?gatan�? över oss som inte har något annat nöje än att sitta utanför på sin plats och studera allt och varje steg vi tar. Dom har samma sluttning som oss mellan sin �?gata�? och vår �?gata�?. Det är två par som semesterar tillsammans med varsitt ekipage i jämte varandra och dom hjälpte oss att skjuta vagnen på plats trots mina vaga protester att om vi ställer den på det hållet kommer vi inte att kunna montera av cyklarna.
Men det gick fort som fan… och vagnen var på plats. Det var bara att tacka för hjälpen och hålla god min. Nu satt dom säkert där och väntade sig att få se när vi fick börja om från början igen.

För att göra en lång historia kort så ville inte Woffe fira semester på egen hand så till slut lyckades vi få ner dom eländiga cyklarna. Jag ska inte berätta hur mycket det krävdes för att få loss dem men alla som känner Woffe VET att cyklarna var fastsatta med remmar, lås och annat så att en utbrytarkung eller vad man nu kan tänka sig inte hade fått loss dessa två cyklar ens på plan mark!

Strax innan vi gav oss iväg på cykelturen kom det några droppar regn men jag sade att det är nog ingen fara. Det har ju redan slutat. Men, sade Woffe, dom har varnat för åska. Än sen då, tyckte jag, vi är väl inte gjorda av socker någon av oss.

Avslutningsvis kan jag ju då berätta att väl inne i Innsbruck öppnade sig hela himlaporten och det fullkomligt vräkte ner regn blandat med ljuvliga blixtar och åska så det uppstod ett skådespel som inte gick av för hackor. Nåja, vi hade ju bara skjorts och tröja så det var inte så mycket som kunde bli blött!

Som två slickade katter kom vi åter till vår boning men man kan ju alltid trösta sig med att vi blev i alla fall ordentligt avsvalkade. Jag var så himla blöt så jag var tvungen att avlägsna klädedräkten på utsidan eftersom det rann av mig som det värsta vattenfall. Kul var det i alla fall för att inte nämna de andra campare som såg mig avlägsna klädedräkten och i trosor och BH sedan tassa in i husvagnen :-)

Och nu sitter vi här och bara njuter. Woffe har hinkat i sig två stora koppar kaffe med Nusstrudel och jag har sänkt en pilsner. Kan man önska sig mer?
Jo, regnet slutade snart och nu är det på väg att bli lite mörkt men himlen är blå och det bådar gott inför morgondagen. Temperaturen var, innan regnet, uppe i 31 grader varmt och är nu nere på behagliga 19 grader.

Posted by angela at 09:35 PM | Comments (3)

July 21, 2003

Phew vilken natt!

Vid 23-tiden i går kväll gav vi upp vårt trygga stillastående på rastplatsen och gav oss ut i den sanna verkligheten längs Autobahn igen. Då hade vi hört på nyheterna att man hade släppt på trafiken igen. Och det gick med skaplig fart utanför rastplatsen tyckte vi som kunde studera det på nära håll. Problemet visade sig dock vara att det var bara ibland man kom upp i de farter som vi uppfattade som skapliga.

Hujedamejjen säger jag bara, tänk att råka ut för detta till och från! Vi är, har vi konstaterat, lyckligt förskonade på våra breddgrader och ska väl inte gnälla mer (åtminstone inte på ett tag) när vi på morgonen kommer fem minuter försent till simhallen för att det tjocknat till i trafiken i höjd med Tingstadstunneln.

Nåja, för att göra en lång historia kort så kom vi åtminstone precis förbi Hamburg och då var klockan 01.00 så vi stannade på första bästa rastplats Hasselhöe och, Gud förbjude det, för att övernatta. Man har ju både hört och läst om alla sorters vägrånare på och kring dom stora vägarna som leder vidare ut mot Europa.

Vi vaknade bägge två i morse strax före åtta och hade både husvagn och bil där dom förväntades vara. Alltså klarade vi oss från alla hemskheter och kommer på så vis inte att stå med i tidningen i dag heller. Jag hade, måste jag villigt erkänna, svårt att somna och det berodde inte bara på den tropiska värmen utan en stor portion oro och ett himla bröl från motorvägen samt en och annan långtradare som fick för sig att starta och ge sig i väg mitt i natten. Samma elände upplevde Wolfgang. Men vi vaknade trots detta utsövda och relativt pigga. Tilläggas bör att vi fått säkra rapporter om att gårdagen var årets varmaste dag sedan mannaminne så man behöver ju inte förvånas över att vägarna mer eller mindre har smällt bort i värmen.

Eftersom vårt förråd av bröd och lättförtärd mat hade sinat under det �?icke förväntade stoppet�? gick vi till rastplatsens restaurang och blev skinnade på 190 kronor för frukost. Men skit samma, mätta blev vi och stärkta därtill att åter börja vår långa resa mot målet.

När vi startad från vårt tillfälliga natthärbärge hade vi färdats 63 mil från Gråbo räknat. Och nu i kväll när vi stannat så är mätarställningen på långt över 100 mil.

Vi stannade för att tanka relativt snart efter start men sedan körde vi nonstop ända till det var dags för lunch vilken vi intog, även denna för en mindre förmögenhet, i höjd med Fulda och det inföll vid 15-tiden.
Under tiden vi avnjöt den svindyra lunchen så började vi så smått planera för nattens stopp. Jag vägrar nämligen att åka hela sträckan, som för övrigt inte hade varit möjligt, utan att få ett stopp där det bjuds dusch och annat vesäntligt för oss moderna människor (eller möjligen bortklemade). Vi letade upp tre möjliga campingar varav den första låg i Nürnberg. Den hittade vi tyvärr aldrig och mitt humör, samt kroppslukt, var inte att leka med. Vi körde och körde och jag fick känslan av att vi kommer att dö där ute i trafiken och när dom hittar oss så kommer man att baxna av svettlukten. Värmen har, i dag liksom i går, varit jämförbar med Thailand!

Till slut hittade vi avfart 58 mot Kipfenberg och därmed en camping mitt ute i ingenstans. Tyvärr finns det inga skyltar längs Autobahn var man kan finna en campingplats utan man måste ha järnkoll och som tur är har vi en alldeles utmärkt campingbok som Wolfgang fick i födelsedagspresent förra året av sin syster. Utan den hade det inte gått säger jag bara.

Vi är nu på plats och jag skriver dagbok och Woffe tittar på texttv och vi befinner oss cirka 15 mil från München. Från München till Innsbruck, som är målet med resan, återstår det alltså cirka 35 mil. Dessa ska vi nog kunna knäcka i morgon stärka av en god natts sömn och dusch och allt annat som gör livet till en fest.

Posted by angela at 09:05 PM | Comments (5)

July 20, 2003

Inte kom vi så långt inte!

Färden startade klockan 09.00 från Gråbo. Styr så ekipaget mot Helsingborg och HH-Ferries tog oss över sundet till Helsingör.
Därefter kuskade vi på de 20 milen till Rödby och fraktades denna gång av Scandlines över till Puttgarden.
Så långt var allt både frid och fröjd. Vi hade tur med att inte behöva stå i kö vid någon av färjorna utan körde bara rätt på.
Det bådade ju gott!
Men när vi körde av färjan i Puttgarden så kom vi knappt en mil och sedan började köerna. Vi hörde på radion att värmen hade förstört beläggningen på motorvägen i riktning Lübeck. Vi stod ut lite mer än timma i en toppfart på 20 km/timme. Mest stod vi förstås still eller bromsade för att stanna och några få minuter då och då gasa på.

Vi stannade vid en rastplats cirka en mil innan Lübeck för att invänta till köerna gett med sig.
Vi åt lite, löste några korsord och tittade på denna förfärliga kö timme ut och timme in.

Vi står här fortfarande och klockstollen närmar sig 22.00. Vi får se om det är någon ide att överhuvudtaget förflytta sig annars får vi väl övernatta här.
Hur det nu ska gå till med 31 graders värme, miljoner gräshoppor som visserligen �?sjunger�? vackert men förbaskat högt och ständiga bröl från utryckningsfordon som susar förbi så fort det nu går i snigelfarten. Därtill ligger rastplatsen 3 meter från vägen så det susar hela tiden förbi fordon vars förare är både förbannade och trötta vid det här laget.

Vi blev själva, förbikörda av en tre polisbilar och ett annat utryckningsfordon, under den tiden vi fortfarande var kvar på vägen. För oss som låg i högerfilen var det Ok att möka sig undan en bit men för de stackare som låg i vänsterfilen fanns inte mycket att göra. Dom envisas, precis som hemma, med avbärarräcke mellan och att bröta in i ett sådant gör man inte frivilligt för att dom ska kunna passera mellan, alltså längs mittlinjen.

Posted by angela at 09:53 PM | Comments (4)

May 16, 2003

Markaryd....

....ett litet paradis kan man säga...
Vi startade dagen med att koppla på husvagnen redan vid 05.30 och det höll på att sluta riktigt illa för den här nya är så förbaskat tung så när vi rullade ut från vår parkering trodde jag inte vi skulle få stopp på eländet innan vi rammat i i grannens staket och nästa grannes bil! Men vi fick stopp på den i sista minuten.
Därefter drog vi iväg till stan och parkerade vagnen på tryckeriets parkering i Backa därpå i ilfart till Valhalla. Visserligen en kvart försent men jag hann ändå min tusing.
Vid tvåsnåret smet jag iväg för att få barret klippt samt handlade inför helsgen.
Hämtade därpå upp Woffe klockan 17 då han slutade.
Ut till Backa och koppla på vagnen och äntligen var vi så på väg till Markaryd.
Det var cirka 20 mil att köra men det gick fint och vi blev glatt överraskade när vi äntligen hittade hit. Inte en enda skylt som visade vart vi skulle men vi frågade en äldre herre som visade vägen.
En liten ljuvlig plats är detta med en sjö bara någon meter från vår plats.
Två kanadagäss hälsade oss välkomna genom att sitta precis intill och kika medan vi installerade vårt ekipage.
Någon timmare senare kom vår goda vänner Håkan och Barbro med son och kamrat till denne.
Så mycket mer än så blir det inte i kväll för nu ska det bli gott att sova efter en lång dag. Men i morgon ska vi utforska omgivningarna och det ska bli spännande.
JO...lilla monsterbarnet ringde och sade att hennes lilla bebis nu hade fötts...det blev en flicka, eller rättare sagt tre.....hundbebisar då förstås ;-)
Gud så mysigt att få en liten valp...undrar hur storebror Boris ska reagera när den lilla kommer hem!

Posted by angela at 11:48 PM | Comments (0)

May 08, 2003

Lång kvälls färd mot Stockholm

Vi startade vår resa strax efter 17.00 efter avslutad arbetsdag. Eftersom vi packade bilen i går kväll och det sista i morse så behövde vi inte åka hem innan utan kunde rikta in oss mot Stockholm direkt.
Resan gick bra - jag körde hela vägen.
Vi stannade till hos stora Monsterbarnet och lämnade av allt som vi hade med oss på begäran. Därefter direkt till hotellet. Nu är Woffe ute och letar P-plats och haar så gjort i minst 40 minuter så det ser mörkt ut med andra ord.
Vi hade i alla fall tänkt slippa P-böter denna gång vilket vi fått dom senaste tre gångerna och det är banne mig syndapengar. Tänk så mycket annat kul man kunde gjort för dem.
Nåja...inget gnäll nu!
I morgon blir det IKEA med stora Monsterbarnet!
Lilla Monsterbarnet, Boris och Oskar kommer sedan dit och vi äter en middag tillsammans och myser lite.

Posted by angela at 11:02 PM | Comments (0)

April 21, 2003

Med sorg i hjartat....

...uppdateras nu dagboken for sista gangen denna resa.
I gar moppade vi i vag for att egentligen komma till det stora varuhuset Big C men korde fel och hamnade pa ljuvliga platser dar man fick dra djupa andetag inte bara pa grund av hojden utan aven av skonheten. Det kan lona sig att kora fel konstaterade vi raskt. Eftersom det var sista dagen vi hade hyrt mopparna sa korde vi omkring i stort sett hela dagen. Vi avslutade moppeturen med en sista resa till syndens naste Patong.
Eftersom det var pa dagen sa fanns ju inte det dar lilla extra livet som hor natten till da men det ar anda berusande att strosa dar bland alla forsaljare och barer och manniskor.
Sista kvallen at vi pa en italiensk restaurang i Kata Beach, bara ett stenkast fran vart hemkvarter Karon Beach. Darefter lamnade vi ater mopparna gick upp pa hotellet och tog en dusch med ombyte for att tillbringa den allra sista kvallen pa hotellets bar med levande musik.
"Varan" alldeles egna orkester spelade aven denna kvall och nar sangerskan forstod att vi skulle aka hem nasta dag fragade hon om vi hade nagon sang vi ville att hon skulle sjunga for oss. Sa det blev det ju..och en liten svangom pa dansgolvet blev det ocksa minsann ;-)
Det har varit en helt igenom ljuvlig tid har i Thailand och det kanns inte motiverat att bara aka hem rakt av. Men vi har ju som sagt sparat en del upplevelser sa vi blir ju helt enkelt tvugna att komma ater. Det har vi for ovrigt ocksa lovat en hel hoper av personelan pa hotellet som varit sa goa och vanliga. Det ar nastan sa man har borjat vanja sig vid att folk ar sa rara och vanliga samt alltid ha ett leende till overs.
Men vi har ju hela resan pa oss hem for att trana in den nordiskt stranga minen igen...sa vi inte blir betraktade som tokar nar vi kommer hem.
Dessa fjorton dagar har gatt alldeles for fort och vi har massor av intryck att smalta dar hemma vid.
Vi har agnat denna dagen at att packa, fragan ar nu bara hur mycket vi far betala i overvikt nar vi kommer till flygplatsen??
Adjo Thailand, jag hoppas vi snart ses igen!

Posted by angela at 07:21 AM | Comments (1)

April 19, 2003

Moppat omkring

I dag har vi moppat omkring nastan hela dagen. Det var sa himla kul sa vi hyrde mopparna for resten av veckan, dvs till och med sondag.
Vi har varit pa manga stallen dit vi aldrig hade kommit om det inte var for mopparna. Vi hittade bland annat en orkideodling dar vi var inne och tittade och tog massor av foton. Helt fantastiskt! Dom hade aven en massa faglar av varierande art och hons med pals!!!?
Jag kopte med mig orkideer pa flaska...alltsa utan rotter som man kan odla fardigt hemma. Man far namligen inte ta hem nagra orkideer med rot.

Darifran for vi vidare till en utsiktsplats som var otrolig. Man kunde ata middag dar pa en mysig restaurang men det sa vi att vi vantar med tills barnen ar med. Det sade vi aven i gar da vi passerade ett stalle dar man kunde fa uppleva elefanttrecking.

Nar vi moppat klart for dagen sa gick vi till vart mysiga horne dar man kan sitta i timmar och bara titta. Tvars over gatan finns det en tom tomt dar det statt ett hus nagon gang, kanske har det brunnit ner eller sa, men pa denna tomt som da bestar av ett golv med kakelplattor bor en liten hundfamilj bestaende av mamma hund, pappa hund och sa en liten valp. Det ar helt underbart att fa sitta och betrackta denna familj. I bland kommer det besok, en annan vildhund, och dom tas emot med karlek och svansviftning. Vi ska ga dit i morgon igen och ha med kameran for detta maste vi bara visa Anna - och sedan nar vi aket hit allihop kan hon och dom andra fa se familjen i verklighet.
I dag nar vi satt och betraktade dem sa stack mamma hund i vag en runda och kom tillbaka med ett kottben till den lille. Sjalv at hon inget. Nar han sedan var klar var han lekfull som bara den och mamman fick utsta en hel del.
Nar vi gick darifran lekte hen med fallfrukt....for det val alla att fallfrukt i Thailand ar kokosnotter ;-)

Efter dagboken nu sa ska vi hitta nagot mysigt stalle att ata middag pa.

Posted by angela at 02:12 PM | Comments (2)

April 18, 2003

Han fick som han ville...

...Woffe alltsa. Han har namligen i en vecka nu forsokt overtyga mig om hur kul det skulle vara att hyra mopeder men jag har sagt bestamt NEJ.
I dag gick jag med pa det i alla fall och herrejesus vad kul vi haft!
Vi har kort runt hela on tror jag. Och vid ett tillfalle kom vi ifran varandra och kunde inte hitta oss sjalva igen. Men till slut nar jag letat tillrackligt lange gav jag upp och korde tillbaka till hotellet och da var Woffe redan dar.
Det ar fortfarande lika varmt sa efter halva dagen pa moppen kastade vi oss i poolen och simmade fram till poolbaren och sankte varsin ol.
I kvall har vi atit pa Karlssons igen och det finns hur mycket god mat som helst att fa dar.
Jo, i gar kvall tog vi en tuktuk till Patong igen men denna gang pa kvallen for att fa uppleva syndens naste pa riktigt.
Och det man inte kunde hitta dar var inte ens vart att namna i nojesvag. Killar som hade blivit tjejer och sakert tvartom ocksa.
Nu gick vi inte in pa nagot nojeshak men det var kul att se och kanna livet kring nattens timmar. Det ar nagot helt annat att vara dar pa dagen.

Posted by angela at 02:04 PM | Comments (1)

April 16, 2003

En liten rundresa

I dag bar det ivag pa en liten rundresa med Phuket Town som mal. Vi blev sa matta sist pa alla villiga tuktukchafforer som korde oss runt till de stallen dar bara oljeshejker och stenrika amerikaner kan handla sa vi tog oss en en tur genom Fritidsresors forsorg och det gjorde vi alldeles ratt i med facit i hand.

Det borjade med ett besok pa det storsta templet i Phuket. Var guide, som for ovrigt var en alldeles akta Thailandare med en skaplig svenska om man undantager alla grammatikregler, men det var bara charmigt och givande, och med en som visste vad han talade om. Tempelbyggnaderna gar ju som bekant inte av for hackor...man far leta lange for att hitta nagot som smaller hogre!
Efter tempelbyggnaderna fortsatte det med ett besok pa en cashevnotfabrik dar vi fick se hela processen fran det att noten kokas och sedan skalas. Dom hade notter med alla sorters smak, vanliga salta och med honung, kaffe, olika fruktsmaker osv osv i all oandlighet. Dom ar duktiga Thailandarna och pahittiga. Man fick smaka och naturligtvis kopa om man sa onskade.
Ett sadant slit och en betalning for arbetet som man inte vagar namna i vara kretsar. Man kan dock ha lite storre forstaelse for priset pa dessa godsaker som aven med thailandksa matt var dyr.
Sedan hamnade vi antligen pa Phuket Towns marknad, det var dit vi ville nar vi gav oss i vag pa egen hand. En sadan upplevelse!
Och en doft sa man holl pa att ramla baklanges, kryddor, fisk, levade och doda djur i en salig rora. Det fanns allt i matvag att kopa fran grodor till skoldpaddor, gronsaker, frukt, nyslaktade kycklingar dar man lade alla fotter och ben i en hog for sig.
Det var pafrestande for luktsinnet men en upplevelse som vi kommer att bara med oss mycket lange!

Han var helt otrolig var guide, larde oss thailandska och berattade om folket och sederna. Han berattade ocksa for oss om dom ringa lonerna folk far for sitt harda slit. Poliser som exempel kunde tjana mellan 3-5000 bath i manaden men drygade ut sina inkomster med att stoppa moppedister utan hjalm och be att fa se korkortet. Bakom korkortet ligger da 100 bath sedan har han glomt hela historien. Arbetsdagen stracker sig oftast over 12 timmar. Det var harliga saker han delgav oss och som sagt en underbar svenska hade han lart sig. Vi fick manga goda leenden nar han berattade.
Dagens sista besok blev pa en silkesfabrik dar vi ocksa fick beskada hela processen - mycket intressant! Givetvis fanns dar silke att kopa. Underbara farger och kvalite!

Efter en kort vila pa rummet tog vi sedan en taxi till Lotus for lite inkop. Den taxin bestallde vi fran vart hotell och tror ni inte pa tusan att han smog en liten omvag och vi hamnade ater dar oljeshejkerna handlar...men jag upptackte det innan han hade svangt i till butiken och fick stoppat honom i tid.
Fran Lotus som ar en jattestor affar, typ OBS, sa gick vi till nasta jatteaffar som heter Big C och thailandran ar nu overtygade att vi svenskar ar helt tokiga som gar. Har finns inga trottoarer sa varje promenad ar en utmaning och forenad med livsfara ;-)
Naval, hem fran Big C fick det bli en tuktuk for det ar cirka 2 mil hem till hotellet och det blir morkt tidigt.
Nar vi nu skrivit om dagens aventyr blir det lite mat innan sangen ropar pa oss!

Posted by angela at 05:02 PM | Comments (2)

April 15, 2003

Phi Phi Island

Egentligen finns det inte ord for var vi upplevt i dag! Vi har varit pa utflykt pa Phi Phi Islands och besokt flera helt ortoligt underbara stallen och JAG har snorklat. Kan nagon tro att jag lyckas med detta som knappt tal tandlakernas spegel i min mun... Det var sa himla fantastiskt att jag skulle kunna tanka mig att agna resten av livet till snorkling. Vilka skapelser man sag under vattnet! Jag kan ju saga det att vad jag, eller vi rattare, sagt har upplevt i dag har vi bara sett pa TV innan. Papegojfiskar och allt vad dom nu hette dessa skapelser som var sa vackra i alla kulorer. Vi fick bananer att mata dem med! Jo, det ar sant. Jag hoppas att nattens drommar kommer att ga at till aterupplevelse av fiskar och koraller. Ahh, vad jag onskade att barnen varit med i dag. Oskar skulle fa inspiration resten av sitt konstnarliga liv!
Ja, vi fick se och uppleva det stalle som Marabou har spelat in sin reklamfilm och det stalle dar Leonardo Di Capri spelat in en av sina filmer...Tanka sig!

Kvallen gick at till att ata en helt otroligt underbar middag pa Karlssons (?) Jo, det hette sa och menyn stod pa bl a svenska. Mmmm....
JAG vill inte aka hem!

Posted by angela at 04:00 PM | Comments (3)

April 14, 2003

Syndens naste.....och Nytt ar!

...har vi besokt i dag, det vill saga Patong. Nagot mer harligt och omoraliskt an detta tror jag inte finns. Forsaljarna avloste varandra i en strid strom pa stranden och jag tror minsann att man kunde kopt vad som helst dar!
Anledningen till att vi akte hit var ju givetvis for att man inte kan vara i Phuket tva veckor och missa Patong men aven for att Woffe sa garna vile hyra en catamaran och fa segla lite. Och det var ju da mojligt dar. Han var riktigt bra pa det fast det var lange sedan han seglade sist och dartill en catamaran som han aldrig seglat forut.
Nar vi kande oss klara pa stranden blev det shopping...jag sager bara det! Det ar nog enklare att namna det som inte gar att hitta i dessa shoppingcenter...gata upp och gata ner! Man kan sakert bli kopgalen!

Vi tog oss till Patong med en tuktuk sa det blev en tuktuk hem ocksa. Det kostade oss 200 bath per resa, ca 80 kronor tur o retur.
Da vi kom hem var det bara att kasta sig i duschen, vi har minst 35 grader varmt i dag om inte mer. Det gar inte att se for termometern har smalt ;-)
Naja, efter duschen var det meningen att vi skulle sankt ngra bars pa var favoritkrog, som ligger i en gatukorsning och det man inte ser dar ar inte vart att se! Men vart stambord var upptaget sa vi gick till ett annat place och det var minst lika bra. Sedan at vi pa Harrys for andra gangen nu - men dom har jattegod mat!

I dag blir det tidig sanggang for i morgon bittida, 08.30, bar det av till Phi Phi Island. Man kan inte vara i Thailand utan att besoka denna ljuvliga o har jag forstatt sa nu blir det sa.

Sa var det da gardagen som jag inte kunde skriva om i gar for da var det Thailandsk nyarsafton och allt var stangt sa inte ens internetcafet fanns tillgangligt.
Jag tog en promenad pa stranden efter frukost ensam. Tyckte inte det var nagon ide att fraga Woffe ens for han blev helt fantastiskt sur redan dagen innan da han blev drankt med kallt vatten. Jag tankte att jag skulle ga till stranden tog slut och med facit i hans sa ska jag aldrig gora det mer...i alla fall inte med bara axlar. Jag som trodde att jag redan hardat mina axlar! Det tog 45 minuter en vag och alltsa 45 minuter hem igen.....Nere vid stranden var det ingen som drankte en men sa fort man narmade sig gatan sa var det kort. Eftersom det ar sa varmt sa ar det inte hela varlden - bara skont faktiskt men man kippar lite efter andan da kroppstempraturen formodligen ligger runt kokpunkt och man far en hink iskallt vatten over sig.

Det blev poolen under eftermiddagen och det var fullt os aven dar men vattensprutande smaungar och vuxna. Man slangde i barpersonalen (det ligger en bar mitt i poolen) i poolen utan nagra som helst skrupler. Thailandarna bara ler och ler och blir aldrig nagonsin arga. Som sur vasterlanning fattar man knappt detta!
Pa kvallen var vi pa en helt underbar nyarsrevy pa vart hotell med mat och upptradande. Som allt annat sa finns det knappt ord for vad dessa manniskor orkar prestera i denna varme.
Jag vill inte ka hem mer nagonsin!!!!

Posted by angela at 03:02 PM | Comments (2)

April 12, 2003

Kata Beach

Besokte vi i dag. En mycket mindre strand men mycket fin. Woffe ville segla och vi hade hort att det fanns batar till uthyrning dar. Tyvarr var det bara for hotellets gaster, hotellet som ligger alldeles i narheten av stranden.
Naja, vi promenerade dit och hem igen och sakert 50 tuktukforare undrade nog i sitt stilla sinne om vi var vrickade!

Pa kvallen gick mot helt motsatta hallet och hamnade pa en marknad som salde allt mellan himmel och jord. Det ar forenat med stor risk att ga ut overhuvud taget i dag och i morgon eftersom Thailandarna enligt gammal tradition firar nyar nu och det ska firas med att spruta vatten pa alla. Woffe fick sig en riktig blota pa vagen hem fran Kata Beach och blev pa makta daligt humor.

Det blixtrar pa himmelen nu ikvall och man vantar pa lite avsvalkande regn men det kommer inget sa vi far nog noja oss med luftkonditioneringen pa rummet.
Vi har atit en god middag pa en mycket fin restaurang i kvall men som jag sagt forut sa spelar det ingen som helst roll vad smaken betraffar om du ater i ett platskjul eller en riktigt tjusig restaurang det smakar himmelskt!

Vi har bokat nagra utflykter till nasta vecka som vi ser fram emot.

Posted by angela at 04:53 PM | Comments (1)

April 11, 2003

Tuktuk

I dag tog vi mod till oss och haffade (i sanningens namn sa haffade han oss) en forare med Tuktuk och bad honom kora oss till Phuket Town. Vart vill ni da....shopping sade vi pa ren engelska och sa fick det bli. Nar vi steg ur Tuktuken sa blev vi genast angripna av en vanlig sjal som ville forsla oss runt for att se allt och hitta alla haftiga affarer.
Nix, sa vi stenhart och pa ren engelska... Vi steg in i forsta varhuset som var i vaningarna fyra och sa fort vi narmade oss bottenplan igen sa dok han upp som gubben i ladan trots att vi ville strosa pa egen hand. Naja, vi akte upp igen och smet sedan ut pa baksidan for att slippa den generose mannen. Phu, hann vi saga innan nasta vanlige sjal dok upp. Har galler det att vara bestamd och da menar jag bestamd! Vi lyckades bli av med generose man tva och lyckades ga flera meter innan naste dok upp som sedan gick efter oss en mycket lang stracka. Till slut hamnade vi pa varuhuset som vi kom till forst och vem dok upp? Jo, generose man ett forstas.
Na, for att gora en lang historia nagot kortare gav vi till sist med oss och en generos man nummer tre korde oss till tre butiker som antagligen hade passat en oljemiljonar fran USA eller en Shejk fran Arabien alldeles utmarkt!
Da, efter tredje guldaffaren bad vi den generose man nummer tre att kora oss hem. Det var skont att kasta sig i bassangen med 34 plusgrader och fa lite svalka.....
Men jag ska kanske saga nagot om gardagens kvall som var sa himla rolig. Vi at var middag pa kvallen pa hotellet dar vi bor. Hundra ganger dyrare saklart men man ska ju lyxa till sig lite ocksa.
Det var buffe och smakade lika gott som allt annat gor i detta fantastiska land. Efter maten flyttade vi over i baren! Jo, det ar alldeles sant, jag lovar! Vi bestallde varsin drink och det var levande musik med en mycket duktig Thailandska som sjong och tre man som spelade dartill. Hon spanade ju snart in att det var svenskar sa det blev hela Abbas repertoar och forbaskat bra dessutom! Vi hamnade till slut pa dansgolvet for det var helt omojligt att sitt still till den fina sangen och musiken. Det var minsann inte i gar som vi svangde omkring dom lurviga!
Och Phuket Town som var dagens upplevelse gick i och for sig inte av hackor men vi ska trana oss lite battre pa att frasa ifran...sedan gor vi ett nytt forsok och da tar vi lokalbussen in.
I kvall har vi varit runt i kvarteret och atit gott samt druckit gott och prutat pa en massa intressanta kopobjekt. Den som blir mest blast ar antagligen vi sjalva men det ma det vara vart!
Vi har hittat ett mycket intressant stalle dar vi dricker nagra ol pa eftermidaggarna - en helt otrolig korsning dar det passerar miljoner moppar med olika antal passagerare, farger och former. Det ar mycket battre an TV.

Posted by angela at 05:08 PM | Comments (2)

April 10, 2003

James Bond Island

Jag blir makta odmjuk att fa mojligheten att uppleva detta stycke av varlden. Det ar sa fantastiskt att jag inte vet om jag finner ord darfor!
Vi har i dag varit ute pa en heldagstur med besok pa ett gummiplantage, vilket arbete...jag sager bara det. Otroligt att fa se hur det gar till.
Efter plantagen akte vi bat ut pa havet genom ett mangrovertrask (som vi bara sett pa TV innan) och hamnade sa smaningom, efter en naturupplevelse som var sa stark med alla kalkstensklippor som stack ratt upp i havet som knappt gar att beskriva skonheten av, pa James Bond Island. Tyvarr var det massor av forsaljning dar av typisa turistprylar men det far man blunda for och njuta av den gava som on i sig ar.

Pa vagen hem besokte vi ett Munkkloster och om detta skulle jag kunna beratta en hel dag, tror jag. Utanfor klostret fanns det massor av gibbonapor mer tama an vilda. Anledningen till att dom befinner sig dar ar givetvis munkarnas givmildhet, dom matar aporna och det gor aven turisterna forstas. Anna, Lilla Monsterbarnet, skulle alskat denna plats och forsenat oss alla for att hon inte kunnat slappa taget om dom sma liven.
Insidan av klostret var magnifikt, det var insprangt inne i ett berg! Och huserade forutom munkar aven fladdermoss!

Det springer masor av vilda hundar ocksa, inte bara utanfor klostren utan overallt, men Thailandare som tror pa ett liv efter detta vardar dessa omt! Det kan ju vara en kompis eller slakting, man vet ju aldrig vem som aterfotts till vad. Visst ar det ett land att alska. Vanliga, snalla och undviker alla former av konflikter. Aven sjuka hundar, som borde avlivas, lever vidare for att man har sa stark tro och inte sysslar med nagon form av att ta slut pa liv.

Allt for i dag men jag ar saker pa att det finns massor av mer intressanta upplevelser att beratta om sa jag kommer nog snart till tangentbordet igen.

Vi har forresten kopt med oss fro till gummitrad hem sa nu blir det snart en gummiplantage i Grabo!

Posted by angela at 02:44 PM | Comments (2)

April 09, 2003

Narmare Himmelriket....

...an sa har kommer vi nog aldrig!
Det borjar med busstransfern fran flyplatsen som har rosa gardinkollektion i fonstrena samt takplafonder lika fina som i vilken salong som helst!
Vi haller till vanster - bara det alltsa.
Bokstaverna pa alla skyltar ar olasbara men underbart vackra.
Forsta kvallen blev det inte sa mycket mer an en bit mat men efter den resan var det inte sa konstigt. Den var lang och intensiv med mellanlandning i Tashkent dar min kare make overraskade med present pa fodelsedagen.
Sa dag tva som borjade i hotellets frukostrestaurang. Det var da jag forstod att vi hamnat i himmelriket - vilken servering och vilket utbud.
Sedan blev det sma turer runt i kvarteret dar vart hotell ligger och stranden forstas. Den ar som en mil lang vaniljsas! Mjuk, gul sand med ett hav som ar obeskrivligt. Det blaste in underbart stora harliga vagor och vi blev bagge som tva lyckliga barn.

Och maten...jag sager bara det. Har stannar jag! Vart man an hamnar, litet kyffe eller stort fladigt, spelar ingen som helst roll. Det smakar lika gott overallt.

I dag har vi varit pa shoppingrunda pa tva stora varuhus. En mindre buss transporterade oss till forsta stallet och till det andra blev Tuktuk. en upplevelse bara det. Nar vi kom hem fran shoppingrundan blev det stranden igen. Att lata fotterna fa gotta sig i vaniljsasen ar en lisa for sjalen. Nar vi gick fran stranden blev det en promenad, ganska lang kandes det som men i denna varmen ar det mesta ganska anstrangande. Nar vi var tillbaka pa hotellet gick vi direkt till poolen och svalkade oss efter promenaden hem fran stranden.

Nu, i skrivande stund sa ska vi efter detta dagboksinlagg hitta ett nytt gott matstalle. Det finns gott om dem sa man behover inte ga till samma stalle oma man inte absolut vill.
I morgon blir det en tur till James Bondon - det ska bli mycket spannande.

Tyvarr har min dator pajat sa jag sitter pa internetcafe och skriver detta som forklaring till att inga prickar finns med. Det blir tyvarr heller inga bilder pa grund av samma anledning men jag far kompletter i efterhand.
Vi har diskuterat mycket hur vi ska kunna overtala vara sma monsterbarn att komma med hit nasta gang. Jag vet att dom skulle bli lika fortjusta som vi!

Posted by angela at 02:23 PM | Comments (6)

December 13, 2002

Sista dagen

Och huvudet är ungefär som en myrstack i maj månad.
Med andra ord så är det riktigt rörigt. Men det har varit en mycket bra kurs och vår kursledare är otroligt duktig - det gäller bara att få allt på plats.
Sista dagen är i antågande och sedan är det hemresa samt sorterandet i huvudet som gäller.
Veckan har varit trevlig och att man längtar hem beror egentligen på helt andra saker, åldern och ovanan att vara borta från hemmets trygga vrå, tror jag.

Vi har gjort staden på ett sansat sätt på kvällarna, tagit något lätt att äta och pratat igenom dagens vedermödor. Samt jobbat i kapp lite av det vanliga jobbet när man kommit tillbaka till hotellet. Det går inte att vara borta en hel arbetsvecka alldeles ostraffat.....tur att det finns bärbara datorer och uppkopplingsmöjligheter när man befinner sig ppå annan ort.

Nu ska jag gå in i duschen sedan ner och äta frukost för att därpå åka i väg till sista kursdagen.

Posted by angela at 07:33 AM | Comments (0)

December 10, 2002

Längtar hem....

...eller någon annanstans...vet inte vad det är med mig men bra är det inte.

Posted by angela at 09:20 PM | Comments (0)

December 09, 2002

Första kursdagen

Var intensiv men givande.

Tog en snabbispromenad efter och nu har jag varit på Harrys, en krog/pub, och fått lite att äta.

Ska försöka att sova i natt till skillnad mot den gångna natten - sov inte blund tack vare �?plastkuddarna�?.
Lär mig visst aldrig att jag ska ha med mig min egen snuttekudde för att det ska fungera.

Försöker mig nog på en tidig morgonpromenad eftersom det inte blir någon simninga och inget annat heller för den delen denna vecka.

Posted by angela at 08:57 PM | Comments (0)

December 08, 2002

På väg

Har packat kläder, sportdito, mediciner, laddare, ngt att läsa, snus......
Så nu är det bara att ge sig iväg.

Monsterpappan har fått instruktioner när det gäller Monsterkattens mat samt önskemål om några inspelningar från TV under nästa vecka från mig då givetvis. Monsterkatten är inte så noga med TV =)

Vi drar härifrån 15.00 för att se och höra vår arbetskamrat David spela i Pingstkyrkan och därefter släpper Woffe av mig i Frölunda där en kollega väntar med bil för vidare transport till Helsingborg där vi ska tillbringa hela nästa vecka för utbildning.
Ska försöka hålla kontakten med omvärlden från Helsingborg så jag har datorn med mig men man vet ju aldrig....

Posted by angela at 11:27 AM | Comments (0)

September 20, 2002

Lång färd mot Stockholm

Resan gick bra och på 4 1/2 timme - vilket man får betrakta som ganska gott.
Vi stannade på vägen och åt men för övrigt gick det i ett.

När vi anträdde den kungliga huvudstaden var vi först hos det stora Monsterbarnet och lämnade av en massa prylar och med endast �?halvfull�? bil gick färden vidare mot lilla Monsterbarnet där vi lämpade av resten.

Efter fika och mycket gullande med hund och katt så drog vi oss mot vårt nattläger som är beläget på Fridhemsplan.
Ganska skönt för oss alla fyra tror jag att vi inte bor hos någon av barnen.
Dom är inte vana vid att helt plötsligt få föräldrar omkring sig och vi är å andra sidan inte heller vana vid att ha barn längre =)

Nu är det dags att sova för i morgon är det lilla M-barnet som gäller och då ska det handlas och hängas upp nysydda gardiner. Det blir ingen sovmorgon här inte =)

Posted by angela at 12:05 AM | Comments (0)

June 28, 2002

Fortfarande dimhöljda berg

Å, regnet det bara fortsatte som om det kommit in i ett stim.

Nåväl eftersom jag har en aningens träningsvärk i dag så kanske det gör gott att vila från vandringen i dag.
Vi träffas istället i kväll och äter en gemensam middag och har lite trevligt gemys.

Steffanie har ju utan tvekan fullt upp med att röja ur sin bostad och göra den klar för utflyttning.

Sedan får mogondagen utvisa vad kan bli för väder men enligt experterna säger så ska det bli fint igen med sol och värme.

Även om vi hade gett oss ut i dag, det finns ju faktiskt regnkläder, så hade vi inte kunnat njuta av utsikten för bergen är fortfarande insvepta i dimma.
Ganska vackert det också.

Posted by angela at 05:11 PM | Comments (0)

Dimmhöljda berg

I morse regnade det när vi vaknade. Det ska bli bättre redan i eftermiddag och då väntar nya spännande vandringar oss.

Bergen ligger nu dolda under dimma och det ser otroligt vackert ut.
Snurpan ska avsluta sin skola i dag och vi får roa oss själva under förmiddagen.
Vi tänker besöka ett köpcentrum och kanske få med lite minnen från Österrike hem.

Posted by angela at 10:48 AM | Comments (0)

June 27, 2002

Ettusenåttahundraen meter upp

I dag tog Steffanie med oss på en helt underbar, fantastiskt vandring. Vi tog bilen till ett ställe som hon kände till och passerade typiska tyrolerhus med blommor så man kunde baxna.

Vi vandrade uppåt i 1801 meter och jag kan lova att man blir helt mållös inte bara uppe på toppen utan hela vägen upp.

Vi släntrade ner till 1600 meters höjd där vi åt en härlig lunch i typsik österrikisk anda. Det blev även efterrätt så jag kan lova att det blev en på många sätt tung vandring nedför, jodå det var lika långt ner.

Träningsvärken kommer att att vara härlig i morgon, det räknar jag med men det var värt all möda och träningsvärk.
Man blir liksom ödmjuk och jag vet inte hur jag ska uttrycka mig för att vara helt rättvis.
Frågan är hur man skulle vara om bodde i dessa omgivningar jämt?

I morgon blir det en ny vandring på annat håll och på lördag eventuellt linbanefärd.
Kan knappt bärga mig.

Vi hade minst 25 graders värme i dag och när vi kom hem kom en liten åskskur - tur som tokar hade vi hela dagen med väder och vind.
Jo, det förstås - vi mötte naturligtvis kossor med bjällra runt halsen - det var nästan som om man såg en film från Tyrolen i TV och näst intill som Sound of Music.

Posted by angela at 09:19 PM | Comments (0)

June 26, 2002

12 mils nerförsbacke!

Storslaget! Man blir mållös!

Vi har nu anlänt till Innsbruck och den camping vi bor på är näst intill obeskrivbar var gäller naturen runt om.
På ena sidan ligger bergen så högt att man inte kan se topparna därför att dom är inhöljda i dimma.
På väg ner till Insbruck, i 12-milsbacken nedför, såg vi toppar som fortfarande hade snö längst upp.

Steffanie bor inte så långt från campingen så hon slängde sig på cykeln och kom med ryggsäcken full av typiskt österrikisk mat som hon bjöd oss på.
Det var klöse med jordgubbar i och vitt vin uppblandad med sprite.

Ett sådant mottagande hade vi inte förväntat oss och vi hade en mycket trevlig kväll sittandes ute med de storslagna bergen omkring oss.
Det var så härligt att få se och träffa henne igen!

Posted by angela at 09:55 AM | Comments (0)

June 24, 2002

Vargen tappar sin päls men tänderna har han kvar

Nu befinner vi oss i kreis Fulda.
Det vet väl varenda en var det ligger=)

Nåja, det är 37 mil kvar till München och sedan ca 20 till innan vi når målet Innsbruck! Phew!

Vi ligger på en helt underbar camping långt upp i bergen.
Här är så vackert så man nästan tappar andan.
Överrnattar här men åker vidare i morgon efter frukost.

Posted by angela at 10:15 PM | Comments (0)

June 23, 2002

Regn nattetid, sol dagtid

Det har varit en hemska resa på grund av att jag var så trött efter 18 timmars arbete utan sömn emellan när vi i torsdags kväll lämnade hemmet.

Vi stannade i Danmark och sov oss igenom natt till fredag. Därefter drog vi vidare mot Flensburg för att så småningom hamna i Maasholm hos mina svärföräldrar.

Nu har vi dragit vidare mot Hamburg och gästar nu svägerska som hade ordnat en grillfest för oss i går kväll där vi fick träffa övrig släkt oc vänner som också var inbjudna.
En mycket trevlig afton i trädgården med god mat i goda vänners lag.

I dag tar vi det lite lugnt för att i morgon påbörja vår långa resa mot Österrike.
Det mesta är sig likt och det är härligt att få träffa �?de våra�? - det blir ju inte så ofta.
Har inte den blekaste aning om hur lång tid det tar oss att komma till Innsbruck men det återstår att se.

Posted by angela at 10:38 AM | Comments (0)

August 30, 2001

Sista skälvande timmarna på semestern

Öland 30 augusti 2001
I dag vaknade vi till strålande väder och det blev givetvis en härlig frukost utomhus.
Vi avslutade visserligen kvällen i går på en herrgård, Guntorps Herrgård, och åt en underbar middag där.

När vi cyklade hem kändes som om man inte skulle behöva någon mat på flera dagar men hungern infann sig givetvis i morse.
Efter avslutad frukost tog vi cyklarna alla fyra men Woffe och Roland åkte ner till Borgholms hamn och och Ingegerd och jag cyklade till Solliden.
Där strosade vi runt i en timma och njöt av skönheten.

Vi sammanstrållade sedan med gubbarna i Borghomlms centrum. På väg hem handlade vi lite middagsmat och tillagade sedan en middag som vi avnjöt i solkskenet.

Efter middag, fika och disk trampade Ingegerd och jag på vidare upptäcksfärd trakterna kring Köpingsvik och gubbarna for till norra Öland med bil.
Jag tog med lite bröd för jag tänkte jag skulle få mata svanarna men de svanpar som fanns nere vid vattenbrynet hade tre ungar och kom aldrig så nära med sina små att det gick att mata dem.
Vi cyklade cirka en mil och drog oss hemåt föör en liten pratstund innan vi gjorde kväll.
Det hann bli både mörkt och fuktigt så det var dags att bryta upp och gå in.
Den manliga delen av Barkis och Müller ha ännu inte anlänt.

Posted by angela at 09:51 PM | Comments (0)

August 12, 2001

Näst sista dagen i Finland

I dag fick vi komma in i Tempelplatsens kyrka - fantasktiskt.
Sedan var det daxs för den sista örfilen på Esplanaden.
Efter fikat fick vi följa med monsterbarnet till hennes arbetsplats Huvudstadsbladet.

På väg hem stannade vi till på en loppmarknad. Trodde inte man kunde samla så mycket skräp på ne och samma plats.

I morgon tar vi färjan till Stockholm alla tre och efter ett kort uppehåll i Bandhagen så åker vi vidare till Gråbo.
Det har varit fina och händelserika dagar i Helsingfors och det tack vare stora monsterbarnets förtjänst. Vi har fått se allt vesäntligt och lite till.

Posted by angela at 03:22 PM | Comments (0)

August 11, 2001

Fjärde dagen i Helsingfors

Vi gick upp ganska tidigt i dag alla tre.
Med cykel tog vi oss till den berömda kyrkan, Tempelplatsens kyrka, som är insprängd i ett berg.
Tyvärr kunde vi inte gå in för det var ett bröllop precis när vi kom och förstås då bara för anhöriga.

Vi promonderade runt kyrkan och tittade lite och när vi precis skulle ge oss i väg kom nästa skur, som om himlens portar öppnat sig.
Vi hittade dock en annan port och stod i skydd medans det värsta regnet föll.

Därefter var vi på Stockmans, ett jättestort varuhus. Strax efter vi anlänt dig var monsterbarnet tvungen att ge sig iväg till jobbet.

Vi cyklade vidare och stannade till på Senatstorget tog lite kort och var som turister i allmänhet.
En titt på marknaden med tillhörande promenad på Eplanaden hör förstås till.
Vi åt lunch på en grillrestaurant och gick sedan ner till Marknadplatsen igen där vi tog en kanaltur med en båt.

Det var jättmysigt. Solen gassade på och en guide berättade allt vi passerade så vi fick oss lite kultur till livs.
Nåväl efter kanalturen var det dags att ta sig hemåt. Lättare sagt än gjort... Vi kom hem till slut men det var säkert dubbelt så långt mot vad det hade varit om monsterbarnet eskorterat oss.

Fantastiskt vad hon har lärt sig mycket om staden på den korta tid hon vistats här.
Det går ju an att komma som turist när man har proffs som visar runt!

Posted by angela at 07:24 PM | Comments (0)

August 10, 2001

Sammanfattat 4 aug - 10 aug

På lördagsmorgonen (4/8) for vi tidigt i väg till Stockholm. Tillbringade några dagar med lilla monsterbarnet, Boris och Oskar.

Det regnade på tisdagen (7/8) då vi skulle vidare mot Finland men allt går ju med lite hemlängtan och nerförsbacke.
När vi körde ombord på färjan till Helsiongfors hade vi strålande sol och man kunde njuta av Stockholms skärgård.
Färjan var helt fantastiksk.
Vår hytt var oxå fin fast det inte var den allra dyraste.

Vi åt en buffé på kvällen som var helt obeskrivlig, fantastisk! Där fanns allt för alla smakriktningar.
Dyrt men himlens gott.

När vi anlände till Helsingfors mötte stora monsterbarnet oss och vi körde genast hem till hennes lilla lägenhet.
När vi hade packat ur bilen och cyklarna tog vi genast en tur genom staden och vi fick en mycket fin guidad tur. Vi var förstås på Eplanaden och åt örfil. Det måste man ju bara ha upplevt när man är i Helsingfors.
Örfilen är alltså en jäääättekanelbulle. Den deg som gått åt till den skulle förmodligen räcka till ett helt bullebak för frysen.
Ljuvligt god förstås.

På kvällen var vi hembjudna på middag hos monsterbanets goda vänner. En jättegullig lägenhet har dom och vi blev bjudna på vegetarisk lasagne som smakade mer.
Kaffe och glass till efterrätt. En mycket trevlig kväll!

På torsdagen tog vi färjan över till Svea borg. Där strosade vi omkring och kände historiens vingslag i stort sett hela dagen. Vi avslutade med att äta middag och till det ett glas öl.

På hemvägen blev det en liten extra cykeltur till ett underbart kvarter med gamla trähus. Nästan som Bullerbyn.

I dag jobbar stora monsterbarnet, någon måste ju försörja familjen, så vi har turistat på egen hand.
Efter en mycket noggrann vägbeskrivning var vi skulle hoppa på spårvagnen och var vi skulle ta tunnelbanan hamnade vi så småningom i ett köpcentrum där man lätt kunde gå vilse.
Det var enormt stort. Vi traskade runt och tittade till fötterna var runda. Köpte några småprylar men tittade mest. Avslutade med middag på en mexikansk restaurang. Det var mycket god mat och vi blev proppmätta bägge två.

Åter till basen och nu har vi tänkt vila lite i nnan vi ska möta stora monsterbarnet som slutar 21.30 för att ta en pilsner tillsammans.
Vädret är underbart soligt och varmt. Finns faktiskt inget att klaga på.

Posted by angela at 05:37 PM | Comments (0)